Extrema sitsproblem.

[evis]

Sv: Extrema sitsproblem.

Men det du skriver låter absolut intresant, och jag känner verkligen att det är där en del av problemet kan ligga. Men frågan är ju hur jag ska göra? För som sagt, muskelmassan tror jag att jag har, men jag har glömt hur jag använder den.

Men det är kanske för att det inte är muskelstyrkan först och främst som krävs utan koordinationen? (neurologisk adaptation! ) Jag vet själv att man på en helt ny häst helt kan "slås ur gängorna" - för inget känns som det brukar. Koordination - nervsystem - neurologiskt, går mycket på vana. Det vill säga det du inte tänker på, utan gör omedvetet. På en helt ny häst som känns annorlunda, rör sej annorlunda, så måste du få in nya vanor.

Det hände mej på min nye valack - jag kände mej som en idiot för jag fick inte ihop någonting i min kropp. Men det var mest för att han rör sej "annorlunda" motför de hästar jag ridit in mej på senaste åren. Allt som på de andra hästarna "gått av bara farten" blev liksom helt utslaget. När jag blev osäker så slog (slår) jag på en massa följdreflexer, som bara förstör ännu mer. (tänker bakåt i sinne och kropp, spjärnar, fastnar i högertygeln osv)

Visst är det så att i ett förändrings eller inlärningsskede så måste man medvetet tänka på hur, när, var man ska göra något. Men tids nog (10 000 upprepningar!) så sitter reaktionerna i nervsystemet - du behöver inte tänka för att rida. Och för att man ska hinna med i trav och galopp så kan man inte behöva tänka på varje grej man ska göra - det måste gå per automagik...

Lösningen - med en "ovan häst" (alltså det behöver inte vara att det är nya hästar - bara att hästen av någon anledning rör sej, beter sej annorlunda än vad man är van vid...) så tar det en inkänningsperiod då man måste intensivt tänka på vad man gör. Tänka på hur det känns i rumpan och vad det egentligen är man känner - medvetet. Känna in, tajma hjälpgivningen, känn in, fokus, koncentration. Jag brukar vara slut efter att ha ridit en sån här "ny" häst i 10 minuter, då orkar inte min hjärna med mer...
Tids nog börjar man förstå instinktivt vad man känner och reagerar utan att behöva koppla in medveten tanke - du behöver inte tänka så förbannat hårt för att få ihop allt.
Men det krävs TID, TÅLAMOD och långsamma rörelser.... Och en massa koncentration och inkännande.

Jag har haft min valack nu i ett halvår och äntligen-äntligen börjar jag känna den där känslan när jag sitter upp på honom att jag är hemma. Jag älskar den där känslan - men den är definitivt svår att förklara.
Andra hästar är jag "hemma" på, från första steget - då är det ju himla enkelt och man kan fokusera sej på väsentligheterna - dvs finliret. Och jag tror det är det du är van att arbeta med - bara att du inte kommer dit på denna nya häst.


Nu utgår jag från att du rent tekniskt vet hur du ska rida (jag upplever det som att du vet det), bara att du inte får ihop det just på den här hästen.

Och dessutom - man måste vara pedagogisk med sitt eget nervsystem på såna här hästar. Plocka ner arbetet till överkomliga bitar - om du klarar av att känna in och "rida" i 5-6 steg i övergångarna, rid bara så få steg då! Avsluta när det känns bra - var noga med att programmera in den BRA känslan i din kropp och ta det steg för steg, i små bitar (ibland kan man bara rida fokuserat i 5 minuter, sedan kokar systemet över - sitt inte och traggla på när det känns helfel för DET sätter sej ju också i nervsystemet...!). Ju mer hemma du känner dej i de saker som är "lätt" på henne - desto mer kan du utveckla arbetet.


Bara några tankar när jag läser ditt resonemang - helt utan att bry mej i bilderna, för jag tycker det är svårt att kommentera dem (bilderna är mörka/oskarpa, du har bylsiga kläder, vi vet inget om varken dej eller hästens bakgrund osv).

 

[evis]

Sv: Extrema sitsproblem.

Det här med att stå i stigbyglar är lite tveeggat för mej och jag filurar en massa på det.
Jag har lätt för att ställa mej på tå och spjärna i stigbyglarna och det förstör bara - jag låser fotlederna och då låser sej höftlederna också och jag "sitter uppepå". Men att helt släppa kontakten med fotsulorna funkar inte heller, för då blir jag otroligt fladdrig i mitt bäcken. Som tränaren sa sist jag tränade för henne - med ett mjukt svingande stöd i stigbyglarna så stabiliserar jag upp bäckenet, jag tar ansvar för min egen vikt. Jag tar upp vikten först i stigbygeln, sedan på insidan låret och sist i bäckenet. Men jag har så lätt att börja spjärna i de här lägena, och låsa alltihop. Det viktiga är att ha svinget med i hästens kroppshalvor och hästens rörelse - trampet i stigbyglarna ska vara i takt med hästens rörelse (när jag spjärnar gör jag "tvärsmot").

Det är en konst att rida....

 

[keramin]

Sv: Extrema sitsproblem.

Lånar knapp.

Jag håller med alla föregående talare och tycker att du har fått många bra tips (ska du ha instruktionsbok med på hästryggen ). Jag tänker på en sak som jag personligen tycker är viktig för att sitta rätt, nämligen tyngdpunkten. Detta att tänka på vad man gör med kroppens övre del gör lätt att man flyttar sin tyngdpunkt uppåt utan att vara medveten om det. Tänk dig att din tyngdpunkt ligger nedanför ditt bäcken, att din tyngd finns i dina ben. Detta tycker jag hjälper för att få långa ben, d v s de ligger avspänt längs hästens sida och det känns som att stå på marken. Får man den känslan brukar spänning i höfter och ljumskar släppa och det blir lättare att gunga och följa hästen. Men, du kan räkna med träningsvärk i ljumsken/lårets insida eftersom musklerna har sträckts ut helt plötsligt (fast det har du ju visst redan)

 

[Lord Owen]

Sv: Extrema sitsproblem.

( herregud - here we go again" )

Hahahahah
Du skulle sett min "ridlärare" när jag använde meningen "snoppen upp" på en ridlektion.
Han blev alldeles röd, började skrapa med fötterna och hasplade ur sig något om att "Ja.. eh.. Så kan man ju också säga.."
Han hör till dom som säger "sätt dig baaaakåt" istället.
Och han är ganska pryd. Det var obetalbart!




Varför känns det som att jag har ett litet inbördeskrig med min ridlärare?

 

[Totola]

Sv: Extrema sitsproblem.

Nu tycker jag det är en grej som ni har missat (eller jag, har inte läst igenom så noga ) på bilden ser du även ut att spänna dej för att hästen inte lyssnar på din förhållning så du "spänner emot",
plus att hästen ser ut att vara i obalans på dom bilderna där sitsen är sämst och på bogarna.
Eftersom du kan sitta ner på alla andra hästar så skulle jag snarare se till hur denna HÄST är i förhållande till resten. Kan du möjligen få den mer avslappnad och mer i balans? Vissa hästar blir mycket mjukare att sitta på om man ber dom sträcka framåt/nedåt nosen överdrivet utan att man själv lutar sej framåt.

Bara lite spekulationer Lycka till!

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Nu tycker jag det är en grej som ni har missat (eller jag, har inte läst igenom så noga ) på bilden ser du även ut att spänna dej för att hästen inte lyssnar på din förhållning så du "spänner emot",
plus att hästen ser ut att vara i obalans på dom bilderna där sitsen är sämst och på bogarna.
Eftersom du kan sitta ner på alla andra hästar så skulle jag snarare se till hur denna HÄST är i förhållande till resten. Kan du möjligen få den mer avslappnad och mer i balans? Vissa hästar blir mycket mjukare att sitta på om man ber dom sträcka framåt/nedåt nosen överdrivet utan att man själv lutar sej framåt.

Bara lite spekulationer Lycka till!

Hästen är som sagt var lite tokig. Har lite för mycket i huvudet ibland, dock går det bättre och bättre men fortfarande slänger hon av mig titt som tätt. Detta tror ju jag är en anledning till att jag byggt upp mycket spänningar.

Sen har denna hästen en något brokig historia, var hos en mycket känd hoppryttare som unghäst, reds och hoppades på graman hela tiden. Tävlade upp till 1,30 och sen gick hon sönder. (Därav boxvilan) När jag började rida henne i höstas upplevde jag henne som att hon bara böjde på nacken och sprang för allt var hon var värd, vilket hon också gör när jag tar henne för mycket i munnen. Huvudet åker in till bringan och sedan springer hon. Därför har jag mest fokuserat på att få henne lugn och avspänd fram genom ryggen och hellre har huvudet upp bland molnen än för låg. (Det känns som hon har det programerat i huvudet; "om jag drar in huvudet och springer gör jag rätt")

Jag kanske är fel ute, men så har det kännts bäst på denna hästen. Efter hand hoppas jag kunna rida henne något lägre men just nu verkar hon inte vara redo för det. (och inte jag heller för den delen).

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Det är säkert som du säger. Det är så jag upplever det. Jag vet hur man gör, jag vet hur det ska vara, men kan inte ta mig dit på den här hästen. Ingenting fungerar längre, mina gamla "kommandon" till mig själv är som bortblåsta.

Både för min och hästens skull, brukar passen inte bli speciellt långa, och det blir väldigt många skrittpauser. För det är verkligen som du säger, ibland upplever jag det som att jag inte orkar rida, rent mentalt mer än 3-4 minuter i taget. Sen kolapsar allt igen och jag kan verkligen inte göra någonting.

Sen består ju även passen av dom här tusentals övergångarna. Några steg och sen börjar vi om igen. Jag har väll, i och med stressen från mig själv börjat skynda, fasst jag inte alls är redo för det. Det stämmer nog. Jag får nog räkna med att deta kommer ta ännu längre tid.

Jag har ju fått väldigt många bra nya affirmationer nu, många andra sätt att tänka som jag kanske kan lära mig istället. Det känns som jag måste programera om hela min hjärna. Menmen, det är väll bättre det och att det blir bra. Istället för att rida som en kratta hela sitt liv.

Tack för ditt svar!

 

[Lord Owen]

Sv: Extrema sitsproblem.

(Det känns som hon har det programerat i huvudet; "om jag drar in huvudet och springer gör jag rätt")

Detta, fast minus springandet (han skyfflar bak istället ) känner jag alltför väl igen på min häst.

 

[Lord Owen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jag har det jättebra ställt hemma hos mig om jag tänker på detta med att pausa och dela upp arbetet i små delar, har fält och skog om vartannat så jag rider ut, rider lite dressyr på ett fält, skrittar vidare när jag vill pausa och rider lite på ett fält igen efter 5 minuter.

En liten inflikning bara.

 

[via]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jag är inne på samma som Totola: Om du sitter utan problem på ala andra hästar, kan det mycket väl vara hästen som är problemet. Och så som du beskriver att hästen är att rida, vore det väl märkligt om hon i dagsläget släppte ner dig i sadeln.
Jag hade (om det nu är i verkligheten så om jag uppfattar din skrivna text...) skippat nedsittningen tills hästen hade varit mer avspänd, samt hänger ihop bättre i kroppen. Att sitta i några steg precis efter en igångsättning, medan hästen fortfarande är i balans, och uppenbarligen släpper ner dig på sin rygg, tycker jag däremot är en utmärkt idè.
Lycka till med hästen!

 

[Jessica]

Sv: Extrema sitsproblem.

Det här med att stå i stigbyglar är lite tveeggat för mej och jag filurar en massa på det.
Jag har lätt för att ställa mej på tå och spjärna i stigbyglarna och det förstör bara - jag låser fotlederna och då låser sej höftlederna också och jag "sitter uppepå". Men att helt släppa kontakten med fotsulorna funkar inte heller, för då blir jag otroligt fladdrig i mitt bäcken. Som tränaren sa sist jag tränade för henne - med ett mjukt svingande stöd i stigbyglarna så stabiliserar jag upp bäckenet, jag tar ansvar för min egen vikt. Jag tar upp vikten först i stigbygeln, sedan på insidan låret och sist i bäckenet. Men jag har så lätt att börja spjärna i de här lägena, och låsa alltihop. Det viktiga är att ha svinget med i hästens kroppshalvor och hästens rörelse - trampet i stigbyglarna ska vara i takt med hästens rörelse (när jag spjärnar gör jag "tvärsmot").

Det är en konst att rida....

Ja, det är stor skillnad på att ta vikt i stigbyglarna o att spjärna i dom...

Jag får en känsla av att man sitter bakom hästens tyngdpunkt när man inte får rätt känsla i stigbyglarna. När man tar vikt i stigbyglarna ska det kännas exakt som när man står på golvet i "ridställning" o lägger vikt på fotbladen.

Prova att stå så o ömsom lägga vikt på fotbladen o på hälarna, det blir en stor skillnad i balans. Känns att det sviktar i fotleden. När det är rätt så känns det nästan som att man står lite framåt/uppåt med överlivet.

När man får till den här känslan utan häst så kan man försöka smyga med den upp på hästryggen, genom att i början ta mest vikt i stigbyglarna (dvs svikta med fotleden) o leta efter den känsla man hittade när man stod på golvet. Sedan kan man försiktigt börja ta mer o mer vikt i övriga leder, dvs knän o höfter/bäcken o ländrygg.

När det här fungerar så rider man plötsligt med skelettet i stället för musklerna.

mvh Jessica

 

[evis]

Sv: Extrema sitsproblem.

Vet ej om jag kan hålla med om att detta med "problem med stigbygeltramp" måste bero på att man hamnar bakom hästens tyngdpunkt?

Jag hamnar aldrig eller mycket sällan bakom hästens tyngdpunkt, mitt problem är snarare att jag fäller mej fram som en fällkniv - alldeles för långt före hästens tyngdpunkt. För att göra det måste jag ställa mej lite på tå i stigbyglarna och låsa fotlederna. Låsta fotleder = låsta höftleder - låser muskulaturen kring SI-leder och LS-led i ett framåtlutat läge. Det är jättekonstruktivt (eller inte)
Tänk typ avlastningssits, eller ännu hellre hoppsits, men i ett spänt låst läge.
När jag sitter upprätt skriker hela min kropp till mej att jag lutar mej bakåt fruktansvärt mycket - men det är bara för att den framåtlutade stilen är min utgångspunkt - det är vad jag är van.

Med svikt i stigbyglar - mjuk sådan, så kommer jag alltså till ett läge med mindre "framåt" med överlivet. Snarare blir överlivet mer "neutralt" utifrån bäckenets position.

Hihi - rider med musklerna gör man nog ändå - bara att de får en bättre chans att fungera i harmoni med varandra!

 

[Jessica]

Sv: Extrema sitsproblem.

Vet ej om jag kan hålla med om att detta med "problem med stigbygeltramp" måste bero på att man hamnar bakom hästens tyngdpunkt?

Jag hamnar aldrig eller mycket sällan bakom hästens tyngdpunkt, mitt problem är snarare att jag fäller mej fram som en fällkniv - alldeles för långt före hästens tyngdpunkt. För att göra det måste jag ställa mej lite på tå i stigbyglarna och låsa fotlederna. Låsta fotleder = låsta höftleder - låser muskulaturen kring SI-leder och LS-led i ett framåtlutat läge. Det är jättekonstruktivt (eller inte)
Tänk typ avlastningssits, eller ännu hellre hoppsits, men i ett spänt låst läge.
När jag sitter upprätt skriker hela min kropp till mej att jag lutar mej bakåt fruktansvärt mycket - men det är bara för att den framåtlutade stilen är min utgångspunkt - det är vad jag är van.

Med svikt i stigbyglar - mjuk sådan, så kommer jag alltså till ett läge med mindre "framåt" med överlivet. Snarare blir överlivet mer "neutralt" utifrån bäckenets position.

Hihi - rider med musklerna gör man nog ändå - bara att de får en bättre chans att fungera i harmoni med varandra!

Äsche... skrev ett klyftigt inlägg o så försvann det... *skratt*

Får skriva mer nån annan gång... vill gärna diskutera mer.

mvh Jessica

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jaha, så red jag idag igen. Skrattade och grät om vartannat.

Här kommer ett par bättre bilder, helt färska. Säg till om jag ska förstora bilderna.

Galopp

Taskig vinkel, extremt tasikg vinkel. Men i vilket fall känndes galoppen jätte bra idag, i alla fall ur sitssynpunkt.

Trav
Här är ju då jag i ett nötskal. Lutar mig bakåt, spända axlar och givetvis spänd häst.

Så här skulle jag vilja kunna rida henne, alltid!

En bild på ponnyn
Red en snutt på ponnyn också, även här ser man ju att jag gärna kutar med ryggen. Morr. Har som sagt svankat mycket förut och nu har det blivit raka motsatsen. Den här ponnyn tycker jag därimot det är väldigt lätt att sitta på. Men vad finns det mer för likheter?

sadeln
Sadeln jag rider Bellisen i. Har en annan på ponnyn.

 

[Lord Owen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Så här skulle jag vilja kunna rida henne, alltid!

Hejja dig!

 

[attsy]

Sv: Extrema sitsproblem.

jag tror att det stod nogot om det här i Häst och Ryttare.. jag tror att det stod att man skulle korta läderna och sitta ner o sen länga dom ingen, då skulle det gå mkt lättare.. o att det inte hjälper med att släppa stigbtglarna.. :P

lycka till!

 

[Jessica]

Sv: Extrema sitsproblem.

Sadeln jag rider Bellisen i. Har en annan på ponnyn.

Här tror jag du har en del av problemet med sitsen... Sadeln har tyngdpunkten för långt bak. Är sadeln för liten bör du byta den... är den lagom så skulle jag nog försöka lyfta den lite bak, 1-2 cm kanske. Då blir det lättare att inte sitta så tungt i sadeln.

Bilden du själv gillade (o hästen verkar det som ) gillade jag oxå. Antar att du rider lätt där... försök ha lika mycket vikt i stigbyglarna vid nedsittning, dvs sjunk sakta ner i sadeln o känn efter när hästen (och du) börja spänna sig. Om/När den gör det så sitter du för tungt o då bör du ta mer vikt i stigbyglarna igen. Du hittar snabbt hur lätt du måste sitta för att hästen ska vara avspänd.

mvh Jessica

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Här tror jag du har en del av problemet med sitsen... Sadeln har tyngdpunkten för långt bak. Är sadeln för liten bör du byta den... är den lagom så skulle jag nog försöka lyfta den lite bak, 1-2 cm kanske. Då blir det lättare att inte sitta så tungt i sadeln.

Jag har aldrig tänkt på det förut, men nu när jag tog korten slog det mig också. Dock trivs jag som sagt var jätte bra i den. (Förutom itraven då ) Har ju bara en vanlig fårskinnspad under sadeln nu, menar du en kilpadd? Eller vad? Man kan ju alltid prova!

Bilden du själv gillade (o hästen verkar det som ) gillade jag oxå. Antar att du rider lätt där... försök ha lika mycket vikt i stigbyglarna vid nedsittning, dvs sjunk sakta ner i sadeln o känn efter när hästen (och du) börja spänna sig. Om/När den gör det så sitter du för tungt o då bör du ta mer vikt i stigbyglarna igen. Du hittar snabbt hur lätt du måste sitta för att hästen ska vara avspänd.

Yes, rider lätt. Och då går det ju. Så just nu känner jag att jag stuntar i att försöka sitta ner och bara rider lätt jämt. Morr. Så slipper hästen mina spänningar. Men nångång känns det ju som jag borde lära mig.

Jag provade att korta stigbyglarna idag när jag red men det ble om möjligt en ännu större katastrof. Provade även att lägga mer vikt i stigbyglarna men då tycker jag att jag förlorar lika mycket inverkan som om jag rider lätt. (eller studsar omkring. )

 

[Jessica]

Sv: Extrema sitsproblem.

Jag har aldrig tänkt på det förut, men nu när jag tog korten slog det mig också. Dock trivs jag som sagt var jätte bra i den. (Förutom itraven då ) Har ju bara en vanlig fårskinnspad under sadeln nu, menar du en kilpadd? Eller vad? Man kan ju alltid prova!

Prova att höja endast bak med nånting, alltså inget där fram för då blir sadeln antagligen för trång. Man kan tex vika ihop en tunn pad typ antiglidpad eller en sadelgjordstunnel, kanske ett schabrak eller handduk. Man tager vad man haver...

Jag provade att korta stigbyglarna idag när jag red men det ble om möjligt en ännu större katastrof. Provade även att lägga mer vikt i stigbyglarna men då tycker jag att jag förlorar lika mycket inverkan som om jag rider lätt. (eller studsar omkring. )

Skulle tippa på att du tycker att du förlorar inverkan p g a att du använder "fel" del av skänklarna, dvs knän, vader o hälar. Om du börjar vänja hästen o dig själv vid att ta vikt o bäckenhjälper så kommer du inte känna av den här förlusten av inverkan när du tar vikt i stigbyglarna.

mvh Jessica

 

[Rumpnissen]

Sv: Extrema sitsproblem.

Skulle tippa på att du tycker att du förlorar inverkan p g a att du använder "fel" del av skänklarna, dvs knän, vader o hälar. Om du börjar vänja hästen o dig själv vid att ta vikt o bäckenhjälper så kommer du inte känna av den här förlusten av inverkan när du tar vikt i stigbyglarna.

mvh Jessica

Nej, det är inte skänkelhjälperna jag tycker jag förlorar, utan just vikt och sitshjälper. De jag rider allra mest med. Jag använder mig av min sits väldigt mycket, kanske även därför jag börjat spänna mig, för jag krånglar till det. Eller vad vet jag. Men eftersom jag lättar så mycket ur sadeln tycker jag att viss inverkan går förlorad.