Det går så där för mig med mina föl känner jag. Vi valde ju att ta bort stofölet som skulle bli vårt framtida avelssto i vintras på grund av en komplicerad ögonskada som ingen egentligen vet vad det var, specialister runt om i Sverige hade aldrig sett nåt liknande osv osv.
Stig har stått nere i Skåne med sin mamma sedan i fredags när jag upptäckte att han var halt i ett framben. Vi har ingen aning om vad som har hänt, han var halt när han reste sig upp efter att ha legat och sovit i hagen, sen var han OK i skritt men ovillig att trava, vilket han egentligen varit hela tiden. Jag har ju varit bekymrad över hans kotor som jag kanske nämnt, det har varit nåt med honom men jag har inte kunnat sätta fingret på vad, det har varit väldigt diffust. Sagt och gjort så har jag inte hört nåt förrän idag, så jag tänkte kanske att han fått en blödning i hoven eller så.
Nu har ju aldrig jag tur med mina hästar utan Stig har lyckats få en fraktur som löper genom kotleden ner till övre tillväxtzonen i kotbenet, med leden involverad givetvis. Jag tänker inte dra hela historien här men frakturen går inte att operera och prognosen är kass. Teorin är att skadan uppkom innan förra fredagen, men att den blev värre då, av någon anledning. Han har inte haft minsta svullnad, värme eller ömhet i benet under hela denna tiden och när jag lastade ur dem i fredags var han försiktig i skritt i nerförsbacke, men inte halt, vilket också bekräftades av min veterinär. Jag brukar ha rätt bra koll på mina hästar, men här har jag famlat i blindo, så beskedet idag kom som en kalldusch.
Han var ju såld egentligen, men inga papper skrivna, tack och lov det kanske för nu bestämmer jag och behöver inte ta hänsyn till nån köpare...
Den här fölungen ska trots allt få en chans, jag har världens bästa back up i min veterinär så de står kvar där nere och så försöker vi med konventionell behandling med vila och stödbandage, gips är tydligen inte optimalt i detta läget. Han har åldern på sin sida, och det faktum att han trots allt är bättre efter en vecka på box. Skulle han mot förmodan klara detta så får han bli kvar, nån avkomma ska jag väl trots allt behålla själv, och han är väldigt snäll, framför allt skulle stoet bli helt förstörd om vi tog bort hennes älskade föl och bara det får mig att ge det en chans, mot bättre vetande. Sammanfattningsvis har jag haft bättre år än 2020 så här långt.
