Panzerkat
Trådstartare
Kan någon hjälpa mig? Kanske får jag aldrig se honom igen. Jag är så jävla ledsen.
Jag ska försöka berätta kort innan jag kvävs av en klump i halsen.
Min lilla kattpojk finns kvar hos ett ex i en stad 40 mil härifrån. Jag flyttade till den staden pga förhållandet med exet. Allt rasade ihop efter ett par veckor, det tog slut. Jag hade lämnat jobb, vänner, allt. Jag mådde väldigt, väldigt, väldigt dåligt innan flytten därifrån, låg på sjukhus mycket.
Jag klarade inte av att ha katterna, och vi kom överens om att de (min, och hans som är min katts kompis, vi hade delad vårdnad) skulle bli kvar där tills jag kommit på fötter efter flytten och kunde ha min älskling på prov igen (tårarna bara rinner, det gör så ont).
Det har tagit lång tid innan jag kunnat ta det här steget, jag flyttade i april förra året, och inte förrän nu klarar jag av att försöka.
Och nu kanske jag aldrig får se honom igen-exet vägrar att låta mig hämta honom. Han har fått för sig att han äger katten för att jag skrivit försäkringen på honom av praktiska skäl, den tid min katt skulle bo kvar. Jag har INTE sålt eller gett bort katten till honom, och nu står jag maktlös.
Han hittar på de mest otroliga historier för att jag inte ska komma åt min katt, ljuger, vägrar vara nåbar på alla sätt. Jag är desperat, åker jag de 40 milen upp, så kommer han inte att släppa in mig, alt gömma katten eller liknande. Tyvärr är det så att jag mår illa av bara tanken på att åka tillbaka dit upp på grund av historien där, jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv som då.
Man tror inte att det är sant när någon i vuxen ålder kan bete sig så här, jag förstår att man tycker om min katt. Han är en sån alla älskar. Men inte f-n kan man ta ifrån någon ett djur för att man tycker om det? Skulle jag vara fodervärd för en häst, och vägra lämna tillbaka den, för att jag gillar den-hur skulle det se ut?
Ja, han har psykiska problem. Inga fel på hur han tar hand om katterna, om man frågar sig detta.
VAD SKA JAG GÖRA? Han är min lilla själsfrände, jag har aldrig kunnat förlika mig med att vara skild från honom på det här sättet...det känns bara fel, fel, fel, från början till slut. Jag har haft många katter, men min lilla tjockis är sin alldeles egen.
Kanske är det svårt att förstå hur mycket man kan känna för ett djur, men han och jag har ett band som inte går att bryta.
Kan någon ge mig tips på vad jag kan göra?
Jag ska försöka berätta kort innan jag kvävs av en klump i halsen.
Min lilla kattpojk finns kvar hos ett ex i en stad 40 mil härifrån. Jag flyttade till den staden pga förhållandet med exet. Allt rasade ihop efter ett par veckor, det tog slut. Jag hade lämnat jobb, vänner, allt. Jag mådde väldigt, väldigt, väldigt dåligt innan flytten därifrån, låg på sjukhus mycket.
Jag klarade inte av att ha katterna, och vi kom överens om att de (min, och hans som är min katts kompis, vi hade delad vårdnad) skulle bli kvar där tills jag kommit på fötter efter flytten och kunde ha min älskling på prov igen (tårarna bara rinner, det gör så ont).
Det har tagit lång tid innan jag kunnat ta det här steget, jag flyttade i april förra året, och inte förrän nu klarar jag av att försöka.
Och nu kanske jag aldrig får se honom igen-exet vägrar att låta mig hämta honom. Han har fått för sig att han äger katten för att jag skrivit försäkringen på honom av praktiska skäl, den tid min katt skulle bo kvar. Jag har INTE sålt eller gett bort katten till honom, och nu står jag maktlös.
Han hittar på de mest otroliga historier för att jag inte ska komma åt min katt, ljuger, vägrar vara nåbar på alla sätt. Jag är desperat, åker jag de 40 milen upp, så kommer han inte att släppa in mig, alt gömma katten eller liknande. Tyvärr är det så att jag mår illa av bara tanken på att åka tillbaka dit upp på grund av historien där, jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv som då.
Man tror inte att det är sant när någon i vuxen ålder kan bete sig så här, jag förstår att man tycker om min katt. Han är en sån alla älskar. Men inte f-n kan man ta ifrån någon ett djur för att man tycker om det? Skulle jag vara fodervärd för en häst, och vägra lämna tillbaka den, för att jag gillar den-hur skulle det se ut?
Ja, han har psykiska problem. Inga fel på hur han tar hand om katterna, om man frågar sig detta.
VAD SKA JAG GÖRA? Han är min lilla själsfrände, jag har aldrig kunnat förlika mig med att vara skild från honom på det här sättet...det känns bara fel, fel, fel, från början till slut. Jag har haft många katter, men min lilla tjockis är sin alldeles egen.
Kanske är det svårt att förstå hur mycket man kan känna för ett djur, men han och jag har ett band som inte går att bryta.
Kan någon ge mig tips på vad jag kan göra?