Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

[Totola]

Gör ni skillnad på om hästen är "olydig" mot om hästen reagerar instinktivt pga t ex rädsla? Vad är isåfall "olydig" och hur skulle ni reagera i en sådan situation? (ta gärna något konkret exempel) och hur skulle ni reagera i en situation där hästen är "olydig" pga instinkter?

Har funderat en del på det där. Inom hoppning klassar man det som olydnad vare sig hästen vägrar för att den kommer in fel eller för att den blir skraj av ett "titthinder" eller vad anledningen nu kan vara. Inom dressyr ser man visserligen oftast inte en häst som olydig om den skyggar för ditt och datt, men OM man märker att hästen blir lite skärrad och den ändå jobbar på och lyssnar på ryttaren ser man det som lydig.?

Tror ni hästen gör skillnad på vilken orsak den har att inte lyssna på sin ryttare? Eller att det finns risk för att hästen blir "olydig" även i andra situationer om den tillåts vara "olydig" när den är skraj (eller annat instinktivt som sagt, som att den är stressad eller en hingst som ser ett brunstigt sto eller dylikt)?

En grej jag funderat lite på nyligen är att de flesta verkar överens om att det är ok att "säga till" en skraj häst om det riskerar att bli farligt för den som rider eller hanterar hästen. Men vilken skillnad ser egentligen hästen på farliga situationer för ryttaren jämfört med rena lydnadsfrågor som t ex att gå fram för skänkeln trots att man är skraj och inte vill gå?

Är vi daltande med hästar, har vi konstig inlärningspsykologi eller är det jag som har blivit "uppfostrad" konstigt inom hästkretsar?
Finns det situationer ni tycker det är ok att hästen inte tar era kommandon? Finns det isåfall olika graderingar, att hästen måste vara "si och så skraj" eller "si och så kontaktbar"?

 

[tindra]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

fast hästen reflekterar nog knappast över att det är en bil som kör förbi och det riskerar att bli farligt eller om det är en fladdrande pressening.

Jag försöker i största mån vara lugn och förmedla lugnet till hästen. Blir den rädd ser jag det inte som olydnad utan som en reaktion på något den inte var beredd på/är van vid och det ska inte straffas.

Vill gärna att hästen ska nosa/kolla närmare på det den reagerade på så att den nästa gång vet att det inte är någon fara.

Att straffa en reaktion på något ovant/oväntat osv är inte särskilt produktivt.

Har aldrig haft problem med att hästar inte velat gå fram trots läskiga saker, där handlar det ju om att jag tar det lugnt och kan förmedla detta lugn så pass väl att hästen känner det och lyssnar på mig igen. Ibland hjälper det att bara hojta till lite (varken argt eller hotfullt - bara en påminnselse att hallå, jag sitter här uppe) och be den gå frammåt.

Hoppas jag förstod dig rätt nu.

 

[tindra]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Men vilken skillnad ser egentligen hästen på farliga situationer för ryttaren jämfört med rena lydnadsfrågor som t ex att gå fram för skänkeln trots att man är skraj och inte vill gå?

Jag tror inte de ser någon skillnad på dessa två. Att gå fram när den är skraj tycker jag är en fråga om tillit och säkerhet hos ryttaren - det uppnår du inte med spö.

 

[flashlight]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Jag tror inte de ser någon skillnad på dessa två. Att gå fram när den är skraj tycker jag är en fråga om tillit och säkerhet hos ryttaren - det uppnår du inte med spö.

Nej men med spö kan du (i värsta fall, om den inte lyder självklart) tala om att det är du som avgör om det farligt och inte hästen.

Nu använder jag sällan spö öht så det kanske låter värre än det är. Men om hästen totalt skulle vägra gå fram nån gång pga tittighet skulle jag kunna lägga till spö, ja. Särskilt när det är en häst jag känner väl. Den ska då veta att ev farligheter varnar jag för - om det behövs. Det är ok att titta blåsa och vara misstänksam om det är något som är nytt för hästen, men säger jag att den ska gå fram så ska den gå fram.

En häst blir osäker och mer rädd om ryttaren börjar tveka och jamsa med den, var finns då tryggheten om ryttaren är lika osäker Klart hästen känner att det är upp till dess egen lilla hjärna att tänka ut hur den ska lösa faran då Och då blir den vimsig och rädd, självklart.

Grundinställningen är att vara lugn själv i alla lägen inte göra affär av något vad som än händer i stort sett, och uppföra sej som om allt helt naturligt och vanligt. Då tror hästen också att det är så, kanske inte första gången men så småningom. Lugn bestämd, konsekvent och tydliga signaler vad ryttaren vill. Då mår hästen bäst.

 

[tindra]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Grundinställningen är att vara lugn själv i alla lägen inte göra affär av något vad som än händer i stort sett, och uppföra sej som om allt helt naturligt och vanligt. Då tror hästen också att det är så, kanske inte första gången men så småningom. Lugn bestämd, konsekvent och tydliga signaler vad ryttaren vill. Då mår hästen bäst.

Jag tror det var det jag skrev, eller åtminstonde försökte få fram, i mitt första svar med

 

[Centaur]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

hästen ser ingen skillnad öht, straffar man hästen när den är rädd kopplar den straffet till det den var rädd för...

fast ibland måste man kanske göra så ändå, om det står om liv och hälsa. men det är absolut inget jag gör vanligtvis, och det är bästa sättet att få hästen att bli fullständigt nervvrak.

när mina hästar blir rädda så gör jag mitt bästa för att lugna ner dom och få dom att förstå att det inte är nåt att oroa sig över. bestraffar aldrig för rädsla. tex om hästen skyggar för ett hörn på ridbanan så parerar jag det och rider vidare som inget hänt, nästa gång är jag uppmärksam på hörnet och ser till att ha bättre koll på hästen så att den inte skyggar. om den är väldigt rädd så får den gå fram och nosa på det läskiga i lugn och ro.

det största misstaget man kan göra med hästar är nog att bestraffa deras rädsla.

 

[Mos410]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Det är klart man får agera olika på olika hästar. Men A och O är ju att hålla sig lugn, dessutom skulle jag aldrig bestraffa en häst som blir rädd.
Om hästen blir rädd för t.ex. en pressening och du då rappar till den med spöt så kommer den ju förmodligen koppla smärtan till presseningen och inte till att den va olydig, vilket förmodligen gör den ännu räddare nästa gång.

Vad jag menar med olike på olika hästar, se två exempel här:

Häst 1: Korre (dominant travnordis som kan reagera lite på vad som hellst beroende på humör.)

Häst 2: Peewee (underlägset varmblod som nästan aldrig blir rädd)

exempel: bro med vattenunder. (tar detta exempel då båda varit rädd för det, båda har haft svår vatten skräck, dessutom är det det ända jag kommer på som Peewee blivit riktigt rädd för )

Häst 1: ouppmärksam tar ett steg ut på bron, nytt ljud ser vattnet, kastar sig bakåt. Jag tar det lungt mkt klapp och väntan beröm för varje steg. Mkt drivning med försiktiga skänklar och lite smackande. För eller senare går han över. Nästa gång han kommer till bron klappa beröm och han går över, tredje gången hästen reagerar inte.

Häst 2: ser förmodligen det på långt håll, spänner sig lite och stannar. Jag tar det lungt, driver mjukt. rör sig inte eller ryggar (vid ryggning får han ta ett steg fram) sedan hoppar jag av. leder över, mkt beröm. andra gången han går över lite tittig, (jag sitter kvar på ryggen) mkt beröm, tredje gången han bryr sig inte.

Sedan finns det hundra andra sätt hästen kan reagera på.
Men t.ex. skulle inte hoppat av häst 1 för att när han bestämmt sig för okej,,,,nu gör jag det,,,så försöker han förmodligen bara rusa rätt över, och kommer det en 800 kg nordig så vill man inte stå ivägen.
Där imot hoppas jag av häst 2 därför att jag vet att han går över försiktigt tillsammans med mej och känner sig tryggare då. För att nästa gång ta mod till sig och gå själv efter som han mins att inget farligt hände.

Sen beror ju allt på omständigheter, alltid och på häst mkt mkt mer. Vet att många är imot att man hoppar av hästen och leder förbi, men jag har gjort det på de hästar jag känner och vet att de känner sig tryggare då. Sedan har det aldrig blivit något problem.

vet inte riktigt hur bra jag svarade men annars får du väll skriva följd frågor

 

[the_connemara]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Gör ni skillnad på om hästen är "olydig" mot om hästen reagerar instinktivt pga t ex rädsla? Vad är isåfall "olydig" och hur skulle ni reagera i en sådan situation? (ta gärna något konkret exempel) och hur skulle ni reagera i en situation där hästen är "olydig" pga instinkter?

Jag gör skillnad i rättningen och möjligtvis marginellt på vad som gäller i extrema fall (minns typ en gång bara i hela mitt liv) men annars är det same old rules oavsett hur knäpp/okontanktbar/galen hästen hunnit bli (dvs jag har varit förbannat sen att inte hejda den i tid).

Konkret exempel: Min häst hade överskottenergi som en hel atombomb när vi var ute och tömkörde första gången efter en vila (3-åring) men gjorde halt i vägkanten när vi mötte en bil. Kallade in hunden som han alltid vill leka med och han tar ett skutt (eller kommer typ upp i luften i skuttet när jag reagerar och drar tillbaka honom så han landar i kanten) ut mot vägen (framför bilen). Då röt jag till rejält på honom för han är mycket noga inlärd på att stå still på halt-kommando och har aldrig fått någon som helst eftergift på det tidigare.

Hade han varit rädd för bilar hade jag fortf inte tillåtit att han hoppade ut framför men snarare bara rättat med töm och ett lugnande men bestämt stoppord.

Just i "panik"-situationer ser jag ingen som helst anledning till varför folk är "slapphänta" mot sina hästar. Det är ju DÅ om någon gång de behöver en stark och tydlig ledare som visare precis på pricken hur de vill ha det. Hästen vill fly och för den då inte ett tydligt kommando om att stanna kvar så blir den bara än mer stressad för den tror att människan inte har tillräckligt med koll.

Därför tycker jag oxå det är viktigt att noggrant lära hästen ta kontroll över flyktbeteendet/sina rädslor. Jag är övertygad om att man kan komma väldigt långt.

Har funderat en del på det där. Inom hoppning klassar man det som olydnad vare sig hästen vägrar för att den kommer in fel eller för att den blir skraj av ett "titthinder" eller vad anledningen nu kan vara. Inom dressyr ser man visserligen oftast inte en häst som olydig om den skyggar för ditt och datt, men OM man märker att hästen blir lite skärrad och den ändå jobbar på och lyssnar på ryttaren ser man det som lydig.?

Olydnad i hoppning är bara ett namn på att hästen inte går dit man vill, man ska nog inte lägga ned mkt tid på att analysera det. Jag tycker att både inom hoppning och dressyr är hästen lydig om den fortsätter arbeta även om den blir störd. I hoppningen får det ju dock ett större/synligare utslag om hästen tappar kollen 1 sekund och det sker framför ett hinder och leder till att den stannar än om den i dressyren kanske bara utför rörelsen 1 meter senare eller i enkla fall bara tappar formen ngt steg på en transportsträcka.

Tror ni hästen gör skillnad på vilken orsak den har att inte lyssna på sin ryttare? Eller att det finns risk för att hästen blir "olydig" även i andra situationer om den tillåts vara "olydig" när den är skraj (eller annat instinktivt som sagt, som att den är stressad eller en hingst som ser ett brunstigt sto eller dylikt)?

Jag tror garanterat den kan bli olydig andra situationer oxå. Hästen vill ha tydlgia regler, spec när den blir osäker. Och låter man den fly när den blir osäker så FÖRSTÄRKER men ju flyktbeteendet. Det borde ligga i varje hästmänniskas önskan att aktivt arbeta med flyktbeteendet för att minska/kontrollera det, inte att förstärka det.

Med det säger jag inte att man ska "spika fast fötterna i marken" om den ex är skiträdd för bilar, allt ska arbetas med succesivt. Men man ska inte i alla år låta hästen tramsa för bilar med orden "han har blivit skrämd". Jag tror personligen att de allra flesta saker hästar är rädda för ("alltid", alla kan ju bli rädda för en fågel som hoppar upp framför nosen en dag) har de iprincip blivit lärda att vara rädda för. Antingen har man presenterat saken kasst (dvs reagerat dåligt själv när hästen sett grejen första gången) eller så har man varit för slapphänt och inte tydligt visat att man inte tolererar massa "gud vad hemskt" varje gång hästen presenteras för samma sak.

En grej jag funderat lite på nyligen är att de flesta verkar överens om att det är ok att "säga till" en skraj häst om det riskerar att bli farligt för den som rider eller hanterar hästen. Men vilken skillnad ser egentligen hästen på farliga situationer för ryttaren jämfört med rena lydnadsfrågor som t ex att gå fram för skänkeln trots att man är skraj och inte vill gå?

Hästen vet ju inte att det är farligt, då hade den inte agerat så att situationen blev farlig. Jag som människa tänker alltid "tänk om det hade kommit en bil" eller "tänk om det ligger ståltråd på marken där". Dvs jag vill alltid ha koll på min häst, om situationen varit värre. Jag låter inte min häst bli rädd o fara i väg bara för att situationen är ofarlig. Det tycker jag heller ingen borde göra - det är grymt lågt säkerhetstänkande.

På precis samma vis så låter jag inte alltid min häst busa "fullt ut". Han är ung och väldigt lyhörd så han får iprincip busa hur mycket han vill, det blir aldrig farligt för han vet ändå mina gränser ( kort sagt: aldrig skjuta rygg utan bara göra mjuka små språng, aldrig gå emot skänkeln oavsett bus). Men just för säkerhetsskull så bestämmer jag vissa gånger när han ska sluta, just för att jag ska veta att JAG kan avbryta direkt när JAG vill. Om det skulle behövas ifall vi hamnade i en farligt situation.

Är vi daltande med hästar, har vi konstig inlärningspsykologi eller är det jag som har blivit "uppfostrad" konstigt inom hästkretsar?
Finns det situationer ni tycker det är ok att hästen inte tar era kommandon? Finns det isåfall olika graderingar, att hästen måste vara "si och så skraj" eller "si och så kontaktbar"?

Jag har som sagt innan bara stött på en situation när jag bara "lät" hästen bli skraj. Nu i efterhand skulle jag inte ens gjort det den gången men när jag satt där på ryggen tänkte jag mer på min självbevarelsedrift än på framtida problem Hästen jag red var rädd för bilar (senare funderade jag över hur rädd för han utvecklade det snabbt till en ovana och bara bråkade så fort det kom en bil) och det kom en stor lastbil. Åkrarna var stoooora så jag red ut en bit men han fick ändå spel och flög i väg uppåt och åt sidorna och jag lät honom bara skutta vidare tills lastbilen kört förbi och vi kunde ta oss upp på vägen igen. Jag var helt enkelt rädd att han skulle slå över om jag pressade honom att hålla sig på samma plats. Men, hade han tidigare blivit riden så som jag nu vill rida då hade han nog accepterat att stå kvar. Då gick han emot skänkeln när det inte passade och hade aldrig blvit "tvingad" att faktistk stå still om han inte ville utan fick bara fortsätta gå/gå runt på en volt. Så fel enligt mig nu.

Haha, oj, undra om det var det här du menade

Men hur är din syn då? (inte läst tråden än så bortse från frågan om du skrivit redan )

 

[nyponros]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Jag bestraffar inte rädsla, det känns helt meningslöst och dessutom orättvist.
Dock har jag en häst som ofta spelar rädd, tex skyggar hon alltid för samma hörn på ridbanan och jag vet att hon inte är rädd på riktigt...
Då rider jag bestämt ut henne ända ut i hörnet tills hon slutar skutta iväg (brukar släppa efter uppvärmningen) men det finns ändå ingen mening att bestraffa henne, utan jag visar henne istället vad som är rätt.

I ridningen använder jag mig väldigt sällan av nej. Gör min häst något oönskat (och det är ett märrigt sto det handlar om, hon har mkt åsikter )talar jag inte om för henne vad hon inte ska göra utan vad hon SKA göra, sålänge det inte är farligt. Ger henne en uppgift som får henne att fokusera på mig och inte på att hitta på en massa annat = problemet löst. Förstår mig inte på folk som till varje pris ska bråka med hästen..

Somsagt, jag bestraffar inte rädsla, men om det är påväg att hända något farligt (tex att man är påväg ner i ett dike eller en taggtråd eller liknande) kan jag lägga till spöet.

 

[Belethien]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Gör ni skillnad på om hästen är "olydig" mot om hästen reagerar instinktivt pga t ex rädsla? Vad är isåfall "olydig" och hur skulle ni reagera i en sådan situation? (ta gärna något konkret exempel) och hur skulle ni reagera i en situation där hästen är "olydig" pga instinkter?

Jag skulle absolut inte straffa en rädd häst- det vore tokigt att skapa mer obehag när det redan finns ett. Nu finns det också rädsla och bara "dumheter" som har skapats genom att hästen faktiskt fått ett övertag, men detta känner man bara om man känner hästen väl.
Vi kan faktiskt ta min häst och två konkreta fall:

1) När jag skulle rida ut med min häst ensam första gången litade hon inte på mig och allting blev "läskigt"- detta har mycket att göra med att hon a) inte fick komma ut ofta, b) jag red henne inte ofta då, då jag inte ägde henne c) hon hade fått ett övertag hos tidigare ryttare och försökte vända hem.
En dag skulle vi ut och vi kom väl ungefär 20 m från stallet innan hon hittade något rep som var sketa-läskigt. Jag tror att vi stod på samma fläck i ca. 20 minuter där hon försökte vända men jag ville framåt- hon stegrade sig, bockade och konstrade men tillslut gav hon upp och gick framåt- mycket beröm fick hon och efter den dagen stannar hon ALDRIG mer- där gjorde vi äntligen upp om rang.

2) I en situation där det finns ett främmande föremål, mörker som skymmer ett föremål eller en överraskning sker så sitter jag lika lungt som innan och fortsätter att driva på hästen. På en ridlektion för Minna Telde så sa hon att om en häst blir rädd för något så ska man ignorera föremålet och bara titta rakt fram och fortsätta som innan- jag kan ju säga att det är högst logiskt och fungerar utmärkt. JAG som är LEDARE just i detta fall ska ignorera ett föremål som jag anser inte är värt att lägga märke till. Att låta hästen komma fram och nosa och glo har faktiskt inte hjälpt mig ett dugg utan hästarna kopplar det då som att det faktiskt är något konstigt med föremålet eftersom jag faktiskt uppmärksammar det.

En grej jag funderat lite på nyligen är att de flesta verkar överens om att det är ok att "säga till" en skraj häst om det riskerar att bli farligt för den som rider eller hanterar hästen. Men vilken skillnad ser egentligen hästen på farliga situationer för ryttaren jämfört med rena lydnadsfrågor som t ex att gå fram för skänkeln trots att man är skraj och inte vill gå?

Tja i vissa fall skulle jag nog också ta till.. tja inte som en ren bestraffning, men jag skulle kunna slå till hästen om det gällde fara för livet, oavsett om det var mig, hästen eller någon annan det handlade om. Jag väljer hellre att slå en häst än att den kanske sticker över en trafikerad väg och släpar med mig exempelvis. Jag vill inte ha en död häst och en förlamad kropp som resultat.

Är vi daltande med hästar, har vi konstig inlärningspsykologi eller är det jag som har blivit "uppfostrad" konstigt inom hästkretsar?
Finns det situationer ni tycker det är ok att hästen inte tar era kommandon? Finns det isåfall olika graderingar, att hästen måste vara "si och så skraj" eller "si och så kontaktbar"?

Min häst passar mig utmärkt eftersom hon alltid är "nåbar" i farliga situationer och hon aldrig ex. har stuckit. Hon är helt enkelt en häst som "tänker efter före"- hon stannar hellre och tittar på föremålet eller väntar på mitt kommando än att bara tokspringa.
Jag skulle aldrig kunna köpa en häst som jag vet kan skena i panik för att det är 1) oacceptabelt 2) sketa-läskigt; jag skulle hela tiden vara beredd på att hästen kan sticka. Jag vill ju kunna lita på min häst.

 

[Totola]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

det största misstaget man kan göra med hästar är nog att bestraffa deras rädsla.

Fast jag funderar på om det är lite olika i olika situationer, eller kanske på olika hästar?
Har själv märkt att när jag tränar hästen och "bestraffar" (inte bestraffning egentligen utan förstärkning av vad jag bad om till den grad att kuse lyssnar, däremot bestraffning om den hoppar på mig eller dylikt) så blir den mer koncentrerad och därmed mindre skrajsen.
Som exempel brukar den få för sig att väggar äter små hästar och minsta lilla ljud eller dylikt när den är vid väggen så kastar den sig framåt eller åt sidan. Om jag vill kunna träna kuse från marken för hand längs väggen måste jag då "säga till" för att inte utsätta mig själv för fara varje steg och för att få något jobb gjort öht på kuse som bara springer iväg.
Tänkte själv först att det skulle göra kusen ännu mer rädd och ännu mer beslutsam att komma undan men faktiskt blev det just det där - mer koncentration = mindre skrajsen och kom bättre till ro med situationen. Sammanfattningsvis så försöker jag nog att ta igenom det jag ber om - men vara "bussig" och inte be om något på ett par sekunder om kusen hajar till på något och vill stanna och titta. Just på den hästen kan det vara mycket svårt att avgöra när den verkligen är rädd och när den vill slippa jobb eller kanske en dominansgrej - att han tycker att det är han som ska bestämma.

Håller med om att man inte bör bestraffa för att hästen blir rädd för något, men däremot ta igenom de signaler man ger som sagt och säga till om det riskerar att bli farligt.

Min andra kuse blir också lugnare om man nästan är bossig när han blir skraj (fast så blir det automatiskt eftersom han lyssnar sämre på hjälperna då och man ändå måste ta igenom hjälperna). Dom kanske bara är udda eller jag för mesig i vanliga fall, men men!

 

[MorvanMorr]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Bra tråd!

Tycker att connemaran sammanfattat vad jag tycker på ett mkt bra sätt. En bock..

Hästar kan alltid bli rädda och kommer att bli det. Det viktigaste är att de lärt sig att inte "gå överstyr" i sin rädsla och alltid lyssna på ryttare/kusk eller var vi nu befinner oss.

 

[schelin_j]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Jag gör skillnad.

Om hästen utmanar mig, försöker ta över kommandot eller trotsar mig så kan jag tillåta mig att bli arg och därmed rätt tuff. Om han skulle försöka något som innebär ett hot mot mig på något sätt kan jag utan tvekan sopa till honom.

Om han är rädd kan han också försöka gå över mig eller på något annat sätt störa min "zon" men då blir jag inte arg/aggressiv utan bara bestämd och tydlig. Han får inte springa upp i famnen på matte bara för att något är läskigt, men han skall veta att jag är herre över situationen och att han inte behöver vara rädd så länge han gör som jag säger.

Skillnaden är hårfin men jag tror att hästen uppfattar den.

 

[skuggi]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Det är inte ok att hästen inte gör det jag ber om.

Men om han inte gör det, så förutsätter jag att han antingen är rädd, osäker på vad jag menar eller så ifrågasätter han mitt ledarskap.

Man får börja med att alltid vara tydlig och konsekvent, lära in signalerna tydligt så man vet att hästen vet vad jag vill.

Om hästen ifrågasätter mitt ledarskap eller är rädd ha egentligen samma botemedel. Jag måste se till att få hästens hela förtroende, den ska lita på mig och vilja göra det jag ber om.

Om ovan är uppfyllt kommer hästen inte "vägra".
Och innan det är uppfyllt, tycker jag inte att man har rätt att bestraffa eller tvinga hästen att göra som man vill. Om hästen är rädd, och inte känner sig säker på att ryttaren är ledaren som kommer att skydda den mot alla faror, då kommer ju hästen bara bli mer rädd om man börjar slå den, eller tvinga. Och så gör inte en bra ledare.

Ska väl tillägga att jag är långt ifrån målet ovan, men det är detta vi hela tiden jobbar emot som mål.

 

[Trani]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Självklart gör jag skillnad på olydnad och rädsla hos djur.

Olydnad korrigerar jag aktivt, och beroende på vad djuret gör så kan jag ta till negativ förstärkning (blir arg).

Rädsla gör jag mitt bästa för att ignorera (inte alltid helt lätt att spela oberörd med 500kg livrädd häst dock ) . Som andra redan påpekat så är det inte speciellt framgångsrikt att straffa ett djur som är rädd. Men ett annat mycket vanligt fel är att man förstärker rädslebeteende genom att berömma efteråt. T ex när hästen har gått över den läskiga bron/förbi den otäcka traktorn så tycker man att hästen var sååå duktig och klappar och berömmer en massa, sedan blir man förvånad när hästen är lika rädd nästa gång man ska rida förbi det läskiga stället, och kan lätt börja tro att hästen "fjantar sig" och inte alls är rädd. Men i verkligheten är det du själv som har befäst hästens rädslebeteende genom ditt beröm!

Ju bättre kontakt och ledarskap man får över sitt djur desto mer kommer den ju att lita på dig. I takt med att den litar mer och mer på dig som ledare så kommer rädslebeteenden mer och mer att försvinna. Därför jobbar man med rädsleproblem varje gång man jobbar med något öht.

 

[SusieQ]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Nu har jag en häst som sällan är varken olydig eller rädd för saker (hon är 19 och har sett det mesta). Men varje vår (nu tex) förvandlas hon till en 5 åring som just börjat utforska världen.

När hon blir "rädd" för ngt (hon tar ett steg åt sidan), stannar jag henne lugnt och låter henne titta på det "farliga" tills hon är lugn, sen är det bra med det (jag ser inte det som en olydnad).

Om hon däremot fortsätter att reagera på vad det nu var om vi rider förbi där mer (tex ett hörn i ridhuset), då blir det en olydnad tycker jag, för hon har tittat på vad det nu var och har dessutom konstaterat att det inte kommer att varken attackera eller äta upp henne.
Hon blir inte bestraffad då heller, utan jag rider bara förbi det "farliga" tills hon slutar reagera.
Sen har jag för vana att alltid "utsätta" mina hästar för allt (under ordnade omständigheter förstås), bara för att de inte ska hålla på och fjanta. Nuvarande häst köpte jag som 16-åring och vi har inte hunnit titta på så mkt farligt än.

Men som Anders Lindqvist sagt: "Det sämsta du kan göra är att lägga dig i din hästs problem, bara ignorera dem istället".

Nu var det kanske inte exakt sådär han sagt men summan av det hela är iaf att, ignorera hästen om den blir "rädd" för ngt, blir du också rädd/lägger dig i så förstärker du bara hästens reaktion.

 

[Charlotte67]

Konkret typ av rädsle-yttring – springer iväg

En av mina hästar är en trevlig 6-åring. Jag har haft den några månader. Den är tämligen orädd och stabil snäll häst men lite lite »bakrädd«. Den har generellt god respekt för människan och inga ouppfostrade dumheter för sig.

Den tittar och reagerar inte på ngt framför sig men far iväg ganska ofta några galoppsprång framåt om ngt rör sig plötsligt bakom.

Nu har jag promenerat med den i några veckor pga en skada och blivit lätt trött på detta beteende. Det är lite irriterande då man går i lugn och ro och så PANG smäller han iväg några språng. Därtill »låg han på« en del när jag gick med honom och jag vill väldigt gärna kunna promenera med lång lina och hästens huvud bredvid mig, inte hästens bog.

Så nu tränare vi specifikt ledarskap i den bemärkelsen att han ej ska gå om mig. Gör han det så åker han bak. Detta gäller ÄVEN när han blir rädd. Fortfarande kan han fara iväg förbi mig men hejdar sig snabbare än tidigare.

Vad är den samlade åsikten, ska man låta en rädd häst fara förbi och låtsas som ingenting, eller ska man även vid (med mina ögon sett omotiverad) rädsla kunna kräva att den på sikt LÄR sig behärska sin rädsla?

 

[MorvanMorr]

Sv: Konkret typ av rädsle-yttring – springer iväg

Vad är den samlade åsikten, ska man låta en rädd häst fara förbi och låtsas som ingenting, eller ska man även vid (med mina ögon sett omotiverad) rädsla kunna kräva att den på sikt LÄR sig behärska sin rädsla?

Jag tycker att man ska lära hästen att behärska sin rädsla. Det är ohållbart att ha en häst som far iväg i tid och otid.
Jag har en häst som for iväg mycket som ung. Han hoppar fortfarande till för saker men på ett civiliserat sätt - ett steg åt sidan eller så. Att kunna rida på helt lång tygel ute och känna sig helt trygg med det är väl en rimlig "lägsta nivå".

 

[Charlotte67]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Skedde denna förändring med din häst »av sig själv« eller med idog träning från dig?

Eg är jag glad att hästen är lite »kvick«. Hade han inte haft denna sida hade han nästan varit FÖR tam, de måste ju ha lite nerv för dressyr, och han har stor respekt också för ryttarens inverkan. Men »whiplash-hoppen« vore ändå skönt att slippa...

 

[MorvanMorr]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Både och. Dels har han blivit lugnare med åren (är 17 nu), fram till 10-årsåldern var han en riktig studsboll..
Men, jag har också jobbat med att lära honom ta det lugnare - helt enkelt genom att göra halt och stå stilla. Övergångar HELA tiden när man rider, skolor.. ja du vet säkert. Förr travade jag inte en "hel sträcka", utan det var hela tiden trav-halt-trav-halt osv. Bara trav ledde till att han hittade på bus...eller jagade upp sig själv..