Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

[DarkInNight]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Men gud så fånigt... Det har jag aldrig hört. En människa är aldrig "en gåva".

Nej usch, relaterar till boken "Allt för min syster" . Den kanske gick som film också?

 

[Breaktown]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

"Finaste gåvan" är väl att ta i..

Mina syskon är det något av det bästa jag har. Både under uppväxten och nu! Vi bråkade massor som små men det var även då en petitess i sammanhanget. För mig är det mycket därför helt otänkbart att avsiktligt endast skaffa ett barn.

Men att vara barn åt föräldrar som inte ville ha ett andra barn, eller än värre vara det barn som föräldrarna skaffade för syskonets skull är nog inte en så "fin gåva". Det blir nog aldrig det bästa valet.

 

[Petruska]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Men gud så fånigt... Det har jag aldrig hört. En människa är aldrig "en gåva".

Jag har aldrig hört exakt den formuleringen, vad jag kan påminna mig.

Men jag har då och då fått frågan om jag inte planerar att "ge mitt barn ett syskon", vilket ju är i samma anda.

I födelseannonser skriver ju folk också rätt ofta att deras första barn har fått ett syskon. Jag menar, de framhåller den aspekten mer eller minst lika mycket som att de själva har fått ett barn och/eller att en ny liten människa har kommit till världen.

Samtidigt vet ju alla att relationen mellan syskonen kan bli precis hur som helst. Att ha syskon är absolut inte ett säkert sätt att ha en nära och bra relation genom livet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Det beror på att barnen då har någon att dela bördan som gamla föräldrar kan vara.
Och att de har någon att dela erfarenheter från sin uppväxt med.

Jag har 3 barn och viktigast har varit att se till att de gör sig fria från avundsjuka.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

I födelseannonser skriver ju folk också rätt ofta att deras första barn har fått ett syskon. Jag menar, de framhåller den aspekten mer eller minst lika mycket som att de själva har fått ett barn och/eller att en ny liten människa har kommit till världen.

Det tycker jag är bra och fint. Såväl föräldrarna som storasyskonet har ju fått en ny familjemedlem.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Men har du tänkt eller gjort något särskilt för att dina barns relation ska bli bättre än din relation till din bror? Eller tänker du att det får bli som det blir?

 

[Görel]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Jag har bara hört tvärtom, att få ett syskon är det värsta ett barn kan utsättas för. Man är inte längre speciell utan tvingas dela allt med någon annan.

Givetvis beror det på hur föräldrarna behandlar sina barn. Jag har en 5,5 år yngre syster och jag förväntades passa henne, dela allt mitt med henne, det var alltid mitt fel när vi bråkade även om det inte var så. Under uppväxten tillförde hon inget positivt. Hade det varit mindre åldersskillnad mellan oss hade vi kunnat haft glädje av varandra.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Du det där är bara dina föräldrars fel.
Så där skall man inte göra om man vill att barn skall ha glädje av sina syskon.
Åldersskillnaden spelar faktiskt ingen roll i det sammanhanget.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Menar du att de personer som sagt så menar att det är så generellt? Det barnpsykologer osv brukar säga är vad jag förstått att det visst kan vara jobbigt i början men att det normalt sett är övergående.

Jag tycker inte det verkar som att dina föräldrar behandlade dig särskilt schysst. Men det jag är ute efter är egentligen om det finns något mer man kan göra som förälder än det rätt självklara, så som att behandla barnen så rättvist det går och inte bädda för avundsjuka eller svartsjuka.

Åldersskillnad kan säkert spela in men en kompis till mig har en väldigt nära relation till sin 5 år äldre syster så det kan variera.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Rättvist är inte lösningen.
Om man försöker med det så går det fel.

Till var och en efter behov och en förståelse hos de andra syskonen för de olika behoven.
Det är vad som behövs.

Lära sig att unna andra och inte känna avundsjuka.

 

[mandalaki]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

I födelseannonser skriver ju folk också rätt ofta att deras första barn har fått ett syskon. Jag menar, de framhåller den aspekten mer eller minst lika mycket som att de själva har fått ett barn och/eller att en ny liten människa har kommit till världen.

Det har jag alltid trott mest beror på att man inte vill att storasyskonet ska känna sig utanför. Den där lilla skrikande pesten riskerar ju ändå stjäla all uppmärksamhet under rätt lång tid

Men jag har då och då fått frågan om jag inte planerar att "ge mitt barn ett syskon", vilket ju är i samma anda.

Ja, eller "men så roligt för X att få ett syskon!" Det har jag nog hört några hundra gånger, trots att jag själv inte har barn. Men jag tror inte det är särskilt många som berättar om sitt kommande andra barn utan att få den kommentaren.

 

[ameo]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Men har du tänkt eller gjort något särskilt för att dina barns relation ska bli bättre än din relation till din bror? Eller tänker du att det får bli som det blir?

Alltså, förutsättningarna är väldigt annorlunda på många sätt.
Dels är de närmare varandra i ålder och då vi bor på landet utan kompisar i närheten är de mer tvingade att umgås med varandra - på gott och ont - än om man bor i stan och har cykelavstånd till allt, som jag gjorde/hade.
Min far favoriserade min bror grovt - när han äntligen hade fått den son han längtat efter blev den äldre systern (jag) ointressant. Åldersskillnaden och väldigt skilda intressen gjorde att vi helt enkelt inte umgicks - jag "bodde" i stallet från ca 10 års ålder tills jag flyttade hemifrån, vilket var när jag var 18 och brorsan nyss fyllda 13.
Vi har inga gemensamma intressen alls och inga gemensamma bekanta.

Men i övrigt gör jag nog inget särskilt för att de ska ha en bra relation, för min uppfattning är nog att om man trivs ihop så kommer det en bra relation på köpet och trivs man inte ihop så spelar varken blodsband eller föräldrarnas ansträngningar ingen större roll.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Det har jag alltid trott mest beror på att man inte vill att storasyskonet ska känna sig utanför. Den där lilla skrikande pesten riskerar ju ändå stjäla all uppmärksamhet under rätt lång tid



Ja, eller "men så roligt för X att få ett syskon!" Det har jag nog hört några hundra gånger, trots att jag själv inte har barn. Men jag tror inte det är särskilt många som berättar om sitt kommande andra barn utan att få den kommentaren.

Angående annonserna, varför tror du så? Jag tänker att man skriver så för att man är en familj, allihop. Hur tycker du att det rimligen borde stå? "Pelle och Stina har fått barn."?

Angående kommentaren "så roligt för x att få ett syskon" så tycker jag att den normala utgångspunkten borde vara att det faktiskt är kul. Jag ser inget konstigt alls med den kommentaren.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Rättvist är inte lösningen.
Om man försöker med det så går det fel.

Till var och en efter behov och en förståelse hos de andra syskonen för de olika behoven.
Det är vad som behövs.

Det är väl ungefär min definition av rättvisa också, inte att alla måste få varsin kontrabas oavsett om man spelar kontrabas eller ej

 

[mandalaki]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Angående annonserna, varför tror du så? Jag tänker att man skriver så för att man är en familj, allihop. Hur tycker du att det rimligen borde stå? "Pelle och Stina har fått barn."?

Jag tycker verkligen inte att det borde stå på ena eller andra sättet (så det länge det inte innebär flaggan i topp, det blev en snopp eller något liknande)

Jag gjorde bara en reflektion utifrån vad Petruska skrev, om att just syskonaspekten är det som framhålls i annonsen. Jag har alltså alltid trott att det är för att storasyskonet inte ska känna sig utanför - och jag ser inget fel med det.

Angående kommentaren "så roligt för x att få ett syskon" så tycker jag att den normala utgångspunkten borde vara att det faktiskt är kul. Jag ser inget konstigt alls med den kommentaren.

Skrev det mot bakgrund av det som några tagit upp här - att det kanske inte alls alltid är så jäkla kul. Men det är något som bara kommer automatiskt. När barn kommer till världen är det vissa kommentarer och upplysningar som brukar komma just automatiskt - som t ex att man alltid blir informerad om barnets längd och vikt.

 

[Klockmalvan]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Fast vi sa till dottern att hon "fått" en lillebror, på samma tema som att vi "fått" ett till barn ...

Jag har halvkralliga relationer till mina syskon. Jag förväntar mig inte att mina två barn ska få nån slags extra fin relation. Många säger att det automatiskt kommer bli så för att de är nära i ålder ...

Jag misstänker snarare att det finns grogrund för slitningar de emellan, de är oerhört olika personligheter.

Är det nån som "fått" nåt så är det väl isåfall det yngre syskonet som har en festlig förebild som härjar och fixar och kan göra allt möjligt coolt. Lillebror här i huset följer syrrans eskapader med beundran i blicken och skrattar ofta åt henne.
Jag tror han har mer ut av henne än tvärsom just nu ...

 

[Petruska]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Angående annonserna, varför tror du så? Jag tänker att man skriver så för att man är en familj, allihop. Hur tycker du att det rimligen borde stå? "Pelle och Stina har fått barn."?

Varför inte? Jag har inga starka åsikter i frågan om hur det borde stå, förutom att jag har tolkat de där annonserna som att det är just syskonskapet som lyfts fram för att just syskonskapet anses så fint eller bra. Dvs lite i samma anda som det där med syskon som "gåva".

Angående kommentaren "så roligt för x att få ett syskon" så tycker jag att den normala utgångspunkten borde vara att det faktiskt är kul. Jag ser inget konstigt alls med den kommentaren.

Eller så lämnar man utrymme åt det nyblivna storasyskonet att själv känna och uttrycka sina känslor i frågan?

 

[mandalaki]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Det är klart att hon har fått en lillebror, jag säger inget annat.

Det jag funderade kring var just det att det ofta är syskonskapet som lyfts fram i annonser.

Ordet "få" har jag inga synpunkter på, det innebär ju ingen värdering i sig. Man kan få både ett arv och en magsjuka.

 

[Sar]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Det beror på att barnen då har någon att dela bördan som gamla föräldrar kan vara.

Där är jag minst sagt skeptisk. Det kanske fungerar ibland men enligt min erfarenhet spelar det ingen större roll hur många syskon det är, det är en som får ta huvudansvaret för föräldrarna ändå (oftast en syster).

Och att de har någon att dela erfarenheter från sin uppväxt med.

Det tror jag mer på! Kan säkert också fungera med en kusin man haft nära kontakt med eller en bästa vän som varit med under hela ens barndom.

Jag har bara hört tvärtom, att få ett syskon är det värsta ett barn kan utsättas för. Man är inte längre speciell utan tvingas dela allt med någon annan.

Så tror jag absolut att det är (och där tror jag också att fördomen om bortskämda ensambarn kommer ifrån, de är ju de fakto den mest älskade) och där är föräldranas agerande otroligt viktigt! Det gäller att se till att syskonet upplevs som en tillgång istället för en inkränktare som "stjäl" föräldrarnas kärlek.

 

[kolblakkur]

Sv: Ett syskon - den finaste gåvan man kan ge sitt barn

Vilket trams. Alla vet att den finaste gåvan man kan ge sitt barn är en ponny