Sv: Extrema sitsproblem.
Tack!
Tycker för övrigt att det är jätteintressant att läsa allas svar! Så bra att folk kompletterar varandras tankegångar. Kul att ridteorin utvecklas så att folk nu kan formulera sin teknik, måste ju leda till bättre pedagogik och i förlängningen bättre ridning! Själv är jag alltså novis på att förklara känslan, men tyckte det var en kul utmaning.
Iallafall tänkte jag som svar till Rumpnissens tidigare fråga förklara lite hur jag tänkte med positioneringen. För du har ju uppenbarligen kunskapen och sannolikt musklerna också.
Det är ju sant att det är svårt att veta var man ska börja när allt känns fel. Jag tror att ridning är mer känsla än tanke, men samtidigt behövs ju tänkandet för att få till rätt utgångsläge för att kunna känna och inverka med känsla.
Enligt mitt synsätt är nog hållningen grunden. Sedan är det följsamheten så fort rörelse kommer in i bilden, motsvarad av eftergift hos hästen. Tänker vi att en spänning hos oss fortplantar sig i hästen så blir det omöjligt för den att ge efter. Den kan inte slappna av i ryggen om inte du gör det, och då blir den också studsgare vilket gör att du spänner dig mer. Det kan också vara tvärtom (som någon var inne på) spänningar i hästen som skapat spänningar hos dig (kanske då även den självbevarelsedrift som vill hålla dig kvar på ryggen?
).
Om du nu studsar så har musklerna hamnat i statisk spänning istället för att fjädra. Varken du eller hästen kan bli följsam eller lösgjord då. Så det kan ändå vara en idé att uppmärksamma dem, att t ex gå och få massage (även hästen)? Men framförallt tänker jag på något så enkelt som att värma upp och stretcha lite innan och eventuellt också ett ridpass (hur ofta slarvar man inte med det?).
Min idé är att man måste värma upp musklerna för att de ska kunna bli så elastiska att de kan både arbeta och slappna av ordentligt. Aktivitet kan lossa spänningar, om de följs av lite stretch och avslappning. Och det behövs mjuka, aktiva muskler för att både sitta rakt och fjädra, stabilisera utan att krampa. Det gäller förresten både ryttare och häst, så jag tror på tipset att rida i lätt sits, i ganska fri form, åtminstone tills hästen är ordentligt framriden. Även hästen behöver ju värmas upp för att man inte ska hamna i för negativ spiral av spänningar och motstånd.
Kör lite helikopterarmar innan du sitter upp t ex, eller för all del dansa lite salsa i stallet
för att liksom få igång höfterna. Gör det under passet också, när du känner att det är stelt och studsigt, bryt av, res dig lite ur sadeln och rör ryggen lite som en katt som ömsom krummar ömsom sträcker sig, försök få loss bäckenet lite (om inte hästen far i luften då).
Jag har en annan idé om grundform, för både ryttare och häst. Jag tror inte att den måste vara optimal, exakt och fulländad för att kunna vara någorlunda korrekt. Man bör börja varje pass med att värma upp med låga krav på form både sig själv och hästen. Man jobbar på att sitta så störningsfritt som möjligt, lätt och i balans, med hästen i ganska låg, öppen form och med relativt aktivt tempo för att få igång aktivitet genom kroppen innan man försöker rikta aktiviteten någonstans. Därefter finpolerar man det man vill åt på den nivå man ligger på och påminner man sig så ofta man kommer på det om att korrigera de delar man tappar. Ungefär som man gör med hästen. Så kan man fortsätta finpolera sig och öka kraven med tid och träning. (fast det där var kanske för banalt att skriva i det här sammanhanget?)
