Föda hemma?

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Som sagt har jag inte valt att föda hemma, för mig passar det inte, men jag var rätt intresserad av andra föräldrars inställning till saker och ting och alltså läste jag på, pratade med andra istället för att bestäma mig för att alla som inte tänkte som mig själv inte hade kommit till insikt om hur det är...

Så tänker inte jag heller. För min del kan de där som möjligen är väldigt bundna till sitt hem och därför vill föda barn hemma, mycket väl veta om att de är det. De borde ju märka om de är mer bundna till hemmet känslomässigt än vad andra brukar vara, tänker jag. Eller om man tex är lite rädd för sjukhus, som många är, det vet man säkert också om själv.

Jag tycker dock att tonen i tråden är att det är lite "fint" att föda barn i hemmet, lite beundransvärt, något för väldigt medvetna och engagerade föräldrar och för kvinnor med de mest förträffliga av partners.

Själv har jag svårt att förstå den aspekten av det. Jag tycker mest att det är konstigt att man väljer bort sjukhusets kompetens och service, inklusive så enkla saker som att slippa städa efter förlossningen och att få lakanen bytta och tvättade utan att behöva engagera sig. Förutom då att jag tycker att det verkar vara en helt onödig risk att ta.

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Det har väl också att göra med en underton att det är fint och på något sätt lite extra kvinnligt att ha lätta förlossningar, som går snabbt och smidigt utan läkemedel, och där man känner sig jättepigg efteråt. Då är man liksom lite mer kvinnlig/moderlig och gjord för att få barn än andra, som behöver sjukhus och läkare och läkemedel och kanske t o m kejsarsnitt för att kunna få barn.

 

[Snurrfian]

Sv: Föda hemma?

Uuh, förväntas mannen klippa navelsträngen på förlossningen? Inget måste hoppas jag, jag skulle nog bli smått kräkfärdig av en sån uppgift.

I övrigt tycker jag tvärtom papporna förväntas ha en mycket viktig roll på förlossningen, pappan är ju den enda som är där hela tiden med kvinnan!

Min make tackade vänligt men besämt nej, trots att de försökte propsa på det och sa att han nog skulle ångra sig... Det har nu gått 10 år sedan första barnet och han har ännu inte ångrat sig.

 

[oz_joj]

Sv: Föda hemma?

I övrigt tycker jag tvärtom papporna förväntas ha en mycket viktig roll på förlossningen, pappan är ju den enda som är där hela tiden med kvinnan!

Håller med! Jag blev smått deperat vid hans kisspauser, typ:
- KISSNÖDIG? Då ska du veta hur jag känt mig de senaste timmarna och jag kan minsan inte kissa bort det, men gå du bara om du nu måste.

 

[Snurrfian]

Sv: Föda hemma?

Så tänker inte jag heller. För min del kan de där som möjligen är väldigt bundna till sitt hem och därför vill föda barn hemma, mycket väl veta om att de är det. De borde ju märka om de är mer bundna till hemmet känslomässigt än vad andra brukar vara, tänker jag. Eller om man tex är lite rädd för sjukhus, som många är, det vet man säkert också om själv.

Jag tycker dock att tonen i tråden är att det är lite "fint" att föda barn i hemmet, lite beundransvärt, något för väldigt medvetna och engagerade föräldrar och för kvinnor med de mest förträffliga av partners.

Själv har jag svårt att förstå den aspekten av det. Jag tycker mest att det är konstigt att man väljer bort sjukhusets kompetens och service, inklusive så enkla saker som att slippa städa efter förlossningen och att få lakanen bytta och tvättade utan att behöva engagera sig. Förutom då att jag tycker att det verkar vara en helt onödig risk att ta.

Fint vette sjutton, rätt kladdigt skulle jag tro... Nej jag tycker inte att det är särskilt fint och duktigt gjort, jag har mest konstaterat att det finns andledningar till att välja det alternativet och eftersom det kräver en hel del så är det ofta föräldrar som är väldigt engagerade, annars tror jag att man snabbt backar ur om man inte tycker att det är väldigt intressant med förlossningar.
Personligen skulle jag verkligen uppskatta om förlossningar inte var värre än ett gynbesök, men jag vet inte om jag fick särskilt mycket service på mina förlossningar, däremot hade de hög kompetens, absolut! Fast sköterskan som satt med mig medans jag väntade på narkosläkaren skulle nog har behövt lite mer kompetens, hon satt och tala om att hon aldrig hade klarat av att ha så ont som jag hade... Nähä vad ska jag göra? Gå härifrån eller? Det var inte det jag behövde få höra just då...

Och efter förlossningen fick jag inte mycket service heller, jag kanske helt enkelt har haft otur men jag vet inte hur de tänkte när de körde hem maken efter 48h vaken på förlossning som slutade i akutsnitt, kl 3 på morgonen fick han sätta sig i bilen och köra hem. Mig stoppade in på ett rum, barnet tog de och där låg jag helt uppe i varv och hade inte riktigt fattat vad som hade hänt, kl 07 körde de in mitt barn brevid mig och lämnade det i sin "plastbalja" och gick... Där låg jag med ett snitt på magen, kateter och rätt ont, inte en susning om hur mycket jag kunde röra mig och ett gallskrikande barn. Jag fick lov att ringa på klockan igen och en sur och stressad sköterska talade om att jag borde byta blöja på mitt barn. Alltså mitt första barn, helt ensam och nysnittad.
Sen undrade de på BVC varför vi inte fick amningen att fungera, jag tror att BB hade en hel del med det att göra...

Så nej min bild av BB är nog inte den bästa, någon mysig och avkopplande plats där pappan har en plats är det absolut inte.

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Oj, vilket dåligt BB! Vi fick jättemycket hjälp på bb, förlossningen gav mig extra morfinsprutor mot smärtan, klädde på bebisen och bytte blöja innan vi fick åka till BB (vi var kvar fyra timmar på förlossningen efter det att bebisen var ute, så det behövdes nog, men så långt tänkte inte vi just då). Sen fick vi ett eget familjerum, jättesnälla sköterskor som kom så fort vi ringde, och det tog nog en vecka iaf innan jag bytte min första blöja eftersom jag hade så ont efter snittet. Andra natten på bb hade jag läkarorder om att det var viktigt att jag fick sova, och att pappan tog barnet. Sköterskorna tog det som självklart att de skulle hjälpa till, och fixade med ersättning, och hjälpte till med matning och blöjbyten så att allt funkade fint. För oss var BB helt fantastiskt, vi kom dit en supertrasig liten familj, och åkte därifrån med en välfungerande amning, en glad och nöjd bebis, och all läkarhjälp man kunde begära.

 

[FlipTheFrog]

Sv: Föda hemma?

KL

Enligt vad jag har fått höra (jag har inte läst på själv, så detta är obekräftade uppgifter) faktiskt SÄKRARE att föda hemma än på BB!

Jag ville inte riktigt tro på det och fick bl a det här svaret (i en annan diskussion i ett annat forum):

"Internationell forskning bygger på stora dataunderlag och forskare använder kontrollvariabler för att resultaten ska bli generaliserbara. Även för förstagångfödande är hemförlossningen säkrare, det är statistiskt säkerställt. De som föder hemma för att de inte hann in ingår inte i studierna, det är planerad hemförlossning man studerar. Värksvaghet förekommer i princip inte vid hemförlossning, detta är ett typiskt sjukhusfenomen. En vanlig missuppfattning att ”jag hade dött hemma”, det hade du inte enligt statistiken. Hemma hade du kunnat få ett helt annat förlopp än på sjukhuset efs sjukhusmiljö och sjukhusrutiner orsakar väldigt mycket komplikationer."

 

[Sol]

Sv: Föda hemma?

Uuh, förväntas mannen klippa navelsträngen på förlossningen? Inget måste hoppas jag, jag skulle nog bli smått kräkfärdig av en sån uppgift.

I övrigt tycker jag tvärtom papporna förväntas ha en mycket viktig roll på förlossningen, pappan är ju den enda som är där hela tiden med kvinnan!

Min man fick aldrig frågan om att klippa navelsträngen. Har svårt att förstå varför det skulle vara så speciellt.

Min man var väldigt deltagande och viktig under hela förlossningen. Han var den enda jag hörde mitt i smärtan och lustgasen. De andras röster var bara som en suddig bakgrund så han var en oerhört viktig länk mellan mig och barnmorskan. Jag har lite svårt att tro att männen år 2012 generellt sett är undanskuffade.

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Varför är då mödradödlighet i barnsäng ett så gott som helt okänt fenomen i länder som Sverige numera, sedan man har börjat föda på sjukhus?

Och varför har barnadödligheten vid förlossningar gått ner så mycket?

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Verkligen? I länder där alla föder hemma är mödradödligheten skyhög, i Mali t ex Är barnsäng den vanligaste dödsorsaken för kvinnor. Så jag tvivlar faktiskt på den uppgiften, särskilt som där inte är några källor.

 

[AgentCarter]

Sv: Föda hemma?

Alltså, jag vet att det egentligen inte är så men är ändå det jag ser framför mig

*kl*

Min sambo var ganska närvarande under förlossningen tror jag. Jag var rätt så hög stora delar av tiden.
Direkt efteråt skickade de mig till duschen (underbart!) och så vägde/mätte de sonen, lärde sambon att ta på blöja sedan när jag kom tillbaka satt de och mös hud mot hud
Men BB såg jag inte alls som en lika trevlig upplevelse och då behövde vi ändå bara stå ut med de jobbigare i mindre än 8 timmar.
Det som var värst var nog den där slagborren som gick 7-17 varje dag
På vårt sjukhus är det inte säkert att man får vara på bb efteråt, vanligast är att man får åka hem eller stannar på patienthotellet. Vi blev dock tvungna och ligga kvar minst ett dygn pga. GBS.

Jag hade klarat att födda hemma med tanke på komplikationer, men hade GBS och då behöver man dropp intravenöst så hade ändå velat vara på sjukhus. Min värksvaghet berodde på epidural, jag var livrädd för värkstimulerande medel så de höll knappt på att få ge mig något. Gick bara med på det då de trodde att jag inte skulle orka annars. Men mitt sjukhus är restriktiva med värkstimulerande och det visste jag redan sen innan vilket var en trygghet.
Sen vet jag inte hur det skulle vara med min bror, antingen skulle han ha varit död eller frisk om han hade fötts hemma. Då han har en cp-skada vilket värkstimulerande medel kan ge om det sätts in fel. Men om jag kommer ihåg rätt fanns det en bra anledning till att det sattes in.

 

[FlipTheFrog]

Sv: Föda hemma?

Verkligen? I länder där alla föder hemma är mödradödligheten skyhög, i Mali t ex Är barnsäng den vanligaste dödsorsaken för kvinnor. Så jag tvivlar faktiskt på den uppgiften, särskilt som där inte är några källor.

Men man ju för det första jämföra med länder som inte har en massa andra faktorer som påverkar utgången och av samma anledning så får man ju jämföra med förlossningar i modern tid!!

I t ex Holland föder tydligen 1/3 av kvinnorna hemma, och detta med finfin statistik.

Jag är inte påläst nog att besvara era frågor. Hoppas någon hemförlossningsexpert dyker upp i tråden!

 

[FlipTheFrog]

Sv: Föda hemma?

I väntan på ev hemförlossningsexpert

http://www.svt.se/2.22620/1.2436736/farre_skador_vid_hemforlossning

http://du.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:518797

http://fodahemma.blogsome.com/2005/07/06/forskning-om-risker-och-vinster-vid-hemfodsel/

http://fodelsehuset.se/node/62

 

[AgentCarter]

Sv: Föda hemma?

att uppleva förlossningen som något romantiskt, kärleksfullt, som en del av sexlivet - den chansen får man när man föder sitt barn hemma.

Min första tanke var om denna person någonsin hade upplevt att födda barn.

Känns väldigt främmande för mig att se födelsen av mitt barn som en del av sexlivet. Alltså, barnet kom till av sex men jag tycker bara det ser fel ut i texten.
Nu ska jag kolla på de andra länkarna
(Men du födde inte hemma eller hur?)

Tillägg artikel 1:
Hm, jag tror det inte det har tänkt på att olika sjukhus har olika förhållningssätt. Där jag födde var det inte något prat om centimetrar i timmen utan allt gick i min takt (sedan kom inte krystvärkarna igång, men annan historia det) Men jag födde på ett sjukhus som inte är så belagt, utan personalen har tid för en, har förståt att det inte är så i de stora städerna. Dessutom fick jag en student vilket var toppen då jag upplevde henne som mer lyhörd och dessutom var hon med mig hela tiden.

 

[Sunshine]

Sv: Föda hemma?

KL

Jag har en kompis som fodde sitt 2:a barn hemma, planerat. Hon var assisterad av tva barnmorskor och en doula, helt i enlighet med "reglerna" i var kommun. Hon sager att det var fantastiskt att foda hemma. Hon ogillar sjukhus, det ar val kanske framsta anledningen, men hon tyckte att det var battre att vara hemma under hela varkarbetet, och extra toppen efterat, att fa vara i sin hemmiljo, inte behova hasa runt i sjukhusklader, ata acklig mat osv (hennes ord). Hennes forlossning var enkel och okomplicerad och hon var pa benen direkt efterat, precis som med sitt forsta barn (som foddes pa sjukhuset 10 min bort).

Sen har jag ett par kompisar som fodde hemma av misstag (gick for fort) men det ar ju en annan sak, mycket mer traumatiskt

 

[Lena Furberg]

Sv: Föda hemma?

Du nämner en sk "Doula", hur vanligt förekommande är de i Sverige? Jag har vänner i Canada som ofta nämner just sin Doula, och som beskriver denna som väldigt avgörande i hur man klarar av och hur man upplever sin förlossning.

(Själv kände jag mig både trygg och väl omhändertagen på BB, min man fanns med hela tiden och vi sov tillsammans med bebisen i BB-sängen de 2 nätter vi var tvungna att stanna pga tillfälliga blåsljud på bebbens hjärta).

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Fast det du skriver återkommer ju gång på gång till just hur lugnt och tryggt det är i det egna hemmet, till och med din dusch verkar vara tryggare än andra duschar.

Det är ju också den fördel som flera lyfter fram och jämfört med tex mig, framstår det som väldigt hemmabundet. Själv är jag ungefär lika trygg på ganska många platser. I själva verket är det sällan själva platsen som avgör om jag är trygg eller otrygg, utan andra saker.

 

[Brandgul]

Sv: Föda hemma?

Jag bara tänker, bra inte min dusch som jag måste städa, bra inte min säng som jag måste bädda om osv. Inte ens maten var dålig. Äta, bra det gick snabbt. Jag är ingen äta njuta människa. Det är bara lite energi som ska ned (och så käkar jag smaskigt godis istället, det ger mig samma tillfredsställelse som en god middag som andra)

Sist fick jag en utskällning här på Buke för folk tyckte att jag bodde på BB som på ett bekvämt hotell. Ja tack det står jag för än. Skickar läkarna inte hem en får man väl ändå passa på att njuta och inte gå omkring och låtsas lida för att det är kutym.

 

[FlipTheFrog]

Sv: Föda hemma?

Nu ska jag kolla på de andra länkarna
(Men du födde inte hemma eller hur?)

Nej,det hade iofs kunnat bli en förlossning på E6:an, men vi hann in och hade aldrig för avsikt att föda hemma

Jag har hela tiden tänkt att man får exakt samma förlossningsförlopp oavsett var man föder, och hade som argument att de som blivit akutsnittade och de som behövt värkstimulerande och epidural pga stora smärtor inte hade 'fixat' en hemförlossning...

Men nu har jag förstått och finner en viss logik i att det faktiskt inte blir samma förlossning trots att det handlar om samma kvinna och samma bebis, man byter från sin hemmiljö till sjukhusmiljö. Jag är, när jag tänker efter, inte förvånad över att värksvaghet är ett sjukhusfenomen och inte heller förvånad över forskningen som visar mer bristningar efter förlossningar på sjukhus mot hemförlossningar.

Själv upplevde jag en väldigt tydlig förändring i mitt värkarbete när jag kom in på BB mot hur det hade varit hemma (värkarna avtog). Vidare så tog värkarna en märklig fart efter att jag hade blivit undersökt hur mkt öppen jag var. Vid första barnet var jag uppkopplad så att jag såg hur CTG-kurvan ritades vid den sista timmen av öppningsvärkar, och de värkarna upplevde jag som mycket ondare än när jag fick sista barnet och kunde koncentrera mig på att känna efter och andas rätt.

 

[Rumpnissen]

Sv: Föda hemma?

Om jag inte hade haft 45 min till förlossningen hade jag definitivt kunnat tänka mig att föda eventuella nr. 2 hemma.

När första (och enda än så länge) barnet föddes så startade värkarbetet ca 10.00. 15.30 satte jag på TENS. 17.30 börjar det bli lite små besvärligt även med TENS. 18.45 sätter vi oss i bilen och åker in trots att bb 45 min tidigare sagt åt mig att ta två panodil och ett bad. 19.15 går vattnet, då börjar det göra ont. Vi skrivs in på förlossningen 19.40, allt där innan har gått bra och jag känner att det är en relativt "trevlig upplevelse" jämfört med vad jag hade täntk mig. På bb ska jag först lämna urinprov, klarar inte av det, barnmorksan propsar på, jag klarar fortfarande inte av det. Sambon får hjälpa mig att klä av mig. Jag får inte ligga hur jag vill i sängen, jag får inte bete mig hur jag vill, jag får inte göra vad jag vill. Och då hade jag definitivt inga konstiga krav utan helt rimliga utifrån vad jag hade lärt mig innan förlossningen. 20.06 föddes sonen och då hade jag haft total panik i tjugo minuter för ingen lyssnade på mig.

Ca 22.00 hoppade jag ur sängen och in i duschen. Ca 23.00 gick vi upp till bb (nåja, tog hissen). På bb blir jag invisad på ett rum "där är toaletten, tryck på knappen om det är något". Vi åkte hem från bb efter ca 36 timmar eftersom det inte fanns någon anledning i hela världen att stanna kvar. Sonen var frisk, jag var frisk och även om amningen inte hade kommit igång ordentligt så valde vi att åka hem. Vi var ändå tvungna att åka tillbaka till bb-mottagningen dagen efter.

Att vara hemma var mycket härligare. Jag vågade göra som jag ville med sonen, jag var inte rädd för att göra fel på samma vis, att någon skulle komma springande óch undra vad jag gjorde med honom när han gallskrek (vilket han gjorde mer eller mindre konstant de första 2 månaderna och inte gick att göra något åt). Jag är inte alls speciellt hemmakär. Men jag vill inte behöva dela rum med någon annan när min unge gnyr och skriker så varken den andra mamman eller barnet kan sova. Jag vill ha stöd av min sambo de första dygnen, även nätterna. Jag vill äta vettig mat och sova i en skön säng.

Visst kan man åka hem efter 6 timmar, men så som min förlossning var så gör jag hellre om det hemma än på sjukhus, om det nu då inte hade varit för att vi har så långt till sjukhus. Att genomgå en liknande förlossning igen, med sådant respektlöst bemötande och riskera att ändå inte hinna in till förlossningen utan oplanerat behöva föda hemma eller i bilen känns inte sådär jättelockande.

Hade jag istället haft en 4 dygns lång förlossning, krävt massa smärtstillande och medicinska insatser samt blivit respektfullt bemött och haft en positiv bb-upplevelse, ja, då hade jag förmodligen aldrig kunnat tänka mig att föda hemma.