Något av det viktigaste tror jag är att man engagerar sig där man bor. Det är t.ex. ganska lätt att arrangera informella träningsritter där man bjuder in folk från trakten att vara med.
Vi ordnar en sådan ungefär en gång i månaden - vi är en nystartad distansklubb i vårt distrikt. Då rider vi först och sedan brukar någon ha fixat mat, som vi betalar en slant för som går till vår nya klubb. På så sätt så lockar man till sig folk som får upp ögonen för distans och med fler intresserade så blir det lättare med funktionärer. Det viktiga är att man ser till att ha roligt ihop, blir ett gäng och ser till att nykomlingar känner sig välkomna. För träna skall man ju göra ändå och kul är det att träna ihop. Det ena ger det andra och plötsligt är man fler. Hos oss så händer det nu saker utan att de som dragit igång klubben från början alltid är med och ordnar. Det gäller att man släpper fram nya idéer och låter folk ta tag i sina egna grejer - hjärtefrågor.
Har man kul ihop och är en grupp är det sedan mer av en självklar sak att man ställer upp när det skall till med funktionärer. Fast visst är det svårt och mycket arbete före en tävling, därför gäller det att man har trevligt när man ordnar till en tävling tillsammans.
Sedan är det inte alltid det fungerar heller pga krockar av tävlingar, man måste ju ha ett underlag av startande också, så så länge det inte finns fler ryttare så kan det inte bli fler tävlingar. Men med ett lokalt engagemang av de som redan nu brinner för distansen så skall vi nog kunna utöka utbudet av tävlingar.
Hälsning Maja
