Får jag skicka farmor till månen???

[Scilla]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det funkar kanske som avskräckande exempel...

Jag har iaf gjort mycket tvärtom i mitt förhållande mot vad mina föräldrar gör och gjorde.

 

[Gry]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det funkar kanske som avskräckande exempel...

Jag har iaf gjort mycket tvärtom i mitt förhållande mot vad mina föräldrar gör och gjorde.

Ja och ironiskt nog kanske det är det enda bra som kommer ut av detta.

 

[oz_joj]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Han försöker inte göra ett skit, för han vet att han itne komemr nån vart. Han KAN inte få igenom enskild vårdnad och han kan inte bevisa att jag är en olämplig mamma. Han kommer inte få igenom delat boende när hon är så här ung! Han kan inte göra något mot mig alls mer än att bråka med mig, men om han gör det förlorar ju han ännu mer så det vinner han inget på.

Men ska grunden för ett förhållande vara att bråka för egen vinnings skull eller skita i att bråka för att man inte vinner något på det? Jag trodde grunden för ett förhållande var kärlek, att man trivs ihop och har det bra.

Sen tycker jag du gör rätt i att utgå från att pappan och dottern ska ha en relation oavsett ert förhållande, all heder för det, men du kanske ska fundera mer på hurdan relation du och pappan ska ha, som föräldrar åt ett gemensamt barn eller som ett älskande par.

 

[mimus]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag vill slippa säga det. Igen.

Det är nog klokt att inte säga så, "vad var det jag sa".
Det gör ingen nytta för någon.

Att komma till ett förändringsarbete kräver tid. Jag tror inte någon växer av att få höra sådan ord.

 

[dressyrtant]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

du kanske ska fundera mer på hurdan relation du och pappan ska ha, som föräldrar åt ett gemensamt barn eller som ett älskande par.

Verkligen!
Dethär behöver du definiera!!!
Är ni ett älskande par? Isåfall bör du nog ställa lite mer krav på hur han behandlar dig, han verkar inte särskilt kärleksfull.
Han kanske jobbar med sig själv, det är ju bra. Men du kan inte rädda honom. Ska du vänta på honom så kommer han att dra ner dig hela ditt liv.
Om ni INTE är ett älskande par, så skulle jag minimera kontakten. Att han har kontakt med sitt barn betyder INTE att han behöver ha en massa kontakt med dig.
Om ni inte är ihop, och du låter honom stöka till ditt liv så det blir en enda soppa, så kommer du att få äta upp det många gånger senare.
Är ni inte ihop, så har han INGENTING att göra med dig och ditt liv. Hans barn har rätt att träffa sin far, men i övrigt skulle jag som sagt minimera kontakt. Släpper du in honom i ditt liv så samlar han bara hela tiden information emot dig. Vilket han ju redan tycks göra. Du gör dig själv en björntjänst.
Du behöver hjälp, Enya. Inte bara med de praktiska sakerna. Du behöver hjälp att reda ut DIG och dina människorelationer.
Sluta vara gränslös. Sluta låta andra trampa på dig. Sluta låta andra klampa omkring i ditt liv. Hjälp dig själv, för de som du tror ska kunna hjälpa dig, kommer att stjälpa dig. Om du inte tycker att du själv är värd den ansträngningen, så kan du väl iaf tänka att dina barn är värda det. Nu går mycket av ditt fokus åt till dåliga människorelationer. Fokus och kraft och tid som du kunde använda till dina barn istället. Till DITT liv.
Jag skickar dig några lastbilslass med självförtroende, egenvärde och styrka att hävda ditt eget liv. Ta tag i detta nu. Du är redan i underläge. Gräv inte ner dig mer, bygg upp ditt liv istället!!!

 

[CillaW]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det är nog klokt att inte säga så, "vad var det jag sa".
Det gör ingen nytta för någon.

Att komma till ett förändringsarbete kräver tid. Jag tror inte någon växer av att få höra sådan ord.

Läs noga här: Jag har inte sagt "Vad var det jag sa", jag vill slippa säga det.

 

[dressyrtant]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Han försöker inte göra ett skit, för han vet att han itne komemr nån vart. Han KAN inte få igenom enskild vårdnad och han kan inte bevisa att jag är en olämplig mamma. Han kommer inte få igenom delat boende när hon är så här ung! Han kan inte göra något mot mig alls mer än att bråka med mig, men om han gör det förlorar ju han ännu mer så det vinner han inget på.
/.../
I övrigt tycker ju inte jag att mitt förhållande och Elins umgänge med sin pappa är något som går hand i hand. Oavsett om jag gör slut elelr ej så har hon en pappa.

Först här tänker jag att HUR ser din världsbild ut när jag jämför första stycket med det andra.
Om du är ihop med ditt barns far, varför bråkar han med dig? Varför vill han ha delat boende? Varför vill han ha enskild vårdnad? Är man ett kärlekspar i en relation och har ett barn tillsammans ska väl inte ens sådana frågor vara aktuella???
Så det som slår luften ur mig är frågan OM du är ihop med ditt barns far, VARFÖR har du dehär problemen??? Är han ihop med dig bara för att kunna ta barnet ifrån dig? För mig låter det som om han tycker att det är bra med sex då och då och så vill hans mamma ha en liten unge att sköta om (verkar vara allvarligt störd familj), så då försöker han skaffa mamma en liten unge då.
Jag fördömer dig inte för att du är i den situationen, tro mig. Jag om någon vet hur man kan hamna där. Men vännen, DU MÅSTE UT!!! Du måste få hjälp att se vad som är den riktiga världen. Du måste få hjälp att se hur konstruktiva människorelationer fungerar. Du måste få hjälp att se världen som en logisk plats, och inte bara kaos och förvirring och stora svåra frågor.
Jag har inte alltid varit där jag är nu. Och när jag var där jag var förr insåg jag inte var jag var. Det ser man inte förrän man får distans. Och tro mig, snälla, snälla Enya; du behöver distans!!! Det GÅR att få distans till förvirringen. Minimera den. Så att livet i huvudsak är förutsägbart och logiskt. Jag får ont i magen när så många försöker hjälpa dig och du bara blir arg. Känner mig helt maktlös. Det finns ett helt annat sätt att leva!!!

Ovan skriver du också vad han rimligen inte kan. Men det gäller bara just nu. Det finns olika internetforum för föräldrar som ligger i vårdnadstvister. Regga dig på något bra sådant och läs vad folk går igenom. Det händer saker hela tiden som man aldrig kunde tro att folk skulle göra.
Jag har en nära vän som slogs i 18 år mot sitt ex och exets mamma. Hon var hela tiden i underläge. De slutade inte förrän barnet var 18 år gammal. Hennes historia är alldeles förskräcklig. När barnet blev vuxet slappnade hon av och fick hjärntumör två gånger på raken, och är nu arbetsoförmögen. Nu när jag har gått igenom liknande saker har hon sagt till mig att det är livsviktigt att jag går i terapi. "Så det inte går för dig som det gick för mig", säger hon. Nästan 20 år av oerhörd stress och psykisk misshandel, det är det inte värt "för att alla ska ha det så bra som möjligt". Du då? Ditt barn då? Dina kommande barnbarn då? Ska ni alla lida för att ni har att göra med störda människor? Se till att få hjälp!!!!!!! Du behöver hjälp med gränsdragningarna i ditt liv, för att kunna strukturerar DITT liv. OCH dina barns liv.

Naiv? Jag vet itne ens vad det ordet egentligen betyder! Hur naivt är det då??? Må så vara att jag är naiv och korkad, men jag försöker göra det bästa av situationen för alla. Det är inget lätt beslut, det är aldrig lätta beslut jag måste fatta tydligen, och snälla, försök förstå mig istället för att klanka ner. Allting är inte så lätt!!!!

Enya, om ingen brydde sig om dig, skulle de inte skriva i denhär tråden. Ingen skriver för att klanka ner. Vi skriver för att vi vill hjälpa. Det enda vi kan göra konkret är att hjälpa dig se på din situation från en lite annan synvinkel. Jag tror att du behöver det just nu. Det känns säkert jättejobbigt, men vi är många som ser att du går med förbundna ögon rakt upp på häxbålet. Och du gör det frivilligt. För att du vill att alla ska ha det så bra som möjligt. I denhär situationen får inte alla det så bra som möjligt. Inte ditt (dina) barn och inte du. Som nybliven mamma i en relation, ska man inte behöva ha såna här problem. Som nybliven mamma i en relation ska man känna sig trygg med sin partner, snusa bebishår, amma och vara lycklig. Ok att det inte alltid är så, men då kanske man borde se att nåt är allvarligt åt skogen? Och sedan agera utifrån det?

Du skriver att allting inte är så lätt. Nej, det vet vi andra också. Det är därför vi försöker hjälpa dig. För att vi vet hur illa det kan gå.
För knappt ett år sen gick jag både hos akutpsyk och i terapi hos soc. På akutpsyk konstaterades att det inte finns något som tyder på psykisk störning eller sjukdom hos mig, men att jag behövde akut hjälp i en livskris. Jag är enormt tacksam för den hjälp jag fick. Hjälpen bestod i att jag fick professionell synvinkel på mitt liv och mina människorelationer. Jag fick hjälp att se vad som är "sant". Var verkligheten är, och vad som är förvirring och avarter av mänskligt handlande. Jag fick hjälp att hjälpa mig själv och mina barn. Den hjälpen finns att få.

Också: detta att göra det bästa av situationen för alla. Det finns situationer där det inte gäller. Nu gäller denhär situationen DITT BARN. BARNETS bästa är det du behöver söka. Och jag önskar inget barn detta slitande hit och dit, dessa trasiga, dysfunktionella personrelationer. Då är det bättre att du sätter ordentliga gränser. Avskärma dig helt från pappan med familj och skapa ett helt eget, separat, liv. Där kan du skapa en bättre miljö för ditt barn, där hon kan återhämta sig efter att ha tillbringat tid med sin pappa och farmor. Se till att det är DU som ger ditt barn ett normalt liv. Då har hon det iaf NÅGONSTANS. För att kunna ge ditt barn ett normalt liv, måste du först bryta med dem som hackar sönder alla dina försök till att skapa dig en fungerande vardag.

Nu har jag varit väldigt rakt på sak. Men du får gärna bli arg på mig. Hellre det än att jag inte har sagt det jag nu har sagt.

Många kramar
tanten

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Men ska grunden för ett förhållande vara att bråka för egen vinnings skull eller skita i att bråka för att man inte vinner något på det? Jag trodde grunden för ett förhållande var kärlek, att man trivs ihop och har det bra.

Sen tycker jag du gör rätt i att utgå från att pappan och dottern ska ha en relation oavsett ert förhållande, all heder för det, men du kanske ska fundera mer på hurdan relation du och pappan ska ha, som föräldrar åt ett gemensamt barn eller som ett älskande par.

Men det jag skrev har inget med vårt förhållande att göra utan enbart en förklaring till att jag är så jädrans naiv att jag tror på att han inte kan skada mig och sin dotter på något sätt mer än att tjaffsa emot. Inget annat.

Det var förresten delvis knapplån

Denna tråden handlar inte om mitt förhållande, för att diskutera det kan jag skapa en tråd om det på senior.... *eller inte* Denna tråden handlar dels om Elins farmor, men också om Elins pappa och vårdnanden om henne. Den handlar om att så länge han tar väl hand om henne så har jag inga argument kvar för att inte ha gemensam vårdnad. Oavsett hur han är mot mig så är det väl dotterns väl som ska styra?

Mitt förhållande diskuterar jag gärna med mina vänner, för de ger mig råd och stöttar mig. Ingen här vet egentligen hur vi har det och jag mår knappast bättre av att höra vilken dålig mamma jag är som är ihop med honom. Jag ÄR på väg därifrån, acceptera det istället för att hacka på mig om det, tråden handlar ju inte ens om det!

 

[dressyrtant]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Men det jag skrev har inget med vårt förhållande att göra utan enbart en förklaring till att jag är så jädrans naiv att jag tror på att han inte kan skada mig och sin dotter på något sätt mer än att tjaffsa emot. Inget annat.

Men han skadar ju er redan genom att slå sönder er vardag helt och hållet! Iaf om man läser denna tråden kan man INTE skapa sig en bild av att din vardag är logisk, regelbunden och förutsägbar. Däremot ger dina inlägg en bild av att barnets far och farmor är väldigt dysfunktionella i sina personliga relationer. Väldigt mycket psykisk misshandel verkar det finnas. Det kallar jag inte "tjaffsa emot". Det kallar jag att förstöra människors (ditt, din dotters och dina andra barns) liv.

Denna tråden handlar inte om mitt förhållande, för att diskutera det kan jag skapa en tråd om det på senior.... *eller inte* Denna tråden handlar dels om Elins farmor, men också om Elins pappa och vårdnanden om henne. Den handlar om att så länge han tar väl hand om henne så har jag inga argument kvar för att inte ha gemensam vårdnad. Oavsett hur han är mot mig så är det väl dotterns väl som ska styra?

Samtidigt är det ju svårt att isolera en företeelse eller två ur ditt liv och bara diskutera dem, eftersom allt hänger ihop, eller hur? Om du inte hade det förhållandet du har, så hade du inte heller problem med Elins farmor, pappa och vårdnaden.
Argument mot gemensam vårdnad ser jag i eldskrift. Måste väl fundera på formuleringen bara. Jag har enskild vårdnad för mina tre barn, pga just liknande förhållanden som dina. Kanske borde kolla formuleringarna i rättsbeslutet.
Så länge du har gemensam vårdnad, har de en hållhake på dig och kan utöva psykisk utpressning. Vilket de verkar vara väldigt intresserade av att göra. För att kunna vara effektiva i utpressningen, behöver Elins pappa vara i nån slags känslomässig relation till dig. Annars är utpressningen mindre effektiv. Bryr du dig inte, så har de inte samma möjligheter.
I ditt fall är enskild vårdnad en garanti för att ditt barn får en lugnare uppväxt. Tänk dig att du vinner en resa på Bingo-Lotto (ok, superfånigt exempel) och behöver pass för dottern. Jag kan slå vad om att resan kommer och går utan att ni har lyckats ordna pass. Så ni kan inte resa. För han skriver inte på pappret.
Säg att dottern behöver terapi (ser ut som det kan bli aktuellt). Du bokar tider på bup, pappan avbokar. Du bokar tider, pappan avbokar. Dottern får ingen hjälp. Säg INTE "han skulle aldrig"... De orden har jag fått äta upp framlänges, baklänges och med bajs på så många gånger.

Mitt förhållande diskuterar jag gärna med mina vänner, för de ger mig råd och stöttar mig. Ingen här vet egentligen hur vi har det och jag mår knappast bättre av att höra vilken dålig mamma jag är som är ihop med honom. Jag ÄR på väg därifrån, acceptera det istället för att hacka på mig om det, tråden handlar ju inte ens om det!

Hänvisar till vad jag sa ovan, ditt förhållande påverkar trådens ämne, så det är svårt att separera de två. Bra att du har vänner, men tveksamt om de har en objektiv, professionell syn på människorelationerna. Eller om de vill dig väl alltför mycket och undviker att ta upp svåra åsikter. Det vet inte jag. Men jag tycker att du behöver hjälp från ett objektivt håll. Jag ser inte att någon har kallat dig dålig mamma. Däremot vill många hjälpa dig att se hur du kan hjälpa dig själv och ditt barn.
Du säger att du ÄR på väg därifrån. Jag förstår varför det är stökigt, rörigt och svårt. Men du, det blir INTE bättre. Ju längre du stannar i det, desto svårare blir det. Barnet blir äldre, de får mer grepp om dig osv.
Du vill allas väl.
Men du, om nån vill dig illa då?
/tanten, som just har lärt sig att alla människor inte är goda längst inne

 

[Julle]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Denna tråden handlar inte om mitt förhållande, för att diskutera det kan jag skapa en tråd om det på senior.... *eller inte*

På vilket sätt hänger ditt förhållande inte ihop med det du har problem med? Ser du inte att allt har ett sammanhang? Det ena går liksom inte att diskutera utan att även diskutera det andra!!

Denna tråden handlar dels om Elins farmor

Det är väl henne det handlar allra minst om....

I övrigt håller jag helt med Dressyrtant ovan!!

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Förstår att du känner dig tvungen att upplysa mig om ett och annat...., men får det dig att må bättre av att höra att jag ska prata med bvc nästa vecka om nån form av samtal? Var där i dag, men min ordinarie bvcsköterska är ledig denna veckan och det är nog hon jag vill ta upp det med.

Dessutom ska vi till familjerätten och ha samarbetssamtal och det är något som jag gärna vill att vi går till minst en gång i månaden, och det vill Elins pappa med göra.

I morgon är det fredag och då har Elins pappa inte sovit här en enda natt på en vecka. Vi har haft ett rejält gräl denna veckan, riktigt gräl var det, men samtidigt så fick jag faktiskt veta hur HAN känner, vad han är rädd för, och hur han uppfattar situationen och mig. Jag vet att ni tycker han är ond och korkad, men ond är han inte i alla fall. Han berättade i alla fall att han är rädd för att fästa sig vid henne, för jag kanske förbjuder honom att träffa henne. Han blev kränkt av att sitta på familjerätten och få höra att jag inte ville ha gemensam vårdnad; vi hade ju diskuterat det och var ju överens. Trodde han. Det han är/var rädd för höll på att besannas när jag itne ville skriva på. Det han är rädd för är att det ska bli en vårdnadstvist. Att själv hota med det som han gjorde innan det här mötet med familjerätten, var ett sätt att visa att han minsann också har rätt till sitt barn, och att jag inte ska göra som han var rädd för. Ett sätt att få makt helt enkelt. Ett sätt att försöka må bättre själv typ.

Han sa också flera gånger att han aldrig skulel ta Elin från mig, han ville bara ha henne själv lite och visa henne för släkten, han var glad för att ha fått en dotter. Han ville inte ha med mig för hans släkt är så jobbiga så för hans del känns det bättre att vara där utan mig- för jag tycker ju inte så bra om dem..... och han slipper skämmas. Enligt honom själv så snackar han inte skit om mig med andra utan just det med hans mamma var att han inte kände att det var lönt att tjaffsa emot henne så han lät det vara helt enkelt. Jag har själv sett flera gånger att han har sagt "ja" till henne och gjort tvärtom i alal fall, och eftersom jag har träffat henne kan jag förstå lite hur han menar- även om jag faktiskt tycker att han borde stå där för mig och stötta mig när folk kommer med så allvarliga anklagelser. Jag tycker att han faktiskt borde ha försvarat mig.

Jag har en annan kompis på msn som tycker att hans beteende påminner lite om en person som har adhd/damp eller liknande. Jag personligen känner ingen med något sånt och kan inte uttala mig om det.

Han förstår verkligen inte att växelvis boende inte är bra för en nyfödd. Det är inte för att han är elak eller så utan han förstår bara inte. För att få honom att förstå så ska jag få familjerätten och bvc att berätta hur små spädisat funkar. Jag ska även ge honom några böcker om just det ämnet. Han kommer inte att bråka nåt mer om det i alal fall, för han har förstått att han inte kommer att få rätt vid en tvist om det.

I övrigt, vad gäller hennes skötsel så gör han som jag säger.

Att tro att han försöker ta henne i från mig, det gör jag inte. Har gjort men gör inte nu. Jag tror på honom på det. Hela hans sätt, hela hans kropp var ärlig när han sa det!! Det såg jag. Vi har som sagt ett år bakom oss och under det året har jag lyckats lära mig när han ljuger och när han talar sanning.

Som vanligt, jag försvarar inte honom utan berättade bara HANS syn lite grann. Förresten så tycker han att det är lite skrämmande att jag känner honom så väl trots att han inte öppnar sig lika väl.....

Jag har några vänner som hjälper mig med det här och jag har kommit en bra bit längre än vart jag stod i våras. En tid nu har det funkat mellan oss, han har slappnat av mer och börjat lugna ner sig i sina åsikter bl.a.


Men jag ger upp. Om ni tror att jag mår bra av att höra hur dålig jag är av er så visst fortsätt för allt i världen! Men jag personligen undrar lite grann, varför förstår ni inte mig? Jag har ju den där egenskapen att kunna förstå andra, så ensam om den kan jag väl inte vara.....

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

På vilket sätt hänger ditt förhållande inte ihop med det du har problem med? Ser du inte att allt har ett sammanhang? Det ena går liksom inte att diskutera utan att även diskutera det andra!!



Det är väl henne det handlar allra minst om....

I övrigt håller jag helt med Dressyrtant ovan!!

Men jag diskuterade vårdnaden. På vilket sätt skulel det blivit bättre om vi inte varit tillsammans?? Problemen hade ju varit desamma Han hade väl inte accepterat enskild vårdnad bättre om vi inte varit ihop? Han hade väl inte bråkat mindre om sin rätt om vi inte varit i hop?

Och tråden heter förresten " Får jag skicka farmor till månen?" så avsikten med tråden var ju att avreagare mig om farmodern

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det låter nog på mig som om jag är fullständigt blind och allt det där. Som om jag bara ser er som elak som hoppar på mig osv. Men faktum är att jag faktiskt läser allt ni skriver och förstår att ni menar väl. Och jag tänker varje dag på hur jag kan göra mitt liv bättre, jag är en tänkande person men samtidigt vill jag ju ha kakan men ändå äta upp den typ. Jag älskar min pojkvän, det gör jag absolut, men jag funderar ju själv i banorna att jag nog mått bättre utan. Men ändå har jag lite hopp om att vi ska få det bättre i hop. Det jag nog inte lyckas förmedla till er här är att det ju HAR blivit väldigt bättre sedan vi träffades. För varje månad som läggs till i antalet månader vi har varit ihop, så blir det ju bättre, min pojkvän blir lite bättre hela tiden på att vara pojkvän och jag blir bättre på att sätta gränser. Dessutom så försöker jag lite grann att få bort mitt hjärta från honom, oh DET har också blivit lite lättare.

Vad är det som driver mig? Att jag älskar honom och inte vill vara utan honom. Att vi båda går framåt ett steg i taget istället för bakåt.

Jag är inte otacksam för att ni försöker prata mig tillrätta, men jag känner mig trängd när alla tar i så

Och Cilla, din kommentar sårar mer än du tror. Att säga att du vill slippa säga vad var det jag sa tycker jag visar att du egentligen visst vill säga det. Cilla, du är den här som definitivt inte ska säga för mycket om hur dum jag är som inte slänger ut min pojkvän en gång för alla, för vi vet båda två att du själv inte ser att du är en betydelsefull person som är värd av älskas på riktigt. Alltså tycker inte jag att du har rätt att döma mig eller säga " vad var det jag sa". Eller att slippa säga det.

I övrigt, förlåt, men när ALLA skriver om hur jag borde göra och hur jag är dum nog att göra så känner jag mig bara trängd och skäms för att jag är så korkad att ens känna nåt för min pojkvän. Snälla, ge mig råd istället för att kritisera hela tiden, för jag kan bara ta kritik till en viss nivå, sedan blir jag faktiskt ledsen och mår dåligt när alla upprepar varandra.....

Jag försöker, jag GÖR verkligen det. Räcker inte det som svar just nu?

Och även om det tar slut mellan oss så anser jag att vi ska samarbeta så när det går, umgås med varandra som vänner för att ge Elin det bästa. Man behöver inte vara ovänner bara för att man itne är tillsammans Men när ni säger att han då bara är hennes papps och inte har nåt med mig å göra och inte ska umgås osv, så tycker jag att ni har fel. Jag tror på vänskap och jag hoppas vi komemr att vara det, för allas skull faktiskt.

 

[Kicki_J]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag tycker du är otroligt stark som trots din jobbiga situation ger pojkvännen denna chans och verkligen förstår hans känslor. Hoppas verkligen att ni nu får lugn och ro att umgås med er lilla dotter.
Hur förlöpte julen då? Fick du någon reaktion på brevet till farmor?

Jag har en god vän med aspergers syndrom, h*n har väldigt svårt (kanske omöjligt?) att sätta sig in i andras situation eller att förstå andras känslor, låter väldigt likt din pojkvän. Det de behöver är någon som förstår dem, inte bara "avpolleterar" dem.

Och till er andra, sluta "trycka ner"! TS gör sina egna val och bör i stället få stöd att orka vidare.

 

[ainasoja]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Vet du Enya jag tycker inte alls att du är dum som är med honom för jag tror att du innerst inne törstar efter kärlek och vill ha en kärleksfull relation till denna karl.

Jag tycker det är bra att du kan se det från hans sida med men du får inte glömma bort dig själv i det hela för det är viktigt att du mår bra och att dina barn mår bra, det är det du ska focusera dig på.

Men jag tycker inte att det är en bra relation när man bråkar så mycket som ni verkar göra, det han gör mot dig är misshandel för han sårar dig djupt, får du honom att inse det så tror jag att eran relation kommer att bli bättre.

Har ni möjlighet att få familjeterapi så kan det bli bättre för er allihopa och jag tycker att du är en klok människa men jag tycker inte att du insett att du är en betydelsefull person som är värd att älskas av alla, känner du igen dom orden, det är dom du skrev till CillaW och dom stämmer in rätt bra på dig med.

Att ha en bra relation till sitt barns pappa trots att man inte är tillsammans underlättar när man har gemensam vårdnad och det är bra att du själv vill ha en bra relation till honom om ni bryter upp.

Kram på dig Enya och gott nytt år!

 

[mimus]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det låter nog på mig som om jag är fullständigt blind och allt det där. Som om jag bara ser er som elak som hoppar på mig osv. Men faktum är att jag faktiskt läser allt ni skriver och förstår att ni menar väl. Och jag tänker varje dag på hur jag kan göra mitt liv bättre, jag är en tänkande person men samtidigt vill jag ju ha kakan men ändå äta upp den typ. Jag älskar min pojkvän, det gör jag absolut, men jag funderar ju själv i banorna att jag nog mått bättre utan. Men ändå har jag lite hopp om att vi ska få det bättre i hop. Det jag nog inte lyckas förmedla till er här är att det ju HAR blivit väldigt bättre sedan vi träffades. För varje månad som läggs till i antalet månader vi har varit ihop, så blir det ju bättre, min pojkvän blir lite bättre hela tiden på att vara pojkvän och jag blir bättre på att sätta gränser. Dessutom så försöker jag lite grann att få bort mitt hjärta från honom, oh DET har också blivit lite lättare.

Vad är det som driver mig? Att jag älskar honom och inte vill vara utan honom. Att vi båda går framåt ett steg i taget istället för bakåt.

Jag är inte otacksam för att ni försöker prata mig tillrätta, men jag känner mig trängd när alla tar i så

Och Cilla, din kommentar sårar mer än du tror. Att säga att du vill slippa säga vad var det jag sa tycker jag visar att du egentligen visst vill säga det. Cilla, du är den här som definitivt inte ska säga för mycket om hur dum jag är som inte slänger ut min pojkvän en gång för alla, för vi vet båda två att du själv inte ser att du är en betydelsefull person som är värd av älskas på riktigt. Alltså tycker inte jag att du har rätt att döma mig eller säga " vad var det jag sa". Eller att slippa säga det.

I övrigt, förlåt, men när ALLA skriver om hur jag borde göra och hur jag är dum nog att göra så känner jag mig bara trängd och skäms för att jag är så korkad att ens känna nåt för min pojkvän. Snälla, ge mig råd istället för att kritisera hela tiden, för jag kan bara ta kritik till en viss nivå, sedan blir jag faktiskt ledsen och mår dåligt när alla upprepar varandra.....

Jag försöker, jag GÖR verkligen det. Räcker inte det som svar just nu?

Och även om det tar slut mellan oss så anser jag att vi ska samarbeta så när det går, umgås med varandra som vänner för att ge Elin det bästa. Man behöver inte vara ovänner bara för att man itne är tillsammans Men när ni säger att han då bara är hennes papps och inte har nåt med mig å göra och inte ska umgås osv, så tycker jag att ni har fel. Jag tror på vänskap och jag hoppas vi komemr att vara det, för allas skull faktiskt.

Återigen ett klokt och genomtänkt inlägg, jag tror som du skriver att alla vill dig väl, man upprörs av hur du har det, men de flesta känner inte till vilket förändringsarbete du faktiskt gjort, och att du läser igenom allt och funderar, tänker en gång till.
Det är lätt att tycka att du inte kan förändra pojkvännen, för det kan du inte, och det vet du.
Men vi här inne, kan inte förändra dig, fast alla kämpar med välvilja att få dig dit.

Du har framtiden i din hand, du gör dina val, efter dina livsstrategier och erfarenheter.

Stå på dig!!

 

[mimus]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Läs noga här: Jag har inte sagt "Vad var det jag sa", jag vill slippa säga det.

Jag läste noga, och funderade varför du skrev ner det, när du helst vill slippa säga det.

 

[Snuffsan]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Snälla, ge mig råd istället för att kritisera hela tiden,

Problemet är att du ser alla råd som kritik om de inte passar dig. Du har fått en massa goda råd både i den här tråden och tidigare, och du blir bara förbannad.

 

[ainasoja]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Han ville inte ha med mig för hans släkt är så jobbiga så för hans del känns det bättre att vara där utan mig- för jag tycker ju inte så bra om dem..... och han slipper skämmas.

Skäms han över dig?

 

[Bangsi]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Skäms han över dig?

Jag läser det som att han skäms över sin släkt.