Etikett och regler i ett förhållande?

[mandalaki]

Klassikern är ju annars "Jag litar på min man, men inte på andra kvinnor".

Men gud! Det måste ju vara jättejobbigt att gå omkring och oroa sig för att ens man ska bli våldtagen!

 

[Lampan]

Fast jag tycker inte att em-pirre ska utgöra evidens för att undersökningen stämmer.

Nej det är sant
Men den stämde på henne

 

[Lampan]

@Lampan min man tycker ju likadant, så där sket sig undersökningen

Okey då
Din man är säkert bara ett undantag

 

[Lampan]

Men vadå Då stämmer undersökningen? @em-pirre berättar (än en gång) om vad HON känner. Det säger inget om någon undersökning. Och ännu mindre om vad hennes man känner.

Sant
Men rädslan för den känslomässiga delen av otrohet, måste ju grunda sig på en rädsla att bli lämnad
Jag har inte en aning om hur man kommer över den rädslan. Om det ens går?
Vi är i grunden fortfarande bara stenåldersmänniskor känslomässigt (många ggr)

 

[Lampan]

Delvis, helt säkert. Men sedan finns det ju säkert hundratals andra anledningar till.

Ja det finns säkert hundratals olika anledningar till varför människor har behov av att döma andras sexliv. Lite märkligt är det allt
Jag är bara genuint intresserade av hur man kommer dit ni är. Jag skulle själv väldigt gärna ha en sådan relation/relationer
Känner du aldrig någon svartsjuka alls, i någon situation?

 

[Andromedae]

Ja det finns säkert hundratals olika anledningar till varför människor har behov av att döma andras sexliv. Lite märkligt är det allt
Jag är bara genuint intresserade av hur man kommer dit ni är. Jag skulle själv väldigt gärna ha en sådan relation/relationer
Känner du aldrig någon svartsjuka alls, i någon situation?

Tja, det beror på hur man ser det. Jag kan förstås känna osäkerhet och rädsla som alla andra människor, men jag har valt att ta det på mig själv. Känner jag mig svartsjuk är det för att jag upplever att jag inte får vad jag behöver i relationen - då är det mitt ansvar att kommunicera vad jag behöver. Känner jag mig utanför/bortvald/ensam så säger jag det. Bara att kommunicera om det gör att jag aldrig behöver hamna på en "plågsam" nivå av svartsjuka.

Kort sagt noterar och reflekterar jag över känslan, men jag låter den inte hindra mig i livet.

 

[Lampan]

Tja, det beror på hur man ser det. Jag kan förstås känna osäkerhet och rädsla som alla andra människor, men jag har valt att ta det på mig själv. Känner jag mig svartsjuk är det för att jag upplever att jag inte får vad jag behöver i relationen - då är det mitt ansvar att kommunicera vad jag behöver. Känner jag mig utanför/bortvald/ensam så säger jag det. Bara att kommunicera om det gör att jag aldrig behöver hamna på en "plågsam" nivå av svartsjuka.

Kort sagt noterar och reflekterar jag över känslan, men jag låter den inte hindra mig i livet.

Ja det är ingen enkel väg ni har valt i ert liv
Att leva utan fasta ramar kräver mycket av en som människa. Att veta vad man känner varför och kunna kommunicera det är inte lätt.

 

[escodobe]

Okey då
Din man är säkert bara ett undantag

Var det inte dig jag gav råd till vad det gällde källkritik och forskning i någon vikttråd?

 

[Lampan]

Var det inte dig jag gav råd till vad det gällde källkritik och forskning i någon vikttråd?

Ha ha Jo det gjorde du ju...
Men jag gillar olika teorier man kan börja där och se om där finns en sanning, om än så liten

 

[Petruska]

Det är ju svårt att inte svara när du först skriver att du inte förstår vad "att vara osäker på sig själv" betyder och sedan istället drar slutsatsen att det är en fråga om att vilja äga.

Men min erfarenhet personlig och via diskussioner med vänner är att när man "blivit utsatt för en otrohet" så upplever man skam och har tankar kring att inte duga eller räcka till. Man är alltså inte tillräckligt trygg i sig själv för att särskilja sig själv från det den andra gör. Man kopplar dennes handlingar till att den gör det här mot mig eller jag är inte tillräckligt viktig för att hen inte ska göra det här. Resultat blir en önskan om att äga antar jag för att försäkra sig om att den här personen inte gör så att jag känner så här.

Sen är det inte så att just otrohet särskiljer sig gentemot andra handlingar, i de relationer jag varit i eller mina vänner varit i som har haft upprepade otroheten så har den andra parten betet sig illa på andra sätt också. Så det är svårt att veta hur det skulle fungera om man var i en fantastisk relation där man får alla sina behov tillfredsställda och partnern ändå har tid och energi att ha en till relation eller flera på sidan av.

Jag tänker att det måste vara svårt att hinna med att ha en eller flera relationer utan att det ger avtryck på ett eller annat sätt i den befintliga relationen?

Det tänker jag också. Allt man gör som tar tid, kan man ju se som att det gör avtryck i relationen. Hästen, fotbollen, jobbet, övertiden, what ever. I hur hög grad de sakerna så att säga associeras med varandra, beror kanske på hur man ser både på förhållandet och på det där andra man gör. Tex den tid jag lägger på hästen: är det rimligt att se den tiden som tid jag annars hade tillbringat med partner? Är det rimligt av mig att se det så? Är det rimligt av partner att se det så? Finns det andra sätt att se det. Om all tid jag lägger på annat än att vara med partner, ses som att det påverkar förhållandet, verkar väl helt klart något slags ägandegrej vara aktiv? Partner alternativt förhållandet "äger" min tid?

Det var nog inte direkt min mening att konkludera att det måste handla om ägande, därför att det inte handlar om osäker i sig själv. Snarare åtskilda funderingar, där jag generellt tycker att underligt mycket här i världen förklaras just med "osäker i sig själv", "dåligt självförtroende" och "bristande självkänsla", och där jag har lite problem med att fullt ut förstå vad som avses med uttrycken.

 

[mandalaki]

Sant
Men rädslan för den känslomässiga delen av otrohet, måste ju grunda sig på en rädsla att bli lämnad
Jag har inte en aning om hur man kommer över den rädslan. Om det ens går?
Vi är i grunden fortfarande bara stenåldersmänniskor känslomässigt (många ggr)

Hur kan det vara ett svar på mitt inlägg? Mitt inlägg handlade om att det @em-pirre skrev inte alls bekräftar någon undersökning.

Och snälla, blanda inte stenåldersmänniskan (den här gången heller). Vi vet ännu mindre om hennes känsloliv än om hennes kosthållning. (Men jag tror nog trots det att vi kan gissa att hon la mycket lite tankemöda på huruvida hennes partner var otrogen).

 

[Hermelin]

Ha ha Jo det gjorde du ju...
Men jag gillar olika teorier man kan börja där och se om där finns en sanning, om än så liten

Sanning är väl ett binärt förhållande? Antingen är det sant eller så är det inte sant. Lite som att vara gravid.

 

[Petruska]

Sanning är väl ett binärt förhållande? Antingen är det sant eller så är det inte sant. Lite som att vara gravid.

Intressant att det räknas som att det finns ett korn av sanning i den där (antingen ofattbart usla eller ofattbart uselt återgivna) undersökningen om det går att hitta någon person som stämmer med (det påstådda) resultatet.

 

[mandalaki]

Först säger du:

Ja det finns säkert hundratals olika anledningar till varför människor har behov av att döma andras sexliv. Lite märkligt är det allt

Och sedan:

Ja det är ingen enkel väg ni har valt i ert liv

Vad är det där sista, om inte att döma? (Jag försökte låta bli att kommentera det där, det är så magstarkt att jag storknade. Hur kan du bara med att döma på det där viset? Har @Andromedae bett om ditt utlåtande? Varför skulle hennes sätt att leva vara krångligare än ditt, är hon inte lika kapabel som du att försöka ordna sitt liv som hon vill ha det? Jag är inte lagd åt det mållösa hållet, men om jag vore det, skulle detta vara ett tillfälle då jag blev just mållös.)

 

[Petruska]

Jag kan bara tala för mig själv och det går utmärkt.
I allmänhet är det väl lätt hänt att relationer inte håller (sett ur ett livsperspektiv) men hittills går det som sagt utmärkt.

Sedan är det inte en förhållandeform för alla, men det betyder inte att det är så mycket svårare/så mycket konstigare/så mycket något annat än monogama förhållanden. Det enda som är jobbigt är faktiskt omvärldens fördömanden, just att folk har så jäkla mycket åsikter om oss och vårt sätt att älska.

Jag undrar snarare om den här monogama idén verkligen är en förhållandeform för alla.

Det går ju inte att komma ifrån att otrohet uppenbarligen ses som ett hot i många sammanhang, och allt vad vi vet tyder på att otrohet är rätt vanligt ändå.

Jag skulle verkligen vilja veta hur vanligt det där monogama, långvariga, utan "snedsteg" är.

På rak arm känner jag till ganska många personer som inte kallar sig poly, men som inte heller gör särskilt stor sak av monogami. Det blir lite som det blir, helt enkelt.

Det som möjligen är lite nytt är väl att man numera oftare gör en distinkt skillnad mellan personer som "är" poly och personer som "är" mono. Och att man har ord för tex "öppna" och "stängda" förhållanden.

Jag tror att vi överdriver monogamins vanlighet när vi pratar om otrohet och/eller polygami.

(Själv tex, skulle jag inte gå med på att kallas vare sig polygam eller monogam, och jag skulle inte gå med på att kalla mitt förhållande för vare sig öppet eller stängt.)

 

[em-pirre]

Det tänker jag också. Allt man gör som tar tid, kan man ju se som att det gör avtryck i relationen. Hästen, fotbollen, jobbet, övertiden, what ever. I hur hög grad de sakerna så att säga associeras med varandra, beror kanske på hur man ser både på förhållandet och på det där andra man gör. Tex den tid jag lägger på hästen: är det rimligt att se den tiden som tid jag annars hade tillbringat med partner? Är det rimligt av mig att se det så? Är det rimligt av partner att se det så? Finns det andra sätt att se det. Om all tid jag lägger på annat än att vara med partner, ses som att det påverkar förhållandet, verkar väl helt klart något slags ägandegrej vara aktiv? Partner alternativt förhållandet "äger" min tid?

Det var nog inte direkt min mening att konkludera att det måste handla om ägande, därför att det inte handlar om osäker i sig själv. Snarare åtskilda funderingar, där jag generellt tycker att underligt mycket här i världen förklaras just med "osäker i sig själv", "dåligt självförtroende" och "bristande självkänsla", och där jag har lite problem med att fullt ut förstå vad som avses med uttrycken.

Det där med osäkerhet tänker jag såhär om:

Om jag är säker på att jag duger som människa, och att partners handlingar inte alltid har med just mig att göra, så är ju kanske "otrohet" inte någon big deal.

Om jag tänker som du skriver ovan, d.v.s. att all tid som inte är med mig är tid som någon annan får (vilket kan resultera i svartsjuka), och att partner har sex med någon annan för att jag/förhållandet inte är tillräckligt bra (detta verkar ju vara en vanlig tanke), så är ju otrohet något fruktansvärt.

Nåt sånt.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja det är ingen enkel väg ni har valt i ert liv

Jag tycker det verkar mycket lättare än vad många monogama förhållanden är.

 

[Petruska]

Det där med osäkerhet tänker jag såhär om:

Om jag är säker på att jag duger som människa, och att partners handlingar inte alltid har med just mig att göra, så är ju kanske "otrohet" inte någon big deal.

Om jag tänker som du skriver ovan, d.v.s. att all tid som inte är med mig är tid som någon annan får (vilket kan resultera i svartsjuka), och att partner har sex med någon annan för att jag/förhållandet inte är tillräckligt bra (detta verkar ju vara en vanlig tanke), så är ju otrohet något fruktansvärt.

Nåt sånt.

Men det ligger det väl nära till hands att tolka som ett slags anspråk på ägande? Partners tid är som utgångsläge min, och den tid han ägnar åt annat/andra är tid han inte ägnar åt mig.

Om jag istället tänker partner är partner och jag är jag och så är vi med varandra när båda vill vara med varandra, undkommer jag ju det där possessiva.

 

[mandalaki]

(Själv tex, skulle jag inte gå med på att kallas vare sig polygam eller monogam, och jag skulle inte gå med på att kalla mitt förhållande för vare sig öppet eller stängt.)

Just det ja. "Öppet" förhållande är ju det begrepp som länge använts för förhållanden som inte är monogama. Det skulle alltså innebära att monogama förhållanden är "stängda", "slutna"? Huvva.

 

[Petruska]

Just det ja. "Öppet" förhållande är ju det begrepp som länge använts för förhållanden som inte är monogama. Det skulle alltså innebära att monogama förhållanden är "stängda", "slutna"? Huvva.

De personer jag träffar på som pratar om sig själva som poly, använder öppet/stängt.

Den skillnad jag skulle göra, skulle vara icke-possessivt/possessivt.

De två begreppsparen täcker inte in samma saker, vad jag kan förstå. Jag tror tex att det är fullt möjligt att förhållandet är icke-possessivt och att parterna ändå väljer monogami.