fan ta spårvägen/bota åkrädsla

[escodobe]

Har skrivit tidigare om hur tibben från en dag till en annan fick fobi mot spårvagnar. Han är undersökt av veterinär, han har testat femeronhalsband och sådana där mjölkppiller. Veterinären påstår att han blivit skrämd men ingen av oss omkring vet hur.
Han bryr sig inte om skott, smällare eller andra ljud. Han har åkt i princip alla fordon som tänkas kan bortsett flyg utan problem (en enda gång har han blivit åksjuk)
Vi har suttit på stillastående vagnar, han har åkt regelbundet och ignorerats och han har fått godsaker när vi åkt.
Nu fixar han att åka nya och halvnya men har fortfarande panik på de äldre. Det hade varit hanterbart om inte nästan alla nya tagits ur trafik på obestämd tid!

Kan man tröna bort rädslor med Klicker? ska jag droga hunden och åka varv på varv tills han glömmer att de är otäcka? Jag kan inte ta bilen istället alla gånger.

 

[paradiset]

Sv: fan ta spårvägen/bota åkrädsla

Jag vet inte...nu åker vi max ngn gång i månaden oftare ibland men vinthunden är rädd. Kan ha att göra med flygresan hit från Irland. I början ville han inte på, reagerade på hållplatsen så vi tränade bara där. Han hade svansen mellan benen, liggande som en liten boll och hässjade och darrade. Det har blivit bättre. Han går på, vi har åkt massor med trygga resvana hundkompisar. Jag har INTE gett godis eftersom han inte tar det. Jag har bara ignorerat. Nu ligger han ner och darrar inte ens längre men är inte avslappnad. Det har tagit tid att nå hit och nu är det iallafall ok. Försöker att se till att antingen åka ut till ngt roligt så han får förväntan eller hem när han är riktigt trött och det var en hit när det var kallt i nov hem från skatås och spårvagnen var varm.
Jag har ävenlärt in rutinen att man reser sig inte varje gång dörren öppnas utan att jag ställer mig upp är signalen. Nu ligger de kvar vid dörrarna på nya spårvagnar när de öppnas t om. Men jag föredrar de gamla. Dörrarna bak öppnad inte automatiskt och de vibrerar mindre, är även tystare. Han tycks lugnare i dem. Bara att gå in och ut som är trist.

 

[escodobe]

Sv: fan ta spårvägen/bota åkrädsla

Det knäppa är ju att han hade åkt spårvagn minst en gång om dagen(ofta fler) i fyra år innan han fick en knäpp...
Han avreagerar fort, men på de gamla är han så stressad att han får fotsvett.
Nu går ju det nästan bara gamla vagnar när alla italienska är trasiga..

(det är egentligen helt fantastiskt, att de uråldriga håller än, medan de nya står på verkstad, bortsett från för funktionshindrade, folk med barnvagn och min hund)

 

[escodobe]

Sv: fan ta spårvägen/bota åkrädsla

Han är egentligen hyfsat stabil, men det verkar som om han väl bestämt sig för att något är farligt/otrevligt så går det inte att förändra även om han avreagerar fort vilket känns helt ologiskt.

 

[paradiset]

Sv: fan ta spårvägen/bota åkrädsla

Det är egentligen inte konstigare än att gamla hundar helt plötsligt kan bli fyrverkerierädda. Han kan ha haft ont ngnstans och gjort ngn dum kopplng eller what ever. Jag tycker du ska låtsas som att det regnar, han avreagerar jju fort. Egentligen får man inte vara mer än 2 hundar på samma vagn, samma ägare dessutom, men många ggr säger de inget. Jag tror nämligen att en liten flock urcoola hundar på samma vagn som din hund är trygg med kanske skulle kunna påverka honom? typ om du känner ngn med minst 1 urcool spårvagnsresande hund.

 

[Philosophia]

Sv: fan ta spårvägen/bota åkrädsla

Hur var situationen runt omkring honom i övrigt när han blev rädd? Min äldsta blev - rädd är kanske att ta i, men - obekväm med både t-bana och tåg i samband med att vi flyttade för knappt en månad sedan. En flytt är alltid omtumlande och det är en hund som har nerverna lite utanpå kroppen. Hemma har hon varit kolugn och kom till ro så fort alla kartonger var uppackade, men stressen verkade på något skumt sätt kanaliseras på tåg och t-bana.

Jag har än så länge inte försökt att lösa det, utan försöker mest se till att resorna blir så trevliga och avslappnade som möjligt och försöker att undvika alla typer av stress.