Sv: Flock och rangordning
En kort kommentar till "Syrran" - visst, men det är viktigt för t.ex. en Varg att tillhöra en flock också! Ensam har den svårare att jaga tillexempel, och för en valp är det likamed döden att vara utan flock! Vargar som stöts ut ur en flock, eller lämnar den frivilligt, försöker sen bilda en ny flock.
Den där ständiga aggresiviteten i flocken ser man ofta på TV i filmer om vargar, men man ska minnas att det då oftast handlar om vargar i fångenskap (även om det är ett stort hägn) där blir beteendet annorlunda än i frihet. Man visar också gärna på TV häftiga scener med slagsmål och annat i den stilen, ingen vill se harmonin som i allmänhet råder inom flocken. Aggression är avståndsbildande och i en flock krävs sammanhållning och harmoni, annars funkar inte flocken. En flock jagar tillexempel inget vidare om vissa medlemmar ständigt tvingas vara på sin vakt mot de andra vargarna.
Igen, läs Anders Hallgrens Alfasyndromet!
Detta var en parentes, förlåt, och inget svar på¨trådstartarens fråga...!
*kl*
Var någonstans i mitt inlägg står det något som motsäger detta?
Skrev jag att livet i en rovdjursflock består i att passa sig så man inte blir indragen i ständiga rangstrider? Om det vore så så skulle fördelen med att leva i en flock försvinna... om man hela tiden riskerade att skadas allvarligt i en rangstrid.
Inte heller har jag påstått att valpar överlever ensamma... det gör inte föl heller... eller ungar av någon art om de förlorar sin/sina föräldradjur i ett förtidigt skede i livet... sen spelar det ingen roll om de är flockdjur eller inte.
En vild hundflock har för det mesta harmoni... i det har du helt rätt. När harmonin inte fungerar så grupperar flocken om sig... någon eller några individer lämnar flocken för att bilda en ny. Lika kan i vissa strider flockmedlemmar dödas av andra flockmedlemmar. Men oavsett vilket så har fortfarande den som ligger lägst i rang sist tillträde till exvis maten, och om det är ont om mat får den vara utan. Dessutom upplever den INTE utanförskap bara för att den inte får ligga jämte alfahunden.... Eller i detta fallet.. dela säng eller soffa med sin ägare. För det var ju det hela frågeställningen handlade om.
Däremot är harmonin i en hundflock, vild eller tam betydligt bräckligare än harmonin i en flock bytesdjur (vilda eller tama)
Vi kan göra samma jämförelse som du... fast vid en hästflock. Det är betydligt vanligare med slagsmål, sparkar och bett i en hästflock som är instängd i en hage, jämfört med en vilt levande flock. I en vilt levande flock förekommer ytterst små tecken på vem som skall flytta sig för vem.... Dessutom förekommer inte strider om maten överhuvudtaget så som det förekommer i en hage. Helt enkelt för att maten är utspridd på så stor yta att den inte går att strida om. Rangstrider i en vilt levande hästflock är det fakto något mycket ovanligt. Där uppkommer strider i princip endast vid fortplantning. Alltså kan jag inte heller studera hästars normala beteende i en hage lika lite som jag kan påstå att hägnade rovdjur har ett normalt beteende. Våra tamhundar lever inte heller ett för dem naturligt liv. Hur många har inte hundar som de får passa hemma för att de inte skall slåss??
Om vi tittar på de olika djuren... så är fortfarande flocklivet av olika betydelse för de olika arterna...
För bytesdjuret är flocktillhörigheten i princip en livsnödvändighet. Men för rovdjuret är det en fördel att tillhöra en flock då det blir betydligt lättare att leva. Men det är inte livsnödvändigt.
Jag grundar inte min åsikt på den av TV levererade bilden av flockdjur. Varken bytes eller rovdjur. Precis som du har jag läst en hel del... Även en del av AH... Skillnade är att jag inte köper allt som AH skriver.. Visst han är duktig, men det finns andra mycket duktiga etologer som har skrivit saker som går stick i stäv med AH's uppfattning.
Jag hade lite bråttom när jag skrev mitt inlägg så det lät kanske lite tvärt!
