familjehem

[ameo]

Jag kan helt enkelt inte riktigt släppa tanken om att ta emot ett barn som behöver en trygg uppväxt. Vi har både hjärterum, stjärterum och ordnad tillvaro på vår gård med djur på landet.
Som läget är just nu så borde jag väl egentligen vänta lite, eftersom maken jobbar på annan ord och veckopendlar, så jag tar hand om alla barnen och djuren själv = man får ju prioritera bort det minst viktiga, typ städning Men det är inte alltid förnuftet råder över känslorna...

Jag kommer med största sannolikhet ta kontakt med ansvarig för familjehem i kommunen (för utredning om lämplighet) - så snart jag får en stund över när barnen inte vrålar i bakgrunden .
Så som jag resonerar just nu är att jag tror inte att det är jättestor skillnad på att ha 3 eller 4 barn att ta hand om. (En, två, många typ... Vi planerar ändå att köpa en större bil, så det är inget bekymmer. Och utrymme har vi, som sagt.) Önskeläget är ju inte att ta emot ett barn just nu, men anmäler jag mig så finns vi tillgängliga OM lämpligt barn dyker upp och då löser vi ju det - om än med lite extra bekymmer, men det ingår ju liksom! Tanken är att ta emot barn som är lika små som mina eller helst ännu mindre, så att de inte har hunnit bli så "trasiga" än när de kommer till oss. Om några år kanske äldre barn kan vara aktuella, men inte i dagsläget.
Har diskuterat familjehem med dels en användare här (hej! ) och dels en kompis som tidigare jobbat med just familjehemsplaceringar i min kommun (nu utflyttad), så jag har väl lite koll i alla fall. Men jag vill gärna höra fler personers erfarenheter på området!
Har förstått att det ibland kan vara problem med barnets anhöriga. Att det till och med händer att man får skyddade uppgifter osv pga hotbilder. HUR vanligt är det? Är tydligen ännu vanligare när det handlar om det minsta barnen, om jag fattade min kompis rätt - eller?
Hurdana är Era erfarenheter av det?
Är jag helt ute och cyklar i mina funderingar?

ALLA tankar är tillåtna, även de jag inte håller med om!

 

[break_a_leg]

Sv: familjehem

En till mig närstående har varit familjehem och tagit emot tonåringar. Den ena placeringen fungerade utan problem medan den andra hade så mycket i bagaget att denne inte kunde bo kvar till slut. Sedan var denne person även avlastningsfamilj till två yngre barn i några år, det fungerade utmärkt och barnen var kvar tills behovet av en extra familj inte fanns längre.

Jag har själv blivit tillfrågad av kommunen att bli familjehem som ganska ung. Dock avstod jag då jag kände att det hade blivit för mycket att som drygt 20 år ta ansvar för ett barn. Dock kan jag i dag känna att vi skulle kunna ta emot ett barn till i vår familj.

Vad tycker din man om förslaget om att bli familjehem? Jag tror att det är viktigt att det verkligen är förankrat hos båda parter, annars är det lätt att det blir fel...Jag vet inte hur lyckat det är med en man som är borta i veckorna då de barnen som placeras i familjehem ofta behöver ganska mycket trygghet och en stabil tillvaro. Men det är ju upp till er kommun att i så fall ta ställning till.

Jag tror att behovet är större av familjehem till äldre barn är större än till barn som är yngre än dina. Har du förresten pratat med dina barn om saken? Hur tror du att de kommer att reagera på att det eventuellt kommer in ett nytt barn i familjen?

 

[Yamaha]

Sv: familjehem

Jag, min man och våra barn fungerar som familjehem åt en pojke på 11 år. Det har hittills fungerat över förväntan. Han har inte bott hos oss så länge, bara sex månader, men jag tror ändå att den största biten av smekmånaden är över..

Som break a leg säger så är det viktigt att hela familjen är med på det här. Det duger inte att du vill satsa helhjärtat och du har en man som står bredvid och tycker: ok då, vi kan väl testa...
Ni måste vilja detta helhjärtat och vara beredda att satsa MYCKET tid, kraft och energi, för det går åt, det lovar jag.. Det gäller att ni har trygga barn som kan leva i detta utan att samtidigt kräva detsamma själva.

På tal om barnen är det ju även viktigt att dom är införstådda i det här, att ni pratar mycket med barnen om hur det kan bli, vad som kan komma att hända osv. Nu vet ju inte jag hur gamla dina barn är, man lär ju naturligtvis se till det också.

Jag tror att du får släppa tanken att ta små barn, det finns inte så många små barn och dom brukar oftast gå till erfarna familjehem. Många problem börjar ju också i tonåren, det är därför det finns så mycket tonåringar som behöver komma bort. Jag hade samma inställning som du i början, att jag ville ha så små barn som möjligt, för att dom skulle kunna "växa in i " familjen. Men där fick jag snabbt tänka om och idag skulle jag INTE vilja ha små barn, större barn passar oss mycket bättre med tanke på hur vi lever.

Jag har två biologiska barn, pojke 13 och flicka 8, och min man har tre barn, men bara ett som är under 18, det är en pojke på 6 år som kommer varannan helg. Vår familj fungerar utmärkt och vårt familjehemsbarn platsar perfekt i familjen. Där har soc gjort ett jättebra jobb att passa in rätt barn i rätt familj!

En sista tanke; du får inte ha bråttom med detta.... Nu vet jag iofs inte var du bor och hur din kommun fungerar, men jag och min man ansökte om detta för, låt mig se, det måste vara fyra år sedan i sommar. Det tog alltså tre år från tanke till handling... Men, som sagt, det är ju olika från kommun till kommun...

Jag vill iaf önska dig STORT LYCKA TILL !!

 

[Bewelinn]

Sv: familjehem

Min familj var stödfamilj när jag var liten. Vi hade först tre syskon 7-16 år och senare en tonårstjej. Jag minns det som jättekul! Min mamma var dessutom dagmamma så vi hade alltid fullt av extrabarn i huset.

Min mamma minns däremot baksidorna med att oroas över barnen när de åkte tillbaka till sina biologiska familjer, misstankar om sexuella övergrepp som hon inte fick gehör för osv. Men hon ångrar sig inte!

Äldsta syskonet fd tonårskillen (som har egen familj idag) har fortfarande regelbunden kontakt med mamma och säger att de bästa minnena i hans liv kommer från vårt hus. Och det är ju ett gott betyg

 

[ameo]

Sv: familjehem

Vad tycker din man om förslaget om att bli familjehem? Jag tror att det är viktigt att det verkligen är förankrat hos båda parter, annars är det lätt att det blir fel...Jag vet inte hur lyckat det är med en man som är borta i veckorna då de barnen som placeras i familjehem ofta behöver ganska mycket trygghet och en stabil tillvaro. Men det är ju upp till er kommun att i så fall ta ställning till.

Min man är helt med på förslaget, men anser att det är jag som får fatta beslutet OM vi ska göra det eftersom jag får dra det tyngsta lasset när han är borta.

Jag tror att behovet är större av familjehem till äldre barn är större än till barn som är yngre än dina.

Det är alldeles säkert så, men visst finns behov även för de riktigt små. Och de ska ju också bo någonstans då...

Har du förresten pratat med dina barn om saken? Hur tror du att de kommer att reagera på att det eventuellt kommer in ett nytt barn i familjen?

Jag har inte nämnt något för mina barn än. Den enda som går att resonera med är den äldsta (4 år) och jag är ganska övertygad okm att om jag talar om för henne att det kommer ett barn som ska bo här, för att barnets föräldrar inte kan ta hand om det, så skulle hon acceptera det utan att blinka. Det blir ju som ett till syskon bara och hon ÄLSKAR verkligen sina syskon!

Jag tror att du får släppa tanken att ta små barn, det finns inte så många små barn och dom brukar oftast gå till erfarna familjehem. Många problem börjar ju också i tonåren, det är därför det finns så mycket tonåringar som behöver komma bort.

Nej, jag släpper inte den tanken. OM jag ska ta emot barn så SKA det vara så små barn, annars får det vara helt enkelt. Räcker inte min erfarenhet som småbarnsförälder för att ta hand om ytterligare ett barn (medan jag dessutom redan befinner mig mitt i småbarnsåren med mina egna, med blöjbarn, skötbord på plats osv) så får de placera barnen någon annan stans. Det är ju inte så jag kräver att få hit ett barn utan jag är tillgänglig OM de vill placera ett litet barn hos mig.
Visst kan det ta tid, det tror jag snarast beror på just att de försöker placera rätt barn på rätt plats. Min kompis (som jag nämnde ovan) har inte sagt något om nån lång väntan. Det är väl så att barnen som behöver placeras om inte direkt kommer med jämna melanrum utan placeringarna sker precis då de behövs. Och då är det ju bra om de har lämpliga familjer att placera barnen i...

 

[Girasol]

Sv: familjehem

Har oxå samma tanke som du.-Men inte min make... Så här blir det inga fosterbarn.
Däremot vad gäller 3 eller 4 ungar,så håller jag med dig. Vårt fjärde barn föddes i början av december och det är inte spec. mycket jobbigare än med tre. Vi köpte större bil och större tvättmaskin.. Blir ju mycket tvätt med 3 småkillar och en liten bebba.

Det som känns jobbigt är när alla är sjuka. Gossarna fick maginfluensa då jag låg på bb med lillasyster.(inkl. maken... snacka om att tvättmaskinen fick jobba)
Två av hennes bröder har just haft en släng av en ettrigare förkylning samt gett sin syster RS-virus, mao två som käkar antibiotika samt jag och dottern har efter 5 dygn blivit utskrivna från barnkliniken då hon nu repat sig så pass att hon inte behöver inhalera medicin.. Då är det lite jobbigare att ha många barn. -Men annars? -näe

Ungar är ju så härliga

 

[Ämelie]

Sv: familjehem

Jag har inga egna erfarenheter förutom en kompis som själv bott i fosterhem halva sitt liv. Denna person är väldigt stark i sig själv och hon är inget problembarn, utan det är henne biologiskaföräldrar som varit problemet. Tyvär är det så att min kompis inte alls fått samma förmåner som de andra biologiska barnen i fosterfamiljen, kanske för att hon håller på med en något dyrare sport/intresse än de andra. Hon har själv fått betala egen häst och ridlektioner sedan hon var 14år gammal (är 19år nu). I gymnaseiet hade hon inte råd längre så hon fick sälja hästen. Hon går ut skolan i vår och så fort hon får jobb ska hon skaffa en egen häst igen.

Det jag egentligen vill komma fram till är att ett äldre barn inte alls behöver vara ett "problem barn" utan det kan vara en stark individ som "bara" behöver hjälp med att komma vidare och fortsätta kämpa.

 

[Warmia]

Sv: familjehem

Jag har bara erfarenhet av att vara avlastningshem, detta är en lösning som passar oss väldigt bra. Vi har inga barn än så länge och vi vill inte binda upp oss helt och hållet på detta. Därför kommer killen som är tonåring och bor hos oss 1-2 helger i månaden. Om man är osäker på om man verkligen har tid och kraft att ta hand om ett barn så tycker jag att det är väldigt bra att börja på det sättet vi började med 1-2 helger i månaden.......

 

[mimus]

Sv: familjehem

Som jourfamilj är det inte ovanligt att man får ta emot småbarn, till och med direkt nyfödda, så den möjligheten finns.
Då är det ofta barn till psykiskt sjuka, missbrukande föräldrar eller asylsökande.
Sen huruvida det är vanligt i din del av landet vet inte jag, men här omkring placeras även så små barn, om föräldern motsätter sig hjälp eller behandling.

 

[Bubbla]

Sv: familjehem

I vår kommun skulle er familj förmodligen väljas bort som fosterfamilj pga av att era egna barn är så små. Och dessutom att din man är borta så pass mycket hjälper nog tyvärr inte upp situationen.

 

[fjolltroll]

Sv: familjehem

Fast att vara jourfamilj är ju inte riktigt samma sak som att vara familjehem.
Visst är det så att även små barn placeras i både jourfamiljer och i familjehem. MEN det finns ett mycket större behov bland äldre barn.
Och dom riktigt små barnen som placeras i jourfamilj placeras ju där tillfälligt under en ev utredningstid eller i väntan på att hitta ett familjehem.

 

[fjolltroll]

Sv: familjehem

Dom anhöriga till barnen kan vara mycket jobbiga att ha och göra med. Det har du helt rätt i.
Sen kan det vara svårt att få ett litet barn placerat. Först på grund av att det är så många fler äldre barn som behöver placeras. Sen för dig så kanske det kan vara så att dom tycker att det blir för mycket eftersom dina barn inte är så stora än.
Vad man även kan behöva ta ställning till när det gäller dom små barnen är att det ofta kan röra sig om en missbrukande mamma.
Det kan ju medföra en del saker på barnen.
Nu vet ju inte jag vad du kallar litet barn. Men även om dom är små t ex under 5 år så kan dom ju ha väldigt tunga ryggsäckar med sig.
Eftersom det idag egentligen placeras alltför få barn så är det ju oftast dom som haft det riktigt illa som placeras ut.
Ribban för vad barnen får utstå i sina hem ligger ofta väldigt högt.
Men att ta emot barn som har haft det illa i sitt hem och se hur dom blomstrar och utvecklas är underbart

 

[Görel]

Sv: familjehem

I vår kommun skulle er familj förmodligen väljas bort som fosterfamilj pga av att era egna barn är så små. Och dessutom att din man är borta så pass mycket hjälper nog tyvärr inte upp situationen.

Vi skulle nog också resonera så ifall det inte gällde anhöriga. Arbetar inte själv med familjehem, men tillhör samma arbetsgrupp som familjevården.

 

[ameo]

Sv: familjehem

I vår kommun skulle er familj förmodligen väljas bort som fosterfamilj pga av att era egna barn är så små. Och dessutom att din man är borta så pass mycket hjälper nog tyvärr inte upp situationen.

Inte alls omöjligt att det gäller generellt, jag vet inte än... Har ju inte varit i kontakt med soc här än. Och som jag skrev ovan så är det ju inte idealiskt att ta emot ett barn som läget är just nu, men om jag anmäler oss så vi i alla fall finns med i deras papper så har jag ju gjort vad jag kan för att ställa oss till förfogande. Jag är övertygad om att jag reder ut det OM det skulle behövas, men visst är det bättre om det dröjer ett tag.
Skulle tro att det dessutom handlar om vad det finns för alternativ också - finns ingen annan lämplig familj så kanske man överväger? Eller?
Jag har ju, som sagt, inte bråttom med det här egentligen. Jag överlever om det inte kommer placeras något barn här de närmaste åren eller över huvud taget... (Det är väl egentligen positivt om inget barn hamnar här, om det innebär att barnen inte har behövt omplaceras!)
Men jag kommer garanterat ångra mig om jag inte anmäler att vi FINNS i alla fall...

Och min tanke är att barnet ska leva som ett syskon till de andra, på samma premisser. Blir MYCKET ledsen av att läsa ovan att någon fått sämre villkor än de biologiska barnen i familjen. Sånt får mig att tro att familjen tagit emot barnet för pengarnas skull...

 

[savage]

Sv: familjehem

*lk*

Har själv precis ansökt om att vara familjehem eller avlastningshem. De på soc tyckte att vi var idealiska... Relativt små barn själva 3 och 6 år (2 pojkar), bor på landet med hästar och hund. Vi vill dock helst inte ha ett litet barn eftersom våra egna är så små, det blir lätt konkurrens mellan barnen. Vi ser gärna att det kommer ett något äldre barn eller tonåring. Jag jobbar ju från hemmet en hel del och det såg det som mycket positivt att jag fanns tillgänglig.

 

[ameo]

Sv: familjehem

Där ser man, att det uppenbarligen finns olika sätt att se på saken!

Jag har för avsikt att vara hemma med mina egna barn så länge det bara är möjligt, så jag kommer sannolikt vara tillgänglig hemma några år framöver. Får vi dessutom ett litet barn placerat här så känns det som att jag har ännu mer motiv att inte börja jobba (borta i alla fall, kan göra en del hemifrån om tiden räcker )...

 

[elbereth]

Sv: familjehem

Min erfarenhet av familjehem kommer sig av att jag är uppväxt i ett sådant, från 5års ålder. Det jag vill ge råd om handlar om att tänka till om barnets biologiska föräldrar och släkt.

Jag kände tex alltid att min mamma inte var omtyckt, och hamnade i en svår sits där jag försökte skydda henne inför mina fosterföräldrar samtidigt som jag själv blev utsatt för en hel del av henne. Mina fosterföräldrar sa såklart aldrig något direkt men det märktes ändå och jag sa aldrig något om vad som hände hos henne, vilket jag behövt göra.

De biologiska föräldrarna är kanske inte sådana som du vill ha kontakt med eller vill att dina barn ska ha kontakt med. Det kan tex hända att berusade personer dyker upp hos er eller ringer mitt i natten, eller liknande sådana saker. Det måste du och dina barn kunna hantera.

Även jag blev särbehandlad i familjen. De övriga barnen satsades det mycket tid och pengar på medans jag mest fick klara mig själv och mitt intresse (ridning) sågs med oblida ögon. De var tex aldrig nånsin med i stallet så vitt jag kan minnas.

Jag tillbringade många lov och storhelger hos olika personer och har blivit bra på att anpassa mig men är urkass på att ta plats och våga hävda min åsikt.
Som tonåring blev jag erbjuden en omplacering men vågade absolut inte av rädsla för att inte kunna passa in hos den eventuella nya familjen, då levde jag hellre i det kända "helvete" jag hade.

Kanske inte till så mkt hjälp?

 

[sockerhumlan]

Sv: familjehem

Jag har själv i mina tonår varit placerad i div familjehem. Min erfarenhet är att när det finns biologiska barn i familjen så favoriseras dessa...medvetet/omedvetet. Förstår dilemmat för föräldrarna, men detta var för mig ett stort problem. Jobbig känsla att alltid känna sig i andra hand....det satte sina spår i att jag inte trodde jag var tillräckligt viktig...och har gjort att jag får jobba på att våga ta för mig. För mig var det en aha-upplevelse när jag insåg att jag var lika mycket värd som alla andra

Tyvärr, har jag mest dåliga minnen och erfarenheter från den tiden. Bla minns jag att jag som 14-åring inte fick bada i familjens pool med de biologiska barnen. Motiveringen var att jag kunde bajsa i den Men heder åt alla er som engagerar er, ni behövs!

 

[fjolltroll]

Sv: familjehem

Fast du kan ju inte riktigt jämföra att ha 2 st barn som är 3 och 6 år gamla med att ha 3 st barn under 4 år.
Det är ju en viss skillnad.

 

[fjolltroll]

Sv: familjehem

Tråkigt att ni har så trista upplevelser av att vara placerad.
INGEN ska behöva känna så.
Jag vet att det fins hem som inte fungerar riktigt som dom ska och det är väldigt tråkigt speciellt för den som är placerad. Men det är väldigt tråkigt även för oss som är familjehem när det blir så.
Personligen så fattar jag inte hur man funkar som människa om man tar in ett barn i familjen som ska leva lite på undantag.
Vad är det för konstig inställning?