Sv: Flera hästar delar box och min valack blir biten o sparkad 
Nej jag skulle aldrig komma på tanken att välja en s.k "viktbärande" isis- bara för att det är den enda rasen som man har på Island.
Vi skulle nog rida på russet om vi inte ville importera. Man tager vad man haver o sen blev det en skröna....att den är starkare o mer tålig än vad den egentligen är.
Bra för folk som tycker att stora hästar är läskiga. Behändiga är de ju o behöver inte så mkt mat osv....
Herregud jag trodde att de åsikterna var utdöda för länge sedan. Men jag orkar verkligen inte ta den diskussionen igen och igen och igen. Men jag ska skriva lite som du antagligen inte kommer att ta till dig.
Jag har islandshästar för att jag tycker om temperamentet (det är väldigt mycket häst i liten förpackning, iallafall i mina två exemplar) och att jag tycker att det är roligt med utmaningen med gångarterna. Punkt angående mitt eget val.
De är generellt starka om de inte har en klen exteriör, och/eller är dåligt musklade. Det finns dessutom forskning på att en hästs styrka inte nödvändigtvis är i proportion till hur stor den är. Det hänger bland annat ihop med hur deras ryggar och länder är konstruerade. Och det gäller inte bara islandshästar utan även andra hästraser.(Googla, eller sök i gamla trådar i frågan) Punkt.
Den som har ridit russ och jämfört med islandshästar vet att det är stor skillnad i hästtyp. Precis som det är skillnad mellan en varmblodstravare och ett arabiskt fullblod även om de för en oinsatt kan vara ganska lika till utseende och storlek. Man kan inte ersätta den ena med den andra och tro att man får en likvärdig upplevelse. Jag vet att ett vältränat och välbyggt russ klarar av att bära en vuxen människa, slå en pling till någon av de större russuppfödarna så kan du få svart på vitt. Minns ett reportage i en gammal Ridsport Special med bilder på vältränade fina russ med vuxna ryttare.
Jag förstår att islandshästen har det rykte den har i vissas ögon för det var en lång period där många köpte sig en islandshäst i tron om att man fick en liten snäll lättriden häst i ponnyformat. Och visst finns det såna också, men i allmänhet är de ganska svårridna om man ska klara av att styra upp alla gångarter, och dessutom rida dem i korrekt form. En liten häst i proportion till ryttaren kräver mer balans hos ryttaren eftersom att små viktförskjutningar påverkar mer på en liten gentemot en stor häst.
Dessutom är de ofta väldigt lättfödda vilket gjort att det finns många feta islandshästar som vaggar fram i diverse avarter till gångarter på bogarna.
Som om inte det räcker som "problematik" så har ganska många islandshästar ett Dr.Jekyll& Mr.Hyde temperament som innebär att de är lugna och lättsamma att hantera från marken, men har ridegenskaper som snarare kan jämföras med en het hopponny, eller galoppör än en "turhäst" när man sitter upp. På gott och ont. Har man en sån häst med sig så är det fantastiskt, och har man dem mot sig så är det rent av farligt.
Jag hoppas att du och andra "Islandshästmotståndare" blir mer öppensinnade och får möjligheten att sätta dig in i rasens positiva sidor så skulle det bli en större tolerans.
Jag har ridit ett par lektioner för en Grand Prixryttare som berättat att hon varit jätteskeptisk till islandshästar (för de var "små och håriga barnponnyer typ") Tills hon fick provrida ett välutbildat praktexemplar och genast blev mer ödmjuk och insåg att det här är väldigt mycket mer häst än hon hade föreställt sig, och att det är en hästras med ovanligt stor integritet, och att de är väldigt reaktionssnabba.
Hon är långt ifrån den enda som fått omvärdera sin åsikter.
Har du själv någon erfarenhet av hur det är att hantera och rida islandshästar annat än turhäst- och barnponnyvarianten? Om inte så är det kanske läge att skaffa sig det för att vidga sina vyer.
