Etikett och regler i ett förhållande?

[Lovisaleonora]

Det kan vi ju läsa i tråden
Det är viktigt att låta människor få ha sex med vem dom vill och partnern får inte bli ledsen eller ställa krav

Då läser vi nog inte samma tråd. Uppenbarligen.

 

[Amha]

Angående otrohetsdiskussionen

Om min partner kommit till mig i efterhand och sagt att han legat med någon (monogamt förhållande) hade jag ju blivit mest ledsen över att han inte sagt något innan han gjorde det så man fått chansen att hitta ett sätt att förhålla sig till det. Det är ju lite som med alla andra större förändringar. Byter han jobb vill jag ju veta det med, planerar han flytt är det ju trevligt att veta osv. För mig är otrohet och polyförhållande två olika saker. Det första är hemlighetsmakeri och det andra en överenskommelse. Det viktigaste måste väl ändå vara ett samtal kring det hela, oavsett vilket?

 

[Hyacinth]

Angående otrohetsdiskussionen

Om min partner kommit till mig i efterhand och sagt att han legat med någon (monogamt förhållande) hade jag ju blivit mest ledsen över att han inte sagt något innan han gjorde det så man fått chansen att hitta ett sätt att förhålla sig till det. Det är ju lite som med alla andra större förändringar. Byter han jobb vill jag ju veta det med, planerar han flytt är det ju trevligt att veta osv. För mig är otrohet och polyförhållande två olika saker. Det första är hemlighetsmakeri och det andra en överenskommelse. Det viktigaste måste väl ändå vara ett samtal kring det hela, oavsett vilket?

Men är det inte jobbigare om partnern planerar att ligga med någon annan snarare än om partnern blir vansinnigt kåt och ligger med någon?

"Hej älskling, jag är svinkåt på nisse/Stina på jobbet, är det ok om vi har sex på personalfesten?".

 

[Raderad medlem 6459]

Det är viktigt att låta människor få ha sex med vem dom vill och partnern får inte bli ledsen eller ställa krav

Men vem säger så? Jag för min del säger mest bara att man är inte mer än människa. Jag förstår både den som blir ledsen över att partnern sexchattade OCH den som sexchattar.

 

[Amha]

Men är det inte jobbigare om partnern planerar att ligga med någon annan snarare än om partnern blir vansinnigt kåt och ligger med någon?

"Hej älskling, jag är svinkåt på nisse/Stina på jobbet, är det ok om vi har sex på personalfesten?".

För mig handlar frågan mer om att min partner kanske inte vill vara i ett monogamt förhållande. Om han vill ligga med andra spelar vi naturligtvis på samma villkor och han får då leva med att även jag kanske blir fyllekåt på en Nisse eller Stina på personalfesten. Det är inget jag kan känna att jag är sugen på i dagsläget men om tiderna förändras kan det ju hända.

Jag förstår din tanke men för mig skulle det kännas värre att han först säger att han inte skulle gilla att jag är med andra (och därmed inlett ett monogamt förhållande) och sen är det själv ligger med någon annan. Hade han sagt från början att han vill ligga med andra hade det sett annorlunda ut. Sen vet jag inte om jag anser att jag har intresse av att veta vem han är med, den situationen är svår att sätta sig in i.

 

[em-pirre]

Det kan vi ju läsa i tråden
Det är viktigt att låta människor få ha sex med vem dom vill och partnern får inte bli ledsen eller ställa krav

Oj. Vem säger så?

OT Vi satt och diskuterade detta ämne länge i bastun igår, jag och min man, och hans kommentar på varför folk blir så ledsna av otrohet var "Tja, man är väl rädd för att förlora någon. Varför man blir rädd för det bara för att partnern har sex med en annan måste ju helt enkelt bero på att normen och kyrkan har lärt oss att man ska vara två. Och så är väl folk väldigt osäkra på sig själva också."

 

[tanten]

Funderar.
Jag är monogam, på det viset att när jag hade en partner var jag helt osugen på någon annan. Blev jag kåt längtade jag efter hans beröring.

Har en bekant som klart och tydligt sagt till sin partner att hen är intresserad av sex och inte är exklusiv med sin partner i sexet. Partnern blundar och den polygama knullar allt emellanåt med andra. De har varit ihop i sisådär 35 år och det har varit såhär hela tiden. Jag vet att det emellanåt är kris i äktenskapet pga polygamin men sedan lugnar det sig.

De här faktumen, och tråden, startar mina tankar. Jag tror att jag skulle ha svårt att förlika mig med en partner som vill ha sex med andra.
Är också helt klar med att det faller tillbaka på mig själv. Jag klarar sällan att ha sex utan att det startar en massa känslor. Har nog sällan blivit allvarligt kär i någon utan att ha inlett det hela med att knulla. Och jag har nog sällan haft bra sex utan att bli kär.

Allt det här gör att jag antar att jag skulle ha väldigt svårt i en seriös relation med någon som inte vill vara sexuellt exklusiv. Det skulle antagligen äta på mig.

Skulle jag någonsin mer i livet ha en relation så vill jag ha pratat om detta innan det blev seriöst.

 

[em-pirre]

@tanten jag kan/vill heller inte ha sex med någon utan att jag älskar/är kär i personen. Jag vet inte varför. Sen kan jag förstå att sex för många inte betyder mer än sex. En trevlig aktivitet, liksom.

 

[Pontevecchio]

Oj. Vem säger så?

OT Vi satt och diskuterade detta ämne länge i bastun igår, jag och min man, och hans kommentar på varför folk blir så ledsna av otrohet var "Tja, man är väl rädd för att förlora någon. Varför man blir rädd för det bara för att partnern har sex med en annan måste ju helt enkelt bero på att normen och kyrkan har lärt oss att man ska vara två. Och så är väl folk väldigt osäkra på sig själva också."

Det här tjafset tycker jag är lika tramsigt som att säga att polygama har bekräftelsebehov. Jag vill inte mista min partner men jag går inte runt konstant rädd för det! Har aldrog känt ett behov av att ligga med andra, ligger mycket hellre med honom. Det är därför jag lever med honom, för han är bäst att leva ihop med.
För mig finns det ingen anledning att smaka på alla godsaker, jag tar hellre den jag tycker är bäst.

Sex är sex men det är intimt och privat och det vill jag inte dela med andra.
Den närheten är våran. Är inte osäker, bara ointresserad.

 

[Petruska]

@tanten jag kan/vill heller inte ha sex med någon utan att jag älskar/är kär i personen. Jag vet inte varför. Sen kan jag förstå att sex för många inte betyder mer än sex. En trevlig aktivitet, liksom.

Man kan ju också dra samma resonemang till att bli lite kär - i den man har sex med utanför förhållandet eller i någon annan. Utan att vilja lämna förhållandet. Det är ju inte ovanligt - och i många fall helt oproblematiskt för samtliga berörda - att man tex har en liten "flirt på jobbet". Man blir lite småkär sådär. Om man blir det på ett motsvarande vis i någon man har sex med - ja, vad är problemet med det? Varför är det upprörande om partner har en sådan liten historia?

Är det just sex som behöver regleras? Eller är det de små förälskelserna? Eller är det de båda sakerna då de kombineras? Och varför?

 

[Petruska]

Det här tjafset tycker jag är lika tramsigt som att säga att polygama har bekräftelsebehov. Jag vill inte mista min partner men jag går inte runt konstant rädd för det! Har aldrog känt ett behov av att ligga med andra, ligger mycket hellre med honom. Det är därför jag lever med honom, för han är bäst att leva ihop med.
För mig finns det ingen anledning att smaka på alla godsaker, jag tar hellre den jag tycker är bäst.

Sex är sex men det är intimt och privat och det vill jag inte dela med andra.
Den närheten är våran. Är inte osäker, bara ointresserad.

Jag tänker inte heller på det som osäkerhet, men jag tycker att det är rätt vanligt att strängt monogama personer säger sig vara "för osäkra på sig själva" för att stå ut med att deras partner har sex med andra. (Jag fattar inte ens vad "osäker på sig själv" betyder, men det är en annan diskussion.

Jag är mer inne på att det hela faktiskt handlar om en vilja att äga varandra, eller i alla fall äga varandras sexualitet. Och det tycker jag att man kan säga att du pekar på när du säger "Den närheten är våran."

En sak är ju om du därför inte vill ha sex med andra. Då finns ju inget att tillägga. Det finns ju mycket annat du kan ägna dig åt. Men om partner vill det, då? Om motargumentet då är typ "sex är vårt", så är väl det att hävda en sorts (vilja till) ägande?

 

[Lampan]

Oj. Vem säger så?

OT Vi satt och diskuterade detta ämne länge i bastun igår, jag och min man, och hans kommentar på varför folk blir så ledsna av otrohet var "Tja, man är väl rädd för att förlora någon. Varför man blir rädd för det bara för att partnern har sex med en annan måste ju helt enkelt bero på att normen och kyrkan har lärt oss att man ska vara två. Och så är väl folk väldigt osäkra på sig själva också."

Ja kanske är det rädsla att förlora den man älskar. Skulle det på något sätt vara konstigt? Det borde vara en ganska naturlig känsla

Jag läste någon undersökning om vår reaktion på otrohet
Kvinnor tycker otrohet där partnern blir känslomässigt involverad i en annan människa, är svårast att hantera
Män tycker otrohet där partnern blir sexuellt involverad i en människa är svårast att hantera
Slutsatsen som antogs av det va grunden att kvinnan har en rädsla att mannen ska lämna henne och barnen för den andra kvinnan, kvinnan barn riskerar då att inte överleva
Mannen har en rädsla att kvinnan ska bli gravid med den andra mannen, mannan får då inte fortplanta sig
Det är känslor som vi bär med oss från stenåldern
Javisst är dom känslorna idag ologiska (till viss del)
Det är ändå starka känslor, och ganska svåra att resonera bort. Tycker du inte?

Kyrkan tror jag inte vi kan skylla vår sexualitet på
Människor har i alla tider pippat till höger och vänster och fullständigt struntat i kyrkan

 

[Pontevecchio]

För mig förstår jag inte alls behovet av att ligga runt. Varför är det så viktigt att få ligga så fort andan faller på? Jag känner inte att jag försakar nåt eller saknar nåt, inte ens som singel blev jag sugen eller förälskad för jämnan.

Jag hade inte valt en sån partner för det för mig visar ett oönskat beteende.
Jag kan inte känna nån äganderätt utan mer en respekt. Har man sagt att man ska umgås en lördagskväll ställer man inte in för att det kom upp en roligare fest.

 

[Petruska]

Ja kanske är det rädsla att förlora den man älskar. Skulle det på något sätt vara konstigt? Det borde vara en ganska naturlig känsla

Jag läste någon undersökning om vår reaktion på otrohet
Kvinnor tycker otrohet där partnern blir känslomässigt involverad i en annan människa, är svårast att hantera
Män tycker otrohet där partnern blir sexuellt involverad i en människa är svårast att hantera
Slutsatsen som antogs av det va grunden att kvinnan har en rädsla att mannen ska lämna henne och barnen för den andra kvinnan, kvinnan barn riskerar då att inte överleva
Mannen har en rädsla att kvinnan ska bli gravid med den andra mannen, mannan får då inte fortplanta sig
Det är känslor som vi bär med oss från stenåldern
Javisst är dom känslorna idag ologiska (till viss del)
Det är ändå starka känslor, och ganska svåra att resonera bort. Tycker du inte?

Kyrkan tror jag inte vi kan skylla vår sexualitet på
Människor har i alla tider pippat till höger och vänster och fullständigt struntat i kyrkan

Det låter faktiskt som en helt usel undersökning.

 

[Lampan]

Och jag menar bara att människor är människor. Man kan lova nånting med världens bästa intentioner och sedan hamna i en situation som gör att man inte kan hålla det. Shit happens. Jag talar alltså inte om att vara serie-otrogen mot sin partner, bara att det som alla alltid säger "man ska säga till först" kan vara nog så svårt att hålla när det väl gäller. Jag antar att det är därför så många är otrogna.

Jag säger inte att nåt är rätt eller fel bara att det kan vara svårt ibland.

Det finns människor som är otrogna om och om igen. Dom ljuger och bedrar sina partners år efter år
Dom går in i förhållanden som ska vara monogama för dom vill inte att partnern är som dom själva
Om man vet med sig att man inte kan låta bli andra då får man ju ha ett poly förhållande

 

[Pontevecchio]

Och vår betyder inte min som jag bestämmer över.
Det är vår gemensamma. Vårt hem, vårt barn, vårt privatliv och närhet.

 

[Lampan]

Att handskas med sådana personer är liksom en stor del av mitt jobb. Ungefär som en förskolelärare har barn omkring sig på jobbet. Tappar man humöret och skriker så borde man nog ha skaffat ett annat arbete.

Det innebär dock att jag inte hellre orkar umgås med sådana typer som tappar humöret ock skriker på min fritid.

Om du tycker att personerna på jobbet suger energi och är jobbiga, dom gör dig trött, dom gör dig kanske irriterad ibland. Då får du samma känsla som jag. Enda skillnaden är att du biter ihop, jag skriker tillbaka
, jag tror att människor som biter ihop bär på mer stress än människor som skriker tillbaka
Nej jag skulle aldrig få för mig att jobba med såna människor
Små bara är söta dom tappar jag inte tålamodet med inte heller djur

 

[julgrisen]

För mig handlar frågan mer om att min partner kanske inte vill vara i ett monogamt förhållande. Om han vill ligga med andra spelar vi naturligtvis på samma villkor och han får då leva med att även jag kanske blir fyllekåt på en Nisse eller Stina på personalfesten. Det är inget jag kan känna att jag är sugen på i dagsläget men om tiderna förändras kan det ju hända.

Jag förstår din tanke men för mig skulle det kännas värre att han först säger att han inte skulle gilla att jag är med andra (och därmed inlett ett monogamt förhållande) och sen är det själv ligger med någon annan. Hade han sagt från början att han vill ligga med andra hade det sett annorlunda ut. Sen vet jag inte om jag anser att jag har intresse av att veta vem han är med, den situationen är svår att sätta sig in i.

Jag tänker att det oftast kanske inte är en planerad handling utan något som sker utan att man först tänkt att man tänker ligga med någon annan? Kanske har man inte själv heller reflekterat över att förhållandet är dåligt om det nu är det, det tror jag ofta är en tanke som kommer efteråt, och då är det ju svårt att förvarna.

Jag är monogam och vill helst att jag och min partner har sex endast med varandra, om han skulle ligga med någon annan och jag skulle få reda på det skulle jag få fundera på om jag vill fortsätta förhållandet eller inte, men rent spontant skulle jag ju ha lättare att fortsätta om han bara gjort det i ett infall, än om han innan funderat på att han vill ha sex med någon annan och sedan haft det.

 

[monster1]

Jag tänker inte heller på det som osäkerhet, men jag tycker att det är rätt vanligt att strängt monogama personer säger sig vara "för osäkra på sig själva" för att stå ut med att deras partner har sex med andra. (Jag fattar inte ens vad "osäker på sig själv" betyder, men det är en annan diskussion.

Jag är mer inne på att det hela faktiskt handlar om en vilja att äga varandra, eller i alla fall äga varandras sexualitet. Och det tycker jag att man kan säga att du pekar på när du säger "Den närheten är våran."

En sak är ju om du därför inte vill ha sex med andra. Då finns ju inget att tillägga. Det finns ju mycket annat du kan ägna dig åt. Men om partner vill det, då? Om motargumentet då är typ "sex är vårt", så är väl det att hävda en sorts (vilja till) ägande?

Det är ju svårt att inte svara när du först skriver att du inte förstår vad "att vara osäker på sig själv" betyder och sedan istället drar slutsatsen att det är en fråga om att vilja äga.

Men min erfarenhet personlig och via diskussioner med vänner är att när man "blivit utsatt för en otrohet" så upplever man skam och har tankar kring att inte duga eller räcka till. Man är alltså inte tillräckligt trygg i sig själv för att särskilja sig själv från det den andra gör. Man kopplar dennes handlingar till att den gör det här mot mig eller jag är inte tillräckligt viktig för att hen inte ska göra det här. Resultat blir en önskan om att äga antar jag för att försäkra sig om att den här personen inte gör så att jag känner så här.

Sen är det inte så att just otrohet särskiljer sig gentemot andra handlingar, i de relationer jag varit i eller mina vänner varit i som har haft upprepade otroheten så har den andra parten betet sig illa på andra sätt också. Så det är svårt att veta hur det skulle fungera om man var i en fantastisk relation där man får alla sina behov tillfredsställda och partnern ändå har tid och energi att ha en till relation eller flera på sidan av.

Jag tänker att det måste vara svårt att hinna med att ha en eller flera relationer utan att det ger avtryck på ett eller annat sätt i den befintliga relationen?

 

[Lampan]

För mig handlar frågan mer om att min partner kanske inte vill vara i ett monogamt förhållande. Om han vill ligga med andra spelar vi naturligtvis på samma villkor och han får då leva med att även jag kanske blir fyllekåt på en Nisse eller Stina på personalfesten. Det är inget jag kan känna att jag är sugen på i dagsläget men om tiderna förändras kan det ju hända.

Jag förstår din tanke men för mig skulle det kännas värre att han först säger att han inte skulle gilla att jag är med andra (och därmed inlett ett monogamt förhållande) och sen är det själv ligger med någon annan. Hade han sagt från början att han vill ligga med andra hade det sett annorlunda ut. Sen vet jag inte om jag anser att jag har intresse av att veta vem han är med, den situationen är svår att sätta sig in i.

Ja man får ha lite självkännedom
Om man är vuxen vet man ju man är funtad

Visst kan det hända att ens partner eller man själv blir fyllekåt på firmafesten och hamnar isäng med Stina Men att därefter när partnern kommer hem och "bekänner" sitt snedsteg säga
- Jag unnar dig lite go fyllesex med Stina när du är på fest...