Sv: Fångtråd del 5
Konstigt att han ändrar sig så snabbt? Men så är det ju med vissa människor också om man tänker efter.
Här har det varit exakt samma mått i minst ett par månader. Jag har slutat att banta henne nu och ökat fodret lite (+0,5 kg lusern och mer halm). Men det märks ingen skillnad. Nu kan det ju kanske bero på minskat gräs i hagen (skillnad även med munkorgen på).
Fast är ju en vecka sen jag mätte sist, och han har iag innan med kunnat (åt båda hållen tyvärr) ändra det. Nu är han tillbaka på 'lägstamarkeringen' på bandet. Dvs ska man bara tro på bandet har han gått ner det han gick upp, fast det är inte riktigt sant i övrigt rakt av. Jag känner revbenen lättare trots att det är vinterpäls över dem, men depåerna är ju kvar. Så jag vetesjutton sammantaget, men alla minus på bandet är bra minus iaf =)
Sen vet jag inte om det spelar in att halmen är borta heller, han har fortfarande fri halm, men pillar ju ut det godaste litegrann bara. Å andra sidan har han fått 1 kg extra silage istället, så MJ-mässigt är det ju dött löpp där, men 'bulkmässigt' i magen kanske?
Ska bli intressant att se om det fortsätter ner, stannar eller går upp igen.
Satt igår och undrade om gräset kunde spela in, om han fått i sig mindre gräs nu när det varit (är) fruset?
Sen lite OT, men jag har upptäckt att under den där obrydda ytan, finns en tankeläsare av rang. Jag sticker inte under stol med att han alltid varit på 'andra plats' sas, inte så jag inte brytt mig etc, men det har alltid funnits annan häst som sas legat snäppet närmare hjärtat. Och L har alltid varit (även mot andra) en glad skit helt enkelt, med Mat som intresse 1 och socialisera med människor som intresse 2. Men ffa har han varit en glad skit, som inte tycks berörts av så mkt, varken 'upp eller ner'. Otroligt okomplicerad och rar så, något jag verkligen värdesätter.
Men han har en enorm perceptionsförmåga. Nu nu när jag börjar komma ur chocken lite, även om jag knappt börjat sörja, så han har en extremt god förmåga att läsa hur jag känner mig. Dagar när allt är tungt och jävligt så tycker han i princip 'heeej matte, kul att se dig, tack för maten, den är god, du kan gå nu så äter jag, hejdå'. Vilket passat mig utmärkt. Dagar när det känns lite bättre, så i princip innan han hunnit se mig, så är det 'hej matte, kul att se dig, vill du klia, ska vi göra något?'. Och nu ikväll, när jag faktiskt för första gången sen den där vidriga dagen kände att jag faktiskt såg fram emot att gå ner i stallet, och gick ner och fodrade som vanligt. Men istället för att dyka ner och börja äta direkt som han brukar, så ställde han sig vid boxdörren och tindrade med ögonen. När jag öppnade boxen för att fylla vattenhinken, så klev han ut på stallgången och ställde sig där, och jag SVÄR att han sa 'du kan börja borsta nu, jag kan äta sen'. Lilla sötponnyn