Nila
Trådstartare
Jag har vid några olika tillfällen mött någon med hanhund som tycker att man måste vara så försiktig när det är två hanar. En karl var väldigt avvaktande och tyckte att det är ju två hanar, man vet ju aldrig. Min hund hade då när han fick se hunden lagt sig ner och jag hade sen fått han att sitta när dom gick förbi oss.
Idag mötte jag en äldre kvinna med en liten hanhund. Min hund la sig ner men jag fick han att följa med. Hon frågade om det var en flicka och jag sa att det var en kille. Då sa hon att man måste ju vara lite försiktig när det är hanar. Hennes hund morrade lite åt min.
Det har blivit mycket bättre när vi möter hundar och han är mycket lättare att få att följa med när man går. Men förut stannade han, la sig ner och inväntade hunden. Ibland (speciellt i början) flög han upp mot hunden för att han ville hälsa och leka, ibland reste han sig bara och drog.
Jag vet inte, vi kanske bara har haft tur? Den förra hunden vi hade älskade allt och alla och startade aldrig nåt bråk. Om det var en tik eller hane hade ingen som helst betydelse.
Nu är min hund snart 2 år så han har ju ett lite större intresse för tikar nu än han hade förut. Men för han är en hund en hund, oavsett om det är en tik eller hane, och nån som man kan leka med. Jag kan inte tänka mig att han skulle starta något, försvara sig ja, men inte starta ett bråk. Han är lite för vek för det tycker jag, och tycker inte om när hundar skäller på han.
Det behöver väl inte nödvändigtvis vara lättare om jag hade haft tik och möter en hane? En tik kan väl ogilla hanar, eller andra tikar? Eller är det så vanligt att hanar inte tycker om andra hanar?
Idag mötte jag en äldre kvinna med en liten hanhund. Min hund la sig ner men jag fick han att följa med. Hon frågade om det var en flicka och jag sa att det var en kille. Då sa hon att man måste ju vara lite försiktig när det är hanar. Hennes hund morrade lite åt min.
Det har blivit mycket bättre när vi möter hundar och han är mycket lättare att få att följa med när man går. Men förut stannade han, la sig ner och inväntade hunden. Ibland (speciellt i början) flög han upp mot hunden för att han ville hälsa och leka, ibland reste han sig bara och drog.
Jag vet inte, vi kanske bara har haft tur? Den förra hunden vi hade älskade allt och alla och startade aldrig nåt bråk. Om det var en tik eller hane hade ingen som helst betydelse.
Nu är min hund snart 2 år så han har ju ett lite större intresse för tikar nu än han hade förut. Men för han är en hund en hund, oavsett om det är en tik eller hane, och nån som man kan leka med. Jag kan inte tänka mig att han skulle starta något, försvara sig ja, men inte starta ett bråk. Han är lite för vek för det tycker jag, och tycker inte om när hundar skäller på han.
Det behöver väl inte nödvändigtvis vara lättare om jag hade haft tik och möter en hane? En tik kan väl ogilla hanar, eller andra tikar? Eller är det så vanligt att hanar inte tycker om andra hanar?