Eurasier,hur är dem egentligen?

[skjona]

Har precis bestämt mej för att det är Eurasier som kommer att bli min nästa hundras.
Har läst på massor och tyckt att temperamentet passar oss perfekt,men nu säger en och annan som jag talar med att de är lömska opch opålitliga?
Det är inte folk i allmänhet utan en av dem arbetar på Djursjukhuset och är ganska pålitlig.
Skulle vilja höra av er vad ni alla tycker ,både ni som har denna ras och ni som bara haft turen att träffa dem någon gång.
Vi bryr oss inte om att de är reserverade och inte älskar alla det ser vi bara positivt på, men någon som helst aggressivitet eller opålitlighet funkar inte hos oss eftersom vi bor på gård med mycket främmande som far ut och in och rör sej på gården och hunden alltid kommer att vara med oss över allt lös.

 

[hermulen]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Vad kul att du bestämt dig för eurasier som nästa hund! Tror inte att du behöver vara orolig, se bara till att du pratar med uppfödaren om detta och se till att denna avlar på sociala individer.

Jag har en eurasierhane på 1,5 år, och var också lite osäker i början, då man läst att de bla. kan vara reserverade mot främlingar. Uppfödaren jag fick tag i sa att de är jättenoga med att avla på sociala individer, just eftersom reservation mot främlingar finns i rasen.

Jag var också själv väldigt noga med att låta min valp/unghund träffa olika människor, och aldrig tvinga på honom att han måste hälsa. Reslutatet är en hund som glatt vill hälsa på människor som kommer fram, men det är ingen labrador-hälsning. Utan lite nos och några klappar, och sen är han klar.
Sen är ju ingen ras helt homogen, och någon veterinär gav mig en gång beröm för att han var så social och "enkel". Hon hade tidigare träffat eurasier som var lite mer skygga och försiktiga.

Så, mitt tips är att hitta en uppfödare som tänker på detta i sin avel, och åka och hälsa på deras hund/ar och se hur de beter sig, så har man iallafall garderat sig till viss del. Sedan är ju miljöträning alltid viktig.

Min hund är till stor del en gårdshund, och det passar han utmärkt som, trots att det kommer och går människor ibland.

 

[skjona]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Åh tack för bra svar!
Det låter ju betryggande det du säger,har kontakt med en bra uppfödare men jättesvårt att hitta valpar dock.
Vi är ju fullt medvetna om att det inte är en hundras som älskar allt och alla men vill inte att den ska bli för skygg heller....

 

[Belethien]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Precis som alla raser finns det sämre individer. Jag vet om sådana som knorrar lite mot främlingar som ska t. ex. ta på dem vid utställning eller veterinärbesök när de blir osäkra. De kan alltså bli lite osäkra och berätta det om de tycker att man tvingar sig på dem, det är ju trots allt chow chow i dem. Inga bett och inga dumheter utan de pratar om de känner sig nedtryckta. Men det innebär inte att de är osociala och hatar människor, tvärtom är flera jag har träffat sociala och glada hundar som vill bli klappade (med måtta, det finns annat att göra också i livet ).

Jag tror att det är jätteviktigt att ha en god dialog med uppfödaren, socialträna ordentligt och vara noga med att inte pressa hunden om den får en "spökperiod" som ung. De kan bli knorriga, vaktiga och fjantiga i en viss ålder men har man is i magen och låter dem bara träffa lugna, språksäkra människor så brukar sådant lösa sig. Framförallt är det nog viktigt att inte tvinga hunden att hälsa på människor utan att besökare ignorerar hunden om den inte önskar att ta kontakt själv. De har integritet. Jag tycker själv att de är jättetrevliga, egensinniga, pipiga, enkla och väldigt lagom hundar om man inte önskar att hålla på med hundsport Som ägare till en Eurasier får man vara tålmodig, glad, vänta ut mycket istället för att ta vad man vill ha, ha lite humor, en hel del is i magen och låta hunden ta plats!

 

[skjona]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Kloka ord och något att tänka på.......

 

[paradiset]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Har lite erfarenhet på nära håll eftersom min kompis passar sin grannes hane rätt ofta och vi har gått många promenader ihop samt lekt i rasthagar. Han är en cool och rolig kille! Hade mycket energi när han blev runt 6-8 månader gammal och drog väldigt på promenader men har redan lugnat ner sig rejält och är väl drygt 10 månader nu. Änsålänge en helt normal unghund. Kanske inte lyssnar på inkallning 100 % än men springer gärna i full karriär efter min kompis whippettikar och när vi jämförde honom med hans kullsyskon hade han oxå betydligt bättre kondition. Han är tyst, hoppar inte och fjantar när man hälsar så reserverad på ett bra sätt som vinthundar är. BRA avknapp. Jag jämför ju med min pudelcockerblandning och då är eurasierhanen helt outstandig. Men han är ju inte vuxen än.

 

[Amk]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Våra vänners eurasiertik kan markera mot barn, om de exempelvis klappar henne så kan hon morra och hugga i luften. I övrigt är det en trevlig hund, men rätt osäker i sig själv och hon har haft svårt att umgås med några av våra vänner pga. detta.

 

[Red_Chili]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Nu har jag absolut ingen erfarenhet alls av eurasier, MEN tänk på att så fort en ras beskrivs som "reserverad", "avvaktande mot främlingar" eller liknande så är det stor risk att det finns hundar i rasen som är rädda av sig, svårhanterade osv. Det är lätt för folk att vifta bort hundars rädslor som rastypiskt beteende hos en hund som inte ska älska allt och alla.

Därför är det absolut viktigt att försöka träffa hundar inom rasen man är intresserad av, åtminstone göra så att man träffar lite vuxna hundar från den uppfödare man tänkt köpa valp från. Sedan när man hittat en uppfödare som verkar seriös, som har trevliga, friska och sunda hundar. Vänta på att den uppfödaren får valpkull. Det är SÅ mycket viktigare att valpen kommer från rätt uppfödare än att valpen kommer så fort som möjligt eller är leveransklar exakt den vecka man själv tänkt sig. Det kan vara värt att pussla och trassla lite extra för att köpa valp vid "fel" tillfälle men från rätt uppfödare, framförallt lär det alla gånger bli lättare än att sitta 10-15 år med "fel" hund bara för att den råkade födas vid planerat tillfälle.

 

[dpmatte]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

En som tränar på samma hundcenter som jag har precis skaffat sin tredje eurasier. Alla tre har varit väldigt olika både mentalt och hälsomässigt. Den första tiken hade problem med sina leder och fick tas bort för tidigt. Hanen är inte bra mentalt = rädd för det mesta. Det går t ex inte att gå längs en gata, han vet inte var han ska göra av sig om det kommer en bil. Den nya tiken som är runt året nu är en glad och öppen tik. Hon är än så länge inte gammal nog att röntga, men verkar lovande. Så var noga med både hälsa och mentalitet när du ska köpa din valp.

 

[hermulen]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Är alla tre från samma uppfödare eller olika?

TS-jag kan PMa dig min uppfödare, så har du lite att kolla på.

 

[Belethien]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Jag tycker ändå man ska tänka på att det inte är så svart och vitt med rädslor. Mycket av rädslor blir faktiskt vad man gör dem till. Det är mångas uppfattning att om en hund inte klarar av i en period att bli tagen på av allt och alla oavsett så är den dåligt mentalt och då väljer man att fortsätta pusha och trycka på tills det slår över. Jag tycker bara det blir fel och skapar jobbiga känslor hos hunden.

Jag har träffat hundar som är supertrevliga men t. ex. på en utställning fått rapportkod A för att de har knorrat åt en domare när hen ska titta igenom hunden. Hade det varit t. ex. som i helgens utställning där domaren grabbade tag i hundens mun och om hunden backade slet hen tag i kindpälsen och drog - jag såg allt en schiperke, vit herdehund och pumi kasta sig som en feral katt i hens stenhårda grepp medan såklart schäfrarna stod som glada fån och förstod ingenting. Så det är klart skillnad på raser och hur de önskar/klarar av att bli hanterade, speciellt från en främmande som lutar sig över dem. Eurasier har trots allt vakthundar i sig som är "till naturen" reserverade och tillsammans med en spökperiod så är det väldigt viktigt vilka de träffar och hur de beter sig. Det betyder inte att rasen är per automatik dålig utan faktiskt att de är inte labradorer och schäfrar (vilket alla av uppenbara skäl inte önskar att ha). De individer som är vrakdåliga, som inte blir bra oavsett vad man gör, finns i alla raser utan undantag. Däremot finns det raser som är vekare som lättare blir dåliga om man kräver för mycket av dem i början och vill att de ska kunna hälsa på alla.

Finns en superbra artikel på rädslor hos hund som en väldigt duktig instruktör har skrivit, på engelska. Hon talar nu om en hund som är rädd men det kan lika gärna appliceras på en hund som är i spökåldern. http://www.lolabuland.com/2011/10/27/busting-the-myths-ii/

 

[skjona]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Våra vänners eurasiertik kan markera mot barn, om de exempelvis klappar henne så kan hon morra och hugga i luften. I övrigt är det en trevlig hund, men rätt osäker i sig själv och hon har haft svårt att umgås med några av våra vänner pga. detta.

Ajdå precis vad jag inte ville höra...Har barnbarn på gång nu i sommar samt andra småbarn som springer runt på gården och förmodligen vill klappa vovven...

 

[skjona]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Jag tycker ändå man ska tänka på att det inte är så svart och vitt med rädslor. Mycket av rädslor blir faktiskt vad man gör dem till. Det är mångas uppfattning att om en hund inte klarar av i en period att bli tagen på av allt och alla oavsett så är den dåligt mentalt och då väljer man att fortsätta pusha och trycka på tills det slår över. Jag tycker bara det blir fel och skapar jobbiga känslor hos hunden.

Jag har träffat hundar som är supertrevliga men t. ex. på en utställning fått rapportkod A för att de har knorrat åt en domare när hen ska titta igenom hunden. Hade det varit t. ex. som i helgens utställning där domaren grabbade tag i hundens mun och om hunden backade slet hen tag i kindpälsen och drog - jag såg allt en schiperke, vit herdehund och pumi kasta sig som en feral katt i hens stenhårda grepp medan såklart schäfrarna stod som glada fån och förstod ingenting. Så det är klart skillnad på raser och hur de önskar/klarar av att bli hanterade, speciellt från en främmande som lutar sig över dem. Eurasier har trots allt vakthundar i sig som är "till naturen" reserverade och tillsammans med en spökperiod så är det väldigt viktigt vilka de träffar och hur de beter sig. Det betyder inte att rasen är per automatik dålig utan faktiskt att de är inte labradorer och schäfrar (vilket alla av uppenbara skäl inte önskar att ha). De individer som är vrakdåliga, som inte blir bra oavsett vad man gör, finns i alla raser utan undantag. Däremot finns det raser som är vekare som lättare blir dåliga om man kräver för mycket av dem i början och vill att de ska kunna hälsa på alla.

Finns en superbra artikel på rädslor hos hund som en väldigt duktig instruktör har skrivit, på engelska. Hon talar nu om en hund som är rädd men det kan lika gärna appliceras på en hund som är i spökåldern. http://www.lolabuland.com/2011/10/27/busting-the-myths-ii/

Jag oroar mej inte över att hunden ska markera mot oss i familjen som ägare,vi har haft hundar hela vårt liv.
Problemet är att våra hundar går lösa hela dagen hemma på gården och det är inte alltid vi kan vara med när främmande barn eller andra hundar vill nalkas hunden och det kanske blir bråk.

 

[Red_Chili]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Jag tycker ändå man ska tänka på att det inte är så svart och vitt med rädslor. Mycket av rädslor blir faktiskt vad man gör dem till. Det är mångas uppfattning att om en hund inte klarar av i en period att bli tagen på av allt och alla oavsett så är den dåligt mentalt och då väljer man att fortsätta pusha och trycka på tills det slår över. Jag tycker bara det blir fel och skapar jobbiga känslor hos hunden.

Visst är det så! Dessutom har jag själv en hund hemma som omplacerades för att hon "var dålig mentalt" "ett måndagsexemplar" och även "morrade mot människor". Visst, hon har morrat åt mig en gång, samma dag som hon kom, eftersom hon var så hysteriskt stressad att hon inte vågade ta sig ut ur bilen (och jag var ju tvungen att få ut henne, hon kunde ju inte bosätta sig i bilen...). När hon väl hade landat här och fått leva ett ordentligt salukiliv så visade hon sig vara en av de bästa hundar jag mött. Genomsnäll, extremt glad, social och jag fascineras varje dag åt hur otroligt bra hon är på alla sätt och vis. Hon hade helt enkelt bara hamnat väldigt fel först.

Men, om man är ny i en ras så kan det ju vara svårt att avgöra (tycker iaf jag) vad som är "bara felhanterad hund" och hur hunden faktiskt är pga avel. Med min omplacering så visste jag att hon var otroligt bra, jag känner så många av hennes nära släktingar att det vore jättekonstigt om hon hade ens ett uns av dålig mentalitet. MEN jag har också träffat salukis som betett sig likadant som henne, där ägarna har andra hundar som är trevliga men där flertalet syskon beter sig lika osäkert. Hade jag inte träffat syskon osv hade jag säkert kunnat tro att även de var felhanterade, men nu är jag inte så säker på det...

 

[Belethien]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Felhantering är ju en svår diskussion. Det behöver inte vara så att man varit elak eller dum mot hunden men att man inte förstått att hunden är osäker eller trott att det mesta botas bara de får möta sina rädslor. Hos vissa hundar funkar det inte så, de bygger på sig om man "härdar" på fel sätt. Som att t. ex. ge alla främlingar godis och försöka få hunden att vilja umgås med dem när det vore bättre att säga "min hund vill inte att du tar initiativet, den kommer fram när den vill" och låter hunden själv bli bekväm i sin takt. Vilket tillslut resulterar i att hunden känner sig trygg runt människor.

Så det är inte alls omöjligt att man som person har en hel del glada trygga hundar som aldrig haft någon reservation och sen så stöter man på den där som hade behövt en annan approach. Sådana har jag sett flera av. Ägaren är inte på något sätt dum men trott att det löser sig som det gjort med de tidigare när det då blivit motsatt effekt.

Men visst finns det hundar som inte fungerar som de ska oavsett jobb och tid man lägger ned. Och alla raser är inte för nybörjare heller, de som är vaktiga eller har lägre motivation kring att umgås med andra människor & hundar är svårare att göra rätt med om man inte vet vad man håller på med.

 

[Belethien]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Jag oroar mej inte över att hunden ska markera mot oss i familjen som ägare,vi har haft hundar hela vårt liv.
Problemet är att våra hundar går lösa hela dagen hemma på gården och det är inte alltid vi kan vara med när främmande barn eller andra hundar vill nalkas hunden och det kanske blir bråk.

Eurasier är en ganska liten ras så det blir naturligtvis större risk att få höra om dåliga erfarenheter jämfört med labradorer där för varje dålig hund finns det minst tjugo bra. Det finns ju dåliga erfarenheter i alla raser. Jag har dock träffat flera trevliga och det är nog ingen slump, en bra uppfödare som är ärlig, stödjer och är noga med sina avelsdjur är viktig. Däremot är det ju så att det aldrig, oavsett ras du väljer, är riskfritt att låta barn och andra hundar umgås eller komma i kontakt med den om inte ni har uppsikt. Jag skulle inte ha vågat låta mina små snälla hundar göra det heller eftersom man aldrig vet vad som händer. Men jag har själv inte upplevt att den här rasen aktivt söker bråk utan de är snarare fjantiga som backar och låter mer än att svara.

Det bästa är nog om du åker och besöker ett par uppfödare och berättar om dina tankar och vad du önskar. Officiella utställningar (information finns på SKKs hemsida) brukar också ha ett antal eurasier anmälda där du kan komma i kontakt med ägare och uppfödare av rasen.

 

[skjona]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Ja,det är sant....

 

[Natilia]

Sv: Eurasier,hur är dem egentligen?

Jag har min andra eurasier och för min del kommer det inte att bli några fler (som det känns nu).

Jag hade spanat på rasen i många år, men initialt så valde jag bort den eftersom jag hörde talas om på tok för många som var rädda/opålitliga med människor samt hade separationsångest. Dock hittade jag en 5-årig tik som behövde ett nytt hem, och då hon var vuxen och jag kunde bedöma hur hon var så fick hon flytta till oss. Efter några år var jag så förtjust i henne och därigenom rasen att jag vågade skaffa en valp. Jag var naturligtvis fortfarande medveten om nackdelarna med rasen, men trodde att om jag var noga med föräldrar och uppfödare så skulle det bli bra.

Tyvärr fick jag precis det jag inte ville ha, en hund som har en stor dos social osäkerhet, som har alldeles för lätt för att nafsa (har nafsat ett barn och nafsat både efter utställningsdomare och på MH:t) och som har kraftig separationsångest.

Nu är hon en helt underbar hund på typ alla andra sätt, så jag kan inte säga att jag är missnöjd egentligen, men jag kommer inte att skaffa någon fler eurasier. Ärligt talat så kan jag inte tänka mig några problembeteenden som jag inte med glädje hade bytt ut mina nuvarande till.

Det är lite för enkelt att säga att man ska vara noga med uppfödaren/ föräldrarna - det kan bli fel ändå. Och självklart är det viktigt att träna och vara en bra ägare - men ibland hjälper det inte vad man än gör.

Avråder jag dock andra att skaffa en eurasier? Nej, det gör jag inte. Min tidigare tik, hennes mamma och de 3 andra jag har i bekantskapskretsen är väldigt trevliga (och kan vara ensamna hemma). De är inte intresserade av främlingar vilket är en ytterst praktisk egenskap, och tränger någon sig på dem så går de antingen undan eller "tiger och lider". Men man ska vara medveten om att om att problemet finns i rasen och att det faktiskt inte är så litet som många uppfödare vill få det att verka. Det är bara att läsa några nummer av rasklubbens tidning eller googla lite för att se att det faktiskt finns en hel del problem i rasen fortfarande.

Nästa hund för mig ska vara social. Jag lägger hellre ner 100-tals timmar på inkallnings och antijaktträning än att leta okända som jag kan socialträna med som jag gör idag. Nästa hund ska också vara av en ras som inte är känd för att ha problem med separationsångest.