Förlossningar!

[Donnorna]

Tänkte att det skulle vara kul att höra hur alla ni som fått uppleva en förlossning tyckt att det har varit?

Skulle ni göra om det igen eller var det helt fruktansvärt?

 

[Kickis]

Sv: Förlossningar!

Jag ser tillbaka på min förlossning väldigt posstivt. Hade en helt vanlig förlossning - hade haft värkar hela natten och åkte in vid 5 tiden. Använde mig av dusch, lustgas och ryggmärgsbedövning och min dotter kom ut vid 14 tiden.
När vi började planera barn nr 2 (är gravid nu) var jag mycke mer nervös för graviditeten än förlossningen. Hellre 24 timmars rejäl smärta än 9 månader med illmående, ont i ryggen, ont i magen, otymplig osv (i och för sig inte allt på en gång men endå..)

 

[Adrenochrome]

Sv: Förlossningar!

Ryggmärgsbedövning är det väl ändå inte...ryggbedövning heter det väl ?

 

[Kickis]

Sv: Förlossningar!

Ja, de kanske de heter... va väl lite väck när jag fick de...

 

[heineken]

Sv: Förlossningar!

Den första förlossningen trodde jag skulle ta död på mig. Jag fick ryggbedövning, och det var som att komma till himmelen, ända tills jag fick krystvärkar, och fick en smärre chock när jag insåg att det bara var värkarna som bedövades.. Jag svor på att jag aldrig skulle göra om det, inte ens om jag fick en mille i handen, men 18 månader senare låg jag där igen, utan att ha fått ett öre.. :smirk:

Andra förlossningen gick mycket bättre, jag ville ha ryggbedövning då också, men jag snedtrippade på lustgasen (jag fick 80% lustgas och 20% syre.. ) precis när narkosläkaren skulle sticka mig, och sen fick han ett larm så att han var tvungen att gå, så jag fick klara mig på lustgasen, men jag överlevde det också.

Om jag skulle göra det igen? Nja, helst inte..

 

[Gandalf]

Sv: Förlossningar!

Första gången ville jag dö, det var helt klart ganska fruktansvärt. Men ändå tog det bara ett par timmar innan jag var redo att göra om det

Andra gången födde jag helt utan smärtlindring (bara profylaxandning) och visst gjorde det djävulskt ont stundvis men jag kände att jag hade det under kontroll hela tiden och jag blev aldrig rädd på samma sätt, det var den stora skillnaden. Efter den förlossingen var jag redo att föda hur många ungar till som helst!

 

[Clintan]

Sv: Förlossningar!

Jag skulle kunna göra om det. Iofs hade jag en ganska intensiv förlossning då jag var igångsatt pga havandeskapsförgiftning. Hade pinvärkar i ca 6 h då inget hände, var som en riktigt kraftig mensvärk, när jag väl öppnade mig och fick "riktiga" värkar var det över på 2,5 h varav jag hade krystvärkar i ca 40 min. Fick en morfinspruta för pinvärkarna och sedan lustgas när de riktiga värkarna kom. Hade bett om ryggbedövning, men det hann de inte med då det gick mycket fortare än de trodde det skulle göra. Under förlossningen så sa jag aldrig mer, men efteråt så tyckte jag inte det var så farligt.

 

[Willebillebus]

Sv: Förlossningar!

Jag har lite delade känslor angående min förlossning.
Dels kändes det nästan som att jag var utanför min kropp och allt kändes overkligt, samtidigt är ju smärtan så stark, och det känns som man inte orkar mer.

Jag såg människorna omkring mig men inte vad dom sa eller hur dom såg ut, allt kändes så overkligt!
Det tyckte jag var ganska otäckt, eftersom jag inte visste förrns efteråt att jag fått värkstimulerande och haft läkare inne som kollat på lillens hjärtljud.

Sen att jag blev oerhört nonchalant bemött av BB-personalen var fruktansvärt jobbigt! Speciellt eftersom man är lite extra känslig efter barnafödandet (iaf jag).

Nu ska jag föda igen i december, men det tog 4 år innan jag ens orkat tänka på en till förlossning.
Ska till ett annat sjukhus denna gång och hoppas på bättre personal, och så har jag förberett och planerat mer inför denna gången.

 

[Lupino]

Sv: Förlossningar!

Det var absolut inte helt fruktansvärt även om det gjorde fruktansvärt ont så självklart skulle jag göra om det igen. Det är ju trots allt jobbigt under en begränsad tid. Då är jag mycket mer tveksam till graviditet som någon annan skrev - bl.a pga att jag fortfarande (8 månader efter förlossningen) delvis lider av foglossningsproblem som gör att jag inte kan leva mitt liv riktigt som vanligt.

Min förlossning började med smärtsamma förvärkar i perioder ca 36 h före vår dotter kom ut (med perioder menar jag att det fanns ett par pauser då jag inte hade några kännbara värkar alls). Riktigt jobbiga värkar hade jag i ca 16 timmar.

Jag använde mig endast av TENS och profylaxandning, men det var nog enbart med hjälp av min man som det funkade - ibland gjorde det så ont så jag panikade och spände hela kroppen (med resultat att det blev nästan outhärdligt) men min man var på mig och fick mig att andas istället.

Min dotter föddes 45 minuter efter vi kom in till BB (vi hade dock varit inne 3 timmar tidigare men jag hade i princip inte öppnat mig och BM trodde det skulle ta 12 timmar till så vi valde att åka hem igen eftersom värkarbetet stannade av på BB. Men väl hemma gick vattnet och sen gick allt fort!).

 

[Lupino]

Sv: Förlossningar!

Usch, låter inte alls kul! Vi fick ett fantastiskt bemötande både på BB-hotellet och förlossningen! Utan det hade det såklart kunnat bli en trist upplevelse.

Jag kände mig otroligt närvarande under min förlossning (åtminstone den tid vi var inne på BB - dvs under krystvärkarna). Mellan krystvärkarna småpratade jag med BM och allt kändes väldigt lugnt. Detta trots att jag fick hjälp med yttre press och det blev lite bråttom på slutet pga hjärtljuden.

Hoppas det blir bättre upplevelse denna gången!

 

[Clintan]

Sv: Förlossningar!

Dels kändes det nästan som att jag var utanför min kropp och allt kändes overkligt, samtidigt är ju smärtan så stark, och det känns som man inte orkar mer.

Så kände jag det också. Att jag på något sett inte var vid medvetande och jag frågade hela tiden om det inte var klart snart för jag var så trött, hade då inte sovit på över ett dygn. Däremot var tröttheten som bortblåst efteråt. Däremot hade jag en fantastisk BM under förlossningen, vilket nog hjälpte till att det blev en positiv upplevelse.

 

[Excalibur]

Sv: Förlossningar!

Jag hade en jättebra förlossning!
Självklart gör det ont men jag kände hela tiden att allt var som det skulle. Kunde gå in i smärtan o flyta med den.

Var aldrig rädd för förlossningen innan heller utan kände mig trygg i att alla andra kan ju så varför skulle inte jag orka. Dessutom så litade jag på att BM o de som fanns till hands skulle ge mig de läkemedel jag behövde.

Jag klarade mig bra på enbart lustgas o vi var inne på förlossningen i 2 timmar innan Jakob kom. Så jag slapp maratonförlossning.

Går gärna igenom en förlossning till bara för endorfinkicken man får! Man känner sig ju så duktig!! Genast fattar man vad det är menat ens kropp ska göra!


Det roliga är att en kompis till mig fick barn några veckor senare o när hon berättade hur det gått, tyckte jag det lät som en mardröm! Men hon var så nöjd o så lycklig att hennes förlossning gått så bra arr hon ville göra om det igen!!

 

[Lycklig]

Sv: Förlossningar!

Åh det var underbart båda gångerna ! Tänk vad starka vi kvinnor är ändå !

 

[bananabambi]

Sv: Förlossningar!

Jag har haft två positiva upplevelser båda gångerna.

Första gången blev jag igångsatt och det tog runt sex timmar från första värken.

Andra gången gick vattnet halv fyra på morgonen och sonen kom med ett plopp under typ andra krystvärken två timmar senare.

När jag var mitt uppe i krystvärkarna så tänkte jag "aldrig mer", men jag har funderat på när nästa barn skulle passa in redan på BB BÅDA gångerna

 

[Marie_C]

Sv: Förlossningar!

Matilda är tre månader nu och jag skulle helt klart kunna tänka mig en förlossning till. Tyckte det gick jättebra, det som gjorde ondast var värkarna innan krystvärkarna satte igång och efteråt när koagulerat blod skulle tryckas ur livmodern då vi kommit in till förlossningen, jädrar vad ont det gjorde Krystvärkarna kändes befriande. Jag hann aldrig fram till förlossningen så någon bedövning hade jag inte. Jag tyckte graviditeten var värst, mådde dåligt och hade ont förutom dom sista veckorna då jag tyckte att det var helt ok.

 

[Flyttfogel]

Sv: Förlossningar!

Jag födde den 14/8 i år och "alla" säger att man glömmer smärtan så fort så och "snart vill du ha en till". Men nä, jag tror då aldrig att jag kommer glömma, jag kanske väljer att gå igenom det igen så småningom men glömma gör jag nog inte.

Vattnet gick hemma vid 02,30. Vi fick åka in på en gång eftersom det var nästan en månad för tidigt, de ville kolla så allt var ok. Jag mådde svinbra, vi tog det lugnt, sov lite o åt frukost i godan ro.

Värkarna hade börjat men kändes inte värre än mensvärk. kl. 10,30 var jag öppen 3-4cm och då gick vi ut o tog en promenad, jag ville sätta sprutt det hela! Och det gjorde promenaden sannerligen... Vid 11,30 försvann min verklighetsuppfattning, nån annan tog över min kropp o urkrafter från nåt förhistoriskt tog över totalt. Försökte duscha för att lindra men det funkade inte alls, jag bara frös. Jag började skrika konstiga saker under värkarna (marsipan! Ville ha marsipantårta!) men behöll humorn däremellan o skojade friskt men flummigt. Min kropp böjdes o bändes, ställde sej på knä o jag kunde bara följa med, det gick inte längre att andas igenom, jag försökte o försökte men det blev mer o mer outhärdligt..

Kl. 13,15 kom vi in på en förlossningssal (ville fortfarande ha marsipantårta..) och jag fick börja använda gas.Jag fick det inte att funka.. Jag for hit o dit o hade ingen kontroll alls, vi lämnades ensamma väldigt mycket eftersom de hade väldigt mycket att göra. Jag var skräckslagen o fick total panik eftersom jag inte kunde hantera värkarna. Vid två tillfällen (mitt i värken) försökte jag ta mej därifrån, jag ville verkligen inte vara med längre. Min sambo fick ringa på klockan hela tiden och till slut var en sköterska närvarande i rummet. De frågade om ryggbedövning men jag mitt stora pucko har en grotesk sprutskräck och fick ännu mer panik vid tanken på stick.. :smirk:

Kl. 15,25 föddes Adam, navelsträngen var virad 2 varv runt halsen och födseln fick skyndas på då hjärtljuden gick ner kraftigt så jag blev ordentligt uppklippt för att han skulle komma ut.

Från total smärta o vrede (jag tänkte mord om sköterskor o barnmorska.... ) till lättnad, lycka o wow han är alldeles underbar!! Skithäftigt och jag skakade okontrollerat i 20-30 min efteråt när alla spänningar släppte, grinade massor.

Visst, helt klart värt det, sitter ju här med en underbar son, men OM jag gör om det nån gång (det lockar inte alls nu iaf) så ska jag banne mej gå i terapi för sprutskräcken för jag ska ha all smärtlindring som går att få och så ska jag lägga ut pengarna jag inte hade råd med denna gången för en profylaxkurs.
Adams födsel var helt klart det värsta o mest traumatiska jag har varit med om i hela mitt liv, men jag är enormt glad över att han finns .

 

[kisse]

Sv: Förlossningar!

Jag ska snart göra dte för tredje gången! Det är häftigt!!!

 

[Chlo]

Sv: Förlossningar!

Jag fick mitt första barn 27 juni. Det var inte alls så hemskt som jag hade föreställt mig. Jag trodde att det skulle vara något FRUKTANSVÄRT men trots detta var jag inte orolig innan. Ja var helt övertygad om att kroppen skulle göra jobbet. Och PRECIS så upplevde jag det!!!

Jag hade regelbundna värkar från tidig morgon och vid ca 22.40 skrev vi in oss på förlossningen. Jag trodde jag skulle få åka hem igen för jag trodde värkarna skulle vara värre än vad de var. När de undersökte mig var jag öppen 5 cm så givetvis släppte de inte hem oss igen. (Det var tur att jag fick med mig min packade väska i alla fall). Jag badade i någon timme och efter det var jag öppen 8 cm. Då tog de fram lustgasen och föreslog att jag skulle andas lite i den. Jag andades i den där lustgasen men jag tyckte att den var helt värdelös. Jag andades och andades men jag kände aldrig av den. Jag hade fel teknik och de påpekade detta flera gånger, men det blir som det blir när man har ont! Likaså med den vanliga andningen - jag andades som jag ville!

Värkarna blev starkare och framåt 2.45 gick vattnet och direkt satte krystvärkarna igång och min kropp bara tryckte på. Sambon ringde på klockan efter barnmorskan som fick brått att förbreda förlossningen. Sen fick hon hålla emot bebisens huvud av all sin kraft för jag (min kropp) ville trycka ut bebisen direkt! 03.18 är vår lille William född!!!

Jag var vid fullt medvetande hela tiden, sa tex till sambon -oj nu går vattnet och strax därefter -oj nu kommer det krystvärkar ring på bm. Lyckades till och med blänga på sambon när han försökte hålla tillbaka sitt skratt för jag lät så roligt när jag krystade.

Det tog precis lagom lång tid för jag hann aldrig bli utmattad och visst gjorde det ont men det var inte såå farligt. Det var absolut inte det värsta jag varit med om. Som ni förstår är jag inte alls avskräckt.

Något som gjorde ont däremot, det var amningen några veckor efter förlossningen!!!

 

[via]

Sv: Förlossningar!

Jag har fått två barn. Första förlossningen tog fem timmar, och var jätterolig, andra tog tre timmar och en kvart, och var ännu bättre, för jag kände att jag hade bättre kontroll den här gången.

Dock tycker jag att det kan nog vara nog med barn nu, framförallt för att jag inte vill vara gravid igen. För mig är det mycket värre än att föda, men så har jag haft ganska jobbiga graviditeter med foglossningar och ryggont.

 

[doglover]

Sv: Förlossningar!

Jag skulle hellre genomgå en till förlossning, än en till graviditet. Visst, jag sprack och fick sys på operation men jag ser hellre till att ha smärtor i 1-2 dygn än 9 månader igen av oroande.... Det enda man tänker på är ifall det kan gå fel. Man blir så lättad när allt är över och är som det ska.
Min förlossning var inte så lång. Blev inskriven efger 8 på morran och han kom ut halv 8 på kvällen. Det var en söndag. Då hade jag haft värkar sen lördag natt.