Du tror att hästarna tappar allt när ryttarna släpper tygeln. Nej så funkar det inte på den nivån. De släpper tygeln i ökad skritt för att hästen SKA kunna sänka sig. En lösgjord rätt riden häst söker bettet, därav det är så viktigt att den får ha ett litet stöd eftersom vi rubbar balansen på den när vi sätter oss på den. Samma sätt som när man rider i en rund låg form. Dessa ryttare kan rida med halsring om de skulle vilja.
Redan när jag var ung visade Solveig Lindbäck på HINGSTEN Mistral att hon kunde utföra det och det blev fascinerande eftersom de mindre duktiga även då trodde att man drog ihop hästen. Därav att så många har det som mål även om det är på låg nivå. Du kan aldrig utbilda hästen till GP så, men sedan kan man. Många vill vara duktigare än de duktigaste fast det inte är samma sak alls.
Här är vi amatörer hela bunten och vi har nog dissekerar alla duktiga ryttares ridning tusen gånger, så för mig räcker det. Vi har
@Brille och @ fiador som hackar sönder varenda tråd med lod och piaffkunskaper och hänvisar till usel biomekanikkunskap.
Numera VET man att den runda formen är nödvändig för hästens rygg som vi sitter på. Det visste man inte förr eftersom man hindrades av lodfixeringen. Man visste att hästarna fick sämre blodgenomströmning i ryggmuskulaturen i GP tävlingsform och tt bukmuskulaturen sattes ur spel. Ja hela bålstabiliteten som inte är viktig för en lågutbildad häst.
Fascinationen av att kunna FÅ rida det allra svåraste piaff har skapat genvägar. Folk vill piaffa, men kan sedan inte rida framåt ur den med bibehållen spänst. Därav tt övergångar har koefficient 2 i GP. Man har inte en susning om hur hårt hästens BAKKNÄN belastas i piaff. Men vem bryr sig om det när man nu är så duktig?
Proffs som har kunskap via mentorer, veterinärer, och kollegor vet om detta och vet att uppbyggande övrigt arbete är A och O! De tävlar inte i tävlingen Piaff utan ett program där varje moment räknas.
Ibland alternativryttarna är det även vanligt att inte heller lita på veterinärers bedömningar varav det finns liten insyn. Man vill inte lära sig av traditionella tränare utan gå sin egen väg. Många icke kunniga hästmänniskor utger sig numera för att vara dressyrtränare. Vad måste de då säga till sina elever? Att metoden är sååå mycket snällare för hästen, att de rider bättre än GP ryttare och att inga andra kan se god ridning och bara är avundsjuka.
Då ingår givetvis att man ska racka ner på de som vill tävla med sina. För deras egen ridning håller inte måttet fastän tränaren har sagt att det är så himla bra.
Klart att de blir besvikna, men att då fortsätta på samma spår leder ingen vart. Vägen tar slut där. Gör om gör rätt!
Be att få rida en topphäst så ska du se att den inte går ett enda steg så bra som den kan.
Dressyr är inte lydnad utan ett samspel där man kan dansa med sin häst utan att det syns vad man gör. Därav är det ett mirakel som folk önskar uppnå med fel medel. Otillräcklig skicklighet plus att häst och ryttare är ett samspelt par där hästen känner igen varenda muskelanspänning från sin ryttare. Det är kommunikation på hög nivå. De åker inte häst. De rider och
för dansen. Ibland blir det missar i kommunikationen och både ryttare och hästar har de alla olika förutsättningar och talanger.