Extremt sjukt beteende

[Niyama]

Undrar också i mitt stilla sinna vem (en vuxen?) det är som bara filmar pojken en lång stund utan att ingripa?

Sen blir jag också mest upprörd över vad pojken kan ha varit med om hemifrån samt att någon filmat detta utan att ingripa

Men inte är det väl någon som stått och filmat? Det ser ju ut att vara fasta kameror? (Annars borde väl kameran följt med istället för att pojken kliver ur bild.)

 

[stjarnhimmel]

En annan tanke- jag tycker det är fruktansvärt också att denna filmen sprids på nätet. Den lilla pojken kommer ju bli utpekad och hatad av folk.
Vi sitter här i ett annat land och tittar på detta. Tänk vad det kommer pratas om honom i hans hemby.

Så sorgligt om han kanske redan har en tuff start på livet. Och så bli uthängd såhär.

Jag fortsätter på min egen tanke då jag fortsätter fundera.
Finns det inga etiska regler om vad man publicerar som tidning? Att aftonbladet hänger ut barn såhär?
Jag tycker ju de har gått över gränsen... Men man kanske får publicera sånt här?

 

[TinyWiny]

Tragiskt med vissa inlägg i den här tråden

Jag har sett liknande beteende av en fyraåring. Givetvis stoppade jag det hela innan det gick så långt som detta men en spark fick hen in på en oskyldig hund som låg och sov i sin bädd. Hen hade tillbringat mycket tid med just den hunden sedan hen var bebis, sovit bredvid honom, lekt och myst med honom och flera gånger uttryckt hur mycket hen älskade hunden. Varför gjorde hen så då? Jo, hens mamma hade ihop det med en person som inte hade någon empatikänsla alls. En riktigt vidrig människa. Hen såg sin styvförälder vara elak mot djur i parti och minut och gjorde alltså likadant själv. Tyvärr gjorde mina försök att prata med mamman om hennes pv;s beteende framförallt mot hennes barn men även att jag sa ifrån på riktigt när han gjorde något mot mina djur att hon till slut bröt kontakten.

 

[Araminta]

Nej, empati föds vi inte med, det är något vi lär oss (medvetet och omedvetet). Hur många föräldrar har inte kört "nej, inte slå, klappa fint!"?

Barnen lär sig empati genom att titta på andra (barn och vuxna) samt genom vad vi 'faktiskt' lär dem (tex genom sagor och så).

När hjärnan sedan utvecklas som mest (i början av tonåren) sjunker förmågan till empati (hormoner + en hjärna i stor förändring) för att senare återkomma.

För att utveckla ännu lite till så har jag förstått det så har vi en disposition och till viss del inre drivkraft att utveckla förmågan. Dvs. de flesta av oss skulle så småningom utveckla någon form empatisk förmåga även under rätt miserabla förhållanden. Det handlar alltså inte om en kunskapsinlärning per se (typ matte), utan mer om något som kräver stimulans och vägledning för att utvecklas optimalt (typ kommunikation).

Jag hoppas att pojken i filmen får det stöd han behöver.

 

[Görel]

Vi på socialtjänsten gör ofta reflektionen våld in-våld ut, d v s att den som själv blivit utsatt för våld har en större benägenhet att utöva våld mot andra. Så kan man också tänka när det gäller barn som är elaka mot djur, vad har de sett vuxna göra?
Själv undrar jag över vad den som förespråkar våld mot en femåring själv har varit med om?

 

[vallhund]

Vi på socialtjänsten gör ofta reflektionen våld in-våld ut, d v s att den som själv blivit utsatt för våld har en större benägenhet att utöva våld mot andra. Så kan man också tänka när det gäller barn som är elaka mot djur, vad har de sett vuxna göra?
Själv undrar jag över vad den som förespråkar våld mot en femåring själv har varit med om?

 

[landsbygdsbo]

Empati gentemot både människor och djur är ngt vi lär oss. Det är inte ovanligt att små barn, i oförstånd skadar andra barn eller djur.
Däremot när barnen uppnått skolåldern och beteendet kvarstår är det ngt allvarligt fel. Antingen i programmeringen eller i hårdvaran mellan öronen på dem.

 

[Skylight]

Hur kan man stå och filma utan att ingripa

 

[Gnist]

Hur kan man stå och filma utan att ingripa

Lär vara filmat av cctv, som finns typ överallt i England.

 

[Vallmo]

Tragiskt med vissa inlägg i den här tråden

Jag har sett liknande beteende av en fyraåring. Givetvis stoppade jag det hela innan det gick så långt som detta men en spark fick hen in på en oskyldig hund som låg och sov i sin bädd. Hen hade tillbringat mycket tid med just den hunden sedan hen var bebis, sovit bredvid honom, lekt och myst med honom och flera gånger uttryckt hur mycket hen älskade hunden. Varför gjorde hen så då? Jo, hens mamma hade ihop det med en person som inte hade någon empatikänsla alls. En riktigt vidrig människa. Hen såg sin styvförälder vara elak mot djur i parti och minut och gjorde alltså likadant själv. Tyvärr gjorde mina försök att prata med mamman om hennes pv;s beteende framförallt mot hennes barn men även att jag sa ifrån på riktigt när han gjorde något mot mina djur att hon till slut bröt kontakten.

Brukar inte du tycka att att man aldrig som utomstående ska lägga sig i någon annans relationer och livsval? Du brukar ju säga att man inte ska försöka ändra på andra och lägga sig i, men här verkar det vara precis det du gjorde.
Din bild av pojkvännen verkar inte ha varit densamma som kompisen hade uppenbarligen.
Och din kompis verkar ha brutit kontakten med dig för att du la dig i, dessutom.
I den här situationen gjorde du mer än att bara hindra barnet från att plåga dina djur vilket naturligtvis är självklart att man gör - jämt.
Du gick även in och kritiserade din väninnas val av pojkvän och det gör mig lite konfunderad eftersom du har fördömt sånt beteende i andra trådar här.

Angående din kompis så tycker jag personligen att det var BRA att du la dig i. Och väldigt synd att hon inte lyssnade.

 

[Korven]

Långtifrån alla barn som misshandlar o dödar djur växer upp till att bli psykopater. Empati är inte något vi föds med, även om en del av oss har lättare för det än andra.

Tyvärr verkar bukes sökfunktion dränkts i vallgraven, försökte tidigare ikväll hitta en gammal tråd på Föräldrar med rubriken "hemskt inlägg" eller liknande. Det var skrivet av en mamma som hittade sin något äldre än femårig dotter i färd med att misshandla o tända eld på en katt i källaren tillsammans med grannskapets barn
(min minnesbild, så den kan vara lite förvrängd av tiden).

TS, dvs mamman i tråden gick bananas o gav dotra en rejäl örfil. Rädd för sin egen rektion o oförmåga att just då handskas med sina egna reaktioner o känslor gentemot dotra så skeppade hon iväg ungen till mor, eller om det nu var farföräldrar. Klokt o moget beslut. Hur det gick sedan minns jag inte.

Det jag vill komma fram till är att vi alla kan hamna i situationer vi inte klarar av att vara perfekta i o att barn löper ännu större risk utan att för den sakens skull låsas in på livstid för att de kanske någon gång i framtiden kan bli seriemördare.

Ja den fanns ju häromdagen, läste den med obehag men stackars hela familjen

 

[vallhund]

Fy faan vad lågt!

 

[TinyWiny]

Brukar inte du tycka att att man aldrig som utomstående ska lägga sig i någon annans relationer och livsval? Du brukar ju säga att man inte ska försöka ändra på andra och lägga sig i, men här verkar det vara precis det du gjorde.
Din bild av pojkvännen verkar inte ha varit densamma som kompisen hade uppenbarligen.
Och din kompis verkar ha brutit kontakten med dig för att du la dig i, dessutom.
I den här situationen gjorde du mer än att bara hindra barnet från att plåga dina djur vilket naturligtvis är självklart att man gör - jämt.
Du gick även in och kritiserade din väninnas val av pojkvän och det gör mig lite konfunderad eftersom du har fördömt sånt beteende i andra trådar här.

Angående din kompis så tycker jag personligen att det var BRA att du la dig i. Och väldigt synd att hon inte lyssnade.

Nej jag kritiserade inte hennes livsval för jag har, precis som du säger, inte rätt till det. Jag sa aldrig -hur kan du välja ett sådant pucko? Eller något alls om deras relation. Att jag inte gillar/kan med en kompis partner ger mig inte rätten att kritisera henom. Jag sa ifrån gentemot honom när jag såg/hörde att han betedde illa åt mot barnet och mot djur och jag frågade henne om hon tyckte att det var okej att han gjorde så när hon och jag var ensamma men hon var helt blind för hur han betedde sig. Jag la mig i mitt tycke inte i deras relation utan jag brydde mig om barnet jag hade följt sedan hens första timmar i livet och haft på deltid sedan dess och jag brydde mig om djuren som han var elak mot. Mig veterligen var han inte elak mot henne och det är i mitt tycke enda gången någon har rätt att lägga sig i en relation.
Kompisen bröt eftersom pv;n av förklarliga skäl inte tyckte om mig och inte ville att hon skulle umgås med mig.

 

[Vallmo]

Nej jag kritiserade inte hennes livsval för jag har, precis som du säger, inte rätt till det. Jag sa aldrig -hur kan du välja ett sådant pucko? Eller något alls om deras relation. Att jag inte gillar/kan med en kompis partner ger mig inte rätten att kritisera henom. Jag sa ifrån gentemot honom när jag såg/hörde att han betedde illa åt mot barnet och mot djur och jag frågade henne om hon tyckte att det var okej att han gjorde så när hon och jag var ensamma men hon var helt blind för hur han betedde sig. Jag la mig i mitt tycke inte i deras relation utan jag brydde mig om barnet jag hade följt sedan hens första timmar i livet och haft på deltid sedan dess och jag brydde mig om djuren som han var elak mot. Mig veterligen var han inte elak mot henne och det är i mitt tycke enda gången någon har rätt att lägga sig i en relation.
Kompisen bröt eftersom pv;n av förklarliga skäl inte tyckte om mig och inte ville att hon skulle umgås med mig.

Tack för ett väldigt utförligt och väl förklarat svar.
Jag förstår hur du resonerar och jag förstår också att det måste varit oerhört svårt att kompisen bröt med dig pga pojkvännen.
Frustrerande!

Tråkigt med barnet också om det är så att du förlorade kontakten med hen.

 

[TinyWiny]

Tack för ett väldigt utförligt och väl förklarat svar.
Jag förstår hur du resonerar och jag förstår också att det måste varit oerhört svårt att kompisen bröt med dig pga pojkvännen.
Frustrerande!

Tråkigt med barnet också om det är så att du förlorade kontakten med hen.

Sättet hon bröt på tog hårt. Det var ett så vedervärdigt sätt att jag aldrig ens skulle överväga att bli vän med henne igen för så falska människor vill jag inte ha i min närhet. Frustrerande var det inte, däremot var det sorgligt att se att hon blev den hon blev. Att det var pga pojkvännen kvittar mig totalt. Alla gör vi våra val och hennes var att bete sig som ett fullblodssvin mot en av de få som alltid hade stått på hennes sida och hjälpt henne oavsett vad.

Kontakten med barnet är det jag sörjer och hen finns i mina tankar.

 

[Vallmo]

Sättet hon bröt på tog hårt. Det var ett så vedervärdigt sätt att jag aldrig ens skulle överväga att bli vän med henne igen för så falska människor vill jag inte ha i min närhet. Frustrerande var det inte, däremot var det sorgligt att se att hon blev den hon blev. Att det var pga pojkvännen kvittar mig totalt. Alla gör vi våra val och hennes var att bete sig som ett fullblodssvin mot en av de få som alltid hade stått på hennes sida och hjälpt henne oavsett vad.

Kontakten med barnet är det jag sörjer och hen finns i mina tankar.

Ibland är det helt enkelt så att två människor tar fram det värsta ur varandra.
Det låter som det här var något i stil med det.

Synd om barnet. Hen har ju inte fått välja.

 

[TinyWiny]

Ibland är det helt enkelt så att två människor tar fram det värsta ur varandra.
Det låter som det här var något i stil med det.

Synd om barnet. Hen har ju inte fått välja.

Nja, det var det väl inte men jag vill inte gå djupare in på det.

Nej det fick hen inte.

 

[avslutat medlemskap]

"Som farfar och far gjorde är det rätta, så gör jag också" har jag sett alldeles för många gånger när det gällt att hantera lantbruksdjur samt "dom ska veta sin plats" för att sen ge kossan däng om hon inte flyttar sig illa kvickt. När sånt hänt har bonden eller vem det nu än är fått en rejäl skrapa verbalt av mig, det är ju tack vare kossan bonden med familj har mat på bordet och en gård att bo på. Jag har inga som helst problem med att djuren hamnar "i knät" när jag jobbar, det finns alltid lite tid att umgås med djuren och att ha avelstjuren som bodyguard bakom ryggen känns så tryggt när kossorna är lite väl spralliga men rädd för att bli stångad, no way, däremot att bli omkullsprungen om det är halt.

Hela min uppväxt så var jag på en bondgård halvårsvis (sommarstuga bredvid lantgård) och där var bönderna ganska hårda vid djuren,,,,,,som var ganska nervösa. När jag var vid gården så blev det mitt "jobb" att hämta hem kossorna för mjölkning och jag behövde aldrig mota dom, dom följde mig som hundar och försökte ALDRIG stånga mig men bönderna (far och son) var tvungna att ha en påk med för att freda sig. Om jag blivit "stångad" har det bara varit på skoj och då har antingen kossan, tjuren eller jag startat "dansen" bara för att ha kul,,,,,,,,och för att man kan. Om folk bara visste hur kul man kan ha även med stora djur (och vad galna upptåg man kan hitta på tillsammans) utan att det blir fel eller farligt, dom har lika kul som oss när man inbjuder till "dans".

Mitt sätt att hantera djur tycker många är fel men jag ser dom som mina jämlikar och vänner och vänner skadar man inte, eller retar och mobbar.

 

[phie]

Som många andra redan poängterat i tråden måste man lära barn hur de ska umgås med djur. Då är det ju inte bara att de ska lära sig att klappa fint, det kan faktiskt röra sig om att man inte behöver vara rädd, att man har rätt kroppsspråk, att barnet för en förförståelse vad djuret säger när det gör si eller så et.c.

Jag har ett kompispar där deras äldsta barn är ungefär lika gammal som killen i filmen, och honom har man fått påminna x 10000 att han ska klappa fint och exempelvis inte bli frustrerad för att min hund inte vill göra som han vill eller förstår vad han vill. Vi har fått bryta deras interaktion någon gång just för att han inte förmår kontrollera sig, för så kan det också vara med barn ibland.

Viktigt är ju att djur och barn inte lämnas ensamma, för bådas säkerhet, så ansvaret skulle jag säga ligger på föräldrarna och inte barnet när det kommer till kritan. Säg någon femåring som har bemästrat konsekvenstänk. Däremot är det synd om katten i filmen, som var väldigt snäll och tolerant vad man kan se. Tur att den gav grabben en minnesbeta!

 

[Mirre]

Man undrar ju hur föräldrarna behandlar barnet när det kan behandla en katt så.
Jag tror inte barn är elaka av sig själva, lika lite som djur är det. Det är snarare ett resultat av yttre omständigheter.
Mina barn är 4 och 8 och även om min stora kan vara ganska utåtagerande ibland när han blir arg, så har ingen av dem någonsin gjort ett djur illa. De kan vara lite för på ibland och villa klappa eller leka med katten, men har bara förklarat att hon vill vara ifred så har de accepterat det. Som förälder har man ju ansvar att lära barnen hur de ska handskas med djuren.