För er alla underbara som orkade med mig förra året <3

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Huruvida någon är svartsjuk eller om någon döljer något är ju omöjligt att veta utan att få deras ärliga svar men det viktiga i detta är ju att han faktiskt försummade dig en hel kväll för att sitta och sms;a på det sättet. Det tycker jag faktiskt inte är okej och det tycker jag att du ska berätta för honom. Det spelar egentligen ingen roll vem han sms;ar med utan det räcker att han gör det. Man sitter helt enkelt inte och sms;ar fram och tillbaka när man har någon hemma hos sig/är hemma hos någon. Att man svarar på ett sms är ju helt okej men det är inte okej att sitta och diskutera något så som de uppenbarligen gjorde. Det handlar inte om din ev. svartsjuka utan det handlar om helt normalt hyfs. Det hade varit precis lika illa om han hade suttit och pratat i telefon hela kvällen. Jag kan visst förstå att han blev arg när hon pratade illa om dig men då kunde han skrivit att hon inte fick bete sig så mot dig och sedan kunde det ha varit bra.

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Fast just detaljen att han satt och diskuterade så länge med någon kan jag acceptera, för umgås man dygnet runt 10 av dom 12 dagarna så går ddt inte att undvika. Klart han måste få prata med andra än mig när vi umgås.

Det är just att han inte berättar riktigt för mig, om det bara är jag som ser det som ett problem. Kanske borde va glad att han inte blandar in mig.

 

[Petruska]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Borde, enligt vem?

Om du inte tycker att du har fått riktiga svar, eller om du inte riktigt litar på de svar du har fått, så är det ju där du står, eller där ni står. Jag fattar inte hur man skulle hantera den känslan överhuvudtaget, om inte genom att berätta om den.

Om det var okej att han ägnade hela kvällen åt att sms:a med någon annan, vet ju bara du. Känns det ok, så är det ok. Känns det inte ok, så får du väl ta upp det också.

 

[Lillelorden]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

En liten parentes, och jag kanske är ute på cykeltur nu, men känner ändå att jag vill fråga; Stör det dig inte att han uttrycker sig så om någon som - efter vad det verkar - han har varit/är väldigt nära?
Och hade han inte uttryckt något liknande om barnets mor?
Jag vet inte, en tanke som slog mig var bara att han verkar vara väldigt gullig - tills han inte är det längre, typ.

Angående eventuell svartsjuka så har jag ingen aning, det låter onekligen skumt!

 

[Petruska]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Jag tycker inte att det är så konstigt om man blir lite småsvartsjuk när en nära vän hittar en partner. Det innebär ju oftast en förändring i umgänget med vännen.

Hur man sedan hanterar den svartsjukan, är ju en annan fråga. (Jag hade ungefär lika gärna dött som låtit vännen märka av min ev svartsjuka, tex.)

Den här tjejen verkar ju inte hantera sin svartsjuka särskilt elegant, om det är svartsjuka det handlar om.

Själv hade jag dock reagerat mycket negativt på att din kille sa att hon är "störd i huvudet". Jag vill inte vara ihop med någon som säger så om sina vänner.

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Borde enligt mig själv kanske va glad att jag slipper detaljer då jag antagligen inte skulle kunna hålla mig lugn och sansad.

Att man säger saker i stundens hetta när man är förbannad, nej det är faktiskt inget som får mig att reagera nämvärt.
Det som stör är att han typ säger A men inte B, men frågan är om det bara är mig det stör? Skulle andra reagera, eller överanalyserar jag som vanligt?

 

[Lillelorden]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Själv hade jag dock reagerat mycket negativt på att din kille sa att hon är "störd i huvudet".

Det var precis det jag syftade på.

Och jag uttryckte mig lite vagt kring svartsjukan; jag menar inte att själva svartsjukan nödvändigtvis är skum som sådan (återigen: om det är det som det handlar om här) utan mer att omständigheterna kring det hela verkar lite luddiga.

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Fast just detaljen att han satt och diskuterade så länge med någon kan jag acceptera, för umgås man dygnet runt 10 av dom 12 dagarna så går ddt inte att undvika. Klart han måste få prata med andra än mig när vi umgås.

Det är just att han inte berättar riktigt för mig, om det bara är jag som ser det som ett problem. Kanske borde va glad att han inte blandar in mig.

Fast även om man umgås så intensivt så tycker inte jag att det är okej att göra så. Då får man förklara vad det handlar om och inte sitta där tyst utan förklara varför man måste sitta där och sms:a. Jag menar, jag och min sambo har camperat ihop i snart 14 år men ändå säger jag vem jag sms:ar till om jag håller på fram och tillbaka eller om jag skriver ett långt mail eller liknande för hur kul är det för honom att sitta där helt ovetandes? Vi vill ju umgås den tiden vi har ihop och behöver jag då göra något sådant osocialt så säger jag varför. Jag säger ju inte vad det handlar om alla gånger för det kan ju vara sådant som folk har sagt i förtroende eller så men jag säger ju vem jag pratar med och att vi behöver reda ut något. Han hade ju inte behövt säga vad de pratade om men han hade kunnat säga att hon undrar vem du är eller vad det nu var. Det hade ju räckt. Sedan tycker jag som de andra att hans ordval är lite olyckliga.

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Ja men det sa han ju. Han talade ju om vem han skrev med och att det var för att hon kastade skit på mig och det var inte okej, speciellt inte eftersom hon inte har en aning om vem jag är. Så mitt största problem med det var att han sa A men inte B och att jag fick känslan av att det låg mer bakom deras relation annars borde hon inte reagerat så starkt på att han träffat mig.

Men det absolut största problemet är ju min osäkerhet, efter att ha blivit sviken och lurad så jädra många ggr så går jag in i försvarsposition med en gång och nästan letar anledningar att inte lita på karlar. Tror det värsta, att så fort något konstigt händer så har personen något att dölja, för det är så det varit alla andra gånger.

Vilket är jätte dumt och fel, för det förstör så mycket.

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Och jag kan förstå att ni reagerar på ordvalen, men jag gör inte riktigt det. Folk har sagt betydligt mycket värre saker när man är förbannad, jag vet själv att jag kan häva ur mig saker utan att tänka efter innan.

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Ja men det sa han ju. Han talade ju om vem han skrev med och att det var för att hon kastade skit på mig och det var inte okej, speciellt inte eftersom hon inte har en aning om vem jag är. Så mitt största problem med det var att han sa A men inte B och att jag fick känslan av att det låg mer bakom deras relation annars borde hon inte reagerat så starkt på att han träffat mig.

Men det absolut största problemet är ju min osäkerhet, efter att ha blivit sviken och lurad så jädra många ggr så går jag in i försvarsposition med en gång och nästan letar anledningar att inte lita på karlar. Tror det värsta, att så fort något konstigt händer så har personen något att dölja, för det är så det varit alla andra gånger.

Vilket är jätte dumt och fel, för det förstör så mycket.

Fast jag menar att jag förklarar så att min partner inte behöver fundera mer på vem jag sms:ar med. Inte att han ska behöva känna så som du gör. Sen hade ju jag avslutat konversationen omgående med någon som jag ansåg var dum i huvudet och som pratar illa om min partner för varför ska jag lägga tid och energi på henom? Visst kan det bero på att du har blivit så fruktansvärt sviken som du reagerar så men det är ju faktiskt något han får ta hänsyn till då också.

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Ja jo, det är väl sant. Men ja, jag vet inte. Han kunde nog sagt något mer för att lugna mig, men jag kunde nog även slappnat av lite och inte målat upp dom värsta tänkbara scenarion i huvudet med en gång.
Att fortsätta diskussionen håller jag helt med om och det ifrågasatte jag ju, men kan väl lite förstå också, för även om han inte svarade så fortsatte hon.

Frågade dock om det igår kväll igen, frågade om dom var vänner nu och det var dom absolut inte. Och jag la även märke till att dom inte är vänner på fb längre. Så jag har att välja på att fortsätta älta det här eller släppa det, alternativ 2 känns vettigast.

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Jag tycker absolut att du ska köra på alternativ två (Hur svårt det än är.)

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Jag vet dock inte riktigt hur jag ska få honom att förstå hela barngrejen. Vi hade en ganska bra diskussion om det igår.

Jag har ju sagt från början att jag aldrig mer kommer genomgå en abort frivilligt igen, men i veckan kom vi in på det igen och jag sa det ännu en gång. Och det skrämmer honom, vilket jag kan förstå. Men hur ska jag få honom att förstå varför jag inte frivilligt tänker gå igenom det igen? Det är ju inte så att jag vill bli gravid nu, absolut inte, det vore verkligen en mardröm.
Försökte förklara för honom att det var inget lätt beslut att ta när jag valde abort, att jag fortfarande är säker på att det var rätt beslut då, men det gör det inte lättare. Försökte förklara att jag valde abort för att det var inte under dom omständigheterna jag ville ha mitt första barn och att jag trodde att den relationen jag var i då var värd det, var värd en riktig chans som inte började "baklänges". Att även om jag är glad att jag inte har barn med den människan, så gjorde jag ju det ändå för hans skull också och han svek mig när jag behövde honom som mest.

Och nu säger ju den här killen precis samma saker, att han inte skulle fixa ett barn till nu. Och det köper jag verkligen för anledningen till att han tänkt att han aldrig mer vill ha barn är dels för en mycket mycket tragisk händelse plus att det inte är smärtfritt med vårdnaden om det barn han har nu. Så jag förstår och jag köper det. Men hur ska jag få honom att förstå mig?!

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Det är verkligen inte enkelt. Jag svarar via pm.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Nu kommer jag låta hård men det här är helt ärligt vad jag tycker; i din sits hade jag inte dejtat någon som inte förstod. Jag hade inte dejtat någon som inte automatiskt förstod, så enkelt är det bara.

Jag har sagt rakt ut till min sambo (medan vi dejtade) att abort inte är ett alternativ för mig. Förklarade hur jag tänkte, förklarade min åsikt angående abort (min kropp = mitt beslut) och att han i princip får hantera det hur han vill. Att han gärna får köpa och använda kondom, som extra skydd utöver mina p-piller. Hade han freakat ur då eller inte förstått mig alls så hade jag inte fortsatt träffa honom, det är liksom inte värt det. Istället så sa han bara att han fullkomligt respekterar mitt beslut, att han ju vet att jag är noga med mina p-piller och inte vill ha barn nu men att olyckor såklart kan hända. Vi har löst det så att vi båda ansvarar för mina p-piller; dvs han hjälper till och påminner varje morgon.

Förstår man inte varför du aldrig vill genomgå en abort igen så är man fan trög i huvudet med tanke på vad som har hänt dig. Alltså du får ursäkta (jag vet att du kommer försvara honom nu) men så känner verkligen jag.

 

[TinyWiny]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Nu kommer jag låta hård men det här är helt ärligt vad jag tycker; i din sits hade jag inte dejtat någon som inte förstod. Jag hade inte dejtat någon som inte automatiskt förstod, så enkelt är det bara.

Jag har sagt rakt ut till min sambo (medan vi dejtade) att abort inte är ett alternativ för mig. Förklarade hur jag tänkte, förklarade min åsikt angående abort (min kropp = mitt beslut) och att han i princip får hantera det hur han vill. Att han gärna får köpa och använda kondom, som extra skydd utöver mina p-piller. Hade han freakat ur då eller inte förstått mig alls så hade jag inte fortsatt träffa honom, det är liksom inte värt det. Istället så sa han bara att han fullkomligt respekterar mitt beslut, att han ju vet att jag är noga med mina p-piller och inte vill ha barn nu men att olyckor såklart kan hända. Vi har löst det så att vi båda ansvarar för mina p-piller; dvs han hjälper till och påminner varje morgon.

Förstår man inte varför du aldrig vill genomgå en abort igen så är man fan trög i huvudet med tanke på vad som har hänt dig. Alltså du får ursäkta (jag vet att du kommer försvara honom nu) men så känner verkligen jag.

Jag uppfattar Ts partner lite annorlunda än vad du gör. Jag uppfattar det som att han visserligen förstår att Ts inte vill göra någon mer abort men att han inte vet om han vill ha något mer barn. Därmed inte sagt att han ens skulle drömma om att be Ts göra abort om hon blev gravid.
Lite som min och sambons resonemang i början av vårt förhållande. Jag vill inte ha fler barn och inte han heller. Vi har två barn var och är nöjda med det. Jag förklarade dock att jag aldrig ens skulle kunna tänka mig att göra abort och då menade min sambo att han visserligen inte heller vill ha fler barn men skulle jag bli gravid så får vi självklart ta hand om det barnet också.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Jag trodde framtida barndiskussionen var en helt annan och att TS nu talade om eventuell oplanerad graviditet.

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Nja det handlar väl lite om både och nu, om vartannat.

Jag förstår absolut hur du tänker. Men han har ju inte sagt att abort är enda alternativet om jag skulle bli gravid nu. Han har sagt att han inte fixar mer barn nu i den situationen han är i. Sen vet jag självklart inte vad som skulle hända om jag vart gravid, tror inte han vet heller hur han skulle reagera. Dock har jag ju sagt att jag inte kommer göra en abort frivilligt igen och väljer han då att fortsätta ha sex med mig, så ja, då får han faktiskt skylla sig själv lite. För det enda 110% skyddet mot graviditet är ju att inte ha sex.

 

[OutOfService]

Sv: För er alla underbara som orkade med mig förra året

Kan ni underbara människor hjälpa mig med en annan röra kanske?

Jag har ju sedan i somras/höstas när allt var åt helvete känt att jag är så förbannat trött på mitt jobb och vill göra något annat. Sen har det vart bättre en period, hittade en utbildning för ett tag sen men den fick jag inte för kommunen betalade inte så dyra utbildningar. Vart iallafall ännu mer säker på att jag måste göra något annat, sen har jag kunnat skjuta det åt sidan ett tag nu eftersom jag haft annat som distraherat mig Nu är jag dock på väg att trilla tillbaks i mörkare spår igen, D är det som håller mig uppe, så vill jag inte ha det! Jag vill inte va beroende av den lyckan för att må bra, jag vill ju må bra resten också!

Men nu när jag vart sjukskriven för ryggen denna veckan så känner jag återigen att jag vill verkligen INTE gå till jobbet imorgon, önskar att jag kunde sjukskriva mig längre, har god lust att ringa läkaren imorgon och bli sjukskriven längre vilket han skulle göra om jag sa att ryggen inte är bra(vilket den inte är). Men samtidigt känner jag att nej, vad ska jag då göra? Jag vill inte jobba, men jag vill ju fan inte gå hemma sysslolös heller!

Jag är vid den punkten att jag snart hellre säger upp mig, går arbetslös ett tag och jobbar som timvikarie=jag kan bestämma mer själv vart och när jag ska jobba. Men samtidigt inte, det är ju fullkomligt idiotiskt att säga upp en fast tjänst!

Plugga har aldrig varit min grej, men jag funderar seriöst på om jag kanske helt enkelt skulle ta tjänstledigt ett tag och plugga upp gymnasiebetygen under tiden jag kommer på vad jag vill göra och få ett avbrott från jobbet. Men då kommer man till ekonomin, man blir inte rik i vården, det är ju dock omöjligt ännu värre med csn. Fixar jag det?


Kan inte någon bara tala om för mig vad jag ska göra så gör jag det?