Cocos
Trådstartare
Det är en lång historia men ska försöka göra den kort..
Jag blev oplanerat gravid med min kk i februari förra året. Födde en frisk liten dotter i början av november.
Kk valde efter lite funderingar och tjafs att inte vara en närvarande pappa, han motiverar detta med att han är för arg på mig för att kunna ha en vettig relation till barnet. Han säger dock att han "kommer ju svara om hon ringer, för det önskar han att hans pappa gjorde".
Jag pratade med kk i slutet av graviditeten och bad honom prata med sina föräldrar så dom skulle få möjlighet att träffa sitt barnbarn.
Han vart tvärsur och sa att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" jag gjorde då ett antagande att det va pga att hon skulle "tvinga" honom att ta sitt ansvar och träffa sitt barn.
Just där och då orkade jag inte bråka så lät det va och vi har inte pratat sen dess.
Kk hemlighåller alltså för alla förutom två vänner att han blivit pappa och låtsas som att vi inte existerar. Han svarar inte på sms längre och han har bett om att slippa träffa oss i familjerätten för att skriva under faderskapet (han lever alltså i total förnekelse)
Jag kan nu inte släppa tanken på att det kanske finns en chans att bebisens farmor skulle vilja träffa henne! Farfars har ingen bra relation till sin son då han precis som sonen valde bort sitt barn...
Men farmorn verkar va jag förstått va en vettig prick och jag har nu lyckats rota reda på både namn och adress till henne.
Ska jag kontakta farmorn med risk att pappan blir skogstokig och aldrig vill se sin dotter?(chansen finns ju trots allt att han ändrar sig om nått/några år)
Hur ska jag isf kontakta henne? Brev där jag förklarar läget eller ringa, men tänker att hon kanske blir chockad och lägger på eller nått?
Ska jag bara ringa på hos henne med bebis under armen? (Känns som det sämsta alternativet)
Eller ska jag säga åt kk att prata med sin mor annars gör jag det, känns som ett hot så blir ju fel lixom och dessutom känns risken stor att han lyckas svartmåla mig rätt rejält och farmodern kanske blir avskräckt "i onödan"
Och VAD säger jag, hur förklarar jag allt utan att tala negativt om hennes son? Vill ju inte att hon eller han ska tro att jag vill skapa bråk, vill ju bara att tösen ska ha kontakt med båda delarna av släkten!
Tusen frågor och hoppas att nån har goda idéer och vill bolla lite för detta är tveklöst det största dilemmat jag stött på hittils i livet..
Jag blev oplanerat gravid med min kk i februari förra året. Födde en frisk liten dotter i början av november.
Kk valde efter lite funderingar och tjafs att inte vara en närvarande pappa, han motiverar detta med att han är för arg på mig för att kunna ha en vettig relation till barnet. Han säger dock att han "kommer ju svara om hon ringer, för det önskar han att hans pappa gjorde".
Jag pratade med kk i slutet av graviditeten och bad honom prata med sina föräldrar så dom skulle få möjlighet att träffa sitt barnbarn.
Han vart tvärsur och sa att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" jag gjorde då ett antagande att det va pga att hon skulle "tvinga" honom att ta sitt ansvar och träffa sitt barn.
Just där och då orkade jag inte bråka så lät det va och vi har inte pratat sen dess.
Kk hemlighåller alltså för alla förutom två vänner att han blivit pappa och låtsas som att vi inte existerar. Han svarar inte på sms längre och han har bett om att slippa träffa oss i familjerätten för att skriva under faderskapet (han lever alltså i total förnekelse)
Jag kan nu inte släppa tanken på att det kanske finns en chans att bebisens farmor skulle vilja träffa henne! Farfars har ingen bra relation till sin son då han precis som sonen valde bort sitt barn...
Men farmorn verkar va jag förstått va en vettig prick och jag har nu lyckats rota reda på både namn och adress till henne.
Ska jag kontakta farmorn med risk att pappan blir skogstokig och aldrig vill se sin dotter?(chansen finns ju trots allt att han ändrar sig om nått/några år)
Hur ska jag isf kontakta henne? Brev där jag förklarar läget eller ringa, men tänker att hon kanske blir chockad och lägger på eller nått?
Ska jag bara ringa på hos henne med bebis under armen? (Känns som det sämsta alternativet)
Eller ska jag säga åt kk att prata med sin mor annars gör jag det, känns som ett hot så blir ju fel lixom och dessutom känns risken stor att han lyckas svartmåla mig rätt rejält och farmodern kanske blir avskräckt "i onödan"
Och VAD säger jag, hur förklarar jag allt utan att tala negativt om hennes son? Vill ju inte att hon eller han ska tro att jag vill skapa bråk, vill ju bara att tösen ska ha kontakt med båda delarna av släkten!
Tusen frågor och hoppas att nån har goda idéer och vill bolla lite för detta är tveklöst det största dilemmat jag stött på hittils i livet..