Felläge vid killning/lamning?

[Francess]

Hej! Jag hoppas någon av er som har erfarenhet av fellägen vid killning och/eller lamning kan hjälpa mig!

Vad gör man egentligen om man skulle upptäcka ett allvarligt felläge vid killningen? Tex att killingen föds med ena benet helt bakåtslaget? Dvs huvudet o ett ben kommer ut men det andra ligger bakåt. Vad, och hur, kan man göra för att rätta till det egentligen???

Läste något inlägg tidigare att det är skilnad på får och getters födselgångar, att getternas är betydligt smalare o starkare(?) så att man inte kan rätta till ett felläge om det skulle uppstå, men att man kan göra det på en tacka.

Men om det är så, vad gör man då då??? Om killingen fastnar på det sättet så blir ju utgången fatal för både mamman o bebisen!

Ska man försöka rädda killingen genom att ta bort mamman och skära loss den, eller ska man bara acceptera ödet och låta båda dö? Om man inte upptäcker det i tid så har man ju inget val såklart, men om det inträffar så att man ser det...???

Har enbart haft lyckade killningar (förutom en jag fick hjälpa till att dra ut, men det gick ju bra det med) hitintills, så jag har inte tänkt på det förrän det slog mig nyss. Någon gång måste det ju inträffa att det går galet menar jag.

 

[annele]

vid fellägen på lammen så putar vi in lammen igen och försöker rätta till läget. Om det inte skulle gå så ringer vi distriktarna så får dom "plocka" ut lammet helt eller ej.
Vi värnar alltid om tackorna så lammen får strycka med om vi inte kan plocka ut dom.

 

[Jamtland]

Jag har får, och de senaste två åren så har lammen fått fnatt och tycks kunna komma åt vilket håll som helst.

Igår fick jag våldsdra ut två stycken lamm, redan döda från en av tackorna. Eftersom lammen var rätt små (hon hade trillingar, alla döda) så gick det att få ut lammen trots fellägena.

Jag brukar i vanliga fall ha en karl hemma som kan hjälpa mej att dra, det är sällan som jag har fått tillbaka lammet så jag kan rätta till. Igår var det dock ingen hemma utan jag körde den brutalare varianten. Lammet var som sagt redan dött och kom med huvudet först och benen bakåt. Jag la ett grimskaft runt halsen på lammit och drog ut i takt med värkarna. Finns inte så mycket annat att göra, lammet måste ju ut om tackan ska ha en chans.

Jenny

 

[Fraggel_Tess]

Det har hänt ett par gånger att lammen varit i felläge och då har det blivit till att hämta morfar (Han har varit fårägare i 35 år) eller blir det till att ta ut veterinären!

 

[Francess]

Vad jag har förstått ska det inte gå att putta tillbaka o rätta till med getter, pga smalare(?) o starkare(?) födselgång? Och vad gör man om geten/tackan är/blir så medtagen att hon inte orkar föda fram det, värkarna blir för svaga eller försvinner??? Inte kan man väl dra ut killingen/lammet då? Drar man inte sönder mamman så att hon inte kan killa/lamma fler gånger då??? Man får ju bara dra under en värk...men om den inte får några värkar? Jag vet att jag målar fan på väggen nu, men jag kan inte sluta tänka på katastrofer just nu!

 

[annele]

du har helt rätt i att man bara får dra när djuret har värkar. Skulle det bli så att värkarna avtar så ringer jag distriktarna.

Vi gör så här hemma att om någon tacka har problem med sin lammning så använder vi inte henne igen.

 

[Francess]

Bra regel, vad gör ni med den tackan sen, slaktar? Hoppas jag inte ställer för personliga frågor! Men det är skönt att kunna fråga någon med mer erfarenhet.

Liten fråga till: menar du att även fellägen kan återkomma hos samma tacka? Att det kan bero på hur hon ser ut inuti på nåt sätt? Eller gäller det bara när man måste dra ut dem?

Mina erfarenheter av distriktarna här är att de inte lägger tid eller behandling på getter i alla fall. Förra året hade de bara ett råd att ge de gånger jag hade problem (mastit hos två getter efter killning) och det var att slakta direkt.

Kan ju ha varit pga att jag har mjölkgetter och det inte blir lönsamt att behandla? En föreslog t.o.m. amputering av ena juverhalvan, dock med stor risk för att geten inte skulle klara sig i alla fall.

 

[annele]

vi försöker först ge bort tackan och om ingen vill ha henne så blir hon hundmat.
Fellägen går inte i arv men vi använder i alla fall inte de tackor som av någon anledning strular i lammningarna. På så sätt så har jag mycket lite komplikationer.

I daxläget har vi fått 138 lamm och inget strul alls.
Fråga på du bara kan jag hjälpa dig så gör jag det gärna.

Våra distriktare är kanonbra och dom har till och med spjälat en av våra gutelamm.
Att man avlivar mjölkgetter pga mastit är inte det bara för att det inte går att använda mjölken till oss människor?

 

[Francess]

Jättesnällt av dig att ställa upp!

Mastit har mjölkkor ofta, ofta! Och inte avlivas de...de får då pc och så låter man inte mjölken från den kossan komma med i mjölktanken. Förstår inte varför getter skulle behandlas annorlunda. Kanske de resonerar som så att djuren har ett mindre ekonomiskt värde? Med tanke på hur vanligt det är med mastit hos mjölkkossor nuförtiden...

Och inte kan man få tag på en distriktare som har ett hum om gethälsovård/sjukdomar heller!

Nog ingen dum idé att gallra bland hondjuren, vare sig det gäller fellägen eller mastiter. Gör du samma sak med de som har sämre modersegenskaper?

 

[annele]

Ja det gör jag. Jag behåller dom tackor som tar hand om sina lamm samt har haft lätta lammningar utan komplikationer samt får stora lamm.

Det kan tänkas att det är hårt att gallra så men då jag lever på lammen så blir det alldeles för dyrt att strula med tackor som kostar en massa pengar vid lammningar och en massa tid efter lammningarna.

Vi har en del valpköpare som oftast behöver tackor att valla på och då lämnar vi de tackor som inte fungerar hos mig till dom.

Självklart ställer jag upp med det jag kan.

Jag viste inte att kosorna ofta hade mastit, så lärde jag mig något nytt idag inte illa alls

Det är ju konstigt att man inte kan göra samma med dina getter. Det är ju skit att distriktarna inte tar sig tid att lära mer om getter, dom ska ju kunna lite om allt.

Våra distriktare här är kanon dom är jätteduktiga på får, sen har dom varit tvugna att lära sig mer. Vi har använt oss av dom i mer än 30 år (min pappa hade besättningen innan mig).

 

[Francess]

Jo, visst kan det kännas hårt, men jag är helt på din linje. Hur ska man annars kunna få några framsteg i avelsarbetet? Det är ju ständigt pågående!

Grannarna (som har mjölkkossor) tycker att jag har varit hård och hjärtlös som gallrat i min getflock...har tex tagit bort djur med dåligt temperament och dåliga juver. Getter verkar anses som nån slags husdjur man ska gulla med...de höll på att få slag när jag berättade att vi stoppar köttet i frysen och äter upp. Har fått lite gliringar i stil med "vem är det ni ätit upp nu då...xx eller xx"?

Men de tycker det är helt ok att föda upp en trebent kalv till den egna frysen :smirk:

Hade problem både med kastreringarna och avhorningarna förra våren. Distriktaren lyssnade inte på mig ang vad den andre killingen vägde, så han fick för lite medel Vilket resulterade i ett halvt bedövat djur som fick en mycket traumatisk upplevelse och gick från att ha varit en mkt social och kelig liten kille till att bli helt otam på ett par minuter. Han är fortfarande misstänksam och går inte nära en.

Samma med avhorningarna, distriktarna kom ut med allt för stora avhornare, men försökte ändå. De fick komma tillbaka några veckor senare när hornen ändå växte ut och krullade sig både inåt skallen o åt alla håll

Den ena intresserar sig åtminstone så pass att han försökte ta reda på lite olika saker vg bedövningar å sånt efteråt. Men när det gäller sjukdomar och annat är det ingen idé jag ringer (om nu nån skulle bli sjuk) de säger bara att de inte vet! Kan inte ens få råd om avmaskningar...de tror bara att det inte behövs.

För litet antal getter här i södra Sverige. Vettarna har aldrig behövt lära sig eller bry sig. Snacka om att bli styvmoderligt behandlad

Jo, tyvärr har tydligen dagens moderna mjölkko ofta problem med juverna. Alltid nån som har mastit i de flesta besättningar verkar det som. Men de har kanske ett större ekonomiskt värde i stort sett? För de får ju PC och behandling akut av vet. Jaja. Alltid är det nåt!

 

[annele]

Usch vad arg man blir när man läser sånt här om att distriktarna inte tar sitt jobb på allvar Getter har ju också tillåttelse att bli sjuka. Att dom inte ens kan det där med avmaskning är ju skrämmande

Du får ringa distriktarna i kågeröd när det behövs

Nu blev jag nyfiken, hur smakar getter??? Är det som lamm?

Ett trebent djur hade vi aldrig lagt pengar på utan den hade vi tagit bort. Ja, ja där ser man hur olika det är.

 

[Jonaz]

Visst kan man tycka att veterinärer ska kunna allt, men är det uppnåligt?

I den bästa av världar ska de kunna allt om getter, allt om laxfiskar och allt om boaormar. Men det är inte så lätt. Utbildningen riktar sig till de vanliga djuren, och man får lära sig mycket i fält också. Och getter är det inte så gott om.

Istället för att klanka ner på veterinärerna, som de allra flesta försöker göra sitt allra bästar, så prata med jordbruksverket som sätter upp målen för vad en veterinär ska kunna. Och då är det lantbrukens vanligaste djur som gäller plus de vanliga sällskapsdjuren.

/Jonaz, som ska bli veterinär, säkerligen utan specialistkunspak om getter, men kanske kommer kunna en del annat...

 

[annele]

men nu är det så att distriktsvetrinärerna ska kunna lite om alla lantbruksdjur dvs kor,hästar,får,getter och ev hundar och katter.

Att dom inte ens vet hur man avmaskar getter är under all kritik.

Är man inte villig att lära om alla och då menar jag ALLA lantbruksdjuren så bör man inte söka som distriktsvetrinär.

 

[Francess]

Get (ca 1,5 år ej kastrerad bock) smakar som milt älgkött! Om du förstår vad jag menar? Det är rött kött med mild viltsmak. Ungefär samma konsistens med. Killing (ca 5 mån) är ännu mörare och mildare! Rent himmelskt!

I Frankrike är killingkött det dyraste man kan köpa. Och det äts mycket get o killing kring medelhavet, ja i större delen av världen faktiskt. Bara här uppe i norr vi inte har samma erfarenhet...finns ju betydligt fler får än getter och jag har för mig att det tog ett tag och rätt mycket reklam för att få oss svenskar att börja äta lamm!

Tyvärr är det ju inte så mycket utbyte av en slaktad get (eller ännu värre killing)...men det finns en köttget också, ett ställe i Danmark har köttgetter tex. Så det blir ju lite exklusivt.

Vi både äter get själva och maler ner till hunden. Och hon föredrar helt klart get före tex nöt!

Vg getter i allmänhet är de ganska lika får...både vad gäller dräktigheter och lamning/killning (går dräktiga lika länge). De har ungefär samma behov av bete och stall, även om får är bättre gräsbetare än getter medan de sistnämnda är bättre slyröjare. De äter samma saker och har ungefära samma sorts parasiter och sjukdomar. Stor skilnad är väl hornen...jag föredrar att avhorna mina killingar (som ska sparas).

Dessutom är det intelligenta och påhittiga och nyfikna djur! Och lantrasgetter är betydligt trevligare (tycker jag då) än dvärggetter. De är inte lika rymningsbenägna tex och så tål de lugnande o smärtstillande medel...vilket inte dvärggetterna gör.

 

[annele]

intressant
Jo det stämmer att det är svårt att få svenskar att äta lamm då många har för sig att det smakar kofta
Slaktar man bara på rätt sätt och flår dom rätt så smakar det inte kofta

Jag måste smaka killing någongång då jag älskar älg.

Våra hundar föredrar också får/lamm kött framför nöt eller kyckling. Vi föder upp våra valpar på fårfärs

Man kanske skulle införskaffa sig två eller fyra getter. Det är alltid roligt att lära känna en annan djurart. Det tål att tänka på i alla fall.

 

[Francess]

Ja, gör det! Såvitt jag vet går det att hålla dem tillsammans med får. Om du har möjlighet så försök få tag på flaskuppfödda killingar, de är otroligt tama! Mycket lättare att mjölka etc då.

Klart, ska du bara ha för att kolla om det är gott att äta, så spelar det ju ingen roll. Se bara till att bockarna är kastrerade då, så växer de bättre. Bockar med horn lägger otroligt mycket energi på horntillväxten!

Lamm smakar ju inte kofta! Jag älskar lamm!

Samma gäller vid slakt av get/killing...och annat vilt. Varsam slakt/flåning och grovstyckning är a och o. Ingen päls med på kötten när man ska frysa det tex. Mycket av getlukten sitter ju i den feta pälsen, precis som på älgar och andra djur.

En slaktkropp av get påminner väldigt mycket om rådjur. De är väldigt lika i kropp och storlek (rådjuret är väl oftast lite större).

 

[annele]

hm, detta tål att fundera på ordentligt

 

[gunnel]

Sv: Re: Felläge vid killning/lamning?

Hej
Hittade er tråd och undrar om ni har tips, erferenhet av tacka som står och stampar. Hon har svansen mellan benen och andas snabbt. ser inga "riktiga" värkar och har inte kännt efter ännu. Hon ska lamma. Hon står dessutom och lyfter frambenen växelvis med verkar inte vilja ligga ner. Krigade om havre imorse så aptiten finns.