Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året 
Suck vad jag hatar allt ibland. Har två vänner som jag nu står mitt emellan pga ett djur.
Vän 1, har jag känt i över 10 år. Hen och hens familj har varit min extra familj i alla år. Jag litar på hen 110%, aldrig gett mig någon anledning att misstro hen. Har så mycket att vara tacksam över från denna familj, gett mig så mycket och ställer upp om jag behöver det hur sällan vi än pratar. En av få jag håller absolut närmast hjärtat.
Vän 2, har jag "bara" känt i ca 4 år. Men denne har under åren blivit en av mina allra bästa och finaste vänner. En av dom sista personerna jag trodde skulle svika, också en person jag litar på till 110%.
Dom här vännerna känner inte varandra, utan det enda dom vet om varandra är det jag sagt(enbart bra saker om båda). Nu sammanfördes dom för ett tag sen av en slump, som i början verkade jätte bra. Alla var nöjda och glada..trodde jag.
Vän 2 har ignorerat mina samtal och sms i flera veckors tid, tills nyligen då jag frågade om hen kom ihåg mig. Fick då ett svar jag inte hade förväntat mig. Vän 1 och 2 är i en tvist mot varandra enligt vän 2, medans vän 1 nekar till att denne är inblandad.
Vän 2 säger då att hen vart rekommenderad att inte prata med mig för att jag känner vän 1. Så istället för att säga detta så valde hen att ignorera mig. Hen var/är som sagt en av mina absolut bästa vänner, tycker att hen kunde skickat ett sms och kort talat om hur det låg till och att hen skulle höra av sig när det lugnat sig, men icke, hen valde att helt ignorera en av sina bästa vänner istället.
Allt som vän 2 säger om vän 1 låter så galet osannolikt i mina ögon, kan verkligen inte tro det om vän 1. Speciellt inte efter att jag ringde upp vän 1 och frågade vad fan det är som försigår och hen då lovar och svär att hen inte har gjort det som vän 2 säger. Vän 1 är absolut ingen mes, hen står för vad hen tycker och tänker och hade hen gjort dessa saker så är jag övertygad om att hen hade stått för det.
Men samtidigt så är vän 2 helt övertygad om att det är vän 1 som gjort det. Och smutskastar denne ganska illa, trots att vän 2 inte sett några bevis själv, utan bara har fått höra att det är så och då tror på det.
Och nånstans i detta så blir jag lidande!? För att jag känner dom båda.. Vän 2 var upprörd för att jag alltid pratat så gott om vän 1 och så visar det sig att vän 1 är en lögnare/bedragare. Men vän 1 har ALDRIG gett mig anledning att säga någt annat än gott om denne.
Det jag är mest besviken över är att vän 2 valde att fullständigt ignorera mig och sen lasta över skiten på mig, precis som att jag borde vetat och varnat hen för vän 1.
Och hur lite jag än vill ta ställning så gör jag ju det automatiskt när jag inte ställer mig på någons sida. Vän 1 säger att hen bryr sig inte för att sanningen kommer komma fram, men tycker det är trist att jag får ta skit.
Medans vän 2 väljer att inte prata med mig alls för att jag känner vän 1.
Detta gäller liksom en specifik del, jag anser att jag och vän 2 hade kunnat vara vänner utan att diskutera det som problemet gäller. Men vän 2 kan inte vara vän med mig för hen vill inte att vän 1 ska få någon information. Så uppenbarligen så litar ju inte vän 2 på mig alls
Så indirekt har ju vän 2 valt åt mig, för hen har valt bort sig själv från mitt liv..och det gör mig så jävla ont och ledsen
