finns det ett sätt att bli av med självskadebeteende?

[Grazing]

En fråga till er som har eller haft ett självskadebeteende, finns det något sätt att bli av med det när det så att säga följt med in i vuxen ålder? Jag börjar rejält tröttna på mitt självskadebeteende och öppenpsyk vill inte erbjuda något annat än arbetsterapeut, en som dessutom inte har en aning om hur den ska hjälpa mig med mina problem.

Finns det något svar på varför vissa blir erbjudna terapi i någon form för att hantera problemet och vissa inte? Jag har tjatat på dom nu om DBT men dom vill verkligen inte erbjuda mig det, för jag har inte "rätt" diagnos. Har man ingenting att säga till om ifall inte dom vill erbjuda det? Har jag rätt till någonting när det gäller det där eller är det bara att acceptera det dom säger?

Dom tror så starkt på att sysselsättning minskar mina problem, och det gör det på det sättet att skadorna minskar men jag mår ju inte bättre, det är bara det att jag inte hinner skada mig så mycket.

Jag har accepterat att jag förmodligen inte kommer bli fri från det här, det är ingen period som kommer gå över och jag vill ha ett sätt att hantera känslorna och impulserna på. Jag känner mig själv och vet att bara sysselsättning får mig inte att må bättre. Jag är inne nu nästan varje vecka på akuten med ganska så rejäla skador men psyk vill ändå inte erbjuda någon hjälp.

Är det någon här med diagnosen autistiska drag som fått hjälp från psyk genom någon slags terapi? Eller kan inte dom med "autistiska drag" ta del av någon sådan terapi? Det är iallafall vad psykologerna på på psyk sagt när läkaren frågat dom.

 

[tuaphua]

Jag hade självskadebeteende i form av anorexi. För mig hjälpte kbt till viss del. Men absolut inte helt. Schematerapi däremot var rätt för mig. Jag har varit frisk i ca 10 år från ätstörningarna. Visst kan jag få fel tankar ibland. Men det stannar just där, i tankar. Och jag tar mig ur det varje gång.

Jag har dock inte autistiska drag, dock adhd. Men jag har klarat tillgodogöra mig terapin även omedicinerad(för adhd just.. annan medicin fick jag för sömn etc).

 

[Elementary]

Får alltid bara höra samma sak om autism och hjälp av psyk. Har själv en aspergerdiagnos och sedan jag fick den har psyk vägrat hjälpa mig med mina faktiska problem, som innefattar självskadebeteende. De säger att aspisar (och säkert då även andra med autismspektrumdiagnoser) "inte kan tillgodogöra sig hjälpen". Sån bullshit. Fick samtalsterapi innan utredningen som hjälpte, men efter utredningen är det totalstopp. Hur kan det ha funkat innan diagnosen ställdes då? Dumhuvuden.

Så nä jag kan tyvärr inte ge någon pepp i frågan. Har bankat på samma vägg i snart sju år. Men jag hoppas verkligen det går att ordna på något sätt för dig. Sådär kan du ju inte ha det.

 

[Grazing]

Jag hade självskadebeteende i form av anorexi. För mig hjälpte kbt till viss del. Men absolut inte helt. Schematerapi däremot var rätt för mig. Jag har varit frisk i ca 10 år från ätstörningarna. Visst kan jag få fel tankar ibland. Men det stannar just där, i tankar. Och jag tar mig ur det varje gång.

Jag har dock inte autistiska drag, dock adhd. Men jag har klarat tillgodogöra mig terapin även omedicinerad(för adhd just.. annan medicin fick jag för sömn etc).

Jag har ätstörningar också, dock inte renodlad anorexi, men väldigt antingen eller. Antingen så äter jag och skadar mig på annat sätt eller så svälter jag mig totalt och fokuserar helt på vikten och låter bli skadandet. Nu tex har jag inte skadat mig på två veckor men har o andra sidan heller inte ätit på länge. Inte mer än att jag dricker några påsar nutrilett vissa dagar.

Vad innebär schematerapi?

 

[Grazing]

Får alltid bara höra samma sak om autism och hjälp av psyk. Har själv en aspergerdiagnos och sedan jag fick den har psyk vägrat hjälpa mig med mina faktiska problem, som innefattar självskadebeteende. De säger att aspisar (och säkert då även andra med autismspektrumdiagnoser) "inte kan tillgodogöra sig hjälpen". Sån bullshit. Fick samtalsterapi innan utredningen som hjälpte, men efter utredningen är det totalstopp. Hur kan det ha funkat innan diagnosen ställdes då? Dumhuvuden.

Så nä jag kan tyvärr inte ge någon pepp i frågan. Har bankat på samma vägg i snart sju år. Men jag hoppas verkligen det går att ordna på något sätt för dig. Sådär kan du ju inte ha det.

Det är verkligen hopplöst det där, samtidigt lite skönt att höra att det inte bara är jag dom envisas med inte kan ta emot den typ av hjälp.

Det som är så tråkigt är att detta beteende från psykvården triggar mitt självskadebeteende något enormt av någon anledning, kanske för att bevisa att det faktiskt är ett problem(?). Slutenvården har insett att inläggning inte hjälper som tur är så dom tar inte gärna emot mig vilket gör att jag mer än gärna söker hjälp för skadorna, men öppenvården vill verkligen inte hjälpa mig på något vis annat än en arbetsterapeut då.

Det känns på riktigt som att det inte finns någon "bot" för sånna som mig Kan jag göra annat än att tjata på läkaren liksom? Jag är seriöst rädd att jag ska gå får långt en dag, och det har jag sagt till läkaren som bara lägger till en medicin eller ökar på en annan.

Som arbetsterapeuten sa "-du får köpa en till häst, för under tiden du hade häst så hade du ju inte tid att skada dig". Kanske det är den enda lösningen, överlev sålänge det går genom att vara så upptagen det går.

 

[tuaphua]

Jag har ätstörningar också, dock inte renodlad anorexi, men väldigt antingen eller. Antingen så äter jag och skadar mig på annat sätt eller så svälter jag mig totalt och fokuserar helt på vikten och låter bli skadandet. Nu tex har jag inte skadat mig på två veckor men har o andra sidan heller inte ätit på länge. Inte mer än att jag dricker några påsar nutrilett vissa dagar.

Vad innebär schematerapi?

Jag var för ytlig för att fastna i annat självskadebeteende. Jag vågade inte få ärr. Det kan jag väl vara glad för idag på sätt och vis.

Schematerapi är rätt nytt i Sverige och har rätt få utbildade terapeuter. Om du googlar kan du nog hitta om det finns där du bor.
Det är en vidareutveckling av kbt och psykodynamisk terapi. Man går till grunden med varför man har sina invanda beteenden/mönster och jobbar sen lite kbt-aktigt med att hitta verktyg för att hantera sina problem. Dock går man mer på djupet än man gör i kbt. Det passade mig bättre. I KBT blev jag för mkt duktig flicka och pressade mig för hårt och fick inte till känslo-kontakten riktigt. Då gick det bara att halvt lösa problemen.

Det finns en bra bok som nu kommit på svenska. Den är skriven av grundaren till schematerapi. Den heter "Lev som du vill och inte som du lärt dig" och är skriven av Jeffrey Young och Janet S Klosko. Den är verkligen super. Jag fick jobba med den i terapin.

 

[Grazing]

Jag var för ytlig för att fastna i annat självskadebeteende. Jag vågade inte få ärr. Det kan jag väl vara glad för idag på sätt och vis.

Schematerapi är rätt nytt i Sverige och har rätt få utbildade terapeuter. Om du googlar kan du nog hitta om det finns där du bor.
Det är en vidareutveckling av kbt och psykodynamisk terapi. Man går till grunden med varför man har sina invanda beteenden/mönster och jobbar sen lite kbt-aktigt med att hitta verktyg för att hantera sina problem. Dock går man mer på djupet än man gör i kbt. Det passade mig bättre. I KBT blev jag för mkt duktig flicka och pressade mig för hårt och fick inte till känslo-kontakten riktigt. Då gick det bara att halvt lösa problemen.

Det finns en bra bok som nu kommit på svenska. Den är skriven av grundaren till schematerapi. Den heter "Lev som du vill och inte som du lärt dig" och är skriven av Jeffrey Young och Janet S Klosko. Den är verkligen super. Jag fick jobba med den i terapin.

Ska absolut kolla upp det där, fick du hjälpen genom psyk eller var det privat?

 

[tuaphua]

Ska absolut kolla upp det där, fick du hjälpen genom psyk eller var det privat?

Det var faktiskt via psyk och inte privat. Men jag tror det är extremt ovanligt.
Jag hade tur i att min vanliga psykolog var utbildad inom både kbt och sen också schematerapi. Hon var en av de första att bli exad i Sverige. Jag tror dock hon blivit privat nu tyvärr.
Jag har en kompis som gick privat ungefär samtidigt. Även han är idag fungerande efter den terapin.

 

[Marty]

Jg vet inte om det här hjälper dig alls, men mitt självskadebeteende försvann när jag träffade mannen i mitt liv, efter att ha varit en del av det i flera år. Han valde att älska mig trots min depression, självmordstankar, ångest och självskadande. Med tiden så växte det bort på något konstigt sätt. Likaså blev det med mina andra problem. Idag har jag lätt att känna ångest när livet går emot mig, men impulserna att skada mig i samband med detta har nog försvunnit. Men det tog tid. Det tog nog typ 2 år efter att jag träffade min kille tills jag vågade säga att jag inte självskadar mig längre. Det blev ju ett antal återfall. Men Rom byggdes inte på en dag.

Jag bör nog kanske tillägga att jag aldrig vågat lita på vården och aldrig släppt in den i mitt liv, så det där med terapi och behandlingsmetoder vet jag inget om tyvärr. Min terapi blev helt enkelt att våga lita på en annan människa och våga känna kärlek.

Jag tror inte varken du eller någon annan är en permanent självskadare. Du kommer fixa det där. Du måste bara hitta din väg ut ifrån det. Idag har jag accepterat att ärren är en del av mig, men de är ärr efter vad jag gått igenom, och ett bevis på att jag överlevde. Jsg skickar mycket pepp till dig. Du är stark!

 

[Alexandra_W]

Jag vet inte vad du räknar med följt upp med i vuxen ålder men jag var över 20 när jag hade det som värst. Både anorexi och självskadebeteende (skar mig, rejält).

Frisk sedan många, många år nu. Anorexispöket får man passa ibland, i början mer men även nu kan tex en hastig viktnedgång av en magsjuka eller så väcka fel tankar. Självskadebeteendet är helt borta, inte ens enda impuls oavsett hur pressad, stressad, ledsen och belastad psykiskt jag än varit.

 

[MiaMia]

Det är inte sant att det inte går att hjälpa folk med autismspektrum genom terapi.
Däremot så kan terapin behöva anpassas i olika grad.
Det kan fastna i att de som behandlar självskadorna inte anser sig ha kunskap/intresse nog att göra anpassningen.
(Men även arbetsterapeuthjälp behöver anpassas -och det går ju tydligen- eller får du den oanpassad?)

Sen kan en del svårigheter som grundar sig i autismen utgöra bakgrund till att man börjat må dåligt från början och då kanske kunskaper om det visar sig vara viktigare. Exempelvis mindre utvecklad förmåga att uppmärksamma, tolka och förstå sina egna känslor, som man kan behöva hjälp att hantera i sig. Och det görs förmodligen bättre ju mer autismerfarenhet personalen har...

Finns det någon NPF-enhet eller liknande som du skulle kunna vända dig till istället. Och då i första hand fråga om hjälp med själva måendet och dess orsaker.
Eller om ditt landsting har en bra autismhabilitering som skulle kunna ge dig lite verktyg, även om de inte riktas mot just självskadandet. Alternativt stödja dig i kontakten med övriga vården.

 

[Qelina]

Jag har asperger och fick också höra att man då inte kan ta till sig behandling på samma sätt och fick pga detta ingen hjälp.Bytte då vårdgivare och när dom inte heller klarade att hjälpa mig så fick jag chansen att åka till ett behandlingshem med KBT och jag mår nu mycket, mycket bättre i min anorexi, det räknas nog knappt som anorexi längre för trots en hel del jobbiga tankar vet jag nu hur jag ska hantera dom i dom flesta fallen. Jag har fortfarande en ätstörning men är otroligt mycket friskare och på ett sätt hjälpte väl aspergern/autismen till att göra mig frisk för först var det ett hinder men när jag väl fått in nya rutiner och regler så satte dom sig ju ordentligt hos mig. Fick höra på behandlingshemmet att asperger anses vara en försvårande omständighet men inget som gör det omöjligt. Nu går jag hos psykolog och fysioterapeut. Förut fick jag endast hjälp av en arbetsterapeut jag med och innan dess på förra vårdenheten där dom ansåg att man inte kan hjälpa folk med asperger så fick jag bara gå och väga mig och hämta medicin 3 ggr/vecka hos en sjuksköterska.

Det jag vill säga är att du kanske kan kolla upp om ni har fler vårdgivare i din stad som är knutna till Landstinget, vi har 2 och båda bekostas då av högkostnadskortet. Sen ge dig inte, det stämmer inte alls att man inte kan hjälpa folk med autism. Jag hade turen att på behandlingshemmet få en psykolog som kunde mycket om både min anorexi och asperger och vi kunde jobba utifrån mina förutsättningar.

Ska jag vara ärlig har aspergerdiagnosen hjälpt mig extremt mycket för att när jag väl fått hjälp har det fungerat så mycket bättre än innan när alla bara tyckte jag var omöjlig att jobba med och inte förstod mig. Nu möts jag på ett helt annat sätt.

Men svar på frågan är att det nog finns flera olika sätt att bli frisk, man kanske måste prova sig fram och testa olika metoder men det går! Ge inte upp. Jag tycker det är fruktansvärt hur vården behandlar oss som är sjuka. Kanske kan du ta upp dina frågor med högsta chefen på psykiatrin? Det fick vi göra för att något skulle hända. Och kanske ta hjälp av någon anhörig som kan hjälpa till att trycka på lite om det behövs?

 

[Lipperta]

Jag har mild AS, ätstörning(ospecifierad) och självskadebeteende. 20år

Har inte skadat mig på ca 6 mån men lusterna börjar bli för mycket snart, kan inte hålla tankarna borta. Har aldrig fått hjälp på psyk, har inte frågat efter det speciellt då jag är LIVRÄDD att bli inlåst, men folk har definivt sett nya och gamla ärr.
Sysselsättning ökar mina problem med detta så blir chockad att de tycker det är enda lösningen.

Klart man kan bli fri från detta!

Om någon hade sagt att jag inte kan ta till mig viss behandlig pga asperger tror jag jag hade gått till närmsta nyhetsstation och begärt första sidan! HELT galet.
Kalla fakta, Dr phil vem som helst hade jag skickat in detta till.

Jag har alltid svarat extremt dåligt på As specifierad ''hjälp'', folk fattar ju förfan inte att folk med As är olika. Jag är rätt skämtsam och sarkastisk och folk vet inte vad de ska göra för så FÅR man inte vara med As. Fan jag hatar vården!
Ursäkta psykbrytet och lycka till

 

[MiaMia]

Fast om det är folk som jobbar utifrån att AS-personer ska följa en mall-modell - då är det ju inte riktig AS-anpassning du har fått.
Eftersom individanpassningen är just en av de bitar man behöver vara noggrannare med än annars.