Kalaspinglan
Trådstartare
Igår kväll fick jag någon slags förkänning inför vad som komma skall. Hela dagen var jag illamående och kände mig lite "knepig i magen". Tog ändå med Filip till öppna förskolan där han lekte och hade verkligen skoj, även om han blev väldigt trött mot slutet.
Efter lunch åkte vi hem där jag skrev ner alla hästsaker jag tänkt sälja, smorde upp allt läder och tvättade kläderna. Får se om jag blir av med allt nu. Jösses vad mycket saker jag lyckats samla på mig, trots att jag inte haft egen häst så länge.
Nåväl. På eftermiddagen/kvällen började värken i ländryggen och sammandragningarna. Började också känna av lite tryck mot "nödutgången" och få sån där "krystvärkskänsla-light".
Eftersom sambon skulle ut på "special mission" idag på jobbet och åka hemifrån 0300 inatt så lovade jag honom att ingen bebis skulle pluppa ut idag. Men ganska kraftiga sammandragningar och en massa larviga fantasier gjorde mig sömnlös halva natten. Tack och lov har min lilla terrorist i princip sovit hela natten, jag har inte klivit upp alls inatt för att ge honom vare sig napp eller välling.
Jag har i alla fall avbokat besiktningstiden idag. Det är bättre jag ligger på soffan och tar det lugnt, ifall bebisen skulle få för sig att vilja komma ut. Det är lite tidigt ännu tycker jag (BF 27 feb). Ska ringa barnmorskan om en timme när telefontiden börjar för att rådfråga - även om sammandragningarna just nu avtagit (tills jag alldeles nyss ställde mig upp och flyttade en låda till Filip).
Nej. Usch vad patetisk jag är. Nu går jag runt och känner efter hela tiden.
Tänk. När jag väntade Filip gick jag runt och nojjade mig hela tiden. "Är det här ett tecken på att det är på g?" När jag väl fått Filip så "hånskrattade" jag åt alla andra förstagångsföderskor som var som jag.. "jaja.. du märker när det är på gång, lilla gumman".
Nu är jag ju där igen. Patetiska jag. "Undrar om det är på gång nu? Såhär ska det väl ändå inte kännas? Eller ska det det?"..
Hmm... trodde att jag skulle känna mig lite lite lite mer rutinerad den här gången.
Hur som helst så ska jag packa väskan som ska till BB idag. Försöka fixa batterier till kameran så vi inte får batteritorsk under förlossningen.
Jösses.. hur ska jag klara av att gå över tiden?!?!
Efter lunch åkte vi hem där jag skrev ner alla hästsaker jag tänkt sälja, smorde upp allt läder och tvättade kläderna. Får se om jag blir av med allt nu. Jösses vad mycket saker jag lyckats samla på mig, trots att jag inte haft egen häst så länge.
Nåväl. På eftermiddagen/kvällen började värken i ländryggen och sammandragningarna. Började också känna av lite tryck mot "nödutgången" och få sån där "krystvärkskänsla-light".
Eftersom sambon skulle ut på "special mission" idag på jobbet och åka hemifrån 0300 inatt så lovade jag honom att ingen bebis skulle pluppa ut idag. Men ganska kraftiga sammandragningar och en massa larviga fantasier gjorde mig sömnlös halva natten. Tack och lov har min lilla terrorist i princip sovit hela natten, jag har inte klivit upp alls inatt för att ge honom vare sig napp eller välling.
Jag har i alla fall avbokat besiktningstiden idag. Det är bättre jag ligger på soffan och tar det lugnt, ifall bebisen skulle få för sig att vilja komma ut. Det är lite tidigt ännu tycker jag (BF 27 feb). Ska ringa barnmorskan om en timme när telefontiden börjar för att rådfråga - även om sammandragningarna just nu avtagit (tills jag alldeles nyss ställde mig upp och flyttade en låda till Filip).
Nej. Usch vad patetisk jag är. Nu går jag runt och känner efter hela tiden.
Tänk. När jag väntade Filip gick jag runt och nojjade mig hela tiden. "Är det här ett tecken på att det är på g?" När jag väl fått Filip så "hånskrattade" jag åt alla andra förstagångsföderskor som var som jag.. "jaja.. du märker när det är på gång, lilla gumman".
Nu är jag ju där igen. Patetiska jag. "Undrar om det är på gång nu? Såhär ska det väl ändå inte kännas? Eller ska det det?"..
Hmm... trodde att jag skulle känna mig lite lite lite mer rutinerad den här gången.
Hur som helst så ska jag packa väskan som ska till BB idag. Försöka fixa batterier till kameran så vi inte får batteritorsk under förlossningen.
Jösses.. hur ska jag klara av att gå över tiden?!?!