Familjehem?

[moster]

Familjehem är något som legat och grubblat hos både mig och sambon sen vi träffades.
Men finns det någon här med erfarenheter, tankar och tips?
Våran tanke har väl varit att vi ska ta tag i det den dagen vi bor i hus/på gård, men dom senaste dagarna har jag börjat funderat på varför inte redan nu? Idag bor vi i lgh, en 4a, sista sovrummet används just nu som klädkammare/förråd/lägga alla grejer som man inte vet vart man ska göra av.

Jag vet att man kan vända sig till kommunen för en utredning men jag vet oxå att det finns privata företag som gör placeringar. Vilket är bäst? Om min hemkommun gör en utredning, kommer då nästa kommun oxå behöva göra en utredning eller räcker den första?

Får man välja själv sina placeringar? Ålder, bakrund ect eller är det slumpen som avgör? Jag känner rent spontant att jag inte skulle vilja ha placeringar som är jämngamla med bonusen, eller det kanske är att föredra?

Om/när det blir placering, ska ev syskon ha egna rum då eller kan dom dela rum?

Måste jag och sambon vara gifta?

Ser man det som något sämre att jag har diagnoser/nyss varit sjukskriven? Jag ser mina diagnoser som en tillgång i just det här situationen.

Som sagt, erfarenheter, tips och tankar mottages tacksamt!

 

[YorkWann]

Jag kan inte svara på alla frågor, men ni får inte välja placeringsbarn, men ni får säga till om vad ni föredrar tex i ålder.

 

[Miljon]

Ni behöver inte vara gifta, och jag tror det brukar rekommenderas att eget rum finns till placerade barn.

Diagnoser och sånt tror jag beror väldigt mycket på vad det handlar om, hur det yttrar sig osv. Det får man nog reda på i utredningen. Det är ju viktigt att de vuxna är stabila, trygga vuxna som kan stötta och finnas där och vara goda förebilder.

 

[purity_666]

Alla kommuner gör egen utredning på hem.
Man får inte välja placeringar, men kan uppge vad man föredrar och ni kan alltid tacka nej om det inte känns ok.
Ni behöver inte vara gifta. Jag tror nog eget rum är att föredra.

Gällande diagnoser så görs ju en utredning. Ni bör vara stabila vuxna, stabil ekonomi, stabil relation. Är du under medicinering, eller din diagnos under kontroll bör det inte vara avgörande. Är nog lite beroende på vilken slags diagnos du har.

Sen kan man välja att vara akut/jourhem också. Då sker det snabbt, men det blir inte lika långa placeringar. Men det kan ringa en lördagkväll t.ex.
Eller börja med att vara stödfamilj. Då kommer barnet/barnen t.ex. varannan helg. En avlastning för föräldern och en plats för barnet att ha rutiner och se familjeliv.

Man får komma ihåg att det inte alltid är barnen som är "problemet". Bråkande föräldrar är ofta det största jobbet. Missbrukande föräldrar som blir rena och helt plötsligt ska vara föräldrar igen, för att återfalla och svika barnet igen. Då gäller det verkligen att kunna vara en trygg punkt för barnen och samtidigt klara av pressen från föräldrarna.

 

[moster]

Alla kommuner gör egen utredning på hem.
Man får inte välja placeringar, men kan uppge vad man föredrar och ni kan alltid tacka nej om det inte känns ok.
Ni behöver inte vara gifta. Jag tror nog eget rum är att föredra.

Gällande diagnoser så görs ju en utredning. Ni bör vara stabila vuxna, stabil ekonomi, stabil relation. Är du under medicinering, eller din diagnos under kontroll bör det inte vara avgörande. Är nog lite beroende på vilken slags diagnos du har.

Sen kan man välja att vara akut/jourhem också. Då sker det snabbt, men det blir inte lika långa placeringar. Men det kan ringa en lördagkväll t.ex.
Eller börja med att vara stödfamilj. Då kommer barnet/barnen t.ex. varannan helg. En avlastning för föräldern och en plats för barnet att ha rutiner och se familjeliv.

Man får komma ihåg att det inte alltid är barnen som är "problemet". Bråkande föräldrar är ofta det största jobbet. Missbrukande föräldrar som blir rena och helt plötsligt ska vara föräldrar igen, för att återfalla och svika barnet igen. Då gäller det verkligen att kunna vara en trygg punkt för barnen och samtidigt klara av pressen från föräldrarna.

Jätte tack för svar, alla som svarat!
Det fetmarkerade, vill bara dubbelkolla så jag förstår er rätt/ni förstår mig: Alltså tanken är att bonus har ett rum och så placering ett rum - men ni tror alltså att ev syskon ska ha ett varsitt sovrum?

 

[MM]

Jätte tack för svar, alla som svarat!
Det fetmarkerade, vill bara dubbelkolla så jag förstår er rätt/ni förstår mig: Alltså tanken är att bonus har ett rum och så placering ett rum - men ni tror alltså att ev syskon ska ha ett varsitt sovrum?

Jag har varit familjehemsplacerad och kan berätta hur vi hade det. Först var dom stödfamilj åt en varannan/var tredje helg (A). Sen flyttade det dit en till på heltid (B), efter det så kom jag dit på heltid (C). Å sen ytterligare en på heltid (D), och därefter ytterligare en på heltid (E). Det slutade med att dom fick planera in att A fick komma dit och ta Ds rum varannan/var trede helg när C var hos sina föräldrar. Till E fick dom bygga ett nytt rum i ett annat rum.
Tillägger att Ds rum var B tvungen att gå igenom för att komma till sitt rum.
Sen hade den ena av familjehempersonerna ett eget barn som kom och bodde där när hen inte var hos sin boendeförälder, då fick hen bo på soffan i vardagsrummet...

Eget rum är att föredra! (med dörr och utan genomgång till andra rum ska tilläggas)

 

[Melisen]

Jag är uppvuxen som biologiskt barn där mina föräldrar har tagit emot placeringar sen jag var 2 år. Vi har haft mellan 1- 3 placeringar samtidigt. Det som var viktigast för mig och min biologiska bror (och förmodligen för fosterbarnen också ) var att mamma och pappa aldrig gjorde någon skillnad på oss. Oavsett blodsband eller tid man bott hos oss så var man en del i familjen, alla har alltid varit lika mycket värda. Mamma och pappa har suttit i lika många idrottsföreningsstyrelser, klippt fotbollsplaner, varit klassföräldrar, ordnat kalas osv för fosterbarnen som för oss. Annat som var viktigt för mig var att bara vi biologiska barn fick säga mamma och pappa (en yngre pojke som bodde lång tid och inte hade egna föräldrar sa mamma- och så mammas namn och likadant med pappa). Vi hade mina hästar hemma på gården och vi tog inte emot fosterbarn med något större hästintresse, jag satsade hårt och behövde få ha stallet ifred. Det har bott barn hos oss i varierande ålder och det har aldrig varit några åldersrelaterade problem. Vissa är fortfarande mina syskon, andra minns jag inte ens.

Ni har absolut viss möjlighet att "välja" placering, inte specifik person men problematik, ungefärlig ålder, kön och ni har alltid möjlighet att säga nej. Lättare placeringar ger lägre ersättning, svårare högre men då kanske det finns krav som att en av er alltid måste finnas hemma etc.