Sv: Fångtråd del 4
hihi, din mamma verkar så härlig! Ätbara lakan
Hon har 'döpt' Lillens betesbegränsare/gräsmunkorg med - till Hannibal, efter Hannibal Lecter från 'När Lammen Tystnar'...
Vad glad jag blir att Lillen verkar må bra. Nu är det ju bara det "roliga" kvar med honom
Mmm, jag lääängtar, nu börjar jag kunna se ljuset, se att vi närmar oss. Sen hur jag kan lääänga till en november med två hästar som antagligen kommer vara mer vild än tam bevisar bara hur skadad man blir...
Sen kanske magen är lite kinkig även om han får GG? Jag vet itne alls hur det fungerar med sån medicin. jag funderade även på en annan sak, silage. Är det inte "surt"?
Jo, det tog några dagar innan han var 'helt tillbaka' på banan förra gången med GG med. Nu har han ju fått GG på Ultuna med, så han är fler dagar in i kuren och 'borde' äta mer. Samtidigt så stå på Ultuna och hänga, komma hem igen, få komma ut i friiiheten (om än högst begränsad sådan) osv, inte konstig om det tar några extradagar att komma i gängorna igen. Skulle ju gissa magsåret var 'värre' den här gången med.
Inte nödvändigtvis, ang silage, kan variera en del i pH. Nu vet jag inte vad mitt har för pH förvisso, men inga 'protester' någonstans ifrån att ge honom silage, och han fick ju silage på Ultuna med. Som jag tolkat det - inte forskat i det nu då, men förr när jag började ge silage, så reagerar inte hästmagar generellt 'dåligt' på silage - eller gräs. Men han får fritt lucernhack (som ju är motsatsen och höjer pH i magen), det är det som är i den skrikrosa hinken, och så halmen då. Så jag hoppas på att han reglerar det själv om det känns 'avigt' i magen. Alltid tålt silage förr, så förhoppningsvis fortsätter han göra det (spec eftersom han, förutom på Ultuna då *s*, föredrar silage före hö, dvs man får i honom mer både TS och MJ med silage)
tror du han blir jobbig att sätta igång/börja promenera med?
Promenera i snöre - nä. Nu får jag väl äta upp det bara för jag sa det. Men iaf förr har han alltid varit så att i snöre är han hur tam som helst även på boxvila. Enda problemet är att han har så stor skritt så matte hinner inte med.
Uppsuttet däremot - ja då tror jag han blir synnerligen jobbig. Iaf om man ska gå på hur han varit tidigare, även när han fått gå i hage. Han är mer högt än lågt, inte elak alls man han blir så glad så det kokar över och han bara exploderar och piper. Sist så när han råkade skicka mig som en katapult genom luften (och sen stod och tyckte 'men du måste ju hålla i dig matte' och såg mycket perplex ut när jag låg i snön och fräste..) så jag bröt lillfingret så fick han en liten 'hutt' lugnande inför ridtur första tiden, för det skulle bli 'reglementsenligt' enligt konvalescensen och ine prästens lilla kråka på LSD
Men 'hjälp'-et var mest hur ska jag våga med tanke på fånget? Jmf med när Lillen får börja promenera är det ju skitsnabbt.
Jag har gått ca 3 promenader/v i tre veckor nu med lillan hemma. Idag var första gången hon fick följa med på en tur när jag red araben. Hon gick snällt bredvid, travade lite för att hänga med, men var pigg och glad. Jag tog efter 1/3 av turen bort hennes grimskaft och hon brukar alltid hålla sig i närheten, brukar vandra omkring lite. Men idag, haha, hon tog några rejs fram och tillbaka. Försökte få med araben på rejs. Jag hade fullt sjå att hålla henne på alla fyra i skritt utan en massa pip och skutt i bara grimma

Iaf, efter någon min lugnade hon ner sig och vi kunde fortsätta turen.
Åh vad roligt att hon är pigg och glad =)