Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

[mandalaki]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Vilket trams. Alla vet att den finaste gåvan man kan ge sitt barn är en ponny

 

[mino]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Mitt bästa råd är att ge ffa det äldsta barnet egentid och göra saker med dem en och en. Och då menar jag inte bara åka och göra ärenden med en i taget utan kanske ta en helg med ena barnet då och då. Om barnen känner att föräldrarna är generösa med individuell uppmärksamhet så är min erfarenhet att det blir lättare för barnen att vara generösa mot varandra. Så bonda med barnen. Sen är det förstås en hel del som man inte kan styra över som gäller barnens personligheter.

 

[Görel]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Jag är socionom och har hört det många gånger i jobbet, både av kollegor och barnpsykologer. Sen hänger det på föräldrarna om de lyckas få sina barn att uppskatta varandra eller om de börjar hata varandra.
Jag har flera gånger i jobbet stött på familjer där föräldrarna inte lyckats med detta utan där syskonen plågar varandra på ena eller andra sättet.

 

[mino]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Sen är det väl så att föräldrarna kan göra det mer eller mindre svårt för sig. Jag har tex ett exempel i min bekantskapskrets med en familj på fyra (barnen är 7 och 5) som bor i en trea på 80 m2. Det går helt enkelt inte att gå undan hos dem vilket är väldigt jobbigt för alla familjemedlemmar och eftersom de inte har något val utan barnen måste dela rum så blir det en hel del konflikter som hade kunnat undvikas genom en annan form av boende. Det hade säkert gått att bo så med andra individer men råkar man få ett barn som har ett stort ensamhetsbehov och ett annat barn som är högljutt och utåtagerande så blir boendet en del av det som är svårt. Sen kan man ju vara mer eller mindre duktig som förälder på att läsa situationen och inse att man måste anpassa sig efter de barn man faktiskt har, snarare än att hoppas på att barnen ska anpassa sig.

 

[Ray]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Blir lite glad över att läsa det du skriver eftersom jag alltid hört att det är synd om ensambarn...

Jag har ett barn och om hn tycker det är kul att träffa en bäbis och gullar som sig bör så kommer obönhörligen kommentaren om att det är dags för att få ett syskon. Stör mig otroligt eftersom man kan gilla småbarn utan att vilja ha en massa egna . Finns gott om barn som vill ha uppmärksamhet, man behöver inte småsyskon för att få utlopp för bäbisgull... I delar av min familj är man otroligt konstig om man inte har planerat många barn.. Andra delar har inte planerat några alls bäddat för konflikter haha

 

[Sar]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Vilket trams. Alla vet att den finaste gåvan man kan ge sitt barn är en ponny

Haha!

 

[Inte_Ung]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Det jag funderade kring var just det att det ofta är syskonskapet som lyfts fram i annonser.

Det handlar om att presentera familjen.
Man får tänka på vilka som kan tänkas läsa annonsen.
Avlägsna bekanta kanske inte vet om de tidigare barnen utan kan tro att det är det första om man inte tar med syskonen.

 

[rubytoo]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Ja, det är ju en annan aspekt och jag förstår att det kan kännas tröttsamt att höra pratet om syskon som du nämner. En vän till mig har samma upplevelse som du.

Jag kan på sätt och vis önska att jag som du hade varit nöjd med ett barn - för det är ju rätt tufft även med ett!

Även jag har samma upplevelse, känner faktiskt mig skamsen ibland när jag vet att det inte blir något syskon, men å andra sidan så föll det sig så att det bara blev ett barn och vi kan inte göra så mycket åt det. Men även om jag nu är för gammal så hör jag ofta folk säga till mig att det är så synd om sonen att han kommer att vara ensam när han är vuxen.

Det känns även om det inte borde.

 

[Ray]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Men vad tänker folk på när de kläcker ur sig sånna klumpiga kommentarer? Varför är det legitimt att förutsätta att man känner sig mer ensam när man inte har syskon?
Har en kompis som är till åren kommen och varken har pojkvän eller barn och konstant får dessa kommentarer om att det borde vara dags. Inte kul att höra alls- vad ska hon göra åt saken liksom?
Just det där synd om... Huvudet lite på sned och "oj har du inga syskon? Måste varit ensamt?" Nej svarar jag sanningsenligt varje gång, inte ensamt alls vad jag minns. Visst har jag känt mig ensam vissa stunder- men det är tillfällen när jag flyttat och inte lärt känna folk. Hade inte hjälpt med syskon...

Nej- jag önskar folk kunde låta bli att tycka synd om folk som inte lever enligt den perfekta sociala normen! Det är synd om barn som förlorat sina släktingar i krig eller genom sjukdom och olyckor. Det är inte synd om ensambarn bara gör att de inte har syskon. Men visst - har man missbrukande föräldrar som inte bryr sig är det säkert positivt att vara två om det...

 

[Badger]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Sen är det väl så att föräldrarna kan göra det mer eller mindre svårt för sig. Jag har tex ett exempel i min bekantskapskrets med en familj på fyra (barnen är 7 och 5) som bor i en trea på 80 m2. Det går helt enkelt inte att gå undan hos dem vilket är väldigt jobbigt för alla familjemedlemmar och eftersom de inte har något val utan barnen måste dela rum så blir det en hel del konflikter som hade kunnat undvikas genom en annan form av boende. Det hade säkert gått att bo så med andra individer men råkar man få ett barn som har ett stort ensamhetsbehov och ett annat barn som är högljutt och utåtagerande så blir boendet en del av det som är svårt. Sen kan man ju vara mer eller mindre duktig som förälder på att läsa situationen och inse att man måste anpassa sig efter de barn man faktiskt har, snarare än att hoppas på att barnen ska anpassa sig.

Jättekonstig kommentar, det var hur normalt som helst att bo fyra i en lägenhet om 80 kvadrat när jag växte upp. Du menar att bara människor i hus ger sina barn rimliga omständigheter?

 

[mino]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Nej det menar jag inte.

 

[Diplomaten]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Jag har en dotter och det känns självklart att inte ha fler barn. Att jag i och med det skulle beröva min dotter något är inte någon tanke som jag haft. Sedan är det klar, att ens val har både för och nackdelar på olika plan.

Jag har själv en lillasyster, som också är en utav mina bästa vänner. Jag vet inte hur det är att vara ett barn utan ett syskon. Jag har ett fåtal vänner som har ett barn. Majoriteten ser det nog som relativt fastställt att ha fler barn.

Det skiljer 5 år mellan mig och min lillasyster och under uppväxten är det klart att det var meningsskiljaktigheter. Det grälades sannolikt, men mamma var mycket klar med vad som var tillåtet i behandlingsväg och inte. Båda mina föräldrar kommer från stora familjer.

Idag bor jag och min dotter ihop med min lillasyster och hennes dotter. Plus att vi driver företag ihop. Och har hästarna tillsammans. Jag upplever att vi har den relationen för att vi tycker om varandra plus att vi har upplevt saker som liksom kittar ihop relationen - eller särar den.

 

[Thomasine]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Det tror jag mer på! Kan säkert också fungera med en kusin man haft nära kontakt med eller en bästa vän som varit med under hela ens barndom.QUOTE]



Jag håller med Sar.

Även om jag har två syskon, två år äldre bror och sex år yngre syster så är banden mellan mig och min bästis klart starkare än med mina syskon. Vi har, bokstavligt talat, varit bästisar sedan babystadiet och har betydligt tätare systerkänsla för varandra än vi har för våra yngre systrar.

Samma sak gäller faktiskt också min syster som har ett nära band till vår kusin som är ensambarn och som nog betraktar henne som "syster" medan jag knappt känner henne. Det kan så klart ha med åldersskillnaden att göra.

 

[Yrja]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Jag har 4 syskon och mycket god relation med alla. Den som jag är närmast i ålder med var min bästa vän under uppväxten, och de andra har jag kommit närmre med åren. Min äldsta syster och jag har häst tillsammans, bor grannar och hjälper varandra mycket. Jag kan alltid räkna med mina syskon, de finns där när jag behöver dem och ställer upp i vått och torrt. Jag har aldrig, varesej som barn, tonåring eller vuxen känt att det är en nackdel att ha syskon, jag har alltid tyckt synd om dem som inte har det.

Jag har själv två barn, ganska täta i ålder, och det var ett fullt medvetet beslut. Jag ville ha fler än ett barn och jag ville att de skulle ha varandra under uppväxten och i vuxen ålder. Sen kan inte jag påverka om de faktiskt kommer att ha någon närmre kontakt som vuxna, men jag hoppas att de kommer att vara en trygghet för varandra på ett eller annat sätt.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Kl

Jag har varit borta ett tag men stort tack för alla svar. Om jag ska sammanfatta svaren så är det ingen av er som tycker att det finns så mycket man kan göra som förälder mer än det rätt uppenbara och självklara såsom att behandla syskonen rättvist, styra upp konflikter och försöka hålla avundsjukan borta.

Jag vill ju så gärna att mina barns relation ska vara nära och god genom hela deras liv.

 

[Petruska]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Jag vill ju så gärna att mina barns relation ska vara nära och god genom hela deras liv.

Jag förstår den känslan, men jag skulle vara lite rädd för den, både som barn (till dig) och som förälder. Därför att din besvikelse om dina barn inte utvecklar en sådan relation, riskerar att bli en börda för barnen (både som barn och som vuxna).

Jag har inte en sådan relation till min syster, som är 2,5 år yngre än jag. Vi har en fungerande relation, vi är varandra nära på ett familjärt sätt numera (så att vi självklart engagerar oss i varandras barn o dyl), men vi har aldrig någonsin haft en lika bra relation som tex en bra väninnerelation. Tvärtom var vi osams i stort sett hela barndomen (utom de allra första åren), tonårstiden och de första vuxenåren.

Det närmaste jag kommer en sådan där nära relation genom hela uppväxten och som vuxen, är med en av mina kusiner, fem år äldre än jag.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Jag håller med dig.

Men egentligen vet jag inte om jag har några andra förväntningar eller förhoppningar än de flesta andra föräldrar. Det verkar bara vara så självklart för flera jag känner att ha en nära relation till sina syskon och jag var nyfiken på vad det kan bero på.

 

[Ajda]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Finaste gåvan är väl lite tramsigt... Men jag kan tala för mig själv att jag är oerhört glad över min bror. Vi har alltid stått varandra nära och har haft stor glädje av varandra.

Jag har två barn och har alltid kännt att jag vill kunna ge dom syskon.
Vi skaffade inte lillebror som en gåva till storasyster utan för vi ville ha ett barn till. Av egoistiskt själ alltså.
Fast jag kan tycka det är egoistiskt att bara skaffa ett barn för det är så bekvämt. Jag hade gärna haft ännu fler syskon.