Förlossningar!

[humlanotrocadero]

Sv: Förlossningar!

Jag födde för 6 dgr sedan, min förlossning var snabb och enkel och jag skulle utan tvekan göra det igen.

Söndag em fick jag magknip utan dess like, nån timme senare fick jag diffusa värkar som kom med 5 - 15 minuters mellanrum. Inga onda och jag var då osäker på om det var värkar, svärt och veta då man aldrig upplevt det förr. Nu i efterhand vet jag att det var det.

Ringde förlossningen vid midnatt, hon sa åt mig att ta en varm dusch och sedan höra av mig om det ej släppte. Väl i duschen spydde jag som jag aldrig gjort annat och hade rännskita, värkarna släppte och jag fick sova hela natten. Trode då att jag kanske åkte på magsjuka.

Men måndagmorgon drog det igång på allvar vid 9 tiden, regelbundna värkar med 7 minuters mellanrum i ett par timmar, sedan med 5 minuter emellan och då ringde jag förlossningen. Hon bad mig avvakta 2 timmar och ringa igen då. Dock gick vattnet en timme senare, vid 14 tiden, så vi ringde igen och åkte sedan in. Var inne vid 15.30, jag var då redan öppen 5 cm. Bebisen låg dock väldigt högt upp och var som jag visste sedan innan ej fixerad så BM trode det skulle dra ut på tiden.

Gjorde det dock inte, ett par timmar senare var jag helt öppen och det var dax att börja krysta. Vilket jag tyckte var rena himmelriket. Dom sista värkarna var fruktansvärda, fy vad ont det gjorde. Men att krysta var som sagt bara härligt. 18.49 föddes våran lilla guldklimp, 10 timmar från första regelbundna värk tills det var klart. Så det gick fort som sagt.

Använde ingen smärtlidring, provade lustgas, men det hjälpte inte ett dugg, märkte ingen skillnad alls av den. Är fruktansvärt spruträdd och ville helst slippa något sådannt och det gjorde jag. Såhär i efterhand hade jag nog inte klarat dom sista värkarna utan smärtlidring om det dragit ut på tiden, men nu gick det så fort så det gick bra ändå. Både spydde och sket på mig då under dom sista värkarna, så ont gjorde det.

Sprack ingenting heller, efterbörden kom ut inom 15 minuter och jag har inte haft några eftervärkar alls.

Hur i hela friden kan man vilja genomlida det du beskriver igen

Låter som en mardröm man inte kan ta sig ur i mina öron

 

[Isis]

Sv: Förlossningar!

Min första förlossning var ett helvete. 3 dygn tog det ínnan bebben var ute och då med akut snitt. Det visade sig att det hade tagit sån tid för att bebisen låg fel. De sista 6 timmarna under den förlossningen fick jag dock sova pga ryggbedövningen som tog bort smärtan helt. Skitjobbig förlossning och jag fick panik och tappade bort mig totalt flera gånger.
Nu har jag 20 veckor kvar tills jag ligger där igen och nu är jag peppad till max. Det är helt klart värt all smärta i hela världen när bebben väl är ute Det enda jag är rädd för är att jag måste snittas igen.

 

[chrysler]

Sv: Förlossningar!

Är av samma åsikt.

 

[Nussikan]

Sv: Förlossningar!

Jag tyckte hennes förlossning lät jätte bra, så skulle jag absolut kunna tänka mig att ha det, att man spyr och skiter på sig är ju ganska vanligt, man tar ju i och man kan bli illamående av smärta, det blir jag ibland av vanlig mensvärk. Jag vet många som både spytt och gjort annat när dom varit riktigt fulla och ändå gör dom om det, så just den biten är väl knappast det värsta.

 

[Gandalf]

Sv: Förlossningar!

Jag tyckte hennes förlossning lät jätte bra, så skulle jag absolut kunna tänka mig att ha det, att man spyr och skiter på sig är ju ganska vanligt, man tar ju i och man kan bli illamående av smärta, det blir jag ibland av vanlig mensvärk. Jag vet många som både spytt och gjort annat när dom varit riktigt fulla och ändå gör dom om det, så just den biten är väl knappast det värsta.

Tycker också det låter som en bra förlossning! (Och instämmer absolut i det sista du skrev )

 

[CosmicQueen]

Sv: Förlossningar!

Hur i hela friden kan man vilja genomlida det du beskriver igen

Låter som en mardröm man inte kan ta sig ur i mina öron

Jadu det kan man undra.

De fruktansvärda smärta jag beskriver då jag både sket och spydde varade under ca 1 timme, det var då jag öppnade mig dom sista centimetrarna. Annars hade jag inte speciellt ont alls och allt gick som sagt väldigt snabbt. En enda ynka liten timme i ens liv av fruktansvärd smärta kan jag helt klart genomlida igen för att få en sådann liten underbar varelse som jag fått nu.

Hade jag inte varit så spruträdd och kunnat ta EDA, sterila kvaddlar, akupunktur eller dyl som BM erbjöd hade jag nog sluppit denna smärta. Men jag ville hellre försöka att klara mig utan smärtlindring iom att jag som sagt är så spruträdd och det gick ju bra.

Har som sagt bara bra upplevelser av min förlossning nu i efterhand och tycker att den var snabb & enkel, speciellt då jag läser om många som har värkar i flera dygn.

 

[Gandalf]

Sv: Förlossningar!

Har som sagt bara bra upplevelser av min förlossning nu i efterhand

Det där är så himla kul... jag sa precis likadant efter min första förlossning: ja, såhär i efterhand så tycker jag ju att det gick bra (underförstått: men det tyckte jag definitivt inte medan den pågick )

Det var den största skillnaden nu med nummer två - att jag faktiskt tyckte det gick bra hela tiden även om det gjorde för jävla ont etc etc.

 

[lillamyggan]

Sv: Förlossningar!

KL

Jag tycker min förlossning var hemsk. Visserligen så försvinner den in i dimman mer och mer men jag ska försöka minnas.

Började hemma av att slemproppen gick på kvällen. Övertygade mig själv om att det behöver inte vara något tecken. Vi gick och la oss och då började värkarna. Ganska svaga 5 min mellan. Ringde förlossningen som sa försök att sova och vila och äta. Kunde inte sova på hela natten så jag tittade på film och försökte härda ut. På morgonen åkte vi in och de tog kurva och hela baletten. Vid 11 någonting bestämde de att jag fick åka hem. Vi åkte hem, åt lunch, och sedan satte det igång på riktigt. Min man fick ringa förlossningen för jag hade för ont. Värkarna avtog lite i bilen på väg in men de gjorde galet ont. När vi klev ur bilen fick jag värk på värk på värk och trodde inte jag skulle kunna komma i på förlossningen. Kom in vid 14 någonting och ny kurva togs. BM skulle kolla hur öppen jag var och så var det något med livmodertappen tror jag som låg fel. En annan Bm fick komma och hjälpa till och så bestämde hon att hon skulle dra rätt den. Jag fick andas lustgas och så under en värk så drog hon rätt den. Det var den värsta smärta jag upplevt i hela mitt liv. Jag skrek rätt ut. Jag bad dem sluta. Nästan tack och lov så drog jag i mig för mycket lustgas och försvann bort. Kommer ihåg hur någon långt, långt borta sa ....nu fick hon för mycket.. och så ropade någon på mig långt där borta men jag ville inte komma tillbaka. Tillslut började allt klarna och jag kom tillbaka. Då hade de satt elektrod på lillan och jag hade öppnat mig 2 cm tror jag och BM förklarade att det hon utsatt mig för var den värsta smärtan jag skulle behöva uppleva under hela förlossningen.

Sen gick vattnet. Sen kämpade jag på med lustgas men det var helt galet jobbigt. Jag hade fruktansvärt ont och var väldigt rädd och och spände hela kroppen så hela jag skakade. Jag låg och tittade på mina ben som inte kunde sluta skaka. Efter varje värk nästan hyperventilerade jag och min man fick hela tiden påminna mig om att andas och ta det lugnt.

Tillslut fick jag EDA och livet blev lite lättare. Min man och jag åt middag och tittade på mina värkar på kurvan. Kände hur magen drog ihop sig och trodde att nu skulle det inte bli värre än så här. Fick värkstimulerande dropp och fick komma upp och stå. Då började det trycka på något helt galet neråt. Eftersom jag spänt mig hela dagen var jag helt slut i benen och orkade inte stå upp. Fick ställa mig på knä i sängen. Det tryckte på helt galet och jag fick ta lustgas igen. Orkade inte stå på knä heller och fick sätta mig i sängen igen. Tror att jag var nästan helt öppen. Fick sätta mig på en födslopall och då kom krystvärkarna. Höll i min mans hand och fick börja krysta. Det var mycket bättre än öppningsvärkarna. Kände min mage dra ihop sig och fick sån otrolig styrka. Min man sa efteråt att jag var så stark att han hade svårt att hålla emot mig. Det blev dock för jobbigt att sitta i den ställningen. Jag ville hålla emot med fötterna så jag fick sitta i sängen istället. När jag reste mig från sittande till säng kom en värk och jag blev stående och då råkade det komma lite bajs, usch, men vad gör man. När huvudet kom ut gjorde det jätte ont men sen släppte allt. Jag väntade på nästa värk som knappt kändes och se vips så var hon ute och fick komma upp på min mage.

Jag kände direkt när hon kom ut att denna lilla bebis kommer jag älska. Sen fick jag krysta ut moderkakan vilket inte kändes alls. Sen visade det sig att jag hade spruckit rejält och jag blödde. Jag fick bedövning och hon började sy. Bedövningen tog dåligt och det gjorde ont, ont, ont. Doktorn fick komma och sy och mer bedövning som tog dåligt. De berättade för mig att jag blött mycket. En stund låg vi kvar och njöt av lillan och sedan blev jag körd i rullstol till rummet. BM ville att jag skulle kissa och jag försökte men det gick inte och sedan lyckades jag inte ta mig tillbaka till sängen. Jag var yr och svag och fick ringa på hjälp. På natten kunde jag kissa och nästa morgon kände jag mig bättre men när bebis skulle få ny blöja kunda jag inte stå upp p g a yrsel så det vara bara att kämpa sig tillbaka till sängen. Så jag låg i min säng på BB i 2 dagar och sedan fick vi åka hem. Jag gick som en anka p g a smärta i underlivet och yrsel. Det tog ca 1 vecka innan jag kände mig pigg igen och ca 1,5 v innan jag kunde gå ordentligt.

Jag fick världens underbaraste lilla tjej men fy för att klämma ut henne. Jag vet inte om det blir något syskon där.

 

[Chlo]

Sv: Förlossningar!

Hur i hela friden kan man vilja genomlida det du beskriver igen

Låter som en mardröm man inte kan ta sig ur i mina öron

För en som har fött barn (antar att du inte gjort det) låter det inte som en mardröm, utan helt normalt. Jag spydde också, 3 gånger, i öppningsskedet, dock inget under krystvärkarna.