Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

[Bison]

För mig har det betydelse. Om det är för att hen helt enkelt inte gillar musiken, ok. Alla kan inte gilla allt. Min man gillar inte allt jag lyssnar på.

Men om det ligger nåt sunkigt moraliserande bakom det så hade det inte funkat för mig alls! T.ex. så lyssnar jag rätt mycket på metal. Det finns en del religiösa (speciellt de mer extrema kristna) som moraliserar väldigt mycket kring just den genren.

We are satans people

 

[nightcrawler]

We are satans people

Siewert det fick han allt äta upp

För mej är det helt klart kört om inte min karl lyssnar på samma musik som jag. Jag står inte ut med annan musik, på riktigt. Det är en alldeles för viktig grej. Precis som med mina djur.

 

[Bison]

Siewert det fick han allt äta upp

För mej är det helt klart kört om inte min karl lyssnar på samma musik som jag. Jag står inte ut med annan musik, på riktigt. Det är en alldeles för viktig grej. Precis som med mina djur.

Det klippet, underbart

 

[nightcrawler]

Det klippet, underbart

Eller hur, jag skratta så jag grät

 

[Lingon]

We are satans people

Jag lyssnar dessutom på Ghost! Så det måste ju vara helt kört för min del

 

[Cambrie]

Om en person av ideologiska skäl vill undvika att se eller höra något anser inte jag att det är partern som vill se eller höra detta som ska behöva gå undan. Det handlar inte bara om att höra utan även om att se.

Gäller det tvärtom också? Min partner vill, av ideologiska skäl, kolla på nån imams koranmässande under ramadan. Jag vägrar. Han löser det såklart med hörlurar. Jag har hörlurar på när jag kollar på någon serie han inte följer. Ren jävla respekt. Anser jag.

 

[sthu]

Min man är kristen, jag är ateist.
Det har väl egenligen aldrig varit ett problem, förrän vi fick barn. Eller ja, problem är att ta i. Vi är lite oense om dopet. Jag vill inte, han vill. Vi landade i att ungen får välja själv när han blir äldre.
Min man lyssnar på kristen musik ibland, som jag tycker är gräslig. Handlar mer om att jag inte gillar genren. Då tar han på sig lurar och problemet är löst.
Han låter också bli att be i min närhet.

Våra familjer har träffats typ tre gånger eller nåt. Vi har varit ett par i åtta år. Det är inte de som är ihop, bara vi. Dessutom är de vuxna människor som kan bete sig.

 

[Grazing]

Det som är det svåra är väl acceptansen för delar av tron. Jag har svårt att försona mig med att någon i vissa fall förkastar vetenskap och logik. I vissa fall faller dock även jag offer för "magiskt tänkande" och har också saker jag tror på som inte går att bevisa vetenskapligt.

Jag tänker att det viktiga är att ni respekterar varandra, att hen inte förkastar din syn och du inte förkastar hens syn. Alltså att ni inte försöker övertyga varandra om eran tro oavsett om det är på vetenskapen eller på religionen.

Mina föräldrar var en av varje men dom gifte sig i kyrkan, döpte oss barn osv ändå. Pappa stöttade mamma i sin tro och la helt enkelt ingen värdering om sådant. Var dop och giftemål i kyrkan viktigt för mamma så ställde han upp på det. Det skadar ju ingen, det har inte skadat mig eller min bror att blivit döpta liksom. Dock viktigt och som var viktigt för båda två var att aldrig ha någon åsikt om musik eller filmer osv, mamma är ju verkligen ingen bokstavstroende och bryr sig inte så mycket om sådant. För det är inte okej tycker jag, att begränsa musik och sådant för trons skull.

Så jag ser faktiskt inget hinder i att ha två olika åsikter om sådant sålänge man inte försöker pracka på den andra att dens variant av åsikt är den rätta.

 

[sjoberga]

Jag tänker att det viktiga är att ni respekterar varandra, att hen inte förkastar din syn och du inte förkastar hens syn. Alltså att ni inte försöker övertyga varandra om eran tro oavsett om det är på vetenskapen eller på religionen.

Mina föräldrar var en av varje men dom gifte sig i kyrkan, döpte oss barn osv ändå. Pappa stöttade mamma i sin tro och la helt enkelt ingen värdering om sådant. Var dop och giftemål i kyrkan viktigt för mamma så ställde han upp på det. Det skadar ju ingen, det har inte skadat mig eller min bror att blivit döpta liksom. Dock viktigt och som var viktigt för båda två var att aldrig ha någon åsikt om musik eller filmer osv, mamma är ju verkligen ingen bokstavstroende och bryr sig inte så mycket om sådant. För det är inte okej tycker jag, att begränsa musik och sådant för trons skull.

Så jag ser faktiskt inget hinder i att ha två olika åsikter om sådant sålänge man inte försöker pracka på den andra att dens variant av åsikt är den rätta.

I väldigt mycket kan det fungera så, särskilt om det inte finns element av bokstavstroende eller annan fundamentalism alls; men vetenskap handlar inte om tro eller åsikter - det är inte den typen av livsåskådning. Kanske kan den insikten minska konfliktytorna, men det kan också bli alldeles svårt. Liksom andra värderingsset som kan komma med, där medmänniskor som är annorlunda eller gjort andra livsval inte respekteras utan föraktas.

 

[aiquen]

Jag tänker att det viktiga är att ni respekterar varandra, att hen inte förkastar din syn och du inte förkastar hens syn. Alltså att ni inte försöker övertyga varandra om eran tro oavsett om det är på vetenskapen eller på religionen.

Mina föräldrar var en av varje men dom gifte sig i kyrkan, döpte oss barn osv ändå. Pappa stöttade mamma i sin tro och la helt enkelt ingen värdering om sådant. Var dop och giftemål i kyrkan viktigt för mamma så ställde han upp på det. Det skadar ju ingen, det har inte skadat mig eller min bror att blivit döpta liksom. Dock viktigt och som var viktigt för båda två var att aldrig ha någon åsikt om musik eller filmer osv, mamma är ju verkligen ingen bokstavstroende och bryr sig inte så mycket om sådant. För det är inte okej tycker jag, att begränsa musik och sådant för trons skull.

Så jag ser faktiskt inget hinder i att ha två olika åsikter om sådant sålänge man inte försöker pracka på den andra att dens variant av åsikt är den rätta.

Jag kan delvis hålla med dig i sak vad gäller att kunna respektera varandra, men ämnet för tråden anser jag är betydligt större än att det handlar om åsikter av ett eller annat slag. Snarare att det handlar om livsåskådningar (eller ”tro på vetenskapen eller på religionen” som du uttrycker det) och att det är något betydligt mer väsentligt att ha en grundläggande samsyn kring för en stabil och jämlik relation, och att det är till den kärnan man behöver gå.

Vilka värderingar och riktningar för båda parter med sig in i relationen och hur hanteras de - och är de kompatibla över huvud taget. Även om ev. olikheter inte får alla varningsklockor att ringa genom att övergå i konkreta handlingar för att kontrollera eller inskränka på någon part tänker jag att det kommer finnas med som ett skav i relationen om man i grunden inte är överens eller i första hand för egen del har tänkt över vad som är viktigt för en. Oavsett hur lätt eller svårt man sedan har för övrigt att respektera varandras olikheter och åsikter för att tillsammans kunna skapa en bra relation, något som alltid måste hanteras för en samsyn kring allt finns ju inte i några relationer.

 

[Inte_Ung]

Min man är kristen, jag är ateist.
Det har väl egenligen aldrig varit ett problem, förrän vi fick barn. Eller ja, problem är att ta i. Vi är lite oense om dopet. Jag vill inte, han vill. Vi landade i att ungen får välja själv när han blir äldre.

Mina barn fick också lösa dopet själva.
Den äldsta är Ateist som sin pappa.
Mellanbarnet konfirmerade och döpte sig i vuxen ålder och var inte helt nöjd med att inte vara döpt som barn.
Men det fanns inte på kartan eftersom pappan är Ateist.
Yngsta barnet döpte sig i samband med konfirmationen vid 14 års ålder vilket kändes naturligt då pappan är Kristen.

Så det löser sig.

Min man lyssnar på kristen musik ibland, som jag tycker är gräslig. Handlar mer om att jag inte gillar genren. Då tar han på sig lurar och problemet är löst.
Han låter också bli att be i min närhet.

Sådant har jag absolut inga problem med.
Man får gärna be helt nära mig om man känner för det.
Men om musiken är sliskig så klarar jag inte av den, som med dansbandsmusik ungefär.

 

[Inte_Ung]

Jag lyssnar dessutom på Ghost! Så det måste ju vara helt kört för min del

Vi lyssnar alla mycket på Ghost hemma hos oss.
Den Kristna sonen och den Kristna sambon drog dessutom iväg för att se Slayers avskedsturné.

 

[Inte_Ung]

men vetenskap handlar inte om tro eller åsikter - det är inte den typen av livsåskådning

Eftersom att det är så som hela universum fungera, så är det litet svårt att bortse ifrån.
Då blir verkligheten oerhört obegriplig.

 

[sthu]

Sådant har jag absolut inga problem med.
Man får gärna be helt nära mig om man känner för det.
Men om musiken är sliskig så klarar jag inte av den, som med dansbandsmusik ungefär.

Han får be nära mig, det har jag inga problem med. Det är han själv som inte vill, för han vill inte "pracka på" sin tro.
Musiken är i mina öron gräslig

 

[Grazing]

Jag kan delvis hålla med dig i sak vad gäller att kunna respektera varandra, men ämnet för tråden anser jag är betydligt större än att det handlar om åsikter av ett eller annat slag. Snarare att det handlar om livsåskådningar (eller ”tro på vetenskapen eller på religionen” som du uttrycker det) och att det är något betydligt mer väsentligt att ha en grundläggande samsyn kring för en stabil och jämlik relation, och att det är till den kärnan man behöver gå.

Alltså jag skrev bara att tron i självt inte behöver vara ett hinder. Att ha en tro innebär ju inte per automatik att man helt ser förbi vetenskapen, det är inte så svart eller vitt för folk som inte är bokstavstroende.

När det gäller bokstavstroende så ser jag inte riktigt att det är möjligt att bo med någon som inte är troende alls då lite av deras grej väl är att just förkasta allt som inte har med tron att göra. Dom är ju extrema personer på det sättet. Jag har inte riktigt förstått om TS partner är bokstavstroende eller om det bara är familjen som är det, för dom brukar ha svårt att respektera icketroende övht.

 

[Enya]

Alltså jag skrev bara att tron i självt inte behöver vara ett hinder. Att ha en tro innebär ju inte per automatik att man helt ser förbi vetenskapen, det är inte så svart eller vitt för folk som inte är bokstavstroende.

När det gäller bokstavstroende så ser jag inte riktigt att det är möjligt att bo med någon som inte är troende alls då lite av deras grej väl är att just förkasta allt som inte har med tron att göra. Dom är ju extrema personer på det sättet. Jag har inte riktigt förstått om TS partner är bokstavstroende eller om det bara är familjen som är det, för dom brukar ha svårt att respektera icketroende övht.

Tyvärr faller sådana här diskussioner ofta in i att troende=bokstavstroende/fanatiker. Enligt buke kan man inte vara "lite troende", troende eller ha ett ben i vardera läger så att säga utan är man troende så är det fanatiker med foliehatt och hela faderullan. Inte heller anses en troende kunna vara nära icketroende utan att förpesta deras närvaro på något vis eller ha orimliga krav.

Tråkigt. Jag är troende, men såvida bokstavstroende skulle man väl inte beskriva mig. Jag har kors runt halsen men det är nog det enda som folk märker det på. Utan det är det inget som sticker ut för andra. Min tro är mellan mig och Gud och inte mellan mig och hela världen och jag skiter i vem som tror eller inte tror och har inte lust att omvända någon, trots att folk har en förmåga att tro att alla troende vill omvända icketroende....
Jag tror jag svär mer än @Inte_Ung till och med. Tror jag hamnar i helvetet för det

 

[Lingon]

Tyvärr faller sådana här diskussioner ofta in i att troende=bokstavstroende/fanatiker. Enligt buke kan man inte vara "lite troende", troende eller ha ett ben i vardera läger så att säga utan är man troende så är det fanatiker med foliehatt och hela faderullan. Inte heller anses en troende kunna vara nära icketroende utan att förpesta deras närvaro på något vis eller ha orimliga krav.

Tråkigt. Jag är troende, men såvida bokstavstroende skulle man väl inte beskriva mig. Jag har kors runt halsen men det är nog det enda som folk märker det på. Utan det är det inget som sticker ut för andra. Min tro är mellan mig och Gud och inte mellan mig och hela världen och jag skiter i vem som tror eller inte tror och har inte lust att omvända någon, trots att folk har en förmåga att tro att alla troende vill omvända icketroende....
Jag tror jag svär mer än @Inte_Ung till och med. Tror jag hamnar i helvetet för det

Fast i just det här fallet skrev ju ts att det är bokstavstroende det handlar om...

 

[Enya]

Fast i just det här fallet skrev ju ts att det är bokstavstroende det handlar om...

Hens familj var det ja.

 

[sjoberga]

Tyvärr faller sådana här diskussioner ofta in i att troende=bokstavstroende/fanatiker. Enligt buke kan man inte vara "lite troende", troende eller ha ett ben i vardera läger så att säga utan är man troende så är det fanatiker med foliehatt och hela faderullan. Inte heller anses en troende kunna vara nära icketroende utan att förpesta deras närvaro på något vis eller ha orimliga krav.

Jag tycker den här buke-tråden är ett direkt motbevis på tesen du anför här, om du läser den.

 

[Inte_Ung]

Jag tror jag svär mer än @Inte_Ung till och med. Tror jag hamnar i helvetet för det

Jo så är det.
Min uppfostran har tämligen effektivt tvättat bort alla "fula ord".

Man kan ha personlig värdighet helt utan någon religion också.
Det går faktiskt.