Få ut annans (gamla) journal

[Blyger]

Jag läser en bok just nu och känner igen en hel del från mitt eget liv.

I boken finns ett gäng patientjournaler från huvudpersonens farfar, vilket fick mig att tänka på min egen farfar som också ska ha varit på inlagd på sjukhus pga psykiska besvär minst en gång.

Någon som vet ifall det på något sätt går att få ut gamla journaler? De är troligtvis från 60-talet. Farfar lever inte längre.

 

[bettysmatte]

Jag läser en bok just nu och känner igen en hel del från mitt eget liv.

I boken finns ett gäng patientjournaler från huvudpersonens farfar, vilket fick mig att tänka på min egen farfar som också ska ha varit på inlagd på sjukhus pga psykiska besvär minst en gång.

Någon som vet ifall det på något sätt går att få ut gamla journaler? De är troligtvis från 60-talet. Farfar lever inte längre.

Ja, det brukar gå bra. Jag har bett ut journaler i släktforskningen. Eventuellt är 60-talet fortfarande sekretessbelagt, men i sådana fall får du reda på det.

 

[Blyger]

Ja, det brukar gå bra. Jag har bett ut journaler i släktforskningen. Eventuellt är 60-talet fortfarande sekretessbelagt, men i sådana fall får du reda på det.

Åh men tack!! Ska nog försöka gräva lite vidare i det då, när jag känner mig mogen.

 

[Rie]

Intressant. Så då skulle jag kunna begära ut min mammas journaler? Hon dog i mitten av 80talet.

 

[Blyger]

"Äldre patientjournaler och journaler från nerlagda sjukhus förvaras på landets olika landstingsarkiv (nyare journaler finns hos respektive sjukhus). Det är dock inte självklart att du får ta del av en patientjournal då det råder sekretess i 70 år på sådana, men om du har skriftligt medgivande av den person som berörs, eller av personens barn, kan du få ut handlingarna. Tänk på att journalerna kan vara ganska detaljerade – det kan vara rätt sorglig läsning att ta del av sina släktingars krämpor och sjukdomar."

Verkar vara sekretess i 70 år, om man inte får tillåtelse av barnen.. tveksamt om jag kan skrapa ihop det ifall alla barn krävs, pappa har totalt åtta syskon.

 

[Rosett]

För mig, som patient inom psykiatrin, känns det ju inte bra att främmande människor kan komma att rota i mina gamla journaler. Speciellt när jag inte är med och kan peka ut felaktigheterna.
Varför är psykiatrijournaler så intressanta?
@Blyger Ska du begära ut de somatiska journalerna också? Och tandläkarjournalerna?

 

[Sel]

För mig, som patient inom psykiatrin, känns det ju inte bra att främmande människor kan komma att rota i mina gamla journaler. Speciellt när jag inte är med och kan peka ut felaktigheterna.
Varför är psykiatrijournaler så intressanta?
@Blyger Ska du begära ut de somatiska journalerna också? Och tandläkarjournalerna?

Fast spelar det någon roll när du har varit död i sjuttio år?

 

[parellikusken]

Fast spelar det någon roll när du har varit död i sjuttio år?

För mig spelar det roll som levande, jag är sjukt obekväm vid att någon i framtiden skulle kunna läsa mins psykologanteckningar. Det är privat oavsett åldern på dom.

 

[Sel]

För mig spelar det roll som levande, jag är sjukt obekväm vid att någon i framtiden skulle kunna läsa mins psykologanteckningar. Det är privat oavsett åldern på dom.

Okej. Det är en känsla jag har svårt att sätta mig in i. När jag är borta kan folk göra precis vad de vill med den döda kroppen likväl som allt annat som blir över... men jag respekterar att andra kan känna annorlunda förstås.
Är lagen som den är finns det förstås inte särskilt mycket man kan göra åt det annat än att förmedla till eventuella efterlevande att man inte vill att de ska ge tillstånd, antar jag.

 

[Enya]

Okej. Det är en känsla jag har svårt att sätta mig in i. När jag är borta kan folk göra precis vad de vill med den döda kroppen likväl som allt annat som blir över... men jag respekterar att andra kan känna annorlunda förstås.
Är lagen som den är finns det förstås inte särskilt mycket man kan göra åt det annat än att förmedla till eventuella efterlevande att man inte vill att de ska ge tillstånd, antar jag.

Jag tänker så också, ser det nog mer som positivt om någon kan lära sig något från journalerna. Om hur det var nu, som den "lilla" människan osv.

 

[Sel]

Jag tänker så också, ser det nog mer som positivt om någon kan lära sig något från journalerna. Om hur det var nu, som den "lilla" människan osv.

Lite så. Det lär inte finnas någon kvar som ens var medveten om mig som människa i livet då.

 

[Enya]

Lite så. Det lär inte finnas någon kvar som ens var medveten om mig som människa i livet då.

Det har nog jag, men jag känner samma ändå, vi människor lär ju så mycket av det som varit och av varandra. Om nu psykisk ohälsa, som nämns här, inte ska tabubeläggas, känner jag också att det är positivt om man vågar vara öppen med hur det är och man mår. Annars fortsätter man ju bara samma mönster i framtiden.

 

[Rosett]

Fast spelar det någon roll när du har varit död i sjuttio år?

Ja!
Skulle gärna publicera delar av mina journaler i en bok som jag själv skriver för då kan jag skriva in rättelser och kommentarer. Du anar inte vad mycket spekulationer och lögner psykiatrin skriver … som kommer vara ”sanning” i all evighet.
De är min historia, ingen annans.

Men frågan är om jag själv ens får publicera saker ur dem eller om jag måste vänta till 70 år efter min död …

 

[mars]

Det har nog jag, men jag känner samma ändå, vi människor lär ju så mycket av det som varit och av varandra. Om nu psykisk ohälsa, som nämns här, inte ska tabubeläggas, känner jag också att det är positivt om man vågar vara öppen med hur det är och man mår. Annars fortsätter man ju bara samma mönster i framtiden.

Tyvärr är journalerna inget facit, ofta så mkt felskrivningar i dem. Finns nog bättre sätt att belysa psykisk ohälsa på.

 

[Enya]

Tyvärr är journalerna inget facit, ofta så mkt felskrivningar i dem. Finns nog bättre sätt att belysa psykisk ohälsa på.

Det förstår jag, men det är ju ett sätt.

 

[Sel]

Ja!
Skulle gärna publicera delar av mina journaler i en bok som jag själv skriver för då kan jag skriva in rättelser och kommentarer. Du anar inte vad mycket spekulationer och lögner psykiatrin skriver … som kommer vara ”sanning” i all evighet.
De är min historia, ingen annans.

Men frågan är om jag själv ens får publicera saker ur dem eller om jag måste vänta till 70 år efter min död …

För min del skulle det kunna stå vad som helst när jag ändå är död. Att felskrivningar och spekulationer spelar roll medan man är i livet förstår jag helt och hållet!

Publicera saker och ting från sin egen journal medan man är i livet borde väl vara helt okej?


Jag har generellt förstått att det kan vara otroligt krångligt att få tag på journaler oavsett om någon varit död en längre tid ibland dock, efter att ha lyssnat på några realitetsbaserade poddar där de försökt knåpa ihop historiken hos gamla släktingar, särskilt de som gick bort inom vården för många år sedan.

 

[Enya]

För min del skulle det kunna stå vad som helst när jag ändå är död. Att felskrivningar och spekulationer spelar roll medan man är i livet förstår jag helt och hållet!

Publicera saker och ting från sin egen journal medan man är i livet borde väl vara helt okej?


Jag har generellt förstått att det kan vara otroligt krångligt att få tag på journaler oavsett om någon varit död en längre tid ibland dock, efter att ha lyssnat på några realitetsbaserade poddar där de försökt knåpa ihop historiken hos gamla släktingar, särskilt de som gick bort inom vården för många år sedan.

Det går även att begära rättelse i journaler när man upplever att något är fel (så man behöver ju inte leva med det felaktiga helt och hållet), det är kanske inte alltid lika vanligt att rättelser går igenom inom psykiatrin som på tex en vårdcentral.
Journaler kan man förstås begära ut när man är i livet, men det man begär ut ska godkännas av ens/någon läkare på mottagningen, vilket kan i teorin innebära att man inte får ut en helt fullständig journal, om det finns något däri man bedöms ta särskild skada av att läsa. Men visst det man begär ut kan man ju använda.

 

[fio]

"Äldre patientjournaler och journaler från nerlagda sjukhus förvaras på landets olika landstingsarkiv (nyare journaler finns hos respektive sjukhus). Det är dock inte självklart att du får ta del av en patientjournal då det råder sekretess i 70 år på sådana, men om du har skriftligt medgivande av den person som berörs, eller av personens barn, kan du få ut handlingarna. Tänk på att journalerna kan vara ganska detaljerade – det kan vara rätt sorglig läsning att ta del av sina släktingars krämpor och sjukdomar."

Verkar vara sekretess i 70 år, om man inte får tillåtelse av barnen.. tveksamt om jag kan skrapa ihop det ifall alla barn krävs, pappa har totalt åtta syskon.

Inte bara det.. Bara hur dom skrev i journalerna på den tiden är nog inte så trevlig läsning. Det hade nog inte jag velat läsa. Det var en helt annan syn på psykisk ohälsa på den tiden.

 

[fio]

Tyvärr är journalerna inget facit, ofta så mkt felskrivningar i dem. Finns nog bättre sätt att belysa psykisk ohälsa på.

Men kanske ett bra sätt att belysa psykiatrin i sig!

 

[Blyger]

För mig, som patient inom psykiatrin, känns det ju inte bra att främmande människor kan komma att rota i mina gamla journaler. Speciellt när jag inte är med och kan peka ut felaktigheterna.
Varför är psykiatrijournaler så intressanta?
@Blyger Ska du begära ut de somatiska journalerna också? Och tandläkarjournalerna?

I mitt fall handlar det om att försöka förstå min farfar bättre, och ännu mer hur hans upplevelser (inte av vården utan om det kan finnas någon anledning till varför han behövde vård) kan ha påverkat kommande generationer.

Jag stod min farfar väldigt nära under min uppväxt och har tyvärr inga tillförlitliga källor att fråga. Nu levande släktingar är antingen väldigt negativt inställda till farfar eller svarar inte på några frågor. Alls.

Jag hade nog gärna begärt ut somatiska journalerna från när han låg krigsskadad på sjukhus, men det känns som något ännu svårare att börja leta efter.