Erbjuda vid flytt, ändra sig?

[Gretagris]

Vi ska flytta. Vi har en del ved som vi inte kommer ha användning för i nya huset. Så vi frågade köparna om dom var intresserade av att ha kvar det och det var dom. Nu ville dock en nära familjemedlem till oss gärna ha veden och jag vill hellre ge det till denna än köparna. MEN, gör vi något juridiskt fel eller så om vi helt enkelt struntar i att vi sagt det till köparna och låter familjemedlemmen ta allt? Förutom att det kanske är lite ”oschysst”?

 

[Hermelin]

Som köpare skulle jag se det som en del av avtalet om ni lovat att jag ska få veden. Jag hade blivit rätt sur om ni efter det kom och sa att ni ändrat er. Och om er köpare blir tillräckligt sur så skulle nog hen kunna hävda att ni avtalat om veden.

 

[sjoberga]

Som köpare skulle jag se det som en del av avtalet om ni lovat att jag ska få veden. Jag hade blivit rätt sur om ni efter det kom och sa att ni ändrat er. Och om er köpare blir tillräckligt sur så skulle nog hen kunna hävda att ni avtalat om veden.

Jag skulle nog begära ersättning för ny ved eller ny ved på plats. Förutom att bli rätt sur för att ett problem uppstår som kan vara svårlöst inför vintern.

 

[MayGrace]

Vi ska flytta. Vi har en del ved som vi inte kommer ha användning för i nya huset. Så vi frågade köparna om dom var intresserade av att ha kvar det och det var dom. Nu ville dock en nära familjemedlem till oss gärna ha veden och jag vill hellre ge det till denna än köparna. MEN, gör vi något juridiskt fel eller så om vi helt enkelt struntar i att vi sagt det till köparna och låter familjemedlemmen ta allt? Förutom att det kanske är lite ”oschysst”?

Har ni redan lovat köparna så håller jag med om att jag hade iaf sätt det som en del av avtalet när ni sålde huset.

 

[mars]

Det är inte bara lite "oschysst". Nä isf får ni fråga köparen om er vän för köpa det av dem. Inte bara ta det och bryta er överrenskommelse.

 

[Nytant]

Vi ska flytta. Vi har en del ved som vi inte kommer ha användning för i nya huset. Så vi frågade köparna om dom var intresserade av att ha kvar det och det var dom. Nu ville dock en nära familjemedlem till oss gärna ha veden och jag vill hellre ge det till denna än köparna. MEN, gör vi något juridiskt fel eller så om vi helt enkelt struntar i att vi sagt det till köparna och låter familjemedlemmen ta allt? Förutom att det kanske är lite ”oschysst”?

Ja, i strikt mening är det juridiskt fel, eftersom ett muntligt avtal också är ett avtal. Men det är såklart svårare att bevisa än ett skriftligt sådant. Dock skulle jag avråda från att chansa på att köparen låter bli att ta det vidare eller att bevisning saknas om de skulle ta det vidare. Klokare att se till att försäljningen förlöper smidigt och alla parter är nöjda.

 

[manda]

Jag skulle fråga. Säga att ni hittat ett annat användningsområde för veden och fråga om de är okej med det. Det grundar jag på kombon att ni har ett muntligt avtal och på faktum att jag inte som köpare skulle börja jiddra (även om det vore juridiskt ok) utan se det som en fin bonus som nu uteblir. Men säger ni inget behöver ju veden vara kvar. Har ni pratat om hur mycket ved ni skulle lämna? Ge hälften till vännerna om det är rejäl mängd?

 

[Nytant]

Jag skulle fråga. Säga att ni hittat ett annat användningsområde för veden och fråga om de är okej med det. Det grundar jag på kombon att ni har ett muntligt avtal och på faktum att jag inte som köpare skulle börja jiddra (även om det vore juridiskt ok) utan se det som en fin bonus som nu uteblir. Men säger ni inget behöver ju veden vara kvar. Har ni pratat om hur mycket ved ni skulle lämna? Ge hälften till vännerna om det är rejäl mängd?

Jag tycker bortsett från det juridiska att det är dålig stil att ta tillbaka något man lovat någon annan, och faktiskt ännu sämre om man gör det för att man tror att de nog inte kommer börja 'jiddra'. Redan när man frågar om det är okej försätter man den andra i en lite obekväm sits. De har ju redan sagt att de vill ha veden.

Försöker man ta tillbaka den nu kommer det inte skapa några positiva känslor. Om det skulle uppstå några problem med avtalet eller huset eller vad som helst i affären senare är det dessutom bra att ha lite goodwill kvar i relationen.

 

[manda]

Jag tycker bortsett från det juridiska att det är dålig stil att ta tillbaka något man lovat någon annan, och faktiskt ännu sämre om man gör det för att man tror att de nog inte kommer börja 'jiddra'. Redan när man frågar om det är okej försätter man den andra i en lite obekväm sits. De har ju redan sagt att de vill ha veden.

Försöker man ta tillbaka den nu kommer det inte skapa några positiva känslor. Om det skulle uppstå några problem med avtalet eller huset eller vad som helst i affären senare är det dessutom bra att ha lite goodwill kvar i relationen.

Jag skulle ändå i uppkommen situation vilja veta om de mest tycker ”tja varför inte” eller ”åh, vi som verkligen behöver ved och knappt har råd nu med alla omkostnader pga flytt”. Skulle vara tydlig med att alla svar är välkomna, och ser faktiskt inte att det skulle paja goodwill.

Edit: skulle du som köpare tycka att säljaren och i vedfrågan givaren inte fick ändra sig? Nyfiken fråga då jag verkligen inte kan tänka eller känna så även om jag vet att jag skulle ha rätt till det.

 

[Nordthor]

Det är kanske inte läge att (i värsta fall) äventyra en hel husförsäljning pga en sånhär sak just nu. Ni får helt enkelt berätta för de senare spekulanterna att ni lovat bort veden redan.

 

[Nytant]

Jag skulle ändå i uppkommen situation vilja veta om de mest tycker ”tja varför inte” eller ”åh, vi som verkligen behöver ved och knappt har råd nu med alla omkostnader pga flytt”. Skulle vara tydlig med att alla svar är välkomna, och ser faktiskt inte att det skulle paja goodwill.

Jag förstår hur du menar, men jag håller inte riktigt med. Det är ju uppenbart vilket svar som då önskas av TS, precis som det är uppenbart att de inte hade tackat ja till veden om de inte velat ha den. TS har redan ställt den frågan när hen erbjöd veden.

 

[sjoberga]

Jag förstår hur du menar, men jag håller inte riktigt med. Det är ju uppenbart vilket svar som då önskas av TS, precis som det är uppenbart att de inte hade tackat ja till veden om de inte velat ha den. TS har redan ställt den frågan när hen erbjöd veden.

För mig är det också "för sent". Hade man inte ställt frågan utan bara vetat löst att de sett veden och kanske antar att den ingår utan att det gjorts ett muntligt avtal med tydlighet, så hade läget varit annat.

 

[manda]

Jag förstår hur du menar, men jag håller inte riktigt med. Det är ju uppenbart vilket svar som då önskas av TS, precis som det är uppenbart att de inte hade tackat ja till veden om de inte velat ha den. TS har redan ställt den frågan när hen erbjöd veden.

Jag ser ert resonemang också (du och övriga som tycker lagt kort ligger). Samtidigt tycker jag mest det är synd att avtal ska ersätta kommunikation. Som om alla som vill annorlunda automatiskt vore ”motpart”. Det tror jag inte. Jag tror inte heller all kommunikation med någon som tycker annorlunda behöver lämna ena parten med en dålig smak i munnen. Men vet en med sig att en blir defensiv eller har svårt att uttrycka sig schysst och accepterande så tycker jag också det är bättre att släppa. Likaså om det inte finns skillnad mellan de två möjliga mottagarna. Tex om mina vänner var sjukt panka med ny arbetslöshet och sjukdom och grejer men köparna är uppenbart ekonomiskt stabila skulle jag vara mer benägen att fråga än om de bara behövde den mängden ved och det vore goa pengar att spara eller läget vore omvänt. Jag bara utgick frånsett något sådant låg bakom (för annars hade jag själv aldrig undrat. Hej min dåliga mentaliseringsförmåga).

 

[TinyWiny]

Jag hade sagt att veden tyvärr redan är bortlovad. Är det så att de nya ägarna verkade tycka, jaja, lämna den då, så hade jag kunnat fråga men hade de varit positiva till att ni ville lämna veden så hade jag inte frågat.

Att bara ta den är ju att bryta överenskommelsen ni har och det är såklart inte okej.

 

[Nytant]

Edit: skulle du som köpare tycka att säljaren och i vedfrågan givaren inte fick ändra sig? Nyfiken fråga då jag verkligen inte kan tänka eller känna så även om jag vet att jag skulle ha rätt till det.

Såg din edit först nu Menar du ändra sig som i backa ur försäljningen av huset? Tja, jag hade ju inte blivit glad om säljaren till ett hus jag vill ha plötsligt inte vill sälja till mig längre, men så länge man har juridisk rätt att backa ur räknar jag med att risken finns att det kan ske, för så är det och det händer. Gällande veden tycker jag det jag skrivit utöver det rent juridiska.

 

[Stefffie]

Vi ska flytta. Vi har en del ved som vi inte kommer ha användning för i nya huset. Så vi frågade köparna om dom var intresserade av att ha kvar det och det var dom. Nu ville dock en nära familjemedlem till oss gärna ha veden och jag vill hellre ge det till denna än köparna. MEN, gör vi något juridiskt fel eller så om vi helt enkelt struntar i att vi sagt det till köparna och låter familjemedlemmen ta allt? Förutom att det kanske är lite ”oschysst”?

Jag ar definitivt snallare/"dummare" an de flesta i traden.
Hade jag kopt ett hus, agaren sagt "gor det nagot om vi lamnar ved efter oss" och jag tankt "kanon, vad bra, dar sparar jag lite pengar". Andrar sig agaren hade jag val mer kannt "jaja, det var val lite surt, men jag ville ju kopa huset innan jag visste nagot om veden"

 

[Nytant]

Jag ser ert resonemang också (du och övriga som tycker lagt kort ligger). Samtidigt tycker jag mest det är synd att avtal ska ersätta kommunikation. Som om alla som vill annorlunda automatiskt vore ”motpart”. Det tror jag inte. Jag tror inte heller all kommunikation med någon som tycker annorlunda behöver lämna ena parten med en dålig smak i munnen. Men vet en med sig att en blir defensiv eller har svårt att uttrycka sig schysst och accepterande så tycker jag också det är bättre att släppa. Likaså om det inte finns skillnad mellan de två möjliga mottagarna. Tex om mina vänner var sjukt panka med ny arbetslöshet och sjukdom och grejer men köparna är uppenbart ekonomiskt stabila skulle jag vara mer benägen att fråga än om de bara behövde den mängden ved och det vore goa pengar att spara eller läget vore omvänt. Jag bara utgick frånsett något sådant låg bakom (för annars hade jag själv aldrig undrat. Hej min dåliga mentaliseringsförmåga).

Jag funderade faktiskt inte alls över om det var ett nödläge, vilket jag kanske borde gjort, men jag tycker det är upp till TS att hantera detta som separata frågor i så fall.

 

[Nytant]

Jag ar definitivt snallare/"dummare" an de flesta i traden.
Hade jag kopt ett hus, agaren sagt "gor det nagot om vi lamnar ved efter oss" och jag tankt "kanon, vad bra, dar sparar jag lite pengar". Andrar sig agaren hade jag val mer kannt "jaja, det var val lite surt, men jag ville ju kopa huset innan jag visste nagot om veden"

Hehe. Jag är definitivt mindre easy-going än många andra och tillämpar ganska specifika perspektiv. I massor med fall funkar din approach ju utmärkt och är nog ofta lite skönare att leva med än t.ex. mitt

 

[manda]

Jag ar definitivt snallare/"dummare" an de flesta i traden.
Hade jag kopt ett hus, agaren sagt "gor det nagot om vi lamnar ved efter oss" och jag tankt "kanon, vad bra, dar sparar jag lite pengar". Andrar sig agaren hade jag val mer kannt "jaja, det var val lite surt, men jag ville ju kopa huset innan jag visste nagot om veden"

Jamenprecis så skulle jag känna. Finns liksom inte på kartan att jag skulle börja bli sur eller arg eller vilja strida för något som inte varit mitt mer än i teorin och som inte varit avgörande i det köp jag gjort och det var med den tanken jag svarade.

 

[manda]

Såg din edit först nu Menar du ändra sig som i backa ur försäljningen av huset? Tja, jag hade ju inte blivit glad om säljaren till ett hus jag vill ha plötsligt inte vill sälja till mig längre, men så länge man har juridisk rätt att backa ur räknar jag med att risken finns att det kan ske, för så är det och det händer. Gällande veden tycker jag det jag skrivit utöver det rent juridiska.

Nej jag menar ändra sig om veden. Eftersom det är surt men acceptabelt att säljare ändrar sig om en så stor affär som hus (vid rätt formulerat avtal), har jag svårt att tänka mig vara striktare i en fråga om några kubik ved. Men vi vår vara och tycka olika, och tur är väl det.