Fetmakirurgi

Tack för att du berättade!

Reagerade på att du vägdes så långt före operationen som sex månader! Det är nästan givet att vikten riskerar har förändrats uppåt under de fem månaderna du inte gick på diet ju.
Jag har inte fått någon vikt att nå efter de här veckorna, det verkar vara vad man brukar höra, men läkaren sa inget till mig, vilket förstås oroar mig lite. Tänk om jag inte går ner tillräckligt? Jag märker så fort jag rör på mig att jag blir betydligt tröttare än brukligt, orken är inte som den brukar vara, men tänk om det ändå inte ger tillräckligt resultat?

Förstår att det var jobbigt att gå upp och röra på sig så nära inpå, förstår ju varför, men jag har inga problem att förstå att efter en operation är man kanske inte så himla pigg på att göra annat än att ligga ner och vänta tills man mår bättre.... Tog du också sprutor mot blodproppar efteråt? Är de lätta att ta själv? Jag är inte spruträdd i vanliga fall, men att ge mig själv känns skrämmande på något vis! Hur har du följts upp efter operationen, av sjukvården?

Hur pigg är man dagen efter? Jag som inte umgås med min familj längre får ju ta mig dit själv.

Vad gjorde du för smoothi? Och någon soppa förutom ärtsoppa som du kan rekommendera?
Man får ju mindre energi av sopporna så är ju ganska logiskt att man blir tröttare. Vissa upplever dock att de blir piggare efter några dagar! Kan vara bra att dricka lite buljong för att få salt i sig, tyckte det hjälpte litegrann!
Jag blev väldigt ledsen när jag fick gå på extraflyt, det var ingen som frågade vad jag vägde när jag började gå på flyt utan den enda registrerade ”första vikt” de har är den som var sex månader innan operationen, så det är också den de räknar ifrån när jag varit på återbesök. Var på ett sex veckor efter och har varit på ettårsbesök. Borde få tvåårsbesök snart!

Sprutorna är ganska lätta men jag valde att få hjälp av svärmor och kompis. Nålen är dock väldigt vass så den går lätt in! Och känns inte i princip. Har tagit sådana sprutor efter graviditet också.

Jag hade nog inte orkat ta mig hem själv, har dock 1,20 h till sjukhuset, var yrslig.

Gjorde smoothie på typ yoghurt, mjölk och blåbär/jordgubbe. Tror de avråder från hallon i början då fröna kan fastna i såret om jag minns rätt. Men man kan ju göra på banan och man kan ha i proteinpulver också!
Hmm undrar vad jag åt mer för soppa? Potatissoppa är ju gott och zuccinisoppa. Jag åt mest vegetariska då jag ibland har svårt för kött och tanken på mixat kött gör mig kräkmagad 🙈 men det är ju en smaksak!
 
Jag gick på flyt i sju veckor. Skulle ha gått på flyt i fyra veckor, men fick ”straff-flyta” för att jag gått upp ett gäng kg från det att jag blev invägd tills dess att operation skedde 6 månader senare. Tur i oturen klarade inte min mage shakes efter tre veckor, rann rakt igenom, så fick istället dricka lättfil/lättyoghurt/lättmjölk samt vitamintablett. Det var himmelriket för modifasten är inte god, nånstans!
På sjukhuset blev jag inskriven, fick vänta några timmar på min tur och fick sedan gå till operation. Grät pga dödsångest, men teamet var trevliga och glada så de lättade upp stämningen! Efter, på uppvaket, ville de ha upp mig o stå knappt innan jag vaknat. Det är för att minska blodproppar men just då var jag måttligt irriterad. När jag väl var vaken körde de mig till mitt rum. Tror jag fick nån soppa till kvällsmat som inte var god, jag är lite kräsen av mig… under natten väckte de mig flera gånger för att jag skulle stå upp och för något prov, om det var blodtryck eller nåt. Minns ej riktigt. På morgonen/fm därpå fick jag besök av någon fysioteraput eller liknande och någon läkare som gick rond. Sen kom ingen in till mig mer. När mamma väl kom och hämta mig på em (hon kunde inte komma tidigare) så var det nytt skiftlag utanför rummet och när jag sa hejdå var de jätteförvånade, de verkade inte ens veta att jag fanns där 🙈
Efteråt fick jag gå på flyt några veckor, gjorde mest egna släta soppor såsom grön ärtsoppa, så gott! Samt åt yoghurt och drack smoothie.
Har du specifika frågor så fråga gärna, jag kanske inte minns allt men försöker svara!
Gud vad jobbigt med extra flyt! För mig sa dom ungefär 10% av inskrivningsvikten skulle jag gå ner under flytet. I mitt fall ca 12 kg, jag gick bara ner 7,5 ungefär trots att jag ätit mina påsar som jag skulle och inte fuskat. Fick op ändå, men var såklart orolig.

@Enya det verkar väldigt olika hur sjukhusen gör med flytet, vissa får ingen vikt att gå ner och vissa får en väldigt strikt vikt dom ska ner till. Huvudsaken varför man går på flyt är för att levern ska minska, vilket den gör med ungefär 25% på 4 veckors flyt enligt min dietist.
Jag blev hämtad efter op, har 2 timmar hem med bil och hade absolut inte kunnat köra själv. Efter en timme hade jag väldigt ont utav att sitta.
 
Man får ju mindre energi av sopporna så är ju ganska logiskt att man blir tröttare. Vissa upplever dock att de blir piggare efter några dagar! Kan vara bra att dricka lite buljong för att få salt i sig, tyckte det hjälpte litegrann!
Jag blev väldigt ledsen när jag fick gå på extraflyt, det var ingen som frågade vad jag vägde när jag började gå på flyt utan den enda registrerade ”första vikt” de har är den som var sex månader innan operationen, så det är också den de räknar ifrån när jag varit på återbesök. Var på ett sex veckor efter och har varit på ettårsbesök. Borde få tvåårsbesök snart!

Sprutorna är ganska lätta men jag valde att få hjälp av svärmor och kompis. Nålen är dock väldigt vass så den går lätt in! Och känns inte i princip. Har tagit sådana sprutor efter graviditet också.

Jag hade nog inte orkat ta mig hem själv, har dock 1,20 h till sjukhuset, var yrslig.

Gjorde smoothie på typ yoghurt, mjölk och blåbär/jordgubbe. Tror de avråder från hallon i början då fröna kan fastna i såret om jag minns rätt. Men man kan ju göra på banan och man kan ha i proteinpulver också!
Hmm undrar vad jag åt mer för soppa? Potatissoppa är ju gott och zuccinisoppa. Jag åt mest vegetariska då jag ibland har svårt för kött och tanken på mixat kött gör mig kräkmagad 🙈 men det är ju en smaksak!
Jag kände mig också trött och matt de första dagarna, dag två var nog värst. Sedan dess känner jag det så fort jag anstränger mig bara. Det känns lite grann som om min kropp är van vid att hantera den här nivån, jag har ju ätit 1-2 gånger om dagen tidigare under massor av år, ibland inget alls, utan att kroppen har tyckt synd om sig själv, så på något vis känner jag igen känslan. Skillnaden är väl att den går på sparlåga under en tid nu och inte har några toppar som den fått tidigare då och då.

Jag förstår att du blev ledsen, känner absolut att jag också skulle bli det om jag får samma besked, jag oroar mig för det eftersom alla pratar så mycket om det. Min syster gick ner 13 kg på fyra veckor så gissa vad jag indirekt (i andras ögon, inte mina!!) tävlar mot dessutom...
Tycker verkligen det är märkligt att du inte vägdes när du började på dieten, det blir ju en helt annan vikt ett halvår tidigare, det fattar ju alla. Själv har jag gått upp 10 kg från juli 2020 till oktober 2021.

Om jag förstått informationen rätt i papperna så ska de ringa två gånger samma vecka man opererats, sedan är det besök 6-8 veckor efter operationen, ett besök 4-6 månader efter och ett besök ett år efter operationen. Sedan är det vad jag har förstått det vc som ska ha uppföljningarna en gång om året med blodprov. Med tanke på mina problem med järn redan så lär jag vara stamkund där!

Vad bra att det fungerar med smoothie på annat än kvarg! Ska undvika hallon, det var bra tips! Zuchinisoppa låter gott, det har jag skrivit ner! :)

Jag har ju ingen som kan köra mig så en halvtimmes promenad till tåget, tåg i kanske en halvtimme och en halvtimms väntan på buss är vad jag har att vänta mig tyvärr. Får väl hoppas att det går smidigt åtminstone, och att det inte är svinkallt eller ösregnar.
 
Gud vad jobbigt med extra flyt! För mig sa dom ungefär 10% av inskrivningsvikten skulle jag gå ner under flytet. I mitt fall ca 12 kg, jag gick bara ner 7,5 ungefär trots att jag ätit mina påsar som jag skulle och inte fuskat. Fick op ändå, men var såklart orolig.

@Enya det verkar väldigt olika hur sjukhusen gör med flytet, vissa får ingen vikt att gå ner och vissa får en väldigt strikt vikt dom ska ner till. Huvudsaken varför man går på flyt är för att levern ska minska, vilket den gör med ungefär 25% på 4 veckors flyt enligt min dietist.
Jag blev hämtad efter op, har 2 timmar hem med bil och hade absolut inte kunnat köra själv. Efter en timme hade jag väldigt ont utav att sitta.
Jag vet några som opererats på samma ställe som jag som fått vikt att gå ner, känns märkligt att inte ha fått det. Hon kanske glömde säga det.
Förstår inte hur jag ska klara av att gå ner i vikt när det bara fungerat förut när jag slutat äta. Det är ju det som är grejen. Hatar alla viktkraven och alla känslor som kommer när man pratar om vikt!
 
Gud vad jobbigt med extra flyt! För mig sa dom ungefär 10% av inskrivningsvikten skulle jag gå ner under flytet. I mitt fall ca 12 kg, jag gick bara ner 7,5 ungefär trots att jag ätit mina påsar som jag skulle och inte fuskat. Fick op ändå, men var såklart orolig.

@Enya det verkar väldigt olika hur sjukhusen gör med flytet, vissa får ingen vikt att gå ner och vissa får en väldigt strikt vikt dom ska ner till. Huvudsaken varför man går på flyt är för att levern ska minska, vilket den gör med ungefär 25% på 4 veckors flyt enligt min dietist.
Jag blev hämtad efter op, har 2 timmar hem med bil och hade absolut inte kunnat köra själv. Efter en timme hade jag väldigt ont utav att sitta.
Jag skulle också gå ner 10%, och det gjorde jag om man räknar den vikten jag hade den dagen jag började med flyt. Men eftersom de räknade med vikten jag hade ett halvår innan så blev det ju inte 10%. Ingen lyssnade på vad jag vägde när jag började med flyt… Då var jag sjukt besviken, nu är det lixom över, fick ju min operation till slut.
 
Jag kände mig också trött och matt de första dagarna, dag två var nog värst. Sedan dess känner jag det så fort jag anstränger mig bara. Det känns lite grann som om min kropp är van vid att hantera den här nivån, jag har ju ätit 1-2 gånger om dagen tidigare under massor av år, ibland inget alls, utan att kroppen har tyckt synd om sig själv, så på något vis känner jag igen känslan. Skillnaden är väl att den går på sparlåga under en tid nu och inte har några toppar som den fått tidigare då och då.

Jag förstår att du blev ledsen, känner absolut att jag också skulle bli det om jag får samma besked, jag oroar mig för det eftersom alla pratar så mycket om det. Min syster gick ner 13 kg på fyra veckor så gissa vad jag indirekt (i andras ögon, inte mina!!) tävlar mot dessutom...
Tycker verkligen det är märkligt att du inte vägdes när du började på dieten, det blir ju en helt annan vikt ett halvår tidigare, det fattar ju alla. Själv har jag gått upp 10 kg från juli 2020 till oktober 2021.

Om jag förstått informationen rätt i papperna så ska de ringa två gånger samma vecka man opererats, sedan är det besök 6-8 veckor efter operationen, ett besök 4-6 månader efter och ett besök ett år efter operationen. Sedan är det vad jag har förstått det vc som ska ha uppföljningarna en gång om året med blodprov. Med tanke på mina problem med järn redan så lär jag vara stamkund där!

Vad bra att det fungerar med smoothie på annat än kvarg! Ska undvika hallon, det var bra tips! Zuchinisoppa låter gott, det har jag skrivit ner! :)

Jag har ju ingen som kan köra mig så en halvtimmes promenad till tåget, tåg i kanske en halvtimme och en halvtimms väntan på buss är vad jag har att vänta mig tyvärr. Får väl hoppas att det går smidigt åtminstone, och att det inte är svinkallt eller ösregnar.
Kan du inte få sjuktaxi eller färdtjänst ? Känns inte som det är lämpligt med promenad/tåg/buss. Eller en bukefalist i närheten?
 
Kan du inte få sjuktaxi eller färdtjänst ? Känns inte som det är lämpligt med promenad/tåg/buss. Eller en bukefalist i närheten?
Inte vet jag. De rekommenderar jag 30 minuters daglig promenader, minst, med start dagen efter operation, så det lär väl bli den första promenaden i så fall. Det ska ju inte skada att röra på sig.
 
Inte vet jag. De rekommenderar jag 30 minuters daglig promenader, minst, med start dagen efter operation, så det lär väl bli den första promenaden i så fall. Det ska ju inte skada att röra på sig.
Men det är ju skillnad att börja på ett sätt där man har möjlighet att avbryta och korta ner eller dela upp sträckan tills man vet hur mycket man klarar.
Se till att i alla fall fråga dem om den resan är vad de rekommenderar eller om de ska ge dig en sjuktaxi.
 
Men det är ju skillnad att börja på ett sätt där man har möjlighet att avbryta och korta ner eller dela upp sträckan tills man vet hur mycket man klarar.
Se till att i alla fall fråga dem om den resan är vad de rekommenderar eller om de ska ge dig en sjuktaxi.
Absolut.
 
Ja det lutar väl åt det :)

Blir bara lite irriterad över att inte klara saker själv. Men det är väl här som @Fraggel_Tess råd kommer in som ett bra exempel, och något jag måste tänka på.
Då ska du veta att jag fick liggande sjuktransport hem efter min operation och då hade jag gått 3 km per dag i korridorerna och muttrade lite när jag åkte runt folk tror man var döende.
 
Det är rimligt att vara lite trött efter en bukoperation där man fått inälvorna ”justerade” ❤️😊
Det kan jag absolut tänka mig. Ser dock gärna att livet återgår till det vanliga så snart som möjligt, avskyr att inte kunna göra det jag vill och att vara beroende av andra och begränsad.

Jag bokade i alla fall om min knappt 50 mil långa resa (tåg med byte, sova på hotell en natt och sedan samma resa hem igen 50 mil) för botox mot migrän två dagar efter operationen! :D De kunde inte säga om jag skulle fixa det eller inte, men andra rekommenderade mig att boka om, så det sker två veckor senare istället.
 
Då ska du veta att jag fick liggande sjuktransport hem efter min operation och då hade jag gått 3 km per dag i korridorerna och muttrade lite när jag åkte runt folk tror man var döende.
Förstår absolut att du muttrade!

Kan tänka mig att det är skönt att komma hem dock, så egentligen spelar det inte så stor roll hur man gör det, bara man gör det, liggande eller sittande.
 
Förstår absolut att du muttrade!

Kan tänka mig att det är skönt att komma hem dock, så egentligen spelar det inte så stor roll hur man gör det, bara man gör det, liggande eller sittande.

Viktigast är att kroppen får landa även om ens hjärna vill göra mer ❤️ Jag hade sånt adrenalin första dagen när jag kom hem, men sen blev det att lyssna in kroppen och stänga av alla måsten som man ville klara av.
 
Viktigast är att kroppen får landa även om ens hjärna vill göra mer ❤️ Jag hade sånt adrenalin första dagen när jag kom hem, men sen blev det att lyssna in kroppen och stänga av alla måsten som man ville klara av.
Jag förstår precis hur du menar!
Känner sådan oro för just det där, bara vetskapen att jag måste vara sjukskriven ger mig ångest eftersom jag inte vill vara det, jag vill jobba. Och att vara begränsad och inte kunna vara herre över sig själv, jag känner riktigt hur frustrerande det kommer bli!
 
Jag har inte gjort operationen, men efter förra tråden hejar jag på dig! (vad glättigt det lät, men jag hoppas du är med på hur jag menar)

Sen tänker jag som @Fraggel_Tess det är skillnad på att ha ork och viljan, än om man måste.
Jag tänker att det kan vara som att föda barn, vissa är uppe på benen direkt, och vissa har en kropp som behöver återhämta sig först.
 
Jag har inte gjort operationen, men efter förra tråden hejar jag på dig! (vad glättigt det lät, men jag hoppas du är med på hur jag menar)

Sen tänker jag som @Fraggel_Tess det är skillnad på att ha ork och viljan, än om man måste.
Jag tänker att det kan vara som att föda barn, vissa är uppe på benen direkt, och vissa har en kropp som behöver återhämta sig först.
Jag är inte helt med på hur du menar, men det är ok med glättigt också just nu :) Tack :)

Med tanke på hur jag mår nu efter två veckor på Modifast, med en vecka kvar, så tror jag helt ärligt inte jag är så aspigg som jag förväntade mig. Jag är sliten, på riktigt, så att kroppen behöver återhämta sig förvånar mig inte längre alls. Just nu känner jag mest för att sjukanmäla mig till jobbet eftersom jag är så slut i kropp och knopp, och DET är inget jag gör lätt! Och jag längtar efter sängen samma minut jag kliver ur den. Jag rör mig som jag brukar, pinnar liksom på ändå, men det tar mer och mer emot. Värker i kroppen och jag får anstränga mig för att motivera mig numera! Kroppen skriker efter bränsle med andra ord!

Tror det hade varit lättare att gå över till Modifast när jag åt som jag gjorde för flera månader sedan, nu började jag ju när jag har rutin på mina måltider och matvanor, och kroppen hade börjat reagera med hunger konstant nu när jag åt så många gånger per dag. Så från det till Modifast är ett stort hopp, jämfört med hur jag åt tidigare.

(Dietisten pratade om att mina konstanta hungerskänslor egentligen är tillfälliga och ett tecken på att hormonerna är i stress av mina tidigare matvanor-svälten, och att det kommer att lägga sig när kroppen är mer van och lugn med att förstå att den regelbundet får bränsle. Jag ser fram emot att de har lugnat ner sig, att vara konstant hungrig trots att man precis ätit är jobbigt.)

Jag har gått ner den vikten jag ska, vägde mig på mottagningen i dag, så operationen på måndag blir av, om inget oförutsätt sker. Och DET ber jag till Gud om att inte ska ske!
 
Nu är det bara en, eller två, hur man nu räknar, dagar kvar till operationen. Har bara hunnit bli lite nervös, men inte mycket. Mer trött och lite uppgiven, gräsligt trött på pulverdiet nu. Det smakar så illa och blir allt svårare att få ner, vänder liksom på vägen ner nu. Det ÄR en kamp, jag som har problem med mat sitter alltså och tvingar i mig något som är så äckligt att kroppen värjer sig mot det. Utan att fuska en enda gång. Jag förtjänar i allra högsta grad en fucking medalj för mitt slit!

Eftersom jag i måndags hade gått ner 9 kg på två veckor och målet var 5 kg, så blir operationen av, men trots allt kan ju vad som helst ändå ske innan måndag och när jag väl är där kan den ju bli uppskjuten ändå. Så det är min största oro nu. En uppskjuten operation, som gör att jag måste kränga Modifast i flera veckor till.

Inser förstås att jag borde mer oroa mig för operationen än att den inte blir av, det verkar ju mest logiskt kanske, men det är som om operationen är slutet på den här perioden och därefter börjar nästa steg som jag ska ta mig igenom. Att bryta ner allt i olika steg och fokusera på ett i taget verkar helt klart vara enklare för mig att förstå omfattningen på allt. Och svårigheterna som ligger framför mig.

Från och med måndag ska jag alltså äta 6 gånger per dygn, jag som för mindre än ett år sedan bara åt 1-2 gånger. Ibland ger den tanken mig nästan panik, men jag tänker då på att jag ju redan börjat, innan jag började med Modifast. Jag var redan där, ingen panik behövs, jag har bevisat för mig att jag klarar av det. Och så glider det undan för den här gången. Nu är jag snart där dock, och ska ta tag i det. Jag oroar mig ändå, tänk om jag inte fixar det? Gud, är det för sent att ångra sig nu, för sent att backa ur?

Jag har lyckats ordna skjuts hem från sjukhuset så det orosmolnet finns inte längre. Frågade mottagningen angående sjukresa, men är inte berättigad eftersom "man blir inte oförmögen att gå", så till slut lyckades jag få en som kan köra hem mig, och en sten togs från mina axlar. De här tre veckorna har lärt mig att jag måste förstå vad jag kan klara av och vad som är för djupt vatten. Till viss del i alla fall. Envis kommer jag alltid att vara, inte heller kommer jag att ge upp. Men jag har insett att jag inte vinner över min kropp utan måste ha den med mig. På det viset har den här tiden varit .... jobbig, också. Eftersom jag KAN. Bara jag VILL. Kan säga som så- mina trappor upp till andra våningen har vid tillfällen varit oerhört svåra att kliva upp för, när jag tagit ut mig för mycket. Jag har fått vila några minuter först innan jag långsamt fått ta ett steg i taget.

Så, jag längtar efter att operationen är över. Jag höll på att skriva att jag längtar tills allt blir som vanligt men det är ju inte vad jag menar. Jag menar att jag längtar tills jag kan äta vanlig mat, röra mig utan att känna mig helt slut och har ork och lust och inte känna mig matt och trött hela tiden. Som vanligt, men ändå inte. Fast jag är märkligt rädd för att äta ändå. Tänk om det gör ont i magen? Eller skapar obehag? Tänk om jag får svårt att tåla både det ena och det andra?

I morgon kväll och måndag morgon ska jag duscha med Descutan, har använt det en gång tidigare och vad jag minns från den tiden blev mitt redan skabbiga hår som svinto. Är det månne någon som sitter på ett knep för att slippa svinto hår? Jag tappar massor av hår redan, oroar mig alldeles för mycket för vad Descutan ska göra mot mitt stackars hår.

Måndag klockan 8 ska jag vara på sjukhuset. Åker hemifrån klockan 6. Tänk om jag försover mig....

Nej, nej, jag är inte orolig aallss! :angel: :nailbiting: :D
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 330
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
754
Senast: miumiu
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 302
Senast: lizzie
·
Katthälsa Min Devon Rex drabbades av öroninflammation i slutet av oktober. Märkte det genom att han fick ont (drog sig undan) och att pupillerna...
Svar
19
· Visningar
1 379
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp