Falla för någon man inte finner fysiskt attraktiv

Mirre

Trådstartare
Vad säger ni, går det?
Lite allmänt funderande sådär :P (fast jag eg borde sova :p)
Men kan ni falla för någon som ni inte tycker är snygg egentligen?
 
Jag tror helt ovetenskapligt att man kan falla för någon som man inte från början tyckt var jätteattraktiv (nu kanske vi inte pratar på nivå av Mr Bean. Och jag ber om ursäkt om det är ett attraktivt utseende i någons ögon). Utseendet förändras ju i ögonen på den som ser, åtminstone jag slutar efter ett tag att se ytan av personer utan ser istället det inuti.

Möjligtvis är det kanske jag som inte är jättefixerad vid utseende, tycker t.ex att alla mina vänner är fina oavsett hur dom ser ut i andras ögon.
 
"Man" kan garanterat göra det, det finns helt tveklöst gott om människor som kan få känslor för någon de inte finner fysiskt attraktiv. Eller som anser att en snäll människa per automatik blir snygg.

Personligen har jag dock exakt noll och inget intresse av män som i mina ögon inte är fysiskt attraktiva, varken som sexpartners eller som partners. Oattraktivt ansikte, en otränad, över- eller underviktig kropp, för lång eller kort, horribelt hår (här räknas även kroppsbehåring av den horribla arten in) eller fula kroppsmodifieringar och det är tack och h(n)ej. Skulle inte heller kunna hålla fast vid en partner jag varit med länge, men som med åren blev t.ex. överviktig eller bestämde sig för att klyva tungan.

Jag kan inte attraheras av någon fysiskt oattraktiv och är jag inte attraherad kan jag inte få känslor. Kort och gott. Prioriterar utseendet lika högt som personligheten och intellektet.

Däremot kan jag attraheras av (men inte få känslor för) män som är otrevliga men snygga, precis som jag personlighetsmässigt kan älska människor som är oattraktiva men trevliga.
 
Senast ändrad:
Jag kan, eller alltså personen måste ha ett "okej" utseende, men behöver inte vara snygg utan kan som sagt se " okej" ut . Har personen då en helt underbar personlighet så kan jag bli kär ändå, men då växer det fram lite sakta. Ju mindre snygg personen är desto mer attraktiv personlighet måste denne ha för att jag ska fastna.
 
Jag kan, eller alltså personen måste ha ett "okej" utseende, men behöver inte vara snygg utan kan som sagt se " okej" ut . Har personen då en helt underbar personlighet så kan jag bli kär ändå, men då växer det fram lite sakta. Ju mindre snygg personen är desto mer attraktiv personlighet måste denne ha för att jag ska fastna.
Lite så är det med personen jag har fallit för. :angel: Ser bra okej ut, men är på något sätt helt oemotståndlig. :o
 
  • Gilla
Reactions: via
Jag är väldigt styrd av vad jag tycker om personen ifråga. Kan tycka att någon är rent ut sagt ful vid första anblick, men börjar jag uppskatta människan som person ändras min uppfattning ofta radikalt. Det är alltså inte så att jag börjar bortse från hens utseende i takt med att jag lär känna hen, utan det är bokstavligen min bild av utseendet som förändras.
 
Jag är väldigt styrd av vad jag tycker om personen ifråga. Kan tycka att någon är rent ut sagt ful vid första anblick, men börjar jag uppskatta människan som person ändras min uppfattning ofta radikalt. Det är alltså inte så att jag börjar bortse från hens utseende i takt med att jag lär känna hen, utan det är bokstavligen min bild av utseendet som förändras.
Exakt så är det för mig med :)
 
Jag räknar mig själv som demi sexuell, känner ingen fysisk attraktion förens det klickar mentalt först och det finns en känsla av intimitet och förståelse.

För två år sen träffade jag min kille på nätet, via ett spel, kan ärligt säga att jag kände mig attraherad på alla plan innan jag sett honom på bild ens.
Inget kändes annorlunda, förändrades av att vi träffades.
Nu i höst har vi varit tillsammans i ett år.

Det var på sätt och vis ett ofrivilligt expreiment då jag alltid undrat över hur mycket en persons utseende spelar in för mig när jag känner en attraktion, har alltid känt att det inte är så viktigt, men så många jag pratat med genom åren har tyckt att riktigt så överseende kan jag inte vara.

Jag har ingen typ av kille utseendemässigt, de killar jag har varit tillsammans med eller varit kär på riktigt i har inte mycket gemensamt utseendemässigt.
Har aldrig förstått mig på folk som börjar med att rada upp hur dens drömpartner ser ut som första grej när de ska beskriva den personen.
Jag har fallit för långa, korta, smala, tjocka, mörka ljusa, alla olika ögonfärger, mycket hår lite hår, olika klädstilar, ja ni fattar, visst kan jag nämna personer jag tycker ser bra ut, men det säger ingenting om jag skulle när det kommer till kritan vilja vara med dem.

Det jag säger är att inget är rätt eller fel.
Att det är klart utseendet ofta är det första vi har att gå på, som kan göra oss intresserad av en person, nyfiken.
Man tar ju in inte bara hur personen ser ut, bra eller inte på det viset man finner folk attraktiva utseende mässigt, men också hur de är som person på hur de väljer att klä sig, hur de för sig och har för utstrålning, om det känns som det är en person man kan klicka med.
 
Jag har bara fallit för ett utseende en gång. Det var den vackraste människa jag nånsin sett. Knallgröna ögon, lockigt hår och olivfärgad hy. Hans blick... Hans leende... Jag höll på allvar på att trilla av hästen. (Och ja, vi hade en ljuv romans under några månader...)
 
Jag blir inte attraherad av någon människas utseende. Jag vet vad jag tycker är snyggt, Vilket är olika på varenda människa.
Ungefär som jag tycker att olika typer av skor är snygga. Eller vilket köksbord som faller mig i smaken. Det är helt klart trevligt
att ha något vackert att vila ögonen på. Men attraherad blir jag inte.

Min sambo och jag var bästa vänner innan vi blev tillsammans. Han brukade beskriva mig som en växt. Haha. Inga känslor för
människor alls. Jag gissar på att han är jävligt nöjd med sig själv att han råkade vara ett undantag i min lilla värld.
 
En kille måste absolut inte vara toksnygg för att man ska bli attraherad. Men det måste finnas något som tilltalar en, för jag är ganska säker på som det sägs :"Det är utsidan som ger insidan en chans". Det kan vara ögon, leende, skrattgropar eller något annat, men nånting måste det nog ändå finnas där.

Sen växer attraktionen med känslorna och när man lär känna personen. Det diskuterades i dejtingtråden hurvida man måste se någon som knullbar eller inte från början. Jag har nog aldrig tänkt på en dejt på det viset, om inte sex varit det enda man varit ute efter såklart.

Är det en potentiell partner man träffar så bör väl kanske ändå där finnas något som kan utvecklas till attraktion.. för det finns nog få som vill vara tillsammans med någon utan attraktion :p
 
Kanske skulle svara själv också :p
Men jo jag kan nog falla För någon som inte är jättesnygg. Personligheten är viktigare, men visst utseendet är ju det man först ser.

Men lär man känna en person som man kanske inte är fysiskt intresserad av, så kan ju känslor växa fram med tiden.
 
Kort svar: Njae...

Alltså självklart går det, jag är helt övertygad om att massvis med människor blir attraherade av, förälskade i, kåta på etc. människor som de inte tycker är fysiskt tilltalande från början.

Men JAG skulle nog inte kunna vara "seriöst attraherad" av någon som inte hade ett för mig tilltalande utseende. Eller såhär, ONS kan jag ha med män som ser "skapliga" ut om de har andra sidor som lockar (men det är förstås trevligast med riktigt snygga vid tillfälliga kontakter ;)) men sådär långvarigt, seriöst intresserad och attraherad har jag svårt att vara av någon som inte tilltalar mig.
De behöver verkligen inte vara "toksnygga", men något intressant måste finnas där, och inte ha något drag jag finner väldigt oattraktivt.

Med det sagt så är ju definitionen av vad som är attraktivt och inte väldigt individuellt. Det kan också vara någon som är picture perfect men som inte har något intressant, då går han ändå bort.
 
Jag får nog säga att jag är ytlig på vissa sätt. T ex har jag aldrig funnit en kort man attraktiv - hur snygg och trevlig jag än har tyckt att han har varit. Men bortsett från det så har jag ingen direkt "smak". Iofs är det där med längden en så kraftig preferens att det är lika gott att det är den enda jag har som jag inte klarar av att bortse från :p
 
Det tror jag absolut! Mina mest passionerade förhållanden har varit med människor som jag tyckt varit helt oattraktiva från början. Men som de flesta andra här blir det där andra viktigare efter en stund. Empati, handgester, förståelse osv.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag behöver röra på mig. Jag måste komma ut och få upp blåset och fysiken. Jag är en typisk hemmasittare som älskar att vara hemma, alla...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
4 655
Senast: Red_Chili
·
Skola & Jobb Hej! Jag håller på att leta arbete efter att ha läst klart på universitetet. Ingenjör som inte är renodlat datainriktad, men med väldigt...
Svar
10
· Visningar
571
Kropp & Själ När jag sover hemma har jag, i alla fall senaste halvåret, vaknat med täppt näsa och ofta grusiga ögon också. Jag har funderat på om det...
Svar
13
· Visningar
676
Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är...
2
Svar
31
· Visningar
2 144

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp