Shaggy
Trådstartare
Min häst blev diagnostiserad med fång den 27 mars. Hon har stått på box sedan dess och förutom att det var oroligt i början så har det fungerat mycket bra. Nu är hon för det mesta lugn och verkar helt nöjd med tillvaron. När jag flyttar henne till brorsans box så traskar hon dit utan att försöka gå sin egen väg, vilket inte skulle förvåna mig med den hästen.
Frågan är nu hur jag ska tänka framåt. Har försökt prata med distriktet vilka var de som var ute men fått extremt vaga svar. Vid första besökt var det mycket knapphändigt då veterinären direkt hamnade på språng till nästa patient (innan hon kommit in i stallet). För mig kändes det lite som 'den ska stå inne tills den är smärtfri men sen kan du göra som du vill, stressa dock inte'. Tyvärr finns det ju ett antal här inne som gjort samma resa så jag hoppas ni kan ge råd.
Hon diagnostsierades som sagt den 27 mars och fick en metacamkur på 10 dagar. Eftersom det fanns kvar i flaskan och hon var 'smärtfri' (så gott det går att avgöra på 5 m promenad) först den 6 april så fick hon ett par dagar extra. Magen har varit fin hela tiden utom att hon var lite lös de första dagarna då hon inte fick ro.
Vid samtal med veterinären, inte samma, den 7 april så sas ungefär att det inte gjorde något att hon fått lite extra men att tanken ju är att hon ska fungera utan smärtlindring och att de vill komma ut och kolla igen om ett tag. Jag sa då att min plan var att röntga så snart som möjligt och då tryckte de ännu mer på att de ville komma och titta. Med tanke på hur första besöket avlöpte och den ytterst bristande informationen jag fått så känns det som en oerhört onödig utgift.
Hon står 'inne' och håller sig lugn. Stallet är utebox så hon har tillgång till både dagsljus, frisk luft och viss distraktion i form av det rör sig lite runt henne. Hon kan se en häst från sin box, dock inte brorsan.
Hon har inte tappat så mycket i vikt som jag skulle önska men jag tycker depåerna har minskat även om hullet är kvar. Igår fick jag börja ge henne betfor, mycket ordentligt urvattnad, då hon visade tecken på att börja bli aningens uttorkad. Spänsten i huden är idag normal men gödseln är enligt mig lite för hård, hon kissar bra. Slutligen det allra viktigaste humöret är bra!
Frågan är nu hur jag ska tänka framåt. Har försökt prata med distriktet vilka var de som var ute men fått extremt vaga svar. Vid första besökt var det mycket knapphändigt då veterinären direkt hamnade på språng till nästa patient (innan hon kommit in i stallet). För mig kändes det lite som 'den ska stå inne tills den är smärtfri men sen kan du göra som du vill, stressa dock inte'. Tyvärr finns det ju ett antal här inne som gjort samma resa så jag hoppas ni kan ge råd.
Hon diagnostsierades som sagt den 27 mars och fick en metacamkur på 10 dagar. Eftersom det fanns kvar i flaskan och hon var 'smärtfri' (så gott det går att avgöra på 5 m promenad) först den 6 april så fick hon ett par dagar extra. Magen har varit fin hela tiden utom att hon var lite lös de första dagarna då hon inte fick ro.
Vid samtal med veterinären, inte samma, den 7 april så sas ungefär att det inte gjorde något att hon fått lite extra men att tanken ju är att hon ska fungera utan smärtlindring och att de vill komma ut och kolla igen om ett tag. Jag sa då att min plan var att röntga så snart som möjligt och då tryckte de ännu mer på att de ville komma och titta. Med tanke på hur första besöket avlöpte och den ytterst bristande informationen jag fått så känns det som en oerhört onödig utgift.
Hon står 'inne' och håller sig lugn. Stallet är utebox så hon har tillgång till både dagsljus, frisk luft och viss distraktion i form av det rör sig lite runt henne. Hon kan se en häst från sin box, dock inte brorsan.
Hon har inte tappat så mycket i vikt som jag skulle önska men jag tycker depåerna har minskat även om hullet är kvar. Igår fick jag börja ge henne betfor, mycket ordentligt urvattnad, då hon visade tecken på att börja bli aningens uttorkad. Spänsten i huden är idag normal men gödseln är enligt mig lite för hård, hon kissar bra. Slutligen det allra viktigaste humöret är bra!
