Jag tycker det är kul med barn och hästar så jag har inget emot att leda runt bekantas barn lite grann, gå en vända i skogen eller så. Och kommer det några barn med föräldrar och frågar snällt så kan de få ta en runda de med. Om de har hjälm på sig vill säga och jag går alltid brevid ifallatt.
Det jag inte gillar är när folk, precis som ni berättar, bara kommer fram och förväntar sig att man ska släppa allt och genast sadla upp en häst åt deras lilla flicka/pojke.
Förra sommaren hade det flyttat in en barnfamilj i sommarstugan brevid mitt sommarbete där jag hade 2 russ(2 och 4 år gamla) och en vbl valack(13 år). Dom kom över en dag och pappan säger helt bryskt utan ens ett hej eller ett leende att hans barn vill rida. Jaha sa jag, det var ju trevligt, det ligger ett turridningsstall en mil härifrån. Då svarar pappan att varför skulle dom åka dit när de fanns en massa hästar här?
Jag försökte förklara för dom att mina hästar inte är turridningshästar och dessutom inte särskilt lämpade för barn. 2 åringen är för ung och den andra ponnyn bockar som tusan om hon märker att ryttaren är osäker. Varmblodet är känslig och nervös och ska inte ridas av folk som inte hållit på ett bra tag. (Visserligen leder jag runt bekantas barn på honom men bara i skritt, då han är ganska lugn och bara om jag går brevid eftersom han litar på mej. Dessurom är det barn jag känner och som vet att de inte får skrika och studsa runt eller vifta med armarna när han är med.)
Men det lyssnade dom inte på utan sa bara att dom hade sett mej hålla på med dom och dom såg ju sååå snälla ut.
Visst är dom "snälla" när jag håller på med dom. Mej känner dom ju, tycker om och har respekt för.
Tillslut gick dom men när jag kom till betet nästa dag var hästarna borta. Det visade sig att familjen kommit tillbaka efter att jag åkt och försökt "rida" lite. Det hade slutat med tre avkastade barn och då hade dom bara struntat i de lösa hästarna och gått hem.
Som pricken över i tyckte dom hade jag skulle betala för vad mina "vilda bestar" hade ställt till med!!
Jag trodde att jag skulle svimma på fläcken! Vem hade gjort fel egentligen?!