Sv: Fång tråd
Jag känner att jag måste få skriva av mig lite när det gäller fång.
Edit: Det blev visst inte så lite, mycket som snurrar i skallen nu...
Har en 21-årig fjordingkorsning som blev halt i början av januari, veterinären konstaterade fång & efter det har karusellen snurrat på..
Vet inte egentligen vad det var som orsakade fången, hon har aldrig haft det förut. Men hon gick på boll (fri tillgång) till 2 veckor innan det bröt ut så förmodligen var det den som gjorde det, kan inte tänka mig någon annan förklaring, mitt i vintern kan hon knappast ha fått i sig något annat olämpligt.
Från början fick hon Finadyne som inte hade någon effekt alls på henne, efter inrådan av min instruktör fick vi byta till Fenylbutazon istället & det fungerade mycket bättre. I februari var vi till kliniken första gången & röntgen visade en sänkning av hovbenen på båda framhovarna. Deras rekommendationer var då att hon skulle fortsätta med buttan, helst ta av framskorna men eftersom hennes hovar spricker väldigt lätt fick det bli tvärtåskoning istället, först med vanliga skor bak&fram & sedan med skor med sidotåkappor för att minska trycket mot tån. Dom ville också ha henne på boxvila men det går inte med lilla damen (hon gnager sig ut genom väggarna-bokstavligen..) så det fick bli sjukhage istället, som jag sedan sakta ökade storleken på i takt med att hon blev piggare. Nu kommer första emotsägelsen - kliniken vill att hon ska stå på vila tills hon är helt ohalt, min instruktör (som också är hovslagare) ville däremot att jag skulle sätta igång henne så fort som möjligt.. Den här gången lydde jag till en början klinikens råd men började smyga igång henne med korta promenader när hon själv visade att hon ville gå, jag vet inte vad som är rätt där? Gjorde som ett mellanting..
Återbesöket i maj visade att hovbenssänkningen gått tillbaks & det var dags att börja sätta igång henne. Frågade då på kliniken om bete (magert skogsbete) & dom trodde inte det skulle vara några problem om hon bara vandes in ordentligt så det blev att slå gräs & bygga upp hagar lite här & var där gräset börjat titta fram här hemma. Promenerade/skrittade henne först ca 10 minuter/dag för att sedan gå upp till 30 min/dag innan hon fick åka på bete efter midsommar.
Hon gick nästan 7 veckor på bete problemfritt, hade daglig tillsyn av vana hästmänniskor & dom hade inte sett några problem. Hämtade hem henne, första veckan fick hon bara gå i sin grushage & sedan ringde jag till kliniken igen för att fråga lite om igångsättning, foder m.m.
Dom tyckte att jag skulle sätta igång henne direkt med skritt & trav eftersom hon förmodligen rört sig ganska mycket på betet. Skulle kolla henne först så hon var fräsch men när jag sprang med henne visade hon hälta på ett framben, vi kunde dock inte avgöra om det var fången som kommit tillbaka, om hon bara var stel eller om hon kanske stukat sig i hagen så vi bestämde oss för att avvakta en vecka & bara skritta & se hur hon verkade. Hon blev gradvis bättre hela veckan & på fredagen visade hon bara en mycket liten markering, skönt tyckte vi, då var det nog bara en stukning iallafall.
Kliniken tyckte också att jag kunde börja vänja in henne på kraftfoder ganska omgående, hon hade tidigare fått kli, havre & betfor men jag hade hört mycket bra om linfrö för hästar med känsliga magar så jag rådfrågade kliniken om det och dom tyckte att det var en bra idé. Så på fredag, lördag & söndag fick hon 0,5 dl linfrö per dag.
På söndagen kom hovis & skodde om & på måndag morgon var hästen HALT! Ringde hovis som kom ut med tången & tryckte på sömmarna, hon reagerade på en söm så den drog han ut & sen rörde hon sig bättre igen även om hon fortfarande verkade lite öm, men det tyckte vi inte var så konstigt när hon haft ett sömtryck. Kom tillbaks på eftermiddagen & hästen var ÄNNU haltare, ringde hovis igen i full panik & mycket riktigt så reagerade hon på en annan söm så han tog helt sonika av skorna fram & än en gång såg hon mycket bättre ut. På kvällen var hon i princip blockhalt.. Då tyckte jag också att hon börjat visa lite markering på det andra frambenet. Ringde ut veterinären som med hovtången konstaterade att hon ömmade i hoven, fång eller hovböld sa hon men eftersom tanten tidigare haft fång så satte vi in behandling direkt. Butazon, GastroGard, Stimulex & Protenix. Veterinären förordade vila men tyckte inte att hon behövde stå i sjukhage om hon inte sprang i hagen så hon fick stå kvar med dom andra. Hon ville inte heller att vi skulle slå på framskorna, jag var lite orolig eftersom hon brukar spricka väldigt lätt, hon har aldrig kunnat gå oskodd förut, men efter samråd med hovis som lovade åka förbi varje dag för att kolla henne fick dom fortsätta vara av.
Sen var jag tvungen att åka iväg hela veckan för att jobba, kom hem på fredag & tycker inte att hästen blivit bättre, trots buttan, hon stod och flyttade vikten mellan frambenen, hon hade också ont av att gå på hårt underlag. Hon gick bra på gräs, lite stappligt på grus, men på betongen inne i stallet var det värre... Ringde kliniken, men det var fredag eftermiddag & våran "vanliga" veterinär där hade gått hem. Pratade lite med en annan veterinär där som ifrågasatte varför hon inte hade skorna på & varför hon inte gick i sjukhage?? Hon sa att dom alltid brukar rekommendera sjukhage vid fång eftersom hoven är så porös att varje steg kan ändra hovbenets läge ytterligare. Då kändes det faktiskt hopplöst, hur kan veterinärer ha så helt olika uppfattning om en sjukdom?? Det borde väl finnas något rekommenderat behandlingssätt? Våran distriktsvet trodde också att det kunde vara linfröet (som kliniken tyckte var bra) som orsakat fånganfallet..
Byggde iallafall en sjukhage & blev ombedd att ringa tillbaks på måndag morgon då våran vanliga vet skulle vara på plats, ringde följaktligen henne igår och berättade läget, sa också att jag inte tycker att hon blir bättre av medicinerna. Veterinären sa då att när det gått så lång tid sen första anfallet & hon uppenbarligen har så ont igen så vill dom operera, men hon sa också att med tanke på hästens ålder & att det är ganska kostsamt med en operation (och säkert lång rehabilitering också?) så kanske det är bäst att ta bort henne. Så länge det bara är en kostnadsfråga kommer jag då inte att avliva henne så jag fick en tid nästa måndag. Men nu verkar hon ha blivit sämre igen.. Igår hade hon legat ner i hagen, hon står och skiftar vikten mellan frambenen nästan hela tiden & ikväll ringde min stallägare & sa att hon haft svårt att gå även på mjukt underlag när hon skulle in från hagen så nu vet jag inte längre... Till saken hör att vi har 25 mil till kliniken så det är ju inte bara att köra förbi & kolla.. Har hon väldigt ont så vill jag ju kanske inte transportera henne så långt heller, och blir hon så här mycket sämre på bara några dagar, hur kommer hon isåfall att vara på måndag? Samtidigt vill jag inte ge upp henne om det finns en chans att hon kan bli frisk igen.. Jag har haft henne i 18 år & hon betyder enormt mycket för mig..
Jag ska iallafall ringa kliniken imorgon bitti och höra vad dom tror, förbannat också att det inte finns någon lite närmare!!
Det blev ett långt inlägg det här, men jag har så mycket som snurrar i huvudet nu & jag kan ändå inte sova... Är det någon som har några reflektioner, varit med om något liknande? Är tacksam för alla svar...
)
