Era 7-åringar????

[Vera]

Ja, som rubriken lyder.. Ni som har barn i den åldern, hur sover dom? Går dom och lägger sej "själva", med kanske en saga eller nåt, sover dom i egna sängar? Eller ligger dom i era sängar? Vaknar dom på natten och kommer till er och kryper ner? Snälla ni som har erfarenhet av detta svara mej.....

 

[ainasoja]

Sv: Era 7-åringar????

Våran son är 7 år och går och lägger sig själv, tidigare har vi läst åt honom innan han somnat men nu vill han bara busa lite innan han kryper ner under täcket och somnar.

Han sover i egen säng i eget rum och sover hela nätterna, han stiger upp på natten och kissar om det behövs. Drömmer han mardrömmar då kommer han upp och kryper ner i vår säng.

 

[Roheryn]

Sv: Era 7-åringar????

Min dotter fyller sju år nu i höst. Hon blir fortfarande "nattad" av oss, dvs vi läser en stund och pratar/leker/busar ytterligare en stund, sedan somnar hon själv och sover i egen säng hela natten. Hon kan vakna och gå upp på toa själv, och sedan gå och lägga sig igen, men ibland blir hon mörkrädd (eller bara sällskapssjuk....) om hon vaknar, och då vill hon ha någon hos sig en stund.

Någon enstaka gång händer det att hon vill lägga sig hos oss, men jag brukar då föredra att gå och lägga mig hos henne istället (för då kan jag gå tillbaka till min säng när hon somnat....).

 

[dressyrtant]

Sv: Era 7-åringar????

Mina barn är 3, 6 och 8 och vi sover allihop i samma säng. Eller dvs en dubbelsäng+en barnsäng som står intill varandra.
Så när den äldste var 7 sov han alltså också med oss andra.

Vi lägger oss alla på en gång och läser saga. Vi har strukturerat system. Måndag väljer äldsten saga, tisdag väljer mellanbarnet saga, onsdag väljer minstingen saga och sen likadant to-lö. Söndag väljer jag själv saga.

Eftersom 6-åringen och 8-åringen vill höra långa kapitelsagor och 3-åringen vill höra korta bilderbokssagor så blir det i praktiken ofta så att när 3-åringen har fått höra sin bilderbokssaga så läser vi ändå en kapitelbok efter det. Och de kvällar som hans syskon väljer saga (=kapitelbok), så lyssnar han lite förstrött samtidigt som han leker med nån bil eller nåt.

Alla barnen har varsitt eget rum, men vill ändå sova "i flock". Och jag har inget emot det, så då gör vi så.
När älsklingen är på besök sover han i ett av barnens rum, eftersom de har sängar i sina rum även om de inte sover där.
Vuxentid behöver man ju inte ha när man sover, för då sover man ju...

Har ännu inte hört om nån 18-åring som skulle dela säng med resten av familjen, så jag antar att det växer bort av sig själv. Skulle min äldsting bli den första 18-åringen som fortfarande sover kvar i familjesängen lovar jag att meddela om detta på Buke.

 

[Koli]

Sv: Era 7-åringar????

Har ännu inte hört om nån 18-åring som skulle dela säng med resten av familjen, så jag antar att det växer bort av sig själv. Skulle min äldsting bli den första 18-åringen som fortfarande sover kvar i familjesängen lovar jag att meddela om detta på Buke.

Men han kanske får mentala problem resten av livet och aldrig kan klippa navelsträngen, skapar ingen egen identitet och blir mammaberoende ända upp i 40-årsåldern?

 

[chrysler]

Sv: Era 7-åringar????

Men han kanske får mentala problem resten av livet och aldrig kan klippa navelsträngen, skapar ingen egen identitet och blir mammaberoende ända upp i 40-årsåldern?

Men är inte de flesta män & killar morsgrisar ändå?

 

[Koli]

Sv: Era 7-åringar????

Men är inte de flesta män & killar morsgrisar ändå?

Japp, och nu vet vi varför.
Slutsats: Det är alltid kvinnornas fel i slutändan.

 

[Vera]

Sv: Era 7-åringar????

Tack för svaren! Anledningen till att jag undrade är min sambos dotter som aldrig går å lägger sej utan somnar på soffan och ligger där tills pappa går å lägger sej och då i dotterns säng för hon vill inte vara själv. Jag har försökt att tycka det är okej att ha henne hos oss men jag är äckligt lättväckt och har ibland svårt att somna om och det är så jobbigt att gå till jobb tidigt utan sömn... Jag tror det handlar om att hon är sällskapssjuk men tycker väl att det snart ändå är dags att börja träna sej på detta. Hon vill ofta sova hos kompisar eller ha kompis här men ångrar sej i sista stund då hon kommer på att pappa får ju inte plats i sängen då.... Vad tycker ni? Är jag för sträng om detta?

 

[jaha ja]

Sv: Era 7-åringar????

Tack för svaren! Anledningen till att jag undrade är min sambos dotter som aldrig går å lägger sej utan somnar på soffan och ligger där tills pappa går å lägger sej och då i dotterns säng för hon vill inte vara själv. Jag har försökt att tycka det är okej att ha henne hos oss men jag är äckligt lättväckt och har ibland svårt att somna om och det är så jobbigt att gå till jobb tidigt utan sömn... Jag tror det handlar om att hon är sällskapssjuk men tycker väl att det snart ändå är dags att börja träna sej på detta. Hon vill ofta sova hos kompisar eller ha kompis här men ångrar sej i sista stund då hon kommer på att pappa får ju inte plats i sängen då.... Vad tycker ni? Är jag för sträng om detta?

Visst kan det vara mysigt ibland, dom är ju inte så stora att sova med sina föräldrar..
Men absolut inte gämt
Dom måste ju lära sig sova själva oxå.

Sen tycker jag att en saga inan kan vara en kompromis att om jag läser för dig, så somnar du snällt sen

Funkar suveränt för oss.

Tycker inte du är sträng, om du tycker det är ok någon gång ibland.
Men inte gämt.

 

[Basilika]

Sv: Era 7-åringar????

Min dotter fyller sju år nu i höst. Hon blir fortfarande "nattad" av oss, dvs vi läser en stund och pratar/leker/busar ytterligare en stund, sedan somnar hon själv och sover i egen säng hela natten. Hon kan vakna och gå upp på toa själv, och sedan gå och lägga sig igen, men ibland blir hon mörkrädd (eller bara sällskapssjuk....) om hon vaknar, och då vill hon ha någon hos sig en stund.

Någon enstaka gång händer det att hon vill lägga sig hos oss, men jag brukar då föredra att gå och lägga mig hos henne istället (för då kan jag gå tillbaka till min säng när hon somnat....).

Jag gör som du, men leker inte och lägger mig inte hos blivande 7-åringen i loftsängen

 

[Vera]

Sv: Era 7-åringar????

Jo ibland kan det ju va okej men inte jämt... Jag tror att om det hade funnits nån form av rutin med läggningen så hade det funkat jättebra, men hon har ju som sagt aldrig nånsin somnat i sin egna säng. Sambon tycker nog att detta är lite jobbigt också men vill dels inte erkänna det riktigt och så vill han nog inte ta denna konflikten med henne. När dom pratar om det blir hon helt rasande på honom. Kan tycka att det är lite jobbigt när det är folk här, hon är aldrig med dom andra barnen då utan sitter med oss vuxna ända tills hon somnar... Har märkt på våra kompisar att dom undrar men dom säger inget och jag vill inte bråka med gubben, det blir bara en onödig slitning och egentligen så gör det ju inte så mycket. Men ibland hade det varit gott att kunna få lite egen tid på kvällen för att kunna prata om saker som jag inte tycker att barna ska höra men hon är oftast vaken längre än mej...

 

[Björk]

Sv: Era 7-åringar????

Det låter precis som jag när jag var i en relation med en grabb för några år sen som hade en 7årig dotter. Hon sov alltid i pappas säng när hon var där (samma gällde hos mamma). Hon hade aldrig lärt sig sova i egna sängen i egna rummet.

Så vi sov där allihop. Det var okej för mig ur en synvinkel. Hon var ju rar, jag tyckte om henne osv. Men samtidigt så gillade jag det ändå inte. Jag skulle inte själv välja den modellen. Speciellt inte som hon dessutom var rätt osäker när det gällde tex sova borta hos kompisar. Hon ville gärna det, men förhindrades av sin (o)vana att sova med pappa/mamma. Att pappa dessutom hindrade henne ytterligare genom att när hon själv tog initiativet att vilja sova hos en kompis säga "det vet du väl hur det blir... klockan nio ringer du hem och gråter och vill att pappa ska hämta dig..." tycker jag inte var särskilt vettigt.

I hans fall blev det hela ett problem (i mina ögon) i och med att det hindrade flickan från viss självständighet och utveckling. Jag säger därmed inte att det är så i alla lägen med barn som sover med föräldrarna.

Jag vill dock inte ha det som "standard" när vårt barn kommer.

 

[dressyrtant]

Sv: Era 7-åringar????

Men han kanske får mentala problem resten av livet och aldrig kan klippa navelsträngen, skapar ingen egen identitet och blir mammaberoende ända upp i 40-årsåldern?

Detdär säger du bara för att du vill få tillgång till min dubbelsäng - och mig - ensam.

 

[Koli]

Sv: Era 7-åringar????

Detdär säger du bara för att du vill få tillgång till min dubbelsäng - och mig - ensam.

Äh, fan. Du genomskådade mig.

 

[Kosmostanten]

Sv: Era 7-åringar????

Mina barn, 5 och 8, sover själva hela natten.
Vardagar går de och lägger sig vid 20, då tar de själva på pyjamas och så borstar vi tänder, sen läser vi/hittar på en saga i soffan innan de kilar upp på sina rum och ner i sängarna, så kommer jag eller pappan upp och pussar godnatt.
Stora pojken får lov att läsa en liten stund innan han somnar, men de brukar vara så trötta att de sover inom 10-15 minuter.
När de var mindre hände det att de vaknade på natten och kom och lade sig i vår säng, det var såklart helt ok men försvann av sig självt när de blev lite större och nu sover de nästan alltid hela natten.

Jag tycker det är superviktigt att få lite vuxentid på kvällen, skulle bli knäpp annars tror jag .
Ger mina barn så mycket tid och uppmärksamhet när de är vakna att det är väldigt skönt att få koppla bort dem på kvällen, umgås med en kompis, jobba med något projekt eller häcka på Buke
Tror också det är bra för barnen att ha fasta rutiner kring läggdags, det är skönt för dem att veta vad som gäller.

När jag läser om din sambos dotter kan jag inte låta bli att undra hur hon orker med skolan om hon somnar så sent? Barn behöver mycket mer sömn än vuxna.

Sambon tycker nog att detta är lite jobbigt också men vill dels inte erkänna det riktigt och så vill han nog inte ta denna konflikten med henne. När dom pratar om det blir hon helt rasande på honom.

Men som vuxen MÅSTE man ta en hel massa konflikter, hur ska de annars lära sig hur livet funkar och vad som gäller?
När barn protesterar mot något är det inte alltid så att de verkligen skulle vilja ha det 'på sitt sätt', utan protesten är snarare en fråga: 'är det ok att göra så här?'
Som vuxen måste man svara på de frågorna, både i ord och handling.

 

[Vera]

Sv: Era 7-åringar????

Trött är hon nog.... Detta med självständigheten blir ju svårt för henne, hon somnar i sin eller sin systers säng hos sin mamma men vaknar på natten även där och går till mor. När hon är här hos oss så är hon där pappa är, går han på toa eller i duschen så går hon med. Är jag ute och han vill säga nåt så går hon med. När hon är ensam med mej så är det lite bättre men jag måste tala om vad jag gör eller i vilket rum jag är i... Hon är jättego på alla sätt men ofta grinig på morgonen och det är väl inte så konstigt... Jag tror och hoppas att detta går över plus att det är lite synd om henne just att hon faktiskt blir hindrad av det själv vad det gäller detta med kompisar och sova över och så...När hon har kompisar här så ska hon alltid leka i närheten av vuxna.
Till Björk: Hur löste ni det med din förra grabbs dotter?

 

[marieka]

Sv: Era 7-åringar????

min är iofs bara 6 år men vi går upp o läser gonattsaga vid halvåtta-tiden. kl åtta/halv 9 sover han. Det är sällan han vaknar på natten.
han sover i sin säng i sitt rum.

 

[Björk]

Sv: Era 7-åringar????

Till Björk: Hur löste ni det med din förra grabbs dotter?

Vi höll bara ihop i 8-9 månader och flyttade aldrig ihop. Så; det "löste sig" med att vår relation tog slut.. Fast den tog ju inte slut av det faktumet att tjejen inte sov i egen säng.

Jag tog inga större "strider" med honom om föräldraskap/uppfostran i o med att vi inte pratade om att flytta ihop osv. Även om jag gav honom mina synpunkter emellanåt.

I hans fall tror jag det var lika mycket pappa som gärna ville fortsätta sova med dottern som tvärtom. Eller tja... han var i alla fall inte villig att ta konflikten. Liksom du beskriver blev hon ju jättearg om/när han försökte tala med henne om saken.

Jag tycker nog att det du beskriver låter som mer än bara sovproblem... hon verkar ju allmänt rätt otrygg eftersom hon inte klarar av att vara själv i andra lägen heller? Problemet kanske handlar om mer än sovandet? I så fall är det kanske inte läge att "knuffa" henne ur sängen först av allt utan kanske börja med något "enklare" - som att kunna leka utan närvaro av vuxna mm.? Det där kanske ni själva kan fundera på och tala om sinsemellan. Kan det bero på växelvis boendet? Är hon lika otrygg hemma hos mamma? Eller beror det på något annat?

 

[Enya]

Sv: Era 7-åringar????

Min syster, 18, går och lägger sig hos mamma om hon drömt en mardröm

 

[Vera]

Sv: Era 7-åringar????

Hon är inte så hos mamma där är det sovandet enbart. Tror ibland att mycket beror på att min sambo har dåligt samvete för separation från mamman (inget han ångrar dock och vi har inga problem med relationerna mellan mamma, pappa och mej) och kompenserar barnen genom att låta dom få som dom vill väldigt ofta. det finns liksom inga rutiner och det tror jag gör lilltösen mer otrygg. Att få som man vill hela tiden tror inte jag är bra och sen när pappa väl säger nej nån gång då tjatas det så att han ändrar sej ändå till slut. Har valt att inte strida så mycket om det då det är känsligt för honom och man får välja sina strider, tycker jag...Var mest nyfiken på hur ni andra har det hos er..och ville veta vad ni gör åt det.