Fälttävlansnewbies

[the_connemara]

Det var faktiskt bara halt i svängarna (typ efter stoppet och upp på banken fegade jag lite), var liksom varmt o strålande sol resten av dagen så bytte aldrig till längre brodd bak. Sen kom hällregnet deluxe när jag skulle försöka sitta upp

Det hade gått lite snabbare om matte hade kommit på o andas, slappna av o sluta dra i tyglarna tidigare än efter sista språnget ni ser på filmen Då kändes han hur fräsch som helst direkt, suck på mig.

Han hatar verkligen regn och var väldigt tittig större delen av banan o jag var typ helt slut av ovan nämna anledning så jag hade svårt o liksom bara följa med o låta honom galoppera och samtidigt ändå försöka känna att han var lite mer mellan hand o skänkel så han inte bara skulle flyga runt. Tex de två första sprången ni ser på filmen tyckte jag kändes HEMSKA men det ser ju bara ut som att han tappar lite bjudning. Inte som att han hoppar av 15 meter före hindret, jag hänger i tyglarna och han håller på att landa ovanpå hindret och dö som det kändes

När jag kollade pulsen i efterhand var den nästan lägre än en vanligt terrängträning med korta slingor, max var 169 så jag tror inte han var så särdeles trött faktiskt. Det är där han brukar ligga när han går normalt med mer galopp. Kändes bara lugn när vi var klara, inte matt. Matte däremot ska ut o springa idag Och fokusera på att slappna av nästa gång så att hästen kan galoppera

Jag var sjukt missnöjd och hade inte blivit det minsta ledsen om den ritten inte blivit godkänd men Ted var jätteglad åt mig haha

 

[Pancakes]

@the_connemara

Jättebra jobbat juh! G hade vägrat ta ett enda steg i det där vädret Sicket busväder! Men ni var hur duktiga som helst

 

[the_connemara]

@the_connemara

Jättebra jobbat juh! G hade vägrat ta ett enda steg i det där vädret Sicket busväder! Men ni var hur duktiga som helst

Det gjorde Tiger också många stunder

 

[Kjerulfia]

Nu platsar jag och Melody i den här tråden också ! Igår var vi på vår första terrängträning någonsin. Ponnyhästen tyckte det var fantastiskt roligt och jag med. Hon hoppade som ängel, även om vi fick två stopp i början, men det var mest för att det var konstiga hinder (dvs en trekantig sak och en "soffa"). När hon väl hade fått titta på dem så gick det hur bra som helst. Vatten däremot, det är något som man bara ska titta på enligt ponnyn, inte vada eller springa genom. Så där har vi lite att träna på.

Hästen är en connemara modell större (153 cm över gräsrötterna) som heter Axtorna Wise Melody (Melody) och är född 2010.

 

[Krumelur]

Idag var jag på P&J. Jag fattar inte varför jag är så j-kla nervös varje gång jag ska hoppa banhoppning? Har ni några tips för att minska nervositeten?
Jag hoppade 2 ggr 90 cm, för att göra det lätt för mig.
Första rundan CR , andra rundan så fick jag två ner för att jag red dåligt/ fel/ slarvade.
Iaf så är jag nöjd, för om man jämför med förra året så kan jag i år analysera vad jag gör för fel.
Min häst är ju som ett matsalsbord om man inte rider som man ska. Han stannar inte längre, men bryr sig inte så mycket om alla pinnar ramlar ner..
-- Hur som helst så är jag glad över att jag har lärt mig massa saker det här året, för vet man vad man gör för fel så kan man ändra på det man gör fel och göra mer rätt i stället.

 

[Krumelur]

Och bara så alla vet, hästen hoppar fint i terrängen, där har jag inte så många svårigheter. Där lyfter han på fötterna och jag behöver inte rida så extremt genomtänkt, utan han löser det. Vet han att hindren är fasta? Eller ?

 

[TheRedLightning]

Bara så ni vet så blir jag så sugen på att försöka komma igång jag med när jag ser hur det går för er. Kanske nästa år om jag har tur.

 

[Alexandra_W]

Och bara så alla vet, hästen hoppar fint i terrängen, där har jag inte så många svårigheter. Där lyfter han på fötterna och jag behöver inte rida så extremt genomtänkt, utan han löser det. Vet han att hindren är fasta? Eller ?

Han vet och du vet tror jag är svaret.

 

[Krumelur]

Hur gör ni när ni är nervösa? Hur beter ni er när ni är nervösa? Vad gör ni för att ni ska rida bra ändå?

 

[Wilisia]

Ibland försöker jag tänka vad jag är rädd för, och då kommer jag på att jag är inte rädd för att bryta något eller dö, och då kan jag rida bättre ibland. Funkar nog inte för så många andra Annars brukar jag räkna så jag håller rytmen i galoppen så jag tar fokuset bort från det jag tycker är jobbigt.

 

[Kjerulfia]

Hur gör ni när ni är nervösa? Hur beter ni er när ni är nervösa? Vad gör ni för att ni ska rida bra ändå?

Jag försöker nog inte tänka för mycket "om utifall att", utan bara rida på. Mitt "dilemma" är att jag ser "worst case scenario" framför mig innan jag ens har börjat, typ att jag åker av mitt i ett hinder och det gör skitont, hästen vikar av precis innan och jag åker rakt fram, hästen sticker och tokskenar eller att hästen bara vägrar Jag är ju en höjdrädd lort som försöker övervinna höjdrädslan, och blir skitnervös när jag tycker det ser högt ut. Nu har jag ju en häst som gör det den ska och det underlättar ju väldigt mycket. Jag blir tryggare och då går det bättre. Jag skyller på att jag hoppat alldeles för många spattiga ridskolehästar...

 

[Lady_S]

Hur gör ni när ni är nervösa? Hur beter ni er när ni är nervösa? Vad gör ni för att ni ska rida bra ändå?

Jag försöker tala om för mig själv att jag egentligen vet att jag klarar av det jag ska göra, och att jag bara behöver fokusera. Sedan försöker jag att fokusera. Pissenkelt!

/Lady_S

 

[Krumelur]

Alltså, @Wilisia s råd har funkat bäst på mig hittills. Det är ju så jag gör nu! Jag är ju inte rädd för att dö, så vad är problemet, liksom? Det jag behöver lära mig är att fokusera på rytmen och antalet galoppsprång, tror jag. Med bibehållet lugn. Hur räknar man, hur andas man?
---Jag kanske behöver komma till Skåne igen?
Och @Lady_S , hur gör man när man fokuserar?

 

[Lady_S]

Och @Lady_S , hur gör man när man fokuserar?

Öh... Tänker igenom hur man tänkt rida, kortar tyglarna och håller om med skänklarna en gång för att ta in känslan av hästen och sen är allt runtomkring borta.

/Lady_S

 

[the_connemara]

Alltså, @Wilisia s råd har funkat bäst på mig hittills. Det är ju så jag gör nu! Jag är ju inte rädd för att dö, så vad är problemet, liksom? Det jag behöver lära mig är att fokusera på rytmen och antalet galoppsprång, tror jag. Med bibehållet lugn. Hur räknar man, hur andas man?
---Jag kanske behöver komma till Skåne igen?
Och @Lady_S , hur gör man när man fokuserar?

Ja!!! Nästa vecka

Jag har ju haft riktigt seriösa problem när jag ridit och det har tagit sjukt lång tid för mig att vända det. Jag kämpar fortfarande. Insåg det egentligen på riktigt när Tiger var skadad 2014. Även om jag borde insett det tidigare... vi började bla rida för en AR-tränare o då blev det väldigt svart på vitt att min häst gick INTE ETT ENDA STEG utan att jag drev på honom. Jag var så sjukt stressad över detta att jag inte ens klarade av att öva på hennes grejer mellan lektionerna (dvs att inte driva på med benen utan bara låta honom skritta o dutta med spöet när han nästan stannat, dvs vartannat steg i början typ). Alltså jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på det.

När han blev utdömd o sen fick sin diagnos på nästa ställe var vi båda typ vrak i slute av 2014. Han fick vila 3 månader medan jag verkligen, verkligen rotade fram min bild av någon sorts lugn och utarbetade min plan. Vi började med att gå ut från stallet i snöre och jag tänkte vartenda steg på att gå långsammare än Tiger och gå lite bakom bogen. Första gången gick vi upp till huset ock tillbaka och det gick verkligen ett tveksamt steg i taget, det var nog så jobbigt för min del som bara levt efter devisen att framåtbjudning är något man sätter i hästen. Jag hade ju bara försökt tjata fram honom i 8 år eller nåt.

Nu kämpar jag med att försöka fortsätta enligt min plan men ändå börja få honom framför skänkeln. Jag vill ju inte åka häst, jag vill rida. Men inte jaga eller tjata eller klämma. Ibland känns det omöjligt!! Och då blir jag så jäkla stressad.

Mitt största orosmoment förr var att bryta av till skritt. Fatta vad sjukt. Min häst ville inte skritta så det var vad jag tyckte var så himla jobbigt och pinsamt och så blev jag irriterad och kände mig då dessutom elak mot min snälla häst.

Iaf. Det som hjälper mig då i alla lägen är att jag vet åtminstone hur jag vill att det ska kännas. Jag försöker känna in den känslan och så fokuserar jag på det mest relevanta beroende på situation och upprepar det som ett mantra o bara gör det jag ska. Tex i terrängen har jag hört Ted tusen gånger om så jag upprepar bara det och accepterar att jag inte vet säkert om jag har tex en bra galopp. Jag sätter en bra galopp i hästen utifrån vad jag tror, tar min halvhalt där jag tror är bra, håller om så mkt som jag tror är lagom. Ibland blir det fel o ibland rätt men det lägger jag ingen "vikt" vid i bemärkelsen att stressa mig själv mer. Noterar bara så jag kan försöka göra om anorlunda nästa gång.

När jag blir stressad över att han inte går så upprepar jag bara typ tusen gånger om att jag ska slappna av i låta honom vara, måste fortfarande tänka om typ varje steg så ryms inte så mkt mer att fokusera på. Typ kanske var 10 meter eller nåt så får jag verkligen verkligen känna efter o då märker jag alltid att jag bara slappnat av till hälften ändå Hjälper inte att jag är en person med typ skadligt hög muskeltonus rakt igenom vardagen heller direkt även där tänker jag massor på det just för ridningens skull haha.

Eh ja, alltså mantra är min grej! Men man får ju tänka igenom vilket man behöver, det är det värsta tycker jag.

 

[Buck]

Jag säger att det ska gå och då går det ^_^, men att ta sig från "skit detta går inte" till att det ska gå, det är verkligen svårt . Men det konstiga är att jag är inte rädd för att slå mig eller så utan är bara rädd för känslan av att inte ha kontrollen i det ögonblicket då hästen kastar sig åt sidan eller vägrar, och sen är själva språnget läskigt, hoppar hästen av stort så flyger man ju som en liten gris.

Men skiter man bara i sig själv och säger att det ska gå gå går det oftast .

 

[Houdinie]

Jag har jobbat hårt med min rädsla för högre hinder (dvs allt över 80 cm) de senaste åren, och nu är jag orolig att jag kommer att får börja om från början igen efter olyckan. Om en vecka ska jag få rida igen för första gången sedan 10/6.

Jag hade ju precis börjat känna att jag fått bukt med rädslan...

 

[TheRedLightning]

Hur gör ni när ni är nervösa? Hur beter ni er när ni är nervösa? Vad gör ni för att ni ska rida bra ändå?

Jag blir sällan nervös.
Ah, jo lite. Jag brukar springa på toan x antal gånger, tills jag bestämmer mig för att nu kör jag. Sen när jag sitter upp brukar jag vara kolugn. Sedan slänger jag bort alla tankarna och det är bara jag, hästen och banan och rider, det får gå som det går. That's it, så gör jag.

Sist jag gjorde så var när jag skulle hoppa en banhoppningsbana på 80cm (vilket jag tycker är lite läskigt då jag inte är riktigt trygg med höjden än) och det var massa publik på den lokala ridskolan, heller inte van vid det. Första gången jag rider just min häst på en sådan tillställning. Det var maskeradhoppning och jag var utklädd till lastbilschaufför, vilket innebar att jag inte hade ridbyxor, med andra ord kunde jag glida runt i sadeln, men trots allt detta när vi väl började rida så red vi. Det enda som jag tänkte på var är nästa händer.
Min ridlärare sa att jag såg så himla koncentrerad ut när jag red. Den ritten slutade med en 2:a plats och jag var bara nöjd att ha tagit mig runt felfri trots allt, vi var även bara några fjuttiga hundradelar från första platsen.

Så att va lite nervös är bra. Jag kommer nog va mer nervös när jag ska ut på tävlingar på andra ställen, men oftast är jag bara nervös tills jag vet hur det går till.

 

[TheRedLightning]

Jag har jobbat hårt med min rädsla för högre hinder (dvs allt över 80 cm) de senaste åren, och nu är jag orolig att jag kommer att får börja om från början igen efter olyckan. Om en vecka ska jag få rida igen för första gången sedan 10/6.

Jag hade ju precis börjat känna att jag fått bukt med rädslan...

Awww, jag håller tummarna för dig. Släng bort alla hjärnspöken, de är dom som ställer till det för oss.

 

[Alexandra_W]

Jag försöker också med mantrat. Försöka fokusera på mig och hästen och släppa allt annat och alla andra exkl tränare. Ffa försöka sluta detaljtänka. Både på hur jag rider/inte rider och på vad jag är rädd för, vad som kan hända osv.

Jag har en ryggskada och "får inte" ramla av och slå i den. Så jag ÄR livrädd att åka av och allt som kan leda till att jag kan åka av. Dvs det mesta om jag börjar analysera. Hästen kan komma för fort, halka i upphoppet, felbedöma, ramla, vägra, bli rädd för något och - ja ni fattar. Så jag försöker bara hitta känslan mellan mig och hästen och släppa allt annat. Vissa dagar går det fint, andra mindre bra. Bäst för mig är mängd. Samma sak om och om igen tills jag gjort det avslappnat tusen gånger och bytt ut den mentala bilden.