Om man ska visa upp sin unga hästs bästa sida och den GIVETVIS är spänd är det inte lätt. Jag vågar påstå att kritikerna ALDRIG har ridit en ung häst under dessa villkor. De skulle bara bocka omkring, springa runt a la stjärnkikare eller stå still och titta för att sedan möjligen travas runt återhållet=dras i truten och utan något som helst arbete genom kroppen. Formen enligt tävlingsreglementet är för TÅVLINGEN!!! Inte för uppbyggande träningsvariationer av form. Man anpassar träningen och formen efter individen och vad som krävs för stunden.
Markbundet är inte samma sak som självbärigt. En ung häst eller alla hästar kan bara röra sig så väl med en skicklig ryttares understöd. Vi dödliga gör fler misstag, men de som hatar allt vad som har med tävling att göra skyller sina egna misstag på hästen eller att folk inte vet vad god ridning är. De lever i sin egen bubbla och ofta med sina gelikar.
En form av religion där inget kan rubba deras världsbild eftersom de aldrig har erfarit känslan där hästen arbetar med ryggverksamhet från bakhov till bett. Därav har vi fått massor med hästar som "inte gillar bettet", folk som inte förstår vad stöd eller sug innebär.
Jag upplever hela debatten som när teoretiker vill framstå som experter på något som de själva inte har någon talang för. Äpplen och kiwis.
Det är bedrövligt att dessa får bli experter och får så mycket uppmärksamhet.
Lyssna på alla meriterade. De är ödmjuka inför konsten och även om de har avvikande åsikter så uttrycker de sig nyanserat. Ingen häst är den andra lik och fokuset var nacken är är passe om man vill ha en hållbar häst. Det är godtyckliga åsikter grundat på sina egna brister i ridningen. Det är absolut inget facit för vad god ridning innebär. De förstår inte! De vill inte förstå och kan inte förstå eftersom de saknar egen erfarenhet.
Jag har sett och upplevt skillnaden mellan min egen mediokra ridning och hur min häst KAN med någon som kan.
Det är vi ryttare som ger hästen bra eller dåliga förutsättningar.
Markbundet är inte samma sak som självbärigt. En ung häst eller alla hästar kan bara röra sig så väl med en skicklig ryttares understöd. Vi dödliga gör fler misstag, men de som hatar allt vad som har med tävling att göra skyller sina egna misstag på hästen eller att folk inte vet vad god ridning är. De lever i sin egen bubbla och ofta med sina gelikar.
En form av religion där inget kan rubba deras världsbild eftersom de aldrig har erfarit känslan där hästen arbetar med ryggverksamhet från bakhov till bett. Därav har vi fått massor med hästar som "inte gillar bettet", folk som inte förstår vad stöd eller sug innebär.
Jag upplever hela debatten som när teoretiker vill framstå som experter på något som de själva inte har någon talang för. Äpplen och kiwis.
Det är bedrövligt att dessa får bli experter och får så mycket uppmärksamhet.
Lyssna på alla meriterade. De är ödmjuka inför konsten och även om de har avvikande åsikter så uttrycker de sig nyanserat. Ingen häst är den andra lik och fokuset var nacken är är passe om man vill ha en hållbar häst. Det är godtyckliga åsikter grundat på sina egna brister i ridningen. Det är absolut inget facit för vad god ridning innebär. De förstår inte! De vill inte förstå och kan inte förstå eftersom de saknar egen erfarenhet.
Jag har sett och upplevt skillnaden mellan min egen mediokra ridning och hur min häst KAN med någon som kan.
Det är vi ryttare som ger hästen bra eller dåliga förutsättningar.