Magiana
Trådstartare
Min sambo tycks sakna all vett och logik vad gäller ekonomi. Han har bara en liten ynklig inkomst från sin pension men slösar med den. Förr gick det ihop åtminstone teoretiskt. Nu går det inte ihop alls och det är jag som får ta smällen men har åtminstone slutat att rädda honom när han inte har pengar till sina räkningar. Är maten slut hemma så köper jag naturligtvis. Den här månaden blir jag förmodligen tvungen att köpa cigaretter till honom också då han är fullständigt luspank. När han åkte för att handla mat nyligen (med mitt kort) så passade han på att tanka sin bil på mitt kort också för att han inte hade bensin eller pengar.
Förut delade vi bil för han orkade inte renovera klart sin andra bil. Jag hade sponsrat med reservdelar för att slippa kompromissa med den andra bilen. Det fick jag göra ändå. Dessutom tankade han den inte som han borde utan det var jag som fick stå för mycket av hans körande också och när han glömde bort att han lovat mig bilen en lördag så köpte jag egen. Nu kör han upp lika mycket pengar i bensin som jag gör trots att han inte ens behöver åka till och från jobb. Han snåltankar för "det är ju så lite så det inte märks..."
Jag blir så j...a trött på det. Han röker och tycker att lite lån kan han ju ta för att han måste ju få unna sig något (dyr hobby). Så nu är det ett fett - i budgeten varje månad för hans del. Jag har försökt vara superpedagogisk och gjort en budget för honom så han ser vad som ska betalas, hur mycket det kostar och hur mycket som blir över (eller om det fattas pengar.) Det orkade jag inte hålla på med så många månader för den vanliga budgeten (som är för båda) och hushållsbokföringen ta ändå så lång tid. Jag har försökt förklara att det är billigare att spara pengar för inköp av grejer än att låna. Han bara viftar bort det men grinar samtidigt över att han inte har pengar.
I en enkät som han nyligen fyllde i skrev han att vår matkostnad per månad var under 1000 kr och våra totala utgifter ca 8000 kr Snacka om skev verklighetsuppfattning. Visserligen lever vi billigt men inte så billigt.
Jag tycker verkligen att jag försökt få honom att förstå hur verkligheten ser ut men det går inte in. Hur får man honom att fatta? Jag har försökt förklara att om han inte hade utgifter för x, x och x så skulle han ha pengar över.
Som jag ser det så är den här enda grejen ett tillräckligt stort skäl till att separera, men inte till vilket pris som helst. (Jag måste ffa hitta en vettig bostad till ett vettigt pris och det tycks inte finnas här.) Så tills vidare måste jag försöka få åtminstone någon lösning på det ekonomiska.
Förut delade vi bil för han orkade inte renovera klart sin andra bil. Jag hade sponsrat med reservdelar för att slippa kompromissa med den andra bilen. Det fick jag göra ändå. Dessutom tankade han den inte som han borde utan det var jag som fick stå för mycket av hans körande också och när han glömde bort att han lovat mig bilen en lördag så köpte jag egen. Nu kör han upp lika mycket pengar i bensin som jag gör trots att han inte ens behöver åka till och från jobb. Han snåltankar för "det är ju så lite så det inte märks..."
Jag blir så j...a trött på det. Han röker och tycker att lite lån kan han ju ta för att han måste ju få unna sig något (dyr hobby). Så nu är det ett fett - i budgeten varje månad för hans del. Jag har försökt vara superpedagogisk och gjort en budget för honom så han ser vad som ska betalas, hur mycket det kostar och hur mycket som blir över (eller om det fattas pengar.) Det orkade jag inte hålla på med så många månader för den vanliga budgeten (som är för båda) och hushållsbokföringen ta ändå så lång tid. Jag har försökt förklara att det är billigare att spara pengar för inköp av grejer än att låna. Han bara viftar bort det men grinar samtidigt över att han inte har pengar.
I en enkät som han nyligen fyllde i skrev han att vår matkostnad per månad var under 1000 kr och våra totala utgifter ca 8000 kr Snacka om skev verklighetsuppfattning. Visserligen lever vi billigt men inte så billigt.
Jag tycker verkligen att jag försökt få honom att förstå hur verkligheten ser ut men det går inte in. Hur får man honom att fatta? Jag har försökt förklara att om han inte hade utgifter för x, x och x så skulle han ha pengar över.
Som jag ser det så är den här enda grejen ett tillräckligt stort skäl till att separera, men inte till vilket pris som helst. (Jag måste ffa hitta en vettig bostad till ett vettigt pris och det tycks inte finnas här.) Så tills vidare måste jag försöka få åtminstone någon lösning på det ekonomiska.