Fifty shades of Grey - filmen

[Roheryn]

Jag har läst alla böckerna, och sett filmen. Gillade båda, även om ingendera är något mästerverk, böckerna dock mer än filmen. Det jag gillade var inte själva sexet (tycker inte ens det är särskilt upphetsande, inte riktigt min grej), utan spelet mellan dem, den psykologiska bakgrunden, funderingarna kring vad som egentligen har hänt honom i barndomen. När jag började läsa första boken var jag väldigt fängslad av deras första möte, känslorna kring det, den där plötsliga attraktionen. Sannolikt för att jag i mitt eget liv just hade upplevt något liknande (som dock slutade på ett HELT annat sätt).

Jag läste vidare lite av samma anledning som man fortsätter läsa en deckare - vad har hänt, vad kommer att hända, hur "löser sig" allt till slut?

Jag tycker inte att böckerna (eller filmen) glorifierar någonting - de skildrar förvisso en man som inte är helt frisk (för att underdriva en smula...), men att skildra är i min värld inte detsamma som att glorifiera. Jag tycker dessutom inte att Ana "lägger sig platt" och accepterar allt han säger, utan en del av det jag fann nöje i att läsa om var just diskussionerna och funderingarna kring "kontraktet".

 

[Mischmasch]

Jag tycker inte att böckerna (eller filmen) glorifierar någonting - de skildrar förvisso en man som inte är helt frisk (för att underdriva en smula...), men att skildra är i min värld inte detsamma som att glorifiera. Jag tycker dessutom inte att Ana "lägger sig platt" och accepterar allt han säger, utan en del av det jag fann nöje i att läsa om var just diskussionerna och funderingarna kring "kontraktet".

Böckerna och filmerna i sig (obs har bara läst delar av första) kanske inte glorifierar det men marknadsföringen och majoriteten av fansen gör det definitivt.
Så fort man ser det som någon romantiskt kärlekssaga (med lite snuskig edge) så tycker jag att man är fel ute.
Det känns i alla fall lika ologiskt som om massor av män plötsligt skulle börja sukta efter kaninkokerskan i Farlig förbindelse.. Typ.

Sen kan man ju tycka att det är bra böcker/film ändå precis som man kanske tycker Farlig förbindelse är det men de har ju ingenting med kärlek att göra?

 

[MiniLi]

Har börjat läsa böckerna för att bilda mig en egen uppfattning och håller på att ta mig igenom första boken nu.

Jag förstår att man blir kåt av att läsa om själva sexet men hur man kan få deras förhållande till romantiskt övergår mitt förstånd?
Har varit i ett förhållande med liknande mekanismer och det är inget annat än psykisk misshandel och manipulation.

Ni som tycker att det är en romantisk kärlekssaga, ser ni inte hur han använder sexet för att kontrollera henne och få henne att göra saker hon egentligen inte vill? Eller är det "okej" så länge det bara är en fantasi och inte verkligheten?

Jag hade aldrig velat vara i en sådan komplicerad relation själv, men jag kan ändå tycka att fantasin är romantisk. Och nej jag ser inte riktigt att han använder sexet för att kontrollera henne, snarare att han försöker utöva kontroll på många sätt men att de faktiskt blir rätt så samspelta i det sexuella.
Men framförallt så ser jag två människor som kompromissar och försöker hitta ett sätt att få relationen att funka när de kommer från väldigt olika håll.

Det jag har svårast för i böckerna är hans överbeskyddande kontrollbehov, men där sätter ju hon mer och mer ner foten och de hittar någon slags balans tillsammans.

 

[MiniLi]

Jag har läst alla böckerna, och sett filmen. Gillade båda, även om ingendera är något mästerverk, böckerna dock mer än filmen. Det jag gillade var inte själva sexet (tycker inte ens det är särskilt upphetsande, inte riktigt min grej), utan spelet mellan dem, den psykologiska bakgrunden, funderingarna kring vad som egentligen har hänt honom i barndomen. När jag började läsa första boken var jag väldigt fängslad av deras första möte, känslorna kring det, den där plötsliga attraktionen. Sannolikt för att jag i mitt eget liv just hade upplevt något liknande (som dock slutade på ett HELT annat sätt).

Jag läste vidare lite av samma anledning som man fortsätter läsa en deckare - vad har hänt, vad kommer att hända, hur "löser sig" allt till slut?

Jag tycker inte att böckerna (eller filmen) glorifierar någonting - de skildrar förvisso en man som inte är helt frisk (för att underdriva en smula...), men att skildra är i min värld inte detsamma som att glorifiera. Jag tycker dessutom inte att Ana "lägger sig platt" och accepterar allt han säger, utan en del av det jag fann nöje i att läsa om var just diskussionerna och funderingarna kring "kontraktet".

Håller med lite här. Tyckte också det psykologiska var intressant. Sen tycker jag att det är fullständigt orimligt att någon skulle bli "frisk" från en allvarlig personlighetsstörning bara av att träffa rätt tjej, men jag kan leva med att det är orealistiskt och tycka att det är rätt så romaniskt ändå

 

[MiniLi]

Böckerna och filmerna i sig (obs har bara läst delar av första) kanske inte glorifierar det men marknadsföringen och majoriteten av fansen gör det definitivt.
Så fort man ser det som någon romantiskt kärlekssaga (med lite snuskig edge) så tycker jag att man är fel ute.
Det känns i alla fall lika ologiskt som om massor av män plötsligt skulle börja sukta efter kaninkokerskan i Farlig förbindelse.. Typ.

Sen kan man ju tycka att det är bra böcker/film ändå precis som man kanske tycker Farlig förbindelse är det men de har ju ingenting med kärlek att göra?

Fast varför skulle jag ha fel för att jag tycker att det är en romantisk fantasiberättelse?
Alla måste ju inte tycka så, men varför skulle man vara fel ute?

Böckerna är ju ursprungligen fanfiction från Twilight och det är ju inte så konstigt att det nu blossar upp samma diskussion som för några år sedan.. Finns många likheter.

 

[Mischmasch]

Fast varför skulle jag ha fel för att jag tycker att det är en romantisk fantasiberättelse?
Alla måste ju inte tycka så, men varför skulle man vara fel ute?

Böckerna är ju ursprungligen fanfiction från Twilight och det är ju inte så konstigt att det nu blossar upp samma diskussion som för några år sedan.. Finns många likheter.

Men VAR finns romantiken?

Min parallell till Farlig förbindelse trodde jag var nog för att förklara varför jag anser att man är fel ute. Man har om inte annat en väldigt farlig bild av romantik.
Och så länge det bara är en fantasi så kan det väl vara okej men misstolkar man "Mr Grey-beteende" för romantik även i verkliga livet så är risken att man kommer råka väldigt illa ut.
Man kommer inte inse vad man gett sig in i förrän man är för hjärntvättad för att hitta ut..

 

[athena]

Man kommer inte inse vad man gett sig in i förrän man är för hjärntvättad för att hitta ut..

Exakt. Och har man varit därinne får man rysningar på riktigt av 50 shades.

Det handlar inte om sexet (som många verkar tro) utan om kontrollbehovet. Och dessutom det sjuka i att hans beteende förklaras i hans barndom - så alla ni som har läggning åt BDSM-hållet, ni vet att det är nåt fel på er va...?

 

[Roheryn]

Exakt. Och har man varit därinne får man rysningar på riktigt av 50 shades.

Det handlar inte om sexet (som många verkar tro) utan om kontrollbehovet. Och dessutom det sjuka i att hans beteende förklaras i hans barndom - så alla ni som har läggning åt BDSM-hållet, ni vet att det är nåt fel på er va...?

Men var någonstans står det i böckerna eller sägs det i filmen att mr Grey skulle vara "normal BDSM"??? För mig är det uppenbart att han inte är det...

 

[athena]

Nja, men det romantiseras ju. De vänner som jag diskuterat detta med - de som hyllar storyn - skrattar lite och tycker att "tål du inte lite rå sex". Ööööhh.

 

[Gnist]

alla ni som har läggning åt BDSM-hållet, ni vet att det är nåt fel på er va...?

Är du seriös?

 

[Mischmasch]

Är du seriös?

Jag tror du missade ironin.

 

[athena]

Är du seriös?

Absolut. Det finns hur många som helst intressanta krönikor i ämnet men man får ju inte länka på buke.

 

[Roheryn]

Nja, men det romantiseras ju. De vänner som jag diskuterat detta med - de som hyllar storyn - skrattar lite och tycker att "tål du inte lite rå sex". Ööööhh.

Det får ju stå för dina vänner vad de säger och tycker. Och det finns säkert de som aningslöst "hyllar storyn". Jag tycker den är just en story - varken mer eller mindre - som skildrar en rätt komplicerad kärleks- och sexhistoria mellan en ganska störd man och en oerfaren och aningslös men långt ifrån menlös kvinna. Och det finns - i den storyn - inslag av såväl BDSM som fysisk och psykisk misshandel. Men det finns också - i samma story - romantik och kärlek. Det är ju sällan allt är helt igenom bra eller helt igenom dåligt, inte bara svart eller vitt (utan kanske rentav minst 50 nyanser av grått?!? )

 

[em-pirre]

@Roheryn men det är ju just det som är pointen. Man kan inte skriva "romantiskt", "älska" i samma mening som "svartsjuka" och "misshandel".

 

[Roheryn]

@Roheryn men det är ju just det som är pointen. Man kan inte skriva "romantiskt", "älska" i samma mening som "svartsjuka" och "misshandel".

Jo, jag anser att man kan det. Ett förhållande kan ha inslag av allt det där, eller för all del börja på det ena sättet och sluta på det andra. Därmed inte sagt att det är BRA, men nog sjutton KAN det se ut på det sättet.

 

[em-pirre]

Jo, jag anser att man kan det. Ett förhållande kan ha inslag av allt det där, eller för all del börja på det ena sättet och sluta på det andra. Därmed inte sagt att det är BRA, men nog sjutton KAN det se ut på det sättet.

Jag tycker du har fel. Jag tror att ett förhållande kan ha inslag av föreställd kärlek i samband med svartsjuka och misshandel.

Att det i böckerna framställs som något romantiskt (han gör ju det bara för att han älskar henne...) är helt sjukt och något som absolut borde motarbetas istället för att glorifieras.

Jag hörde senast igår en tjej som sa att hon hade det jättejobbigt i sitt förhållande, men att "Det är väl så att man alltid har jobbiga perioder i förhållanden." Det är så sorgligt att folk verkligen tror att det hör till att man ska må dåligt, slåss och vara olycklig i sitt förhållande lite nu som då.

Jag har aldrig varit det (i mitt nuvarande förhållande) och om jag blir det så kommer jag att avsluta förhållandet.

 

[MiniLi]

Men VAR finns romantiken?

Min parallell till Farlig förbindelse trodde jag var nog för att förklara varför jag anser att man är fel ute. Man har om inte annat en väldigt farlig bild av romantik.
Och så länge det bara är en fantasi så kan det väl vara okej men misstolkar man "Mr Grey-beteende" för romantik även i verkliga livet så är risken att man kommer råka väldigt illa ut.
Man kommer inte inse vad man gett sig in i förrän man är för hjärntvättad för att hitta ut..

Jag har inte koll på Farlig förbindelse tyvärr..

Jag kan ju inte svara för någon annan men för mig personligen så kan jag tycka att något är romantiskt utan att eftersträva att ha samma sak i mitt eget liv. Precis som att jag blir kåt av sexscenerna i 50 shades men ändå inte har någon som helst önskan om att bli fastbunden och piskad med ridspö IRL. Det är en bok, det är påhittat, jag tycker att det är helt okej att man går igång på det på flera olika plan utan att behöva försvara det.

Och såklart så är det ju helheten som jag gillar i böckerna. Jag har överseende med att en påhittad figur i en påhittad berättelse har en del issues som gör att han beter sig rätt otrevligt, för helhetsmässigt så tycker jag att det är sjukt romantiskt med en sån passionerad förälskelse som beskrivs i böckerna/filmen.

 

[Gnist]

Absolut. Det finns hur många som helst intressanta krönikor i ämnet men man får ju inte länka på buke.

Jag tror du missade ironin.

Uppenbarligen inte..

 

[athena]

Alltså den meningen var ironisk. Jag trodde ärligt talat inte den gick att tolka på nåt annat sätt

 

[nullo-modo]

Alltså den meningen var ironisk. Jag trodde ärligt talat inte den gick att tolka på nåt annat sätt

Problemet med den meningen är att många tycker den är sann.

Socialstyrelsen i Sverige har beslutat att inte längre betrakta BDSM som en sjukdom från och med årsskiftet 2008/2009 och världshälsoorganisationens anser fortfarande BDSM som en sjukdom.