Ja, att han är ranglåg och osäker/rädd det råder det ingen som helst tvekan om, men det har aldrig varit tal om att ta bort honom "bara" av den anledningen, utan det är många andra faktorer som jag beskrivit som det beror på. För mina tankar i första hand är ju om han verkligen mår bra i sig själv när han är så rädd för allt, mitt mål är ju att jag ska kunna ha honom kvar för han betyder så enormt mycket för mig, men jag vill ju absolut inte att det ska ske på hans bekostnad. Det hade ju inte varit några som helst problem om han kunde berätta själv vad som är fel och vad jag kunde göra för att hjälpa honom, men nu kan han ju inte det.....
Han går ute dygnet runt nu med 3 andra hästar som alla är äldre än honom, dom har inga större sammarbetsproblem med andra eller varann. Det här är inga större problem för att hagen går att dela av om det skulle behövas - dom har en jättestor kuperad skogshage och med en lägda att beta gräs på också, och min häst törs ändå inte vara i hela hagen.... han uppehåller sig bara på en mindre yta (max 1/10 av hela hagen) och det spelar ingen roll att dom andra går iväg och äter gräs han vill bara inte följa med, så han får hö hela sommaren. Har testat att låta bli och lägga ut hö, men endera så smyger han bort och stressar i sig lite såpass att han inte svälter ihjäl (men han magrar ordentligt medans dom andra blir tjocka som tunnor) och sen skenar han tillbaka till sin plats under SITT träd, eller så står han bara och hänger tills någon kommer då han gnäggar i högan sky och kastar sig över maten som om han inte sett mat på flera dagar.
Inne i stallet så står han i en box på ena sidan och dom andra 3 står på andra sidan stallgången (den är 3 m bred), för han slår sönder både sig själv och stallet om han måste stå brevid någon annan häst, plus att han då blir så nervig att han inte går att hålla på med.
