Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

[Lingon]

Jag får lyssna på och titta på vad jag vill. Men med hörlurar på och utan att hen kan se.

Går han undan eller är det du som måste gå undan?

Jag måste erkänna att jag upplever det som en liten röd flagga faktiskt (för mig!). Men så länge du är nöjd så!

 

[Lingon]

Det här är tro som förkastar vetenskapen helt och hållet. Det handlar om bokstavstroende.

Menar du din partner eller hans familj?

Din partner kan ju inte hjälpa vad hans familj tror på. Så deras tro hade jag inte haft i beräkningen alls faktiskt. Men om även han förkastar vetenskapen helt och hållet så är det för mig en gigantisk röd flagga! Bokstavstroende är sjukt obehagligt!!

 

[MiaMia]

Det här är tro som förkastar vetenskapen helt och hållet. Det handlar om bokstavstroende.

Då har jag svårt att förstå det du skriver att man knappt märker av partnerns tro? Är den av det slaget så går det väl knappt att ha en sådan utan att hela ens tillvaro och förhållningssätt till omvärlden genomsyras av den?

 

[Görel]

Jag får lyssna på och titta på vad jag vill. Men med hörlurar på och utan att hen kan se.

Det där blir en varningssignal för mig, det är den som aktivt väljer att avstå något som ska hålla sig undan.

 

[LadyCovergirl]

Jag får lyssna på och titta på vad jag vill. Men med hörlurar på och utan att hen kan se.

Aldrig i livet att jag hade accepterat detta. Vill min partner inte titta på det jag tittar på så är det den som får gå därifrån. Enda undantaget är om jag befinner mig i dennes hem, inte mitt eget eller vårt gemensamma.

 

[Yeah but]

Det där blir en varningssignal för mig, det är den som aktivt väljer att avstå något som ska hålla sig undan.

Va? Jag förstår inte faktiskt. Just när det gäller ljud verkar det betydligt lättare att den som vill höra har hörlurar än att den som inte vill höra ska... lämna bostaden? Öronproppar fungerar inte hundraprocentigt för mig i alla fall.

Tillägg: Min partner som vid det här laget i princip har flyttat in hos mig ska absolut få känna sig hemma. Men när han vill titta på videor jag inte står ut med så får han göra det med lurar. Man kan ju titta bort men inte "stänga öronen"? Jag hade fått panik av att tvingas höra ljudet från vissa klipp. (Ingen behöver vara orolig för innehållet, det är återkommande fejkskratt, vissa dialekter och annat som jag får krupp av.)

 

[Grazing]

Jag får lyssna på och titta på vad jag vill. Men med hörlurar på och utan att hen kan se.

Det där hade jag inte stått ut med faktiskt, det är inte okej. Han behöver inte älska det du lyssnar eller tittar på men han måste respektera och acceptera det. Det är en stor varningssignal, det säger en hel del om hur han är som person faktiskt.

 

[Görel]

Va? Jag förstår inte faktiskt. Just när det gäller ljud verkar det betydligt lättare att den som vill höra har hörlurar än att den andra ska... Lämna bostaden? Öronproppar fungerar inte hundraprocentigt för mig i alla fall.

Om en person av ideologiska skäl vill undvika att se eller höra något anser inte jag att det är partern som vill se eller höra detta som ska behöva gå undan. Det handlar inte bara om att höra utan även om att se.

 

[Yeah but]

Om en person av ideologiska skäl vill undvika att se eller höra något anser inte jag att det är partern som vill se eller höra detta som ska behöva gå undan. Det handlar inte bara om att höra utan även om att se.

Det är just det ideologiska som gör skillnaden för dig alltså?

 

[MiaMia]

Det där blir en varningssignal för mig, det är den som aktivt väljer att avstå något som ska hålla sig undan.

Jag tycker nog att man i ett gemensamt hem i alla fall kan ha en viss ömsesidig respekt. Om t.ex. en gillar splatterfilm och en tycker det är läskigt och obehagligt så kan man av ren hänsyn tänka lite på hur och när man sätter på det eller göra sådant som att förvarna eller vinkla bort skärm. Så riktigt så enkelt som att det alltid är en som ensidigt ska hålla sig borta tycker jag inte det är. Men det betyder ju inte att man tar på sig ansvar för att eliminera all risk att få se lite rött blod vid något tillfälle, bara att man underlättar lite för den som vill undvika.

Med det sagt så håller jag dock med dig om att så som det framställs här, ett KRAV på aktiv självcensurering, är det definitivt ett varningstecken. Men framför allt för den maktaspekt som det innebär. Och i förlängningen en potential för vidhängande tvång. Vilket jag uppfattar som oförenligt med en sund relation och respektfullt bemötande individer emellan. Det kopplar jag dock inte till avståendet som sådant, utan ser som en självständig faktor för människosyn etc. hos den som ställer kravet.

Det kunde ha handlat om vad som helst som makten tillämpas på. Att framställa det som en fråga om val att undvika något som visas på TV uppfattar jag snarare som ett sätt att dölja en osund maktanvändning bakom att det skulle handla om en specifik liten sakfråga.
Återigen inte en fråga om tron utgör ett problem, enligt mig, utan om hur partnern ser på relationer mellan individer.

 

[Inte_Ung]

Det här är tro som förkastar vetenskapen helt och hållet. Det handlar om bokstavstroende.

Det hade jag aldrig klarat av.
Min sambo är Kristen och jag är Agnostiker.
Hans tro påverkar inte så mycket och jag är tämligen öppen i sinnet för andlighet.

Jag får lyssna på och titta på vad jag vill. Men med hörlurar på och utan att hen kan se.

Han får inte lyssna hur mycket han vill på Kent om jag är hemma.
Då så brukar jag fråga om han vill att jag skall gå min väg och då byter han till något som båda gillar.
Efter 4 timmar med Kent så har det hänt att jag har funderat på att packa bilen och resa bort.

 

[gulan]

Tillägg: Min partner som vid det här laget i princip har flyttat in hos mig ska absolut få känna sig hemma. Men när han vill titta på videor jag inte står ut med så får han göra det med lurar. Man kan ju titta bort men inte "stänga öronen"? Jag hade fått panik av att tvingas höra ljudet från vissa klipp. (Ingen behöver vara orolig för innehållet, det är återkommande fejkskratt, vissa dialekter och annat som jag får krupp av.)

Jamen precis! Håller helt med dit. Vårt sovrum ligger precis vägg i vägg med tvrummet. Jag går och lägger mig tidigare och han brukar titta på TV. Ibland somnar han och jag vaknar till någon gap, skjut eller slagsmål film eller annat mycket obehagligt oljud. Det är inte kul!! Jag brukar påminna honom om att ta på sig hörlurar ifall han tänker somna....

 

[sjoberga]

Jag tycker nog att man i ett gemensamt hem i alla fall kan ha en viss ömsesidig respekt. Om t.ex. en gillar splatterfilm och en tycker det är läskigt och obehagligt så kan man av ren hänsyn tänka lite på hur och när man sätter på det eller göra sådant som att förvarna eller vinkla bort skärm. Så riktigt så enkelt som att det alltid är en som ensidigt ska hålla sig borta tycker jag inte det är. Men det betyder ju inte att man tar på sig ansvar för att eliminera all risk att få se lite rött blod vid något tillfälle, bara att man underlättar lite för den som vill undvika.

Med det sagt så håller jag dock med dig om att så som det framställs här, ett KRAV på aktiv självcensurering, är det definitivt ett varningstecken. Men framför allt för den maktaspekt som det innebär. Och i förlängningen en potential för vidhängande tvång. Vilket jag uppfattar som oförenligt med en sund relation och respektfullt bemötande individer emellan. Det kopplar jag dock inte till avståendet som sådant, utan ser som en självständig faktor för människosyn etc. hos den som ställer kravet.

Det kunde ha handlat om vad som helst som makten tillämpas på. Att framställa det som en fråga om val att undvika något som visas på TV uppfattar jag snarare som ett sätt att dölja en osund maktanvändning bakom att det skulle handla om en specifik liten sakfråga.
Återigen inte en fråga om tron utgör ett problem, enligt mig, utan om hur partnern ser på relationer mellan individer.

Tack för mycket väl formulerat inlägg som exakt beskriver hur jag tänkte men inte fick ner i skrift!

Sen tänker jag att båda parter kan bjuda hem vänner och andra och titta och lyssna tillsammans med dessa, och att då kräva att dessa ska köpa synkade hörlurar för annars kan man inte välja fritt vad man vill se när den andre parten är nånstans i bostaden - verkar helt kajko. Jag tänker också att det finns lite vanlig hänsyn i detta nånstans åt båda håll; men kontrollerandet i att kräva att en viss typ av innehåll (nu vet ju ingen av oss andra vad kriterierna är) ska hållas tyst och borta är en stor varningsflagg. Varningsflagg för att det bara handlar om toppen på ett enormt isberg av kontrollerande som kommer att avtäckas alltmer eftersom.

 

[Inte_Ung]

Min partner är inte homofob, så mycket kan jag säga. Min partners familj är det däremot.

Jag klarar inte av att acceptera en tro som sätter krav på omgivningen att den skall följa regler som de inte trivs med.
När någons tro bestämmer olika omständigheter för andra som vill göra på ett annat sätt.

 

[Araminta]

Det här är tro som förkastar vetenskapen helt och hållet. Det handlar om bokstavstroende.

Jag har släktingar som är konspirationsteoretiker och har diverse åsikter som inte faller mig i smaken. Jag träffar dem vid familjesammankomster ett par gånger om året och däremellan utväxlas enstaka grattishälsningar på sms. För oss har tricket varit att undvika samtalsämnen som är känsliga och helt släppa alla tankar om att "omvända" varandra. Vi är nöjda med den relation vi har och det finns mängder av annat att prata om där vi faktiskt har riktigt trevligt ihop.

 

[Masqueradee]

Jag håller med de tidigare inläggen om att det är skillnad på tro och tro. Personligen har jag inga problem att vara tillsammans med någon med stark tro, så länge vi har samma grundläggande tankar och åsikter. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som inte är för kvinnliga präster eller abort för att nämna två grejer där jag verkligen inte viker mig. Vill heller inte vara tillsammans med någon som vill att jag följer med till kyrkan varje söndag, men skulle aldrig ha problem med någon som frågar mig om jag vill med varje söndag.
Familjerna i detta exempel låter nästan sekundärt. Det grundläggande är ju om det funkar mellan TS och hen's partner.

 

[Görel]

Jag tycker nog att man i ett gemensamt hem i alla fall kan ha en viss ömsesidig respekt. Om t.ex. en gillar splatterfilm och en tycker det är läskigt och obehagligt så kan man av ren hänsyn tänka lite på hur och när man sätter på det eller göra sådant som att förvarna eller vinkla bort skärm. Så riktigt så enkelt som att det alltid är en som ensidigt ska hålla sig borta tycker jag inte det är. Men det betyder ju inte att man tar på sig ansvar för att eliminera all risk att få se lite rött blod vid något tillfälle, bara att man underlättar lite för den som vill undvika.

Med det sagt så håller jag dock med dig om att så som det framställs här, ett KRAV på aktiv självcensurering, är det definitivt ett varningstecken. Men framför allt för den maktaspekt som det innebär. Och i förlängningen en potential för vidhängande tvång. Vilket jag uppfattar som oförenligt med en sund relation och respektfullt bemötande individer emellan. Det kopplar jag dock inte till avståendet som sådant, utan ser som en självständig faktor för människosyn etc. hos den som ställer kravet.

Det kunde ha handlat om vad som helst som makten tillämpas på. Att framställa det som en fråga om val att undvika något som visas på TV uppfattar jag snarare som ett sätt att dölja en osund maktanvändning bakom att det skulle handla om en specifik liten sakfråga.
Återigen inte en fråga om tron utgör ett problem, enligt mig, utan om hur partnern ser på relationer mellan individer.

Du formulerade dig bättre än vad jag lyckades med!

 

[Lobelia]

Era familjer borde inte vara något problem så länge folk kan uppföra sig civiliserat, trivs de inte tillsammans kan ni umgås med dem var för sig för det mesta. Någon/några gånger om året vid födelsedagar etc borde de klara, och gör de inte det kommer ni aldrig "att få ihop dem".

Vilken omfattning är det på musik/tv-program som inte gillas? Är det enstaka specifika mindre genrer så är det mindre problem, men om viss musik är all populärmusik och vissa tv-program är 50% av det som visas inklusive vetenskapliga program och nyheter. Se också upp om det är en glidande skala så att det blir mer och mer som inte är acceptabelt. Visst ska man visa hänsyn, men hänsynstagande ska vara i båda riktningar och ska inte att du hela tiden ska ge vika på vad som är lämpligt för en hemmakväll.


Jag tänker också på förlängningen, om barn finns med i tankarna. Vad ska gälla för barnet? Ska reglerna gälla för eventuellt barn också? Ska vetenskap som strider mot bibeln vara förbjudet i ert hem, eller får barnet själv välja och hänga på båda föräldrarna?

 

[MML]

Jag kan börja med att säga att jag inte har liknande erfarenheter, men kanske lite grann "från det andra hållet" på så sätt att jag är troende. Även min man är troende, men har i perioder valt att inte vara aktiv inom kyrkan o. s . v.

Som jag ser det är det egentligen en fråga mellan dig och din partner. Trivs ni ihop, fungerar era liv bra tillsammans trots era olikheter inom tro/icke-tro? Det är ju ni som är/ska vara en familjeenhet nu, som ni själva väljer att vara i. Därför anser jag att det är er relation som är det viktigaste. Om den fungerar bra, ni båda trivs och känner er bekväma i er relation, så tänker jag att situationen med familjerna får vara som det är. Om de är för olika i sina tankesätt, och inte kan bete sig civiliserat mot varandra på grund av det, så kanske det helt enkelt inte fungerar att t. ex. fira familjehögtider med båda sidorna samtidigt. Det är tråkigt, men det är som det är. Era föräldrar och annan familj har ni ju inte valt, men ni har valt varandra!

Angående det här med musik och filmer till exempel, så tänker jag att det bör vara upp till er hur ni gör. Jag kan tycka att den som inte vill höra något ska slippa höra detta, och det känns inte helt okej för mig att "köra bort" någon från ett gemensamt hem. D. v. s. om jag skulle vilja lyssna på en predikan, som min man inte skulle vilja höra, skulle jag få ta på mig hörlurar. På samma sätt om han skulle vilja lyssna på musik som jag av någon anledning inte ville höra, så skulle han få ta på sig hörlurarna. Som jag ser det handlar det inte om att begränsa partnern, utan att visa hänsyn för den som inte vill höra.

Gäller det att titta på filmer tänker jag lika - om det är mycket ljud som är oönskade/obehagliga/jobbiga för partnern, kanske man bör ha hörlurar på sig. Annars kanske det går att informera att "Nu tänkte jag titta på en film som du inte vill se, den är så här lång, är det lugnt om jag ockuperar vardagsrummet under tiden?" och så kan partnern som inte vill se välja att vara i ett annat rum.

Det tänker jag är något man får prata om och enas om vad som fungerar i relationen, och det är viktigt att det är något man själv är bekväm med att göra för att visa hänsyn till sin partner, inte att det är ett "krav" från partnerns sida.

Jag har inte upplevt några problem i relationen baserat på hur aktivt troende min man varit. Så länge man kan prata om det, och båda är eniga om att den gemensamma relationen är i centrum (inte den med föräldrar/syskon etc.) så tror jag att det mesta går att lösa.

Helt skiljda åsikter politiskt skulle jag ha oerhört mycket svårare för. Som jag ser det säger det betydligt mer om människosyn och tankesätt, än om och hur någon är eller inte är troende.

 

[Inte_Ung]

Angående det här med musik och filmer till exempel, så tänker jag att det bör vara upp till er hur ni gör. Jag kan tycka att den som inte vill höra något ska slippa höra detta, och det känns inte helt okej för mig att "köra bort" någon från ett gemensamt hem. D. v. s. om jag skulle vilja lyssna på en predikan, som min man inte skulle vilja höra, skulle jag få ta på mig hörlurar. På samma sätt om han skulle vilja lyssna på musik som jag av någon anledning inte ville höra, så skulle han få ta på sig hörlurarna. Som jag ser det handlar det inte om att begränsa partnern, utan att visa hänsyn för den som inte vill höra.

Ja man måste ju dela på de gemensamma resurserna.
Det behöver inte alls ha med religion att göra där.
Min sambo gillar att titta på krigsfilm, det gör verkligen inte jag.
Jag gillar att tilla på medicinska dokumentärer som innehåller operationer, min sambo klara inte av att se blod.
Vi måste naturligtvis kompromissa.