Fängelse för föräldrarna som var nära svälta barnet till döds

[TinyWiny]

Fast man vet ju inte vad som hänt om det varit en vuxen. Snarare är det väl försvårande just att det är ett barn. Och barnets bästa är naturligtvis i fokus för myndighetsåtgärderna även i det här fallet

Föräldrarna har beskrivits som mycket kärleksfulla och det ska ha varit tydligt hur mycket de älskade henne. Det som behöver bankas in i dem är väl att barn måste ha MAT. Men hur det ska gå till förstår jag i ärlighetens namn inte, eller hur samhället på sikt ska få insyn i att de faktiskt ger barnet en allsidig kost.

Visst är det försvårande att det handlar om ett barn! Ett barn som dessutom är så litet att hon inte själv kan göra sin röst hörd. Som inte kan gå därifrån oavsett vad. Just därför, för att hon är så extremt utsatt och för att föräldrarna har bevisat att de inte förstår/vill hennes bästa borde samhället se till att hon skyddas från de som har gjort henne så illa. Jag kan inte alls se att det är för barnets skull hon ska ryckas upp och placeras på ett behandlingshem ihop med de som nästan tog livet av henne.

Förr kallades de som begick incest mot sina barn också för kärleksfulla. Det är ändå, oavsett hur älskat barnet är, inte det bästa för ett barn att bo hos någon som gör dem illa oavsett på vilket sätt det görs. Att man älskar någon innebär inte att den kärleken är något bra eller önskvärt för den som är målet för kärleken och verkligen inte när den kärleken innebär att man nästan dör av svält.

 

[lil-sis]

Vad som är barnets bästa finns det ingen definition på utan det ”avgörs från fall till fall”.

Det står i lagen att barn ska skyddas och de ska inte utsättas för våld eller kränkningar. Det ställs mot barnets rätt till sina föräldrar. Och ibland verkar rätten till föräldrarna vara liksom höjd över allt annat.

Vi läser en mängd domar just nu, tex ett fall där tingsrätten gav ett barn umgänge med en pappa som dömts för misshandel av hela familjen och familjen har skyddat boende och kvarskrivning samt sekretessmarkering. Ändå tycker tingsrätten att det är för det yngsta barnets bästa med övervakat umgänge för att få skapa en egen relation till pappan som systemiskt hotat och tagit till våld mot familjen.

(Hovrätten tyckte tack och lov inte det).

Vi (Sverige) har en del att göra på barnfronten tycker jag.

 

[TinyWiny]

Vad som är barnets bästa finns det ingen definition på utan det ”avgörs från fall till fall”.

Det står i lagen att barn ska skyddas och de ska inte utsättas för våld eller kränkningar. Det ställs mot barnets rätt till sina föräldrar. Och ibland verkar rätten till föräldrarna vara liksom höjd över allt annat.

Vi läser en mängd domar just nu, tex ett fall där tingsrätten gav ett barn umgänge med en pappa som dömts för misshandel av hela familjen och familjen har skyddat boende och kvarskrivning samt sekretessmarkering. Ändå tycker tingsrätten att det är för det yngsta barnets bästa med övervakat umgänge för att få skapa en egen relation till pappan som systemiskt hotat och tagit till våld mot familjen.

(Hovrätten tyckte tack och lov inte det).

Vi (Sverige) har en del att göra på barnfronten tycker jag.

Jag håller helt med dig. Det finns så mycket kvar att göra

 

[Blyger]

Jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om en vuxen hade blivit utsatt för det barnet blev. Hade det varit tal om helt andra brottsrubriceringar då? Annan/längre påföljd? Samhället hade inte sagt till en vuxen att "jo, men vi testar igen, dina förövare gör nog inte om det?! Visst ska du bo med de som har behandlat dig så illa att du nästan dog! Vi kan ju prova iallafall! Vi har uppsikt över dig en kort period."

Det känns som att barn fortfarande ses som föräldrars ägodelar, inte som en egen individ med egna rättigheter. Att få tre månaders fängelse för att man nästan har haft ihjäl sitt barn och de får dessutom chansen igen, det är helt vidrigt. Var finns barnets perspektiv i det här? Är det verkligen barnets bästa att återbördas till de som nästan har haft ihjäl henne? Barnets bästa borde vara i fokus och inte föräldrarnas.

Vad som är barnets bästa finns det ingen definition på utan det ”avgörs från fall till fall”.

Det står i lagen att barn ska skyddas och de ska inte utsättas för våld eller kränkningar. Det ställs mot barnets rätt till sina föräldrar. Och ibland verkar rätten till föräldrarna vara liksom höjd över allt annat.

Vi läser en mängd domar just nu, tex ett fall där tingsrätten gav ett barn umgänge med en pappa som dömts för misshandel av hela familjen och familjen har skyddat boende och kvarskrivning samt sekretessmarkering. Ändå tycker tingsrätten att det är för det yngsta barnets bästa med övervakat umgänge för att få skapa en egen relation till pappan som systemiskt hotat och tagit till våld mot familjen.

(Hovrätten tyckte tack och lov inte det).

Vi (Sverige) har en del att göra på barnfronten tycker jag.

Det är på grund av sånt här som jag anser att en förälders rätt till sina barn är för stor.

Samma som pappor som mördar, de blir inte automatiskt av med vårdnaden utan kan bestämma massa saker inifrån fängelset.

 

[TinyWiny]

Det är på grund av sånt här som jag anser att en förälders rätt till sina barn är för stor.

Samma som pappor som mördar, de blir inte automatiskt av med vårdnaden utan kan bestämma massa saker inifrån fängelset.

Visst är den alldeles för stor! Barnets bästa, den som är den svaga parten i det här, borde vara i fokus.

 

[Petruska]

Jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om en vuxen hade blivit utsatt för det barnet blev. Hade det varit tal om helt andra brottsrubriceringar då? Annan/längre påföljd? Samhället hade inte sagt till en vuxen att "jo, men vi testar igen, dina förövare gör nog inte om det?! Visst ska du bo med de som har behandlat dig så illa att du nästan dog! Vi kan ju prova iallafall! Vi har uppsikt över dig en kort period."

Det känns som att barn fortfarande ses som föräldrars ägodelar, inte som en egen individ med egna rättigheter. Att få tre månaders fängelse för att man nästan har haft ihjäl sitt barn och de får dessutom chansen igen, det är helt vidrigt. Var finns barnets perspektiv i det här? Är det verkligen barnets bästa att återbördas till de som nästan har haft ihjäl henne? Barnets bästa borde vara i fokus och inte föräldrarnas.

Fast om det hade varit en vuxen hade det ju också krävts att hen hölls mer eller mindre fången. Så det blir ju andra brottsrubriceringar.

Dessa föräldrar tycks älska sin dotter. Så sett visar fallet att kärlek inte är tillräckligt, förnuft och kunskap krävs också.

Men. Straffet känns lågt. Jag är ovan vid att känna så.

 

[Sockersött]

Vad har du för utbildning för att ställa diagnos över nätet?

Vad har jag ställt för diagnos??

 

[Sockersött]

Hur tänker du att skolgång etc för föräldrarna skulle påverka utfallet här?

Att om de hade någon form av "prick i systemet" och kollas upp lite extra.

 

[kryddelydd]

Dessa föräldrar är psykiskt sjuka, sen att de håller på med en viss kost är en bisak. Lika intressant som att de skulle varit crossfitare eller yogafantaster, LCHF osv. De lider av vanföreställningar med mera.
Någon frisk människa skulle aldrig ha gjort så som de gjort oavsett vilken diet de gått på. Förhoppningsvis blir det sluten psykiatrivård tills deras underliggande problem är kartlagda grundligt! Att inte myndigheter vaknade redan tidigare är ett under!

Jag tror att du blandar ihop begreppen här.
De här individerna har uppenbarligen inte en sådan psykisk störning som i lagens mening ses som "allvarlig psykisk störning". Då kan de inte dömas till vård.

Och det går inte att döma någon till psykiatrisk utredning.
En person som är allvarligt psykisk störd kan ju dömas till psykiatrisk tvångsvård - men de här individernas föreställningar landar säkerligen inte i den branschen.

 

[kryddelydd]

Förhoppningsvis så kanske de upptäcker att det behövs slutenvård också. Har inte helt koll på vad som kan göras. Det jag menar med myndigheterna är ju att de måste gått i skola/haft jobb/fått ersättning/Skatteverket osv någon gång i livet eller är det bara jag som har en övertro på att man är i olika system här och där?

Hur menar du att skolan och/eller skatteverket skulle ha kunnat förutse att de här individerna skulle svälta ett barn utifrån ideologi och kunskapsbrist?

 

[Kimson]

Jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om en vuxen hade blivit utsatt för det barnet blev. Hade det varit tal om helt andra brottsrubriceringar då? Annan/längre påföljd? Samhället hade inte sagt till en vuxen att "jo, men vi testar igen, dina förövare gör nog inte om det?! Visst ska du bo med de som har behandlat dig så illa att du nästan dog! Vi kan ju prova iallafall! Vi har uppsikt över dig en kort period."

Det känns som att barn fortfarande ses som föräldrars ägodelar, inte som en egen individ med egna rättigheter. Att få tre månaders fängelse för att man nästan har haft ihjäl sitt barn och de får dessutom chansen igen, det är helt vidrigt. Var finns barnets perspektiv i det här? Är det verkligen barnets bästa att återbördas till de som nästan har haft ihjäl henne? Barnets bästa borde vara i fokus och inte föräldrarnas.

Håller med och förmodligen hade straffet varit betydligt högre om det handlade om en vuxen person som blev misshandlad. Det var inte alls länge sen i USA där föräldrarna fick livstid för att deras barn var undernärda. Barnen hölls instängda och borta från omvärlden och högt älskade av sina föräldrar, precis som svenska barnet. Förmodligen är det exakt som du säger, att dom äldsta fick sin röst hörd och att tortyren pågick under så många år.
Att få 3 månader i häktet är ingenting, föräldrarna borde få psykiskt hjälp och förlorat vårdnaden.

 

[kryddelydd]

Vad har jag ställt för diagnos??

Du har påstått att föräldrarna är psykiskt sjuka och i behov av tvångsvård.

 

[Sockersött]

Du har påstått att föräldrarna är psykiskt sjuka och i behov av tvångsvård.

Det finns väl ingen som är psykiskt frisk/stabil som medvetet långsamt dödar ett friskt barn?

 

[Lovisaleonora]

Förhoppningsvis så kanske de upptäcker att det behövs slutenvård också. Har inte helt koll på vad som kan göras. Det jag menar med myndigheterna är ju att de måste gått i skola/haft jobb/fått ersättning/Skatteverket osv någon gång i livet eller är det bara jag som har en övertro på att man är i olika system här och där?

Men hur tänker du att t ex Skatteverket ska förstå att det är något vajsing i plymen på dessa individer? Eller ska man misstänkliggöra alla som inte jobbar, pluggar eller har annan liknande inkomst som varande barnvanvårdare?

Att om de hade någon form av "prick i systemet" och kollas upp lite extra.

Och hur anser du att man ska få en prick (vad ska rendera en prick) och i vilket system?

 

[Smulu]

Det räcker inte med kärlek!

 

[Lovisaleonora]

Det finns väl ingen som är psykiskt frisk/stabil som medvetet långsamt dödar ett friskt barn?

Den som tror att den gör rätt.

 

[Fruentimber]

Det finns väl ingen som är psykiskt frisk/stabil som medvetet långsamt dödar ett friskt barn?

Fast det skedde ju inte medvetet. De är/var övertygade om att de gjorde vad som var bäst för barnet.

 

[kryddelydd]

Det finns väl ingen som är psykiskt frisk/stabil som medvetet långsamt dödar ett friskt barn?

Tror du att de medvetet svalt ihjäl barnet?
Det tror inte jag.

 

[mandalaki]

Visst är det försvårande att det handlar om ett barn! Ett barn som dessutom är så litet att hon inte själv kan göra sin röst hörd. Som inte kan gå därifrån oavsett vad. Just därför, för att hon är så extremt utsatt och för att föräldrarna har bevisat att de inte förstår/vill hennes bästa borde samhället se till att hon skyddas från de som har gjort henne så illa. Jag kan inte alls se att det är för barnets skull hon ska ryckas upp och placeras på ett behandlingshem ihop med de som nästan tog livet av henne.

Förr kallades de som begick incest mot sina barn också för kärleksfulla. Det är ändå, oavsett hur älskat barnet är, inte det bästa för ett barn att bo hos någon som gör dem illa oavsett på vilket sätt det görs. Att man älskar någon innebär inte att den kärleken är något bra eller önskvärt för den som är målet för kärleken och verkligen inte när den kärleken innebär att man nästan dör av svält.

Jag vet inte riktigt vad du argumenterar mot, jag har inte förespråkat att hon ska tillbaka till föräldrarna. Däremot har jag förtroende för att myndigheterna hanterar det här dels enligt lag, dels på det sätt som gynnar barnet. Inte minst för att det som hänt är så otroligt upprörande. Den akutläkare som först tog hand om barnet ska ha sagt att hen aldrig sett ett barn som varit så illa däran - och överlevt. Det är fruktansvärt omskakande för alla.

Jag kan tänka mig, men detta är gissningar, att föräldrarna kommer att få undervisning i näringslära samt plikt att väga barnet på vc med täta mellanrum. Men jag tror, och det är också gissningar, att det kommer att dröja mycket länge innan de får sköta sitt barn på egen hand.

 

[mandalaki]

Det räcker inte med kärlek!

Vem har sagt att det gör det?