Få upp självförtroendet...

[Corax]

För ganska exakt tre månader sedan var jag med om en rätt allvarlig ridolycka med fraktur i ena bäckenbågen och ett revben. Det är ett litet under i sig att jag kom så lindrigt undan med tanke på att jag hamnade under 600 kg häst.
Men jag hade väst och det gjorde mycket till kan jag tänka mig.
Tyvärr tog även många muskler stryk och den stora senan som fäster lårmusklen i blygdbenet gick nästan helt av på ena sidan samt att jag fick en del musklebristningar runt omkring bäckenregionen.

Hur som helst så har jag inte ridit min häst sedan dess och sedan en månad tillbaka så står hon hos tränare. Tanken är att jag ska klättra upp på henne snart (hos tränaren)för att sedan ta hem henne när jag känner mig 'trygg'.
Jag har ridit endast tre gånger på andra hästar de senaste veckorna och självförtroendet är på botten. Jag har tappat otroligt mycket och jag får rätt ont fortfarande och jag har ingen styrka kvar i höger sida/säte. Det känns som om jag kommer att få börja om helt... och det måste jag göra på en häst som jag inte litar på (än).

Hur sjutton kommer Det att gå?

Så jag skulle väl egentligen mest behöva lite pepp och även höra om det finns någon som varit med om lite liknande situationer.
Hur får man upp självförtroendet och hur hittar man tillbaka?

 

[Behati]

Sv: Få upp självförtroendet...

Hej!

Hoppas du orkar lasa nar det blir lite fel med bokstaverna....

Var ute for en olycka for ca 1 ar sen... ramlade av min da, 4 ariga hast. Sprackte mjalten och fick aka in akut for att operera.

Jag var uppe pa hasten (samma som jag ramlade av pa) efter bara 3 veckor.
Grejer ar val den att jag helt och hallet lagger olyckan pa mitt samvete och kanner att det absolut inte ar hastens fel!\ (valdigt onodigt och inget konstigt alls, men har man inte suttit pa en hast pa nat ar sa far man skylla sig sjalv tyckte jag da och kanske lite aven idag)
Dock maste jag saga att jag helt och hallet har tappat det dar med att lita pa hastar och rent ut sagt HATAR att rida ut ensam forutom pa en av mina 7 hastar (ok, det ar bara 2-3 som rids just nu)
Jag blir helt stel och helt handlings forlamad sa fort nagot hander eller att jag far for mig att nagot ska handa.

Ska jag vara arlig sa har jag inget bra tips till dig som det ar nu, men jag kan lova dig att ge du det tid och bara gor korta och oavancerade ovningar i borjan (kan vara att bara spendera tid med hasten du inte riktigt litar pa) sa kommer det tillbaka, men som sagt jag kanner att jag inte kommit tillbaka dar jag var innan olyckan, och det ar nu ett ar.
Har du mojlighet, sa kan det nog vara ide att inte rida hasten du ramlade av pa tills du kanner dig sakrare (det behovs sa lite for att forstora det lilla man byggt upp!!!!)
Och tvinga dig inte att gora nagot du tycker ar obehagligt! iallafall inte nu i borjan!

Lycka till och jag hoppas verkligen att du far tillbaka fortsoendet for hasten och ditt sjalvfortroende!

 

[Corax]

Sv: Få upp självförtroendet...

Klart jag orkar läsa!

Innan hon åkte till tränaren och så fort jag blev tillräckligt bra att leda hästen så började jag jobba med henne från marken. Mycket nh och kommunikation. Så jag är inte alls rädd för henne när jag umgås med henne även fast hon kan resa sig och bete sig som en skit. Det är bara det att hon ju visat restendenser även när jag ridit. Eller visat å visat... hon gick ju över med mig och jag kan inte härleda det till en solklar ryttar"miss" heller.

Det ironiska är att hon varit kav lugn vid ridning hos tränaren. Kanske velat göra en liten bock då å då men inget onormalt. Så då sjunker ju självförtroendet ÄN mer.
Men hon har ställt sig åtskilliga gånger vid longering så jag vet ju att det finns kvar...

Kan även tillägga att jag inte känner rädsla inför att rida andra hästar. Det är bara den här.

 

[Behati]

Sv: Få upp självförtroendet...

ok, men da tycker jag inte du ska rida den du kanner dig osaker pa! trakigt men sant Jag gjorde en dunder tabbe som borjade ungefar sa

Jag kopte en 6 arig vallack i samband med min olycka och tankte att den skulle bli bra att komma igang pa igen... men ack sa fel! Han var ny(vilket gjorde mig osaker bara det) och jag var lite radd aven om jag inte insag det da..... ingen bra kombination

Han markte direkt att jag var osaker och borjade hota med att resa sig vilket medforde att jag blev i ren radlsa "skitforbannad" och aggrevis.... = att han blev annu argare och forsokte mer tills vi en dag holl pa att ga over.

saker och ting blev bara varre och varre och det slutade med att jag hade problem att skritta honom runt sparet pa banan
Jag kom knappt ut fran stallplan i slutet.


efter mycket om och men akte han till min davarande tranare och det borjade ga battre igen (hasten var speciell, inte bara med mig men jag hade det nog varst med honom)
Efter ett tag fick jag hem hasten da han tappade i vikt skrammande snabbt och madde inte alls bra.
Hasten skotte sig som en angel de forsta veckorna men allt eftersom blev det varre igen!

Slutade med att jag salde honom...

Maste nog erkanna att det var denna hast som forstorde mer av mitt sjlvfortroende an vad hasten jag ramlade av pa gjorde!\

Nu i efterhand inser jag hur otroligt dum jag var och inte bara satte stopp for det innan jag hann bli "nedtryckt"

Det jag tycker ar jobbigast nu, ar att jag vet att jag kan battre.... blir med jamna mellanrum otroligt besviken pa mig sjlav!
(detta har val inte enbart med olyckan att gora, utan var aven sa att jag ofrivilligt hade ca 3 ar uppehall.....)

 

[Corax]

Sv: Få upp självförtroendet...

Jag har faktiskt tänkt i de banorna också. Att jag ger det en chans och provar att rida henne hos tränaren. Känner jag att jag inte kommer att kunna slappna av på henne (= orättvist mot både mig å hästen)så måste jag sälja/lämna bort.
Fast så som det känns nu så kommer jag väl aldrig att våga rida ut på henne...

Men det är samtidigt så mycket som är trist (såklart)med en ev. försäljning.
Jag har fött upp henne och ända sedan jag red in henne (har ridit ut själv på henne och känt mig såå trygg ända sedan första dagen jag satt på henne)så har det känts som att "komma hem" när jag sitter upp. Fast den känslan tappade jag ju bort för ett halvår sedan när hon kom in i sitt trots.
Hon är en kanonhäst i stallet, att sko, att klippa, lasta ja allt annat utom när jag måste sitta upp på henne.
Dessutom är hon fin att se på samt att hon rör sig bra.

Tack för att du tar dig tid förrästen.

 

[mimus]

Sv: Få upp självförtroendet...

Först kram!

Jag tycker att det är bra att du gett er båda en ärlig chans. Jag har ju min historia som di känner väl till, jag vart ju rädd utan att något hände, jag blev rädd "ifall".
Nu har ju jag haft B hos tränaren i dryga 7 månader på dryga 1 år. Och jag känner mig hyfsat säker nu.
Min har ju visat mera tendenser under hela tiden vilket din pålle inte gjort.

Det första jag tror du måste göra för att höja självförtroendet är att acceptera att det är dom det är, att inte se prestige i ridningen och fundera ut skillnaden på Rs ridning och din.

Rent krasst så kan man väl säga att man som ryttare oftast är delaktig i att det blir som det blir, otydliga signaler, för starka signaler osv.. Din tös är ju snäll och väluppfostrad, men samtidigt tuff och med åsikter.

Lite som min, och det är ett helt annat kommunikationssätt på ett sto till skillnad mot en valack, bra mycket större än vad jag trodde.

Jag tycker att du ska försöka rida så mycket andra trygga hästar så mycket som möjligt, så att du först är så säker du kan på andra!
Samtidigt vänja in dig igen på din dam, eller om du har råd, avvakta och rida henne så länge som möjligt hos tränaren.

Det är en stor sorg om du ska behöva sälja, fast jag tror att det är rättvist mot dig själv att tänka så. Jag har gjort det själv många gånger.

Det ska vara roligt att vara hästägare, det ska vara roligt att rida.
Ska du ner någon helg så följer jag med och supportar!!

Kram igen.

 

[schelin_j]

Sv: Få upp självförtroendet...

Jag blev rädd. Hade ett sto på foder och vi hade lite småincidenter (hon kunde sticka med mig, vi gick omkull en gång och jag trillade av och fick hjärnskakning en annan etc.) och efter det har jag blivit allt mer osäker.

Nu håller jag på och rider in min egen häst, världens snällaste och jag litar faktiskt på honom så pass att jag inte är rädd för honom. I skritt. I trav blir jag lite spänd och galoppera vågar jag inte alls.

Men jag gjorde en fantastisk upptäckt här i helgen. Fick rida en kompis ardenner, ett snällt och vänligt sto som var lite lagom framåt. Vi galopperade på en åker och jag kände först att hjärtat for upp i halsgropen men sedan kände jag att det bara var roligt och jag kände mig TRYGG. Sedan har jag ridit samma sto en gång till och känt samma sak. Jag litar på henne.

Ska försöka rida några andra sådana där snälla lugna typer också, och framför allt ska jag rida ardennerfröken parallellt med inridningen av min häst. Jag tror att det hjälper att kunna få rida lite utan att vara orolig.

Lycka till med rädslan!!! Tänker på dig och vet i alla fall lite om hur det känns med fjärilar och ett getingbo i magen...

 

[__Stilett__]

Sv: Få upp självförtroendet...

jag åkte ju av min hingst i somras, på min födeseldag dessutom. Jag skadade mig kraftigt. Bröt skulderblad, skadade armen (kunde ej röra/lyfta) blåslagen rent allmänt såklart och så blev jag förlamad. Det började med att jag blev förlamad i ansiktet, kunde inte tugga/blinka eller röra ngt där. Förlamningen kröp sig utåt i kroppen. Jag tillbringade massor av tid på akuten hela tiden. Fick åka hem, drabbades av ngt nytt, fick åka tillbaka. Hade även kraftiga yrselanfall (blev tvungen o ledas av andra för att kunna gå mellan rummen hemma) osv.

Jag ville sluta rida, ville inte ha häst längre. Tanken kröp sig sedan till att jag ville ha häst, men jag ville inte ha den jag åkte av på (det va dock en ren olyckshändelse att jag åkte av!) men tillsist bet jag ihop o hoppade upp o red hästen som jag åkte av på. Jag tyckte INTE om det. Jag hade ångest redan dagen då jag vaknade när jag visste att jag skulle rida hästen. Jag va sjukskriven ett halvår pga smärta. och fick bara jobba 2 timmar/dag efter det. För inte så länge sen fick jag stiga upp till mer timmar. Så visst har olyckan tagit hårt psykiskt.

Jag har kvar hästen. Men jag har fått kämpa upp självförtroendet. Det tråkiga är att jag som sagt föll av av ren otur. Hästen bralla (som alla unghästar kan göra) och jag åkte av. Hade jag åkt av på en annan häst hade det kännst likadant på den. Så prova gärna att rida en annan häst ett tag innan. Det är alltid värst att sätta sig på den man föll av på.

Känner du att du absolut inte vill så skulle jag råda dig att sälja o köpa ny häst, för det är mycket du kommer få bearbeta med när det gäller mentala. Ställ dig frågan om hästen är värd det eller om du vill tänka på sig själv och gå vidare med en lättare lösning.
För mig va det värt att kämpa. Men jag förstår om vissa väljer att ta en annan väg.

 

[Behati]

Sv: Få upp självförtroendet...

Ingen fara

Önskar själv jag hade någon att prata mer öppet med när det var som värst, istället för att i princip tvinga mig själv upp och må dåligt så fort jag kännde hästen spänna sig.

Ge det ett försök med din häst, men annars tycker jag nog du ska sälja!
Har du tur så kanske hon slutat med dumheterna *hoppas*

Jag mådde verkligen pyton när jag var tvungen att sälja min kille! han var så härlig från marken när man var själv med honom, stod utan grimma i gången och rörde inte en fena, gosig och älskade att man pillade med honom(dock kunde han vara en riktig när andra var omkring och han vad väldigt avundsjuk på andra hästar).

Men jag stålsatte mig och lämnade iväg honom till en kompis som jag vet han funkar bra med sen innan och hon hjälpte mig sälja.
Är idag som sagt väldigt glad att jag gjorde så! känner att jag gav honom en bättre chans att bli något riktigt bra då han (som din) rör sig bra och hoppar bra... men som han var nu(eller ja, när jag hade honom) så var han inget för tävlingsbanorna och absolut itne mde mig på ryggen pga min osäkerhet!

Nu bor han uppåt landet hos en som verkligen älskar honom och ger honom all tid han behöver! De har haft sina duster de också men det går bättre för dem än det gjorde för mig då han lyckades skrämma mig rejält några gånger.

 

[Corax]

Sv: Få upp självförtroendet...

Tack för alla era svar!

Samtidigt som det är hemskt att läsa om andras olyckor så är det skönt att 'veta' att det är normalt att känna som jag gör just nu. Och att man kan kämpa sig genom det även om det kan ta tid.

Det bästa vore som sagt att hitta en annan häst som är tryggheten själv att rida på tills min häst kommer hem, men jag känner ingen som jag kan rida kontinuerligt. Visst, sporadiskt, men då blir det ju bara någon gång då och då.

Vi får se hur det går i morgon... *nervös*

 

[Behati]

Sv: Få upp självförtroendet...

Vi får se hur det går i morgon... *nervös*

hur gick det?

*håller tummen för att det gick bra*

 

[Corax]

Sv: Få upp självförtroendet...

Jaha...

Så här i efterhand undrar jag varför jag ens Bemödade mig att vara nervös. Hästen är den gamla vanliga och den galna kusen verkar borta. Tränaren säger att hon i stort sett är den lugnaste hästen i stallet.
Ridningen gick kanon förutom att jag är svag och inte orkar lika mycket som förut... än. Dessutom är hästen lite Slö (kors i taket).

MEN... jag känner ju självklart att allt hänger på en mycket skör tråd. Stora eldprovet är att
1) rida ut på henne
2) ta hem henne.

Men just nu så är jag mycket glad och jag vill inget hellre än att ta hem hästen.
Hoppas det håller i sig.