Få ut annans (gamla) journal

[Blyger]

Inte bara det.. Bara hur dom skrev i journalerna på den tiden är nog inte så trevlig läsning. Det hade nog inte jag velat läsa. Det var en helt annan syn på psykisk ohälsa på den tiden.

Jag har reflekterat över det, att jag kanske inte vill veta (ffa eftersom jag tyckte så bra om farfar).

 

[fio]

Ja!
Skulle gärna publicera delar av mina journaler i en bok som jag själv skriver för då kan jag skriva in rättelser och kommentarer. Du anar inte vad mycket spekulationer och lögner psykiatrin skriver … som kommer vara ”sanning” i all evighet.
De är min historia, ingen annans.

Men frågan är om jag själv ens får publicera saker ur dem eller om jag måste vänta till 70 år efter min död …

Ja det där är lite märkligt faktiskt eftersom man inte ska skriva egna upplevelser i en journal. Men en del läkare inom psykiatrin är lite speciella minst sagt. När jag jobbade på Piva och på akutmottagningen så kom jag i kontakt med en överläkare som var sadist. Han gjorde saker på rent jävelskap och tvingade patienter till ECT mot deras vilja. Lade läkarsamtal extra tidigt med patienter så deras anhöriga inte skulle hinna vara med. Beviljade inte permissioner på rent jävelskap och ansåg att han var kung! Alla var livrädda för honom.

Jag hade fördelen att jag hade praktiken där innan jag började jobba och som praktikant hade han inte makt över mig utan jag kunde ifrågasätta och be om sent påkomna permissioner och annat. Tex kunde jag hjälpa tjejen som skulle bli tvingad till ECT att kontakta hennes föräldrar så dom kunde komma dit och protestera. SSK använde ju mig till det, dom hade inte kunnat göra det själv för då hade det tagit hus i helvete. Jag såg ju hur det brann av på honom men han var ju tvungen att behärska sig inför en praktikant. Han hade ju miljoner anmälningar på sig men jag vet inte hur det gick med det. Den andra överläkaren var ju helt tvärtom, helt underbar och empatisk!

 

[fio]

Jag har reflekterat över det, att jag kanske inte vill veta (ffa eftersom jag tyckte så bra om farfar).

Då ska du nog inte läsa, för jag kan tänka mig att det kan stå väldigt kränkande saker i den där journalen. Det är inte säkert men risken finns.

 

[nullo-modo]

För mig, som patient inom psykiatrin, känns det ju inte bra att främmande människor kan komma att rota i mina gamla journaler. Speciellt när jag inte är med och kan peka ut felaktigheterna.
Varför är psykiatrijournaler så intressanta?
@Blyger Ska du begära ut de somatiska journalerna också? Och tandläkarjournalerna?

Själv skulle jag tycka det var intressant med gammla tandläkarjournaler om jag började med släktforskning. Finns en mörk och dyster historia inom tandvård och mänskliga försökskaniner.

 

[MiaMia]

Journaler kan man förstås begära ut när man är i livet, men det man begär ut ska godkännas av ens/någon läkare på mottagningen, vilket kan i teorin innebära att man inte får ut en helt fullständig journal, om det finns något däri man bedöms ta särskild skada av att läsa. Men visst det man begär ut kan man ju använda.

Det där stämmer inte riktigt. Skyddsintresset i patientsekretessen är till förmån för patienten själv. Därför kan patienten normalt sett alltid få ut hela sin journal utan att någon ska bry sig ett vitten om varför hen vill det eller vad konsekvenserna av att läsa kan vara. Det kan aldrig räknas som ett men i lagens mening att man själv får information om sig själv.

Den enda situation där man får hävda att det är för patientens skull som den nekas att ta del av informationen är om möjligheten att uppnå målet med behandlingen allvarligt försämras. I praktiken gäller det ett mycket litet antal patienter med svåra psykiatriska tillstånd. Typ i tvångsvård där sjukdomsinsikten är obefintlig, vid förvrängda verklighetsuppfattningar, patienter som genuint tror att läkaren försöker förgifta dem med medicinen och liknande.

 

[Inte_Ung]

Min sambo begärde ut journalerna på sin mamma efter hennes död.
Han behövde inte medgivande från syskon.
Ibland så behöver man få svar på saker och ting.

 

[bettysmatte]

För mig, som patient inom psykiatrin, känns det ju inte bra att främmande människor kan komma att rota i mina gamla journaler. Speciellt när jag inte är med och kan peka ut felaktigheterna.
Varför är psykiatrijournaler så intressanta?
@Blyger Ska du begära ut de somatiska journalerna också? Och tandläkarjournalerna?

I journalerna får man ofta en bild av hur personen levde, vad den hade för utbildning, vad den hade arbeteat med, osv. Vi som släktforskar vill göra oss en bild av våra släktingar och få mer kött på benen än bara namn och årtal!

 

[bettysmatte]

I mitt fall handlar det om att försöka förstå min farfar bättre, och ännu mer hur hans upplevelser (inte av vården utan om det kan finnas någon anledning till varför han behövde vård) kan ha påverkat kommande generationer.

Jag stod min farfar väldigt nära under min uppväxt och har tyvärr inga tillförlitliga källor att fråga. Nu levande släktingar är antingen väldigt negativt inställda till farfar eller svarar inte på några frågor. Alls.

Jag hade nog gärna begärt ut somatiska journalerna från när han låg krigsskadad på sjukhus, men det känns som något ännu svårare att börja leta efter.

Om du vet vilket sjukhus så är inte det svårare än något annat!

 

[bettysmatte]

Jag tänker så också, ser det nog mer som positivt om någon kan lära sig något från journalerna. Om hur det var nu, som den "lilla" människan osv.

Ja, det är också en aspekt. Man lär sig t.ex. VÄLDIGT mycket om hur vården fungerade vid olika tidpunkter. De journaler jag har begärt ut har varit från slutet av 1800-talet till ca 1940-talet och varit väldigt intressanta att ta del av.

 

[bettysmatte]

Om det inte hade varit för att jag kunde begära ut journaler så hade jag aldrig fått veta vad som hände med min mormors faster Elna. Hon blev så kallat "sinnessjuk" i tidig ålder (pga förmodat trauma i Tyskland där hon arbetade) och levde sedan mestadels på institutioner resten av sitt liv. När hon dog kom ingen till hennes bouppteckning, och hennes grav blev en omärkt, anonym grav genom fattigvården. Hennes journaler hjälpte mig att förstå hennes öde. Hon fick ett eget gravljus i år, trots att hennes grav saknas.

 

[Blyger]

Om du vet vilket sjukhus så är inte det svårare än något annat!

Det vet jag tyvärr inte, vet inte om det finns någon som vet, och bara gissade att krig (och språk) komplicerar saker.

Sjukhuset han fick psykisk vård på vet jag, och det var i Sverige

 

[bettysmatte]

Det vet jag tyvärr inte, vet inte om det finns någon som vet, och bara gissade att krig (och språk) komplicerar saker.

Sjukhuset han fick psykisk vård på vet jag, och det var i Sverige

Aha. Ja, om det inte var i Sverige så är det nog väldigt svårt!

 

[Enya]

Det där stämmer inte riktigt. Skyddsintresset i patientsekretessen är till förmån för patienten själv. Därför kan patienten normalt sett alltid få ut hela sin journal utan att någon ska bry sig ett vitten om varför hen vill det eller vad konsekvenserna av att läsa kan vara. Det kan aldrig räknas som ett men i lagens mening att man själv får information om sig själv.

Den enda situation där man får hävda att det är för patientens skull som den nekas att ta del av informationen är om möjligheten att uppnå målet med behandlingen allvarligt försämras. I praktiken gäller det ett mycket litet antal patienter med svåra psykiatriska tillstånd. Typ i tvångsvård där sjukdomsinsikten är obefintlig, vid förvrängda verklighetsuppfattningar, patienter som genuint tror att läkaren försöker förgifta dem med medicinen och liknande.

Nå, nu jobbar jag med det här och vi lämnar inte ut journaler utan läkares godkännande. Inte ens på vårdcentral gör vi det. Och det du skriver är ju vad jag också skriver. Så jag förstår inte riktigt vad du tycker inte stämmer.

Tillägg till detta är att man när man började kunna läsa sin journal på nätet, i Skåne som var en av de regioner som var först ut, så kunde man inte läsa just psykiatrins journaler, sina egna alltså, för att det var osäkert på hur bra det skulle vara för patienterna.

 

[Rosett]

Ja det där är lite märkligt faktiskt eftersom man inte ska skriva egna upplevelser i en journal. Men en del läkare inom psykiatrin är lite speciella minst sagt.

Det mesta de skriver är ju tyckanden och spekulationer. T.ex. hade jag en som brukade bedöma ”stämningen i rummet”.
Vi var 3-4 personer i rummet (öppenvård, jag hade med mig boendestöd och så var ev en psykolog med också) så min inverkan på stämningen var nog inte så stor, ändå skulle det in i min journal enligt henne.
En annan skrev att jag säkert har intellektuella begränsningar också (jag är lite mer än normalbegåvad, enligt utredning) och att jag alltid varit en som går utanför de vanliga vägarna, vet inte var han fick det ifrån.

 

[_Elly_]

Är det enbart barn som kan få föräldrarnas journaler i förtid eller är det även så att om jag hypotetiskt skulle dö före mina föräldrar att de då skulle kunna få tillgång till mina eventuella journaler?

 

[Rosett]

Är det enbart barn som kan få föräldrarnas journaler i förtid eller är det även så att om jag hypotetiskt skulle dö före mina föräldrar att de då skulle kunna få tillgång till mina eventuella journaler?

Ja det kan de.

 

[_Elly_]

Ja det kan de.

Jisses. Jag är inte alls bekväm med ett sånt scenario. Om 70 år, visst men jag skulle inte vilja att privata detaljer riskerades att spridas i närtid.

 

[Rosett]

Apropå sekretess så har det varit nån incident inom psyk i Stockholm där patientuppgifter lagrats fel.
Jag har begärt ut uppgifter och fått veta att en del data om mig kan ha kommit i fel händer. Inte journalanteckningar men uppgifter om var jag är patient.
Så vet inte om det kommer komma ut på dark*et att jag är psykpatient.

 

[Wingates]

Apropå sekretess så har det varit nån incident inom psyk i Stockholm där patientuppgifter lagrats fel.
Jag har begärt ut uppgifter och fått veta att en del data om mig kan ha kommit i fel händer. Inte journalanteckningar men uppgifter om var jag är patient.
Så vet inte om det kommer komma ut på dark*et att jag är psykpatient.

Är ju inte direkt nån information som är särskilt intressant för någon, så det behöver du nog inte vara särskilt oroad över.

Och varför tänker du på darknet just?

 

[MiniLi]

Nå, nu jobbar jag med det här och vi lämnar inte ut journaler utan läkares godkännande. Inte ens på vårdcentral gör vi det. Och det du skriver är ju vad jag också skriver. Så jag förstår inte riktigt vad du tycker inte stämmer.

Tillägg till detta är att man när man började kunna läsa sin journal på nätet, i Skåne som var en av de regioner som var först ut, så kunde man inte läsa just psykiatrins journaler, sina egna alltså, för att det var osäkert på hur bra det skulle vara för patienterna.

Fast det måste vara väldigt ovanligt att man inte lämnar ut i sin helhet till patienten själv? Uppgifter om andra personer ska mörkas vid menprövningen dock.