KungTulle
Trådstartare
Lite trött och gnälltråd:
Jag halkade förra våren. När vi vaccinerade hästar. Det var lite halt ute i hagen och jag hade precis släppt en häst och skulle gå och ta nästa som stod ett par steg bort när min ena fot halkade ut en liten bit i konstig vinkel. Märkte inte nåt då men morgonen efter kunde jag knappt gå med ordentliga smärtor i knä och senare också i ryggen.
Jag har varit hos sjukgymnast men inte lyckats få ryggen röntgad. Knäet däremot röngtades relativt omgående och det hittades inga fel där. Ingen sån där datorscanning. Fått en massa övningar som jag gör regelbundet men som inte hjälper nåt vidare, och tröttnade på att hålla på att mecka med sjukgymnasterna redan i slutet av sommaren.
Enligt sjukgymnasten sitter det i nedre delen av ryggen. Ibland har jag domningar i fingrarna. Och jag har nästan alltid lite molande ont, ibland så knixar det till och blir värre några dagar.
Det är så jäkla trist och jag blir så trött när det nästan alltid ligger en värk och molar i bakgrunden. Ja jag ska väl vara ärlig och säga att det nån ENSTAKA dag inte gör ont alls.
Jag vill inte knapra vanliga värktabletter om jag inte verkligen måste, klarar mig utan när det bara molar och när det gör ordentligt ont så hjälper de inte ändå. Jag tål inte starka grejer som tex citodon och tramadol ( spyr som ett ägg av dem) och voltaren tål jag inte heller.
Mycket ridning har det inte blivit och inte så mycket arbete vid hand heller. När det är slirigt i våt lera så får jag mer ont och likaså när det varit snö etc för då måste jag gå så försiktigt och verkligen koncentrera mig på var jag sätter fötterna.
All kraft och ork har gått till att fodra djur, mocka etc. Boningshuset har jag lagt långt ner på prioriteringslistan. Så det har nästan varit stökigt hela tiden inomhus.
Jag är så jäkla trött på det här:
Har minskat ner en del på större djur och sålt av en del grisar. En häst min älskade gamla nordishingst Victor var vi tvunga att avliva i förra våren pga att han blev gammal och ja gammal....och han fattas mig så vansinnigt mycket.Men kanske det var tur ändå för då blev det en häst mindre att orka med.
Sitter nu här med två unghästar ( en till salu pga min rygg) och ett gammalt avelsto, min sambos gamla valack och så min egen unghäst min finaste Elektra som är dotter till Victor.
Jag vet att det kanske inte är så många år kvar för valacken och avelsstoet för de är 20 plussare men de är ju hyfsat friska och jag vill ju inte avliva så länge hästarna är glada och okej. Så i ett 4-5 års perspektiv är jag ju säkert nere i två hästar som jag känner är lagom. ( Om jag inte får sålt ena unghästen då då för isåfall har jag bara EN häst...).
Nu börjar det våras och jag har sån lust att ta upp ridningen igen. Men kommer inte riktigt till skott. Skulle väl ipfs kunna skritta runt lite på gammelstoet på grusvägen härutanför för hon är idiotsnäll... men det är inte jättekul att rida själv... och sambon jobbar utomlands och kommer hem typ en helg i månaden....
"Alla" häromkring har redan en halv miljard egna hästar så det är närmast omöjligt att hitta nån medryttare som är självgående. De som är intresserade är folk som man måste "dadda"...
SUCK!
Jag är nog lite deprimerad eller nåt...
Jag halkade förra våren. När vi vaccinerade hästar. Det var lite halt ute i hagen och jag hade precis släppt en häst och skulle gå och ta nästa som stod ett par steg bort när min ena fot halkade ut en liten bit i konstig vinkel. Märkte inte nåt då men morgonen efter kunde jag knappt gå med ordentliga smärtor i knä och senare också i ryggen.
Jag har varit hos sjukgymnast men inte lyckats få ryggen röntgad. Knäet däremot röngtades relativt omgående och det hittades inga fel där. Ingen sån där datorscanning. Fått en massa övningar som jag gör regelbundet men som inte hjälper nåt vidare, och tröttnade på att hålla på att mecka med sjukgymnasterna redan i slutet av sommaren.
Enligt sjukgymnasten sitter det i nedre delen av ryggen. Ibland har jag domningar i fingrarna. Och jag har nästan alltid lite molande ont, ibland så knixar det till och blir värre några dagar.
Det är så jäkla trist och jag blir så trött när det nästan alltid ligger en värk och molar i bakgrunden. Ja jag ska väl vara ärlig och säga att det nån ENSTAKA dag inte gör ont alls.
Jag vill inte knapra vanliga värktabletter om jag inte verkligen måste, klarar mig utan när det bara molar och när det gör ordentligt ont så hjälper de inte ändå. Jag tål inte starka grejer som tex citodon och tramadol ( spyr som ett ägg av dem) och voltaren tål jag inte heller.
Mycket ridning har det inte blivit och inte så mycket arbete vid hand heller. När det är slirigt i våt lera så får jag mer ont och likaså när det varit snö etc för då måste jag gå så försiktigt och verkligen koncentrera mig på var jag sätter fötterna.
All kraft och ork har gått till att fodra djur, mocka etc. Boningshuset har jag lagt långt ner på prioriteringslistan. Så det har nästan varit stökigt hela tiden inomhus.
Jag är så jäkla trött på det här:
Har minskat ner en del på större djur och sålt av en del grisar. En häst min älskade gamla nordishingst Victor var vi tvunga att avliva i förra våren pga att han blev gammal och ja gammal....och han fattas mig så vansinnigt mycket.Men kanske det var tur ändå för då blev det en häst mindre att orka med.
Sitter nu här med två unghästar ( en till salu pga min rygg) och ett gammalt avelsto, min sambos gamla valack och så min egen unghäst min finaste Elektra som är dotter till Victor.
Jag vet att det kanske inte är så många år kvar för valacken och avelsstoet för de är 20 plussare men de är ju hyfsat friska och jag vill ju inte avliva så länge hästarna är glada och okej. Så i ett 4-5 års perspektiv är jag ju säkert nere i två hästar som jag känner är lagom. ( Om jag inte får sålt ena unghästen då då för isåfall har jag bara EN häst...).
Nu börjar det våras och jag har sån lust att ta upp ridningen igen. Men kommer inte riktigt till skott. Skulle väl ipfs kunna skritta runt lite på gammelstoet på grusvägen härutanför för hon är idiotsnäll... men det är inte jättekul att rida själv... och sambon jobbar utomlands och kommer hem typ en helg i månaden....
"Alla" häromkring har redan en halv miljard egna hästar så det är närmast omöjligt att hitta nån medryttare som är självgående. De som är intresserade är folk som man måste "dadda"...
SUCK!
Jag är nog lite deprimerad eller nåt...
